Ledarskapsläxor från The Six Triple Eight

Jag tänkte att vi ska spana in vilka ledarskapsläxor vi kan lära oss från The Six Triple Eight, denna gripande film där den enda kåren med svarta kvinnor i amerikanska armén som tjänstgjorde i Europa under andra världskriget styr upp den icke fungerande posthanteringen. Kapten, senare major, Charity Adams spelas av Kerry Washington gör ett knivskarpt jobb som ledare och hennes tydlighet, skärpa och sårbarhet är fenomenal. Med det sagt, filmen baseras på vittnesmål så jag kan inte svara för dess sanningshalt men utifrån vad som händer i filmen finns många ledarskapsguldkorn. Här är nio av dem!

17 miljoner brev som legat i månader i en krigsmiljö, det är en respektabel andel post som ska fördelas. Bild: Unsplash

Ledarskapsläxor från The Six Triple Eight

Extremt tydliga förväntningar och spelregler från start

Jag pratar ofta om teamets spelregler och varför de är så viktiga att diktera och/eller formulera med sitt team. I denna kontext är diktering den rätta vägen att gå och Kapten Adams gör detta med rekryterna från första stund. Hon tydliggör vad som krävs av dem, vad de ska lära sig och vad de ska fråga om. De får veta vad som händer om någon bryter mot dem, vad hon förväntar sig av rekryterna och vad de kan förvänta sig av henne.  

Arbetslivet innehåller mer än en måttstock

Det är lätt att tänka och tro att alla döms efter samma mått i arbetslivet men det borde inte vara en nyhet att så inte är fallet. Tvärtom består det av dubbla, trippa, ibland kvadrupla sådana beroende på vem du är och den strukturella rasismen illustreras tydligt genom hela filmen och hur Kapten Adams försöker att leda och navigera genom den.

"Ni är inte bara i armén, ni är dessutom kvinnor och ni är svarta. Och som svarta kvinnor har ni inte lyxen att vara jämförbara med vita soldater, utan bördan att vara bättre"

Kapten Charity Adams

Brist på syftesbekräftelse = sämre moral

Det poängteras tydligt flera gånger om hur frånvaron av brev till och från fronten sänker soldaternas stridsmoral vilket, översatt i ledarskapslingo, handlar om bristen på syftesbekräftelse. Det är en sak att veta på ett intellektuellt plan att det man gör är viktigt men desto starkare emotionell koppling till detta, desto starkare blir drivkraften och desto mer jobbar vi för att infria målet. Något som definitivt underlättar för de yrkesgrupper som har krigszoner som arbetsmiljö men som definitivt kan göra nytta i fler organisationer än för jag har fortfarande inte mött någon människa som vill aktivt och medvetet vill göra meningslösa saker och blir motiverad av det.

Fungerande logistikkedjor är bland det mest tillfredsställande som finns

Jag vet. Jag skrev den rubriken och jag menar det. Om det är min fd logistiknerv, inre lean nörd eller bara allmän knäpphet kan vi lämna därhän men att se logistikkedjan kring posthanteringen växa fram är underbart. Miljontals brev och paket till miljontals människor som flyttar på sig ligger på hög i stora flyghangar (och har gjort så i månader) som behöver sorteras och distribueras är ingen liten uppgift.

Varför är detta något att bry sig om om man inte jobbar med post och paket? För att logistisk optimering är en viktig kompetens när du leder verksamhet och personal. Rätt antal personer med rätt kompetenser som gör rätt saker i rätt tid är, för verksamhetens, ett av dina viktigaste uppdrag som ledare att tillgodose. För när de logistiska kedjorna i verksamheten inte fungerar eller när bristerna i dem är för stora eller för många leder de till andra problem inom och med personalstyrkan vilket ofta tyvärr blir en negativ spiral med fler bekymmer som chefen behöver hantera, ofta helt i onödan eftersom de uppstår av att arbetsprocesserna och/eller bemanningen inte är tillräckligt bra.

Och ja, egentligen ramas filmen in av en kärlekshistoria men i min ledarskapsanalyserande hjärna är det inte vad som är bäst med den. Bild: Liam Truong on Unsplash

Använd medarbetarnas olika kompetenser 

Något som tydligt lyfts fram i hur de lyckas bygga upp logistikkedjan är hur man tillvaratar alla soldaters tidigare kompetenser och erfarenheter. Någon kan tyger och parar ihop tygbitar, andra kan identifiera parfymdofter och med hjälp av det spåra brevets avsändare etcetera. Det man som ledare i en annan kontext kan tjäna på är att försöka lära känna sina medarbetare på så tidigt som möjligt för att bättre veta vilka kunskaper och förmågor medarbetarna kan bidra med och hur de kan användas på bästa sätt.

Kringmiljön påverkar professionaliseringen (och logistiken)

Ytterligare en grej som jag uppskattade var hur självklart det var för Major Adams att kringmiljön också fräschades upp. Allt bråte i -skolan åkte ut, det skrubbades och målades, organiseringen i de olika miljöerna från hårsalongen (kvinnliga soldater måste ju se snygga ut också) till arbetsschemat. Nej, det är inte alltid möjligt att påverka i alla lägen men kringmiljön spelar roll stor roll för professionaliseringen av ett arbete som utförs men också logistiken.  

Transparent ledarskap kan vara extremt proffsigt när det görs rätt

En vanlig missuppfattning är att transparent ledarskap kan vara för personligt, gränslöst eller slarvigt men här blir det tydligt, flera gånger om - inte minst varje gång Major Adams adresserar hela bataljonen - hur det kan göras proffsigt. Hon är också duktig på att ge en professionell kontext i sina tal och tillrättavisningar. Hon kräver lydnad men inte bara för lydnadens skull utan delar också varför hon begär det vid flertalet tillfällen.

Din proaktivitet som ledare gör skillnad

Det är flera exempel på hur Major Adams leder proaktivt, exempelvis hur hon tydligt informerar om vad som gäller och inte gäller, men mest hur filmen framställer hennes förekommande av situationer som kan uppstå. En av mina favoriter är en detalj man bara se snabbt i förbifarten i matsalen: en vit skylt där det bland annat står tydliga instruktioner om vad du ska göra om du är missnöjd med din matransonsmängd. Major Adams är också duktig på att förekomma gnäll och negativa känslor genom att lyfta dem själv och ge dem en kontext först. Det lär säkerligen inte ha botat alla konflikter eller allt missnöje i bataljonen men sådana proaktiva detaljer gör större skillnad än vad många tror.

En “second in command” är en funktion som fler ledare behöver använda

Inte nog att relationen mellan Major Adams och hennes “second in command” löjtnant Campbell, senare kapten, är något extra. Den visar också något många ledare saknar i dagens slimmade organisationer: en person som är underställd dig men som blir ditt ledarskaps förlängda arm i det vardagliga arbetet. Som hjälper dig, kan se saker du missar och ställer frågor som du som ledare behöver tänka på. Det är långtifrån alltid numera att alla kan ha detta och om det inte går finns det som tur var flera andra olika sätt att lösa det på där funktionen verkställs även om det inte finns en särskild tjänst för det.

När grundstrukturen får ta tiden den behöver går genomförandet snabbare

Två månader tog det att hitta hur de skulle lyckas sortera och leverera 17 miljoner brev och på mindre än nittio dagar lyckades de. Det är en fin illustration över hur det som inledningsvis upplevs som överflödigt och tidskrävande för att det “inte ger resultat direkt” kan vara ett sätt få resultaten snabbare och bättre. Jag känner igen detta från mina år som projektledare - när den grundläggande planeringen och grundstrukturen får landa i en ordentlig, genomtänkt plan för hur projektet ska göras blir det oftast lättare att faktiskt lyckas med det.  

Du ser! Det finns mycket en kan lära sig sig i den här filmen så jag kan varmt rekommendera att du ser den med brasklappen om att allt alltid är lättare att göra på film (vilket faktiskt är en av anledningarna till varför mina klienter och utbildningsdeltagare får utgå från olika filmer och serier i vissa av våra ledarskapsövningar) och att ingen ledare, ej heller Major Adams, är perfekt i alla lägen. Vad säger du? Har du sett filmen och vad tyckte du i så fall? Känner du igen några av ledarskapsläxorna eller vill du lägga till någon annan till listan?

Hej 2026!

Tjenare! Hur mår du och hur har du det? Med mig är det strålande. I skrivande stund sitter jag på tåget till Stockholm och lever i lyxen av att årets första riktiga arbetsdag innebär att åka tåg (= massa lyxig skriv och reflektionstid), bo på hotell och gå på ett event. Passar också på att använda den här tiden till att samla upp de trådar som inte hann knytas färdigt före jullovet kom som en virvelvind. De sista veckorna före jul blev helt galna eftersom nya, oväntade projekt ramlade in (hurra!), jobb behövde avrundas samtidigt som vi vabbade. Till sist fick det bara bli ett gäng beslut fattade: måste detta göras på den här sidan årsskiftet? Och om det var ett nej eller borde - då fick det läggas till sidan. Alla blogginläggsutkast jag hade för månaden ingick också där tyvärr.

Extra trevligt blir det att åka genom detta snötäckta vinterlandskap alltså, varje naturmeter ser ut som ett idylliskt vykort.

Så vad händer 2026 då? Bra fråga. Det är exakt den jag lever i just nu. 2025 är utvärderat (kommer ett inlägg om det) och nu sitter jag med verksamhetsplaneringen för det nya året och tänker. Lär bli ett inlägg om det med framöver!

Taggad är jag i alla fall. Som vanligt. Framförallt är jag det för att jag kommer att göra några saker annorlunda det här året och jag ser fram emot det för bra kan, och förtjänar att, bli bättre om man har möjligheten att förverkliga det.

Så vad gör vi? Nu kör vi! Det är min känsla i alla fall - hur känner du det?

November månad 2025

I november kom skiftet från varm höst till kall vinter och jag gick från feberfrossa till pigg och kry. Hurra för det!

Började experimentera lite med att fota manuellt med min mobilkamera som är alldeles för fantastisk för denna glada amatör. Jätteroligt!

Månadens teveserie:

Har mest sovit framför the OC som inte har åldrats jätteväl? Med undantag för Seth Cohen möjligtvis, tyckte fortfarande han var karaktären som bar hela serien.

Månadens musik:

Lyssnar mycket på neofolkmusik just nu! Den passar bra när jag behöver tänka eller producera, troligtvis på grund av att den rytmiska basgången sätter takten i en och så någon stämsång eller instrument som ger den där trollska stämningen som gör att man slutar tänka och bara gör.

Månadens spel:

Tittade på när gänget spelade Darwins Journey eftersom jag själv somnade vid nattningen och vaknade lagom till de skulle börja (och då var för trött att spela själv).

Månadens godaste dryck:

Har börjat köpa med mig örtte av min bindvävsmassör som inte faller in under kategorin godaste smakmässigt men som i gengäld gör gott!

Ignorera motljuset som fördunklar den här bilden och spana in de harmoniska färgerna och havsvyn genom fönstret. Klockrent rum för mindre möten.

Månadens godaste mat:

Lunchen på studiebesöket på Ystad Saltsjöbad! Har inte varit där på år och dar så det var jättekul både att få se hur där ser ut nu efter att de har renoverat men också äta. Blir säkerligen något möte där i framtiden.

Månadens sysselsättning:

November var en spretig månad med mycket roligt klientarbete och rådgivning, trista beslut, vara sjuk i två veckor av fyra och komma i fas med mig själv igen.

Månadens höjdpunkter:

Familjen och jobbet! Som alltid. Min moster kom ner på ett par veckors besök och det innebar både familjehäng och extra energi till att röja undan några av alla våra surdegar hemma (exempelvis rensades förrådet). Jobbmässigt har jag varit megasocial, fått in nya klienter, konsultat och jobbat ikapp en stor del av backlogen från att ha varit sjuk till och från i 1,5 månad. Tränat har jag fått göra med! Och jag har fått sån där hjärtevärmade feedback som inte bara är trevlig utan faktiskt lägger sig som en guldklimt på självförtroendekontot, det har varit en särskild situation där jag känt att mitt ledarskap var precis vad det behövde och skulle vara. Fint!

Och ja, inser nu när jag skriver detta att det här är anledningen till varför mitt 2025 har känts som tre år istället för ett - det har varit välfyllt på alla plan.

Månadens bottennapp:

Att skjuta upp jobbuppdrag är aldrig kul men när det uppstår förhinder är det bara att gilla läget. Har insett under alla de år som jag gjort detta att man får svära inför beslutet men att det långsiktigt oftast blir bättre att inte pusha igenom de processerna till varje pris. Trust the process etcetera.

I slutet på månaden kom snön och vår trädgård är verkligen larvigt vacker när den är snötäckt.

Månadens oväntade:

Den nya kamerainställning i min mobil! Hade noll koll på den innan, haha.

Månadens bästa beslut:

Att vara spontan och säga ja när tillfället uppstod för det ledde till en ny spännande bekantskap och potentiellt uppdrag.

Månadens bästa inköp:

Köpte ansiktskoppar här i slutet på månaden! Nu efter ett par månaders bindvävsmassage har jag blivit medveten hur det känns där jag har vätskeansamlingar och ansiktet är ett av ställena. Visste egentligen inte vad jag förväntade mig av den här nya rutinen men en oväntad effekt är att min grundläggande huvudvärk har blivit mycket bättre av den.

Månadens påminnelse:

Hur skön vardagen är när man får vara frisk!

Månadens anteckning:

Många har det blivit (och ovanligt mycket mejl) men bäst var de för en nystartad mentorsklient som toklevererat i att hitta sina kommande utvecklingsområden. Varje gång jag får se en briljant hjärna i full action blir jag rysig av välbehag.

Månadens klädesplagg:

Mina vanliga klänningar och kjolar, är nästan så att några av dem börjar bli utslitna. Något jag inte burit, förrän snön kom, var strumpbyxor eftersom det varit så otroligt varmt, otroligt när jag i vanliga fall brukar vara barbent till och med oktober som mest.

Månadens bok:

Har, i min ständigt pågående spaning om vart vårt arbetsliv är på väg, fortsatt läsa Helautomatisk lyxkommunism (en titel som hade fått min farmor att vända sig i graven, haha). Är uppfriskande med en röst som pratar om positiva samhällsvisioner och vad som kan vara möjligt om vi tillåter det, men också att den innehåller en intressant utzoomning av det kapitalistiska systemet. Är inte klar än så kan inte lämna något färdigt omdöme men stimulerande för tankeverksamheten har den varit hitintills.

Började också läsa Machiavelli och även om jag inte har hunnit särskilt långt finns det en del intressanta korn av kunskap som jag tänkte ska få bli bloggat om i någon form i framtiden. Sjysta kontraster ändå va?

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Det blev tyvärr sparsmakat med blogginlägg men inlägget om strategiskt inkompetens hos medarbetare: extra kul också att jag fått feedbacken att den bidrog till att få syn på och förstå beteendet närmare.

Månaden i en mening:

Det känns som om jag har blivit både tvättad och torktumlad, haha.

Känslan nu när den är över?

Tillfreds! Jag mår bra och är på en bra plats även om månaden har krävt mycket av mig.

Vad händer framåt?

Jag är pepp på december som på förhand känns ganska proppfull av spännande småprojekt men också julmysig.

Vad ser du fram emot?

Berätta om graviditet under rekrytering

En väldigt vanlig fråga som jag både får och ser ställas ofta är den i stil med: "Jag är i processen att få eller förhandla om ett nytt jobb och har precis fått reda på att jag är gravid. Ska jag vara ärlig med det nu i rekryteringen?"

Det korta svaret?

Det beror på!

När är egentligen den bästa tiden att berätta om en graviditet? Bild: Canva

Berätta om graviditet under rekrytering

Och ja, ibland den bästa av världar finns ingen diskriminering, inga fördomar eller förutfattade meningar om kvinnor I barnafödande ålder men tyvärr är vi inte riktigt där än. Därför brukar min stående rekommendation vara att du (förutsatt att anpassningar på arbetsplatsen inte behöver göras) inte säger något om din graviditet förrän:

 1. Allt är förhandlat och alla kontrakt är signerade och klara

 2. Tills du är säker på att du får behålla barnet

Detta kan låta hårt och alla gör olika utifrån vad som passar en själv bäst men kom i håg, du har noll skyldighet att informera din nya arbetsgivare förrän du själv är redo - förutsatt att du följer reglerna för ansökan om föräldraledighet. Att vänta med att berätta är inte själviskt, det är självbevarelsedrift. Sedan är det klart bra för chefen att få veta det i god tid och att det ur det perspektivet kan vara sjyst att säga det tidigt. Men en riktigt smart chef fattar varför du inte delar det plus värdesätter dig och din kompetens även när du ska bli förälder! Därför kommer du inte ställa till det om det visar sig att du är gravid när ni har skrivit på papperna.

Och ja, som tur var finns det chefer som säger "vad roligt, grattis och välkommen hit" oavsett var i graviditeten du är även när de får veta det under rekryteringsprocessen. Alla borde reagera och agera så - så om du har råd att inte få (eller vilja ha) jobbet då kan du dela den glada nyheten direkt under intervjun eller före ni skriver kontrakt. Det är ett effektivt sätt att snabbt trycktesta din blivande chef och se om hen leder som hen lär! Men med det sagt, det är bara om du känner dig bekväm nog - annars ta det säkra före det osäkra och sätt dig och dina intressen främst. Fler kvinnor hade mått bättre av att göra det då och då! 

Tumme upp: Chefer som ser en graviditet och föräldraledighet som en styrka både i medarbetarens utveckling - både karriärsmässigt och ur personligt perspektiv.

Tumme ner: Diskrimineringen som fortfarande förekommer år 2025 på grund av detta.

Hur hantera en strategiskt inkompetent medarbetare

Läsarfrågan:

Hej, jag skriver detta i frustration. Jag har problem med en kollega som, lämpligt nog, alltid får något förhinder om en jobbigare arbetsuppgift dyker upp. Eller vissa dagar får “för ont om tid” i början av arbetsdagen för att hinna med alla sina arbetsuppgifter och som av en händelse är det då de tyngsta eller mest komplicerade arbetsuppgifterna som givetvis blir över för oss andra i arbetsgruppen att ta hand om. Hen ber också om hjälp i tid och otid med arbetsuppgifter som hen inte vet hur man löser trots att vi har visat hur de görs gång på gång. Personen i fråga är duktig egentligen men ganska bekväm, blir lätt stressad över saker och de här frågorna om hur man gör börjar kännas påklistrade och fejkade och det ihop med maskandet är irriterande. Vad kan jag göra och vad borde min chef göra i ett läge som detta?

Svar:

Det korta svaret? Du behöver prata med chefen! Tyvärr finns nämligen risken att chefen inte har någon som helst aning om vad som pågår eftersom din kollega, utifrån din beskrivning, tycks lida av strategisk inkompetens.

Jag tänker att vi alla nog har drabbats av strategisk inkompetens någon gång på jobbet men att det är skillnad på att maska då och då och att använda det som daglig strategi för att slippa undan vissa arbetsuppgifter. Bild: Canva

Hur hantera en strategiskt inkompetent medarbetare

Strategisk inkompetens handlar om att “inte kunna” en viss uppgift eller ett visst moment för att egentligen behöva slippa göra den och kan utövas med en varierande grad av medvetenhet, från helt omedveten till fullt medveten. Den är strategisk på så vis att den slår till i vissa situationer - alternativt med vissa personer - vilket alltså innebär att risken finns att chefen inte får veta något om inte du eller andra kollegor upplyser hen om det.

Vad chefen sedan bör göra beror på vad för information hen får och hur hen får den. Men det första steget bör vara att göra en egen kartläggning av den strategiskt inkompetenta medarbetarens beteenden följt av ett korrigeringssamtal. Alternativt (eller i kombination med) en omorganisering av arbetsuppgifterna så att det inte går att hiva över de jobbigaste momenten på andra.

Eftersom strategisk inkompetens generellt används för att slippa undan ansvar och jobb så har medarbetaren som använder sig av det troligtvis inga egna incitament till att sluta med det om det inte blir obekvämare, eller får en att framstå i dålig dager att fortsätta med denna strategi.

Utöver att prata med chefen och låta hen hantera saken kommer du troligtvis också tjäna på att du som kollega och ni som arbetsgrupp också börjar agera annorlunda. För tystnad = acceptans och det är dessutom lätt hänt när man väl blir irriterad att man inte vill hjälpa personen ifråga alls, eller till slut tappar humöret och ryter ifrån en dag och det kommer troligen tyvärr inte att vara konstruktivt för situationen.

Saker du kan göra som kollega

Här finns faktiskt flera olika saker du som kollega kan göra! Exempelvis kan du prata med din kollega och säga något i stil med: “Jag tror inte du är medveten om detta men jag upplever att du ganska ofta lägger över denna och denna arbetsuppgift på mig eller andra. Kan du inte testa att göra dem själv först?” eller avrundar med “Kan du inte börja med de dessa arbetsuppgifter först och sen se om du behöver vår hjälp?”. Det är inte omöjligt att kollegan kommer att din att neka till att detta händer i ert samtal men att du har lyft det kan leda till en förändring på sikt.

En annan är att börja bemöta den strategiska inkompetensen när du råkar ut för den i vardagen. Här är några potentiella frågor som kanske kan vara användbara för dig, alternativt om du tweekar dem:

• “Vad är det som behöver göras?”

• “Vad är det som är oklart?”

• “Hur kommer det sig att du inte hinner med det?” (förutsatt att medarbetaren inte är överarbetad)

• “Varför hinner du inte med detta?” Eller: “Hur kan du veta redan nu att du inte kommer hinna med det?” (om kollegan igen säger att hen inte hinner med en sak flera timmar innan arbetsdagen är slut)

Ibland räcker det med att personen ifråga möter motstånd för att beteendet ska börja ändras (när man inser eller känner av att det inte fungerar). Eller så gör du så, om det händer två eller tre gånger på kort tid - då har du ännu mer konkreta exempel att använda dig av om du pratar med kollegan, typ “Jag tror inte du är medveten om detta men bara de senaste två veckorna upplever jag att du delegerar den här arbetsuppgiften trots att den är din att göra”.

Om den strategiska kompetensen snarare visar sig i frågorna som kollegan egentligen redan vet - då är det coachande ledarskapet och framförallt att svara på frågor med frågor fantastiska verktyg att använda och jag kan varmt rekommendera det i situationer som denna.

Jag hoppas att alla dessa tips kan hjälpa till på vägen! Om inte är du varmt välkommen att höra av dig till Bossakuten för en fördjupad och personlig rådgivning. Och du som läser får såklart gärna dela med dig, har du någonsin upplevt en strategiskt inkompetent emdarbetare förut? Och om ja, hur hanterade du/din chef det?