Tiden är varken jämställd eller jämlik

Det sägs att vi alla har lika många timmar på dygnet och ibland möter jag någon som bestämt hävdar att det både är så och att det är lika för alla. Well, det är inte ofta jag säger det såhär rakt men där har de fel eftersom strukturella lager och sociala normer som byggt och format vårt samhälle också riggar spelplanen helt olika för alla att spendera sina tjugofyra timmar. Kvinnor i ojämställda relationer har inte samma tidsutrymme som deras män. Ensamstående föräldrar har inte samma tid till godo som föräldrar i parrelationer. Den som jobbar heltid och tjänar mer än femtiotusen i månaden har inte samma utrymme som den som har dubbla jobb för att få in pengar till hyran. Så nej, vi har inte alla samma tid tillgängligt och tiden är både ojämställt och ojämlikt fördelad i vardagen.

Tid som social konstruktion är ett intressant fenomen ur olika perspektiv, inte minst arbetslivets. Bild: Canva

Varför kan du som ledare behöva vara medveten om detta?

Först är det viktigt att ha förståelsen för att alla inte har samma privilegier som de du har. Ditt ledarskap handlar inte om dig och därför kan du inte utgå från dig när du leder andra. Det ingår dessutom i ditt jobb att värdera medarbetares arbete och resultat, ibland behöver du jämföra dem i förhållande till varandra - se till att göra det så rättvist som möjligt med hänsyn till vilka förutsättningar de faktiskt har.

Men också för din egen skull såklart! Det är lätt att svepas med i fartvinden och att jämföra sig själv med andra. Men hur ser dina startpositioner ut jämfört med de du jämför dig med?

Och, kanske viktigast av allt, hur kan du som ledare på jobbet försöka jämna ut spelplanen så att dina medarbetare får jämställda och jämlika arbetsförhållanden. Det ingår trots allt i ditt arbetsmiljöansvar och det är en av de få saker du som ledare inte kan delegera bort.

Eller vad säger du?