Svåra sanningar som yngre i arbetslivet måste inse…

Alla, alla, alla generationer behövs i arbetslivet och den unga är inget undantag från detta trots att vi ser att yngre i arbetslivet riskerar att både förminskas och viftas undan för att de är just det. Yngre! Och det fel - samtidigt finns det också några svåra sanningar som yngre i arbetslivet måste inse…

Alla generationer är olika eftersom de växer upp på olika sätt med olika förutsättningar. Till det kommer att alla har sina fördelar och sina utmaningar beroende på vilken generation de tillhör i arbestlivet. Bild: Jake Oates on Unsplash

Svåra sanningar som yngre i arbetslivet måste inse...

Din ålder innebär inte per automatik att du har bättre koll än någon annan 

Om du inte du anstränger dig kommer ingen vilja anstränga sig för dig, relationer måste få kosta

Kom ihåg att du inte är den första som gör det du gör, lär av de som gått före

Samtidigt... Om du har öppna ögon och öron, ett öppet sinne och aktivt tränar på att kommunicera med alla gör du både dig själv och andra en tjänst, du behövs!

Med det sagt, klart det finns svåra sanningar som både de som är medelålders och äldre i arbetslivet också behöver inse. Ingen generation är perfekt eller felfri, eller hur?

Svåra sanningar medelålders i arbetslivet måste inse...

Alla åldrar och alla generationer behövs i arbetslivet och den gyllene medelåldern brukar vara den som är mest åtråvärd trots att det ofta är allra mest som händer på samma gång i livet.

Bild: Mushvig Niftaliyev on Unsplash

Svåra sanningar som medelålders i arbetslivet måste inse...

Din ålder innebär troligtvis att du är gammal eller ung beroende på din kontext. Vilket av dem det blir i praktiken? Ja, det beror på dig, hur medveten du är och vilket perspektiv du anammar. Låt dig inte svepas med i fartvinden av åldersnoja.

Om inte du medvetet och aktivt håller ditt sinne öppet är risken att du snart blir inskränkt. Fastna inte i de hjulspåren du redan kört i bara för att.  

Kom ihåg, du har halva din karriär kvar - vad ska du göra med den? Och hur ska du jobba för att hålla hela vägen in i mål?

Samtidigt... Du är på en bra plats för att se åt många olika riktningar. Använd den informationen till din och verksamhetens fördel, du behövs!

Och absolut är det så att det finns svåra sanningar som både yngre och äldre också behöver inse. För ingen generation är perfekt eller felfri, eller hur?

Svåra sanningar äldre i arbetslivet måste inse...

Alla generationer behövs i arbetslivet! Samtidigt finns det några svåra sanningar som äldre i arbetslivet måste inse fastän det kanske svider.

Alla åldrar är betydelsefulla och bidrar med olika saker i arbetslivet. Men vilka svåra sanningar kan äldre behöva förebygga för att bidra? Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Svåra sanningar som äldre i arbetslivet måste inse...

Din ålder innebär inte per automatik att du kan eller vet mest eller bäst. Erfarenhet är bra men behöver inte vara en kvalitetsgaranti om du inte vårdat den.

Om du inte håller dig uppdaterad i hur världen funkar nu blir du utdaterad

Kom ihåg att historien är viktig men den är också just det, historia 

Försök sluta med flaggan i topp, alla förlorar på att du mentalt checkar ut X antal år före pensionen. Vad ska du lämna till nästa generation?

Samtidigt... Om du tar med dig lärdomarna dina erfarenheter gett och använder dem i dagens kontext är din kompetens och dina förmågor ovärderliga, du behövs!  

Och ja, såklart finns det svåra sanningar som både yngre och medelsålders också behöver inse. För ingen generation är perfekt eller felfri, eller hur?

Vad beror på ålderismen på

Ingen har väl missat, framförallt inte på LinkedIn, hur fler och fler talar om ålderismen som slår till med automatik när en fyller femtio. Jag ser nya rubriker och inlägg om det varje vecka. Akavia konstaterar i rapporten Ålderism i arbetslivet att sex av tio över sextio har upplevt ålderism och för en tid sedan ställdes frågan på Bloggbevakning vad det beror på - en mastodontkomplex fråga med många lager som jag tänkte vi ska ge oss på att försöka nyansera lite. Vad beror ålderismen på arbetsmarknaden på egentligen?

Ja, anledningarna är många och notera nu - denna analys är inget allvetande facit utan snarare resonerande slutsatser ur mitt sakkunniga perspektiv. Vill du lägga till fler eller andra sådana? Gör gärna det i kommentarsfältet!

Vilket bäst-före-datum en har i arbetslivet varierar kraftigt men att fler kan ge mer längre är en onyttjad resurs enligt rapporten från Akavia. Bild: Unsplash

Vad beror på ålderismen på

Några av faktorerna som spelar in är exempelvis:

Kombinationen av hög arbetslöshet → högt söktryck på de tjänster som finns plus lågkonjuktur → färre tjänster utlyses

Upplevd kompetensbrist hos arbetsgivarna vilket å ena sidan är en bieffekt av det kapitalistiska systemets strömlinjeformande effekt där färre ska göra mer. Å andra sidan är det också en effekt av hård tillväxtpress under många års tid vilket gör det mer riskabelt och dyrt att felrekrytera. Samtidigt vågar färre och färre satsa på att introducera, utbilda och träna upp sin personal, vilket i slutändan är deras förlust.

Detta leder ofta till både rädslobaserade rekryteringar samt en orimlig jakt på "den perfekta enhörningskandidaten" (som inte finns).

Plus fördomar och förutfattade meningar och hur de påverkar slutsatserna som dras om vad en kandidat klarar och inte klarar av.

Lägg dessutom till en affärsmodell hos många rekryteringsbolag som handlar om att tillsätta så många som möjligt så snabbt som möjligt vilket då främjar att profilen som söks helst ska passa perfekt i en mall över hur den "perfekta kandidaten borde vara"

Utöver det har vi en tandlös Arbetsförmedling där en handläggare för tio-isch år sedan tillsatte en tjänst på tio månader i snitt enligt Roland Paulsens studie Vi bara lyder.‍ Det är knappast möjliggörande även om systemet setts över sedan dess. ‍

Allt detta innebär att många söker de få tjänster som finns medan mindre tid finns att rekrytera och rädslan att rekrytera fel är stor.

Vad händer då?

Nätverksrekryteringen ökar eftersom det känns bättre att rekrytera personer man känner eller som blir rekommenderade av någon man känner. Exempelvis presenterade Företagarna för ett gäng år sedan att 7 av 10 tillfrågade företag rekryterade via nätverkskontakter. Och om majoriteten av alla rekryteringar sker via personliga nätverk är risken väldigt stor att rekryteringen sker homogent, dvs att man söker och väljer kandidater som liknar en själv. Och ja, då riskerar tyvärr många på arbetsmarknaden att uteslutas för att det felaktigt upplevs som tryggaste att anlita någon som liknar de flesta andra i organisationen.

Faktum är att ålderismen varit en grej i arbetslivet i många år nu, på båda hållen. Men det syns såklart mer nu när tiderna är som de är nu, fler har blivit äldre, mår bättre och vill/behöver jobba längre och vi har sociala medier där det lyfts fram mer. Och ja, det är förskräckligt och borde aldrig drabba någon! Det kan vi väl ändå vara överens om?

Tiden är varken jämställd eller jämlik

Det sägs att vi alla har lika många timmar på dygnet och ibland möter jag någon som bestämt hävdar att det både är så och att det är lika för alla. Well, det är inte ofta jag säger det såhär rakt men där har de fel eftersom strukturella lager och sociala normer som byggt och format vårt samhälle också riggar spelplanen helt olika för alla att spendera sina tjugofyra timmar. Kvinnor i ojämställda relationer har inte samma tidsutrymme som deras män. Ensamstående föräldrar har inte samma tid till godo som föräldrar i parrelationer. Den som jobbar heltid och tjänar mer än femtiotusen i månaden har inte samma utrymme som den som har dubbla jobb för att få in pengar till hyran. Så nej, vi har inte alla samma tid tillgängligt och tiden är både ojämställt och ojämlikt fördelad i vardagen.

Tid som social konstruktion är ett intressant fenomen ur olika perspektiv, inte minst arbetslivets. Bild: Canva

Varför kan du som ledare behöva vara medveten om detta?

Först är det viktigt att ha förståelsen för att alla inte har samma privilegier som de du har. Ditt ledarskap handlar inte om dig och därför kan du inte utgå från dig när du leder andra. Det ingår dessutom i ditt jobb att värdera medarbetares arbete och resultat, ibland behöver du jämföra dem i förhållande till varandra - se till att göra det så rättvist som möjligt med hänsyn till vilka förutsättningar de faktiskt har.

Men också för din egen skull såklart! Det är lätt att svepas med i fartvinden och att jämföra sig själv med andra. Men hur ser dina startpositioner ut jämfört med de du jämför dig med?

Och, kanske viktigast av allt, hur kan du som ledare på jobbet försöka jämna ut spelplanen så att dina medarbetare får jämställda och jämlika arbetsförhållanden. Det ingår trots allt i ditt arbetsmiljöansvar och det är en av de få saker du som ledare inte kan delegera bort.

Eller vad säger du?