Kvalitet eller kvantitet som närvarande chef - vad är viktigast?

En intressant frågeställning som kom från en läsare nyligen är: vad är viktigast när det kommer till att vara närvarande som chef, kvalitet eller kvantitet? Det jobbiga svaret? Det beror på.

Dels beror det på ditt chefsuppdrag, vissa chefsroller kräver att du är på plats en stor del av tiden (samtidigt är dessa uppdrag ofta färre än vad många tror och är vana vid).

Dels beror det på er organisationskultur. Inte för att du slaviskt måste göra som alla andra ens som chef, men du behöver vara lyhörd inför vad organisationens ledarskapskultur är. Kör ni kontorstvång för alla medarbetare? Då är det ganska tondövt att själv jobba hemifrån eller vara iväg fyra dagar i veckan som regel.

Dels beror det på arbetsgruppen och var de befinner sig i sin utvecklingsresa. Om vi utgår från FIRO-modellen:

• Är gruppen ny och befinner sig i tillhörighetsfasen behöver du vara mer närvarande för att få medarbetarna att känna sig trygga och välkomnade.

• Befinner ni er i rollsökningsfasen? Då ställs det ännu större krav på din närvaro och att du, både fysiskt och mentalt, är närvarande för att stötta och hjälpa gruppen ur detta steg. Notera dock att du inte behöver vara på plats tjugofyrasju för det! Men de ramar och strukturer som ni sätter här, ditt ledarskap och din närvaro är det som möjliggör att gruppen kan jobba igenom den här fasen.

• Har ni gjort detta och gruppen har nått samhörighetsfasen? Grattis! Då kommer du tjäna på att luta dig mer tillbaka och låta gruppen göra det de är bäst på.

Vilket väger egentligen tyngst när det kommer till att vara närvarande som ledare, kvalitet eller kvantitet? Bild: Photo by Tingey Injury Law Firm on Unsplash

Lägg dessutom dimensionen att alla medarbetare har olika förväntningar på och behov av din tillgänglighet som ledare. Samtidigt, om du arbetar med tydlighet och har en genomtänkt kommunikationsstruktur som ledare så brukar detta gå bra att tillgodose utan att du ska vara tillgänglig dygnet runt (för det behöver du inte).

Och! Du behöver också ta hänsyn till dina egna förutsättningar här. Hur vill du leda och arbeta? Vad passar dig och ditt liv bäst? Det måste du också väga in och den väger tungt om du frågar mig. Ingen kommer att tacka dig för att du arbetar på ett sätt som inte är hållbart för dig i längden.

Kvalitet eller kvantitet som närvarande chef - vad är viktigast?

Med ovan i bakhuvudet vill jag också betona att du både behöver vara kvantitativt närvarande över tid och din närvaro behöver vara kvalitativ när du väl är där och det finns inte en enda perfekt balanserad formel för proportionerna här. Desto mer kvalitativ den är desto mindre tid tenderar att behövas på plats - samtidigt, som chef kommer du aldrig få höra eller se allt som händer när du inte är där och därför behöver du vara närvarande om du ska undvika att odla en alltför skuggorganisation med ett skuggledarskap som verkar i din frånvaro.

Does this makes sence? Är alltid svårare med frågor som inte har de här enkla, raka svaren, haha. Vill du att jag utvecklar detta ytterligare? Säg till i så fall och dela gärna dina egna tankar och perspektiv!

Ps. Notera att närvaron inte behöver vara analog eller fysisk! Du kan vara närvarande digitalt med men med lite andra vanor och strukturer jämfört med om ni ses på kontoret. Det viktigaste är alltså att du strävar efter att vara en närvarande ledare och har en medveten strategi för det som du också aktivt verkställer.

Årskrönika 2025

Någonstans tidigare skrev jag att 2025 kändes som tre år i ett. Jag står fast vid det. Vilket år. Affärsmässigt har mycket varit segt och tungrott och samtidigt har jag fått jobba med fantastiska uppdrag, projekt och klienter som gjort att tiden bara swishat förbi. Så ja, det har hänt hur mycket som helst? Som vanligt när jag är i farten i och för sig.

Och det är ju så att jag gillar ju när det går undan, there is no point in denying that, haha.

Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut?

Massvis! Arrangerade Bossverkets första egna utbildningsdag inom svåra samtal (har ju utbildat inom ämnet massvis av gånger men det var första gången jag stod som avsändare för hela kalaset), stod på scenen Kulturhuset i Hässleholm, besökte Athen, hanterade det svåraste personalärendet någonsin för egen del, programledde en podd, nådde milstolpar jag drömt om, planerade för projekt som har potential att bli riktigt stora om de blir av och sköt upp saker som inte landade helt rätt i tiden.

Genomdrev du någon stor förändring?

Egentligen inte, det var väl ganska mycket hålla näsan ovanför vattenytan, jobba på och hänga med vilket jag såhär i efterhand kan säga både har varit jobbigt och nödvändigt för att växa in i min egen ledarroll. Jag har prövats och testats på flera olika sätt, mest i att hålla mitt huvud stabilt faktiskt - det är svintungt att vara företagare när sjuka och vabb slår till. Inte för att det har gått ut över mina leveranser men att hinna runt när arbetstiden begränsas.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jajemän! En söt liten grabb berikade kompisfamiljen i januari förra året.

Vilket datum från år 2025 kommer du alltid att minnas?

Har inga särskilda datum - däremot upplevelser som blev viktiga och utöver alla familjemoments kvalar giget för Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap definitivt in på listan. Publiken, samtalen före och efter och att få göra en jobbresa med två av mina bästa kollegor var amazing.

Dog någon som stod dig nära?

Vår ena katt, Tulo, fick tyvärr avlivas eftersom han blev sjukare i sin njursjukdom.

Tyckte otroligt mycket om Athen och åker gärna dit igen.

Vilka länder besökte du?

Åkte utomlands för första gången på… År! M bjöd med mig till Athen och den weekenden kändes som en veckas semester. Underbart var det med allt vi gillar: massa mat, kultur, chillande och upptäckande. Sedan har jag också fått se många coola ställen här på hemmaplan, önskade mig mer resande inför året och det fick jag verkligen - mest här hemma i Skåne men också Stockholm och Branäs.

Bästa köpet?

Lätt Mackans födelsedagspresent när vi åkte ut till Tastecelebration och åt en sinnessjukt god middag. Det var en fest för smaklökarna som inte var av denna värld och jag rekommenderar verkligen alla i egenskap av meganöjd kund: ÅK DIT!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Mycket! Jobbet gör mig glad, människorna jag lever med gör mig extremt glad (nittio procent av tiden, haha!) och känslan av att köra över Österlen i vårsolen.

Saknade du något under år 2025 som du vill ha år 2026?

Bättre immunförsvar = mer träning, tack!

Vad önskar du att du gjort mer?

Bloggat! Förra året upplevde jag verkligen att vi hittade bottennivån på hur jag vill jobba med bloggen, få inlägg som jag snickrar ihop i farten. Nu har jag - enligt min egen bedömning - ändå en hög lägstanivå men att lägga typ timmar i veckan här är alldeles för lite. Dessutom förlorade jag en massa inlägg när mitt anteckningsprogram kraschade som jag inte lyckades återskapa ur minnet. Nä, detta duger inte!

Temat när jag föreläste för Ungt Ledarskap var att leda sig själv och andra hållbart! Foto: Nathalie Malic / Ungt Ledarskap

Vad önskar du att du gjort mindre?

Varit mindre sjuk och haft mindre ont. I början på sommaren började en längre period av att ha mycket huvudvärk, vara svullen i kroppen och ha värk i lederna - småbarnströtthet eller förklimakteriet, who knows? Men immunförsvaret har varit åt fanders och som tur var så blev jag ivägskickad på bindvävsmassage av min svägerska där i augusti. Har gått på det i ett halvår nu och varje gång ger nya framsteg i kroppen, än mer sedan de sista månaderna där behandlingen varit mer faschiakoncentrerad.

Favoritprogram på TV?

Tror nog Nobody wants this andra säsong vinner? Mest för att det är skönt att, för en gångs skull, se en vettig, sund och emotionellt utvecklande kärleksrelation utspela sig på skärmen.

Bästa boken du läste i år?

Har inte läst jättemycket med den bästa boken var Rothfuss senaste The Narrow Road Between Desires. Jag önskar så att han ska skriva klart den tredje Kingslayer-boken snart men den här var en vacker skildring i det lilla. 

Största musikaliska upptäckten?

Claire! Obscure! Expedition! 33! Lyssnar på mina favoriter därifrån nästan dagligen och är fortfarande hjärtekrossad av detta magnifika spel.

Vad var din största framgång på jobbet 2025?

Att jag och mitt nystartade bolag överlevde ännu ett år av lågkonjunkturen och gick plus. Det är många av mina branschkollegor som kämpat i starka motvindar i år och inte klarat sig alls så jag är allvarligt talat grymt tacksam för det.

Mmm, vårsol, kaffe och att sitta och skriva på kontorets maffiga trappa.

Största framgång på det privata planet?

Hur jag njuter av livet och vardagen även när det är motigare.

Största misstaget?

Sprang i skogen när det skymde i slutet på mars, snubblade över en trädrot och stukade foten så in i. Det var dumt! Jättedumt! Och jag erkänner, innan hade jag ingen särskild respekt för stukningar utan har tänkt “vadå? Hur illa kan det vara?” men jo, det kunde ju visst bli rejält illa och det har spökat för mig resten av året. Det gör jag inte om!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit glad i grunden och samtidigt också grinigare än vanligt skulle jag säga. En blir ju ofta det av att ha ont.

Vad spenderade du mest pengar på?

Definitivt bindvävs- och faschiamassagen, både i cash och körning, men att få hjälp med det kroppen verkligen behövde på djupet? Ovärderligt! Jag är så galet tacksam över detta samtidigt som jag ser fram emot att räta ut det ordentligt så jag kan må bättre och gå på mer klassisk lymfmassage här på hemmaplan istället för att underhålla systemet.

Något du önskade dig och fick?

Arbeta med klienterna jag har! Att få konsulta i spännande ärenden! Utbildandet och föreläsandet! Jag har vuxit in mer i min nya ledarroll och som jag skrev innan har det känts.

Och jag fortsätter att utbilda och rådge än fler ledare om att göra sig umbärliga i sitt uppdrag!

Något du önskade dig och inte fick?

Uppfylla mina megaambitiösa träningsmål som kändes roliga att sikta på och ja, klarade en fjärdedel av dem? Mest på grund av förskolebacillerna i mängder men också på grund av den stukade foten. Har verkligen fått se det som att all träning är bra träning och mönstret har varit solklart: mår jag bra - då tränar jag. Gör jag inte det? Nä, då tränas det inte heller.

Vad gjorde du på din födelsedag 2025?

Blev firad av mina älsklingar med att gå ut på Jernkällaren här på byn och äta. Festade till det med en Cosmopolitan och slängdes tillbaka in i minnet av att fylla tjugofyra då jag flöt runt i dem på en nattklubb i Stockholm. Ett ögonblick senare var jag tillbaka på stolen igen och njöt av att vara rikast i världen med min lilla familj runt bordet. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer kompishäng för det har varit svårt att få till när vi är sjuka varannan helg i princip och mer brädspel - det är definitivt en bristvara för tillfället.

Vad fick dig att må bra?

Jag hade ju energi som ledord för året och det var så värdefullt! Det i kombination med de olika sorternas vila har hjälpt mig att få in riktigt bra med återhämtning i vardagen tillsammans med att jag försökt rå om mig själv ordentligt. Och så familjen!

Vem saknade du?

Utöver familjemedlemmarna vi lever utan numera: Tulo, Tulo, Tulo. Han var en stor herre som tog mycket plats - fysiskt som personlighetsmässigt - och det har märkts här hemma.

2026 tänker jag ska också innebära mer filmat material från min sida och hänger du med mig på Bossbloggens Instagram kan du se att det blivit mer och mer av den varan redan!

De bästa nya människorna du träffade?

Träffar alltid nya fantastiska människor och jag var nära på att falla in i gamla vana och säga “ingen nämnd, ingen glömd” men vet du vad? Att jobba med Melissa, som är ett kreativt geni, och gänget som drog ihop, producerade och levererade Landsbygdsinnovatören var wow. Våra åkturer i bilen till olika ställen på Österlen var fantastiska och jag kommer bära med mig dem länge.

Mest stolt över?

Ett återkommande tema under årets olika uppdrag har varit konflikthantering och framförallt är jag stolt över hur min modell i ämnet har trycktestats till max och, igen, visat sig fungera ypperligt.

Högsta önskan just nu?

Jag vill bygga mer! Mer på bolaget, mer på kroppen och mer på huset. Förbättra, förfina och förstärka.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag kommer jobba lite annorlunda faktiskt men hur? Det vet jag inte än! Men det kommer hända mycket så se till att hänga med.

Berätta gärna: hur skulle du sammanfatta ditt 2025?

Varför är det så svårt att bli chef?

Ja, varför är det så svårt att bli chef första gången för många? Jag har inte identifierat en ensidig förklaring på det hitintills under mina år som ledarskapsutvecklare utan misstänker faktiskt att det beror på en blandning av flera olika saker. Förslagsvis:

• Exklusiviteten som präglar chefsuppdragen som i sin tur beror på flera olika faktorer, exempelvis:

  • Att det är en biprodukt av traditionella organisationsstrukturer och hierarkier där chefen ska vara upphöjd alla andra (huruvida det behöver vara så eller ej kan i gengäld diskuteras).

  • Statusen som ofta kopplas samman med chefsrollen som gör den mer exklusiv

  • Maktfördelningen i samspel med organisationsstrukturen, den som har mer information har mer maktkapital och den tenderar också att bli mer exkluderande 

• Plus att det naturligtvis finns färre chefstjänster = större konkurrens

• “En gång chef alltid chef”-normen som råder i vårt arbetsliv och som jag allvarligt talat avskyr helhjärtat. Det är inte bara tröskeln in i första chefsrollen som borde sänkas i mitt tycke utan även tröskeln ut ur den så att det kan bli normaliserat att pausa från chefsuppdraget om man vill eller behöver det alternativt lämna om man inte gör ett bra jobb som chef. Det hade skapat fler möjligheter för fler som vill bli chefer att få testa på att leda mer!

• Bekvämlighetsrekrytering - mitt ord för nätverksrekrytering. Det sägs att sju av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter vilket gör det om möjligt ännu mer exkluderande att bli chef för den som inte har rätt kontakter.

• Många, alltför många, rekryteringar är rädslostyrda och då känns det enklare att rekrytera någon som har jobbat som chef tidigare. Inte för att det är bäst för gruppen och deras behov (för de tillfällena finns givetvis) utan för det upplevs som tryggare och mer försvarbart. Vilket inte bara är trist för alla blivande förstagångsledare som inte blir insläppta utan också för verksamheterna som inte har fattat hur viktigt det är att jobba strategiskt och långsiktigt med sin chefsrekrytering.  

• Ytterligare en aspekt till det är resurssnålhet! Många lockas av att en person som redan jobbat som chef skulle vara mer resurssnål att anställa eftersom hen inte behöver utbildning eller lika mycket introduktion - och ja, det kan absolut stämma. Men återigen, organisationens chefsled kan inte bara bestå av personer som jobbat som chef i X antal år för antalet erfarenhetsår innebär 1. inte ett likamedtecken att chefen i fråga gör ett bra jobb och 2. det resultat som verksamheten önskar och vill ha.

För att nämna några av de yttre faktorerna som spelar in! Men det beror också såklart på dig som vill bli chef. Hur redo du faktiskt är. Vad du gör. Hur du gör det. Även om det är de vi oftast hör talas om är det långtifrån alla som blir upptäckta och blir inputtade i sitt första chefsuppdrag

Läs mer: Myten om det ofrivilliga ledarskapets förträfflighet 

Om vi utgår från bilden av karriären som en trappa brukar i gengäld att det första trappsteget ofta är det högsta och svåraste att komma upp för. Lägg dessutom till faktumet att allas karriärtrappor ser olika ut på grund av olika förutsättningar, inte minst variationen i nätverkskapital. Bild: Unsplash

Så om du finner det utmanande att få ditt första chefsjobb - du är inte ensam om att uppleva det! Och du är varmt välkommen att boka in en kostnadsfri Bossanalys för att se vilken hjälp du kan få på vägen. Men jag hoppas att detta kan tjäna som en tröst i att allt inte hänger på dig när du söker ditt första chefsjobb, även om din insats såklart spelar stor roll, och en påminnelse till alla er rekryterande chefer att faktiskt arbeta långsiktigt med er chefsrekrytering, det kommer ni att tjäna på. Okej?

Din hållbara takt

En viktig nyckel till att jobba och leva hållbart (sådär så att du håller hela livet)? Det är att hitta din hållbara takt. Normen må vara att vi alla ska jobba heltid och vara stressade mest jämt men allvarligt talat nu - är det så du vill leva?

Själv har jag som driven och ambitiös, numera frisk-från-utmattning, också mer än en gång blivit ifrågasatt när jag vill göra mer än att jobba heltid. När jag jobbade heltid, pluggade och arbetade ideellt var jag “dum i huvudet” och det var “klart att jag blev utmattad” (nej, det var inte därför jag blev utmattad) och en viktig del av min tillfriskningsresa var att inse att jag inte trivs med att bara jobba heltid. Det passar inte mig som är nyfiken, vetgirig och rastlös. Och det var här konceptet om min hållbara takt föddes och nu är det ett återkommande verktyg jag hjälper klienter med att implementera i sina ledarroller och arbetsliv.

Som ledare är det dessutom lätt hänt att ryckas med i proppade agendor och långa to-do-lists och den enda lösningen på det behöver inte vara att inte jobba som ledare alls. Tvärtom! Det går att ha ett högt tempo och jobba hållbart. Bild: Canva

Definitionen av din hållbara takt

Vad innebär det då att ha en, för dig, hållbar takt?

Exempelvis att du:

• Lever och lägger upp din vardag i den takt som passar dig - på både kort och livslång sikt - utifrån dina faktiska, nuvarande förutsättningar.

• Kan ge järnet i perioder men måste prioritera, för dig, rätt återhämtning både löpande och mellan de intensiva stunderna.

• Kanske rent utav ha energi kvar majoriteten av dina arbetsdagar?

• Ser till att din återhämtning är så högkvalitativ att den reglerar energiskulden effektivt.

Hur gör man då? Ja, det jobbiga svaret är dessväre: det beror på!

Tyvärr är det inte alltid så enkelt att det bara räcker med att blicka inåt och bestämma dig för vad du vill ha för tempo. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum och alla behöver vi anpassa oss efter vår omvärld i varierande grad där vissa behöver träna upp förmågan att respektera våra egna behov och andra behöver bli mer lyhörda inför andras behov.

Men en pusselbit är såklart att lyssna till dig själv, dina behov och tillgodose dem så gott de går. En annan är att se dig omkring och bestämma dig för vilka normer och förväntningar du ska ställa upp på, och vilka du ska ignorera. Välj det som passar dig och hur du vill leva i den mån du kan för ja, givetvis kommer faktorer som klass, olika sorters kapital och prioriteringar att spela in i detta. Alla har inte samma förutsättningar eller möjligheter som du.

Det jag gillar med att använda mig av den hållbara takten som verktyg i min vardag är att den påminner mig om en av mina livsläxor från utmattningen: livet går inte ut på att jobba. Och det som blir ohållbart snabbt är om vi jobbar jämt eller slutar leva för jobbets räkning. Extremt få blir tackade för att ha offrat sitt liv, sina hälsa, sin familj för det.

Men också att en takt, ett tempo, är något som ständigt behöver regleras efter yttre och inre faktorer. Jag vill inte ligga och hetsköra i hundranittio knyck jämt i autobahn-style även om det är kul med både fart och tajta kurvor ibland. Ibland känns det gött att puttra fram i sjuttio och då och då vill jag stanna och njuta av utsikten.

Vad säger du som läser? Hur landar tanken kring att ha och hålla en hållbar takt i dig?

Katthimmeln har fått en ny chef

Precis när jag blivit diagnostiserad med utmattningsdepression, var nyseparerad och börjat plugga journalistik var jag hemma på mina föräldrars gård ett par dagar. Slutkörd med panikångestattacker nästan dygnet runt. Så springer en av gårdens kattungar ut framför näsan på en av hundarna och ja, höll på att bli uppäten. Pappa lyckas hålla fast hunden och jag lirkar ut katten ur käkarna på den. Först trodde jag den hade brutit ryggraden såsom bakbenen dinglade men nej då, veterinären konstaterade att det i alla fall inte fanns några ytliga skador men "tiden får utvisa om hon klarar sig". Hon bäddas ner i en låda i mjölkrummet och där satt jag sen med den lilla, lilla utslagna katten i famnen. Tre gånger verkade det som att hon slutade andas och fram emot kvällen fick hon följa med in för att jag skulle slippa sitta där ute och vänta på att hon skulle dö.

Men när jag vaknade morgonen efter låg hon i min halsgrop och spann, som ett varmt litet häftplåster. När jag skulle åka hem några dagar senare fick hon följa med för att kunna bli frisk i lugn och ro och sedan var tanken att hon och brorsan, som fick hänga med som sällskap, skulle tillbaka till gården igen men nä, det hände ju inte. Sedan dess har jag haft en extra kroppsdel i nära fjorton års tid som ansett att min främsta uppgift här i livet - det är att vara hennes huvudkudde. Så var det under åren när jag var som sjukast i min utmattning och allvarligt talat nu med även om det inte är samma antal timmar om dygnet längre, till hennes stora förtret.

Jag är lyckligt lottad med att få ha haft flera hjärtedjur i mitt liv. Men du har varit något alldeles extra. Ditt extremt bestämda sätt. Snudd på diktatoriska ledarskap. I hur du så tydligt litar fullständigt på mig. Gömmer dig hos mig när världen är läskig. Hur vi älskar varandra. Att nu behöva leva utan dig… Fy fan. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. 

Hur många bilder kan man ha på en katt som sover på en? Hur många som helst för vi har spenderat hundratals, om inte tusentals timmar ihop såhär. När jag var som sjukast i utmattningen sov jag nitton om dygnet i två månader och de flesta av dem var hon med mig precis som alla andra timmar vi hängt i soffan eller sängen. Nära, nära.

TicTac Tyrann. Chefen. Tickis. Min Teto. Just nu vrålar varendaste fiber i min kropp:

VAR ÄR MIN KATT?!

GE MIG MIN KATT!!!

Jag kommer alltid, alltid, alltid att sakna dig.