Varför är det så svårt att bli chef?

Ja, varför är det så svårt att bli chef första gången för många? Jag har inte identifierat en ensidig förklaring på det hitintills under mina år som ledarskapsutvecklare utan misstänker faktiskt att det beror på en blandning av flera olika saker. Förslagsvis:

• Exklusiviteten som präglar chefsuppdragen som i sin tur beror på flera olika faktorer, exempelvis:

  • Att det är en biprodukt av traditionella organisationsstrukturer och hierarkier där chefen ska vara upphöjd alla andra (huruvida det behöver vara så eller ej kan i gengäld diskuteras).

  • Statusen som ofta kopplas samman med chefsrollen som gör den mer exklusiv

  • Maktfördelningen i samspel med organisationsstrukturen, den som har mer information har mer maktkapital och den tenderar också att bli mer exkluderande 

• Plus att det naturligtvis finns färre chefstjänster = större konkurrens

• “En gång chef alltid chef”-normen som råder i vårt arbetsliv och som jag allvarligt talat avskyr helhjärtat. Det är inte bara tröskeln in i första chefsrollen som borde sänkas i mitt tycke utan även tröskeln ut ur den så att det kan bli normaliserat att pausa från chefsuppdraget om man vill eller behöver det alternativt lämna om man inte gör ett bra jobb som chef. Det hade skapat fler möjligheter för fler som vill bli chefer att få testa på att leda mer!

• Bekvämlighetsrekrytering - mitt ord för nätverksrekrytering. Det sägs att sju av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter vilket gör det om möjligt ännu mer exkluderande att bli chef för den som inte har rätt kontakter.

• Många, alltför många, rekryteringar är rädslostyrda och då känns det enklare att rekrytera någon som har jobbat som chef tidigare. Inte för att det är bäst för gruppen och deras behov (för de tillfällena finns givetvis) utan för det upplevs som tryggare och mer försvarbart. Vilket inte bara är trist för alla blivande förstagångsledare som inte blir insläppta utan också för verksamheterna som inte har fattat hur viktigt det är att jobba strategiskt och långsiktigt med sin chefsrekrytering.  

• Ytterligare en aspekt till det är resurssnålhet! Många lockas av att en person som redan jobbat som chef skulle vara mer resurssnål att anställa eftersom hen inte behöver utbildning eller lika mycket introduktion - och ja, det kan absolut stämma. Men återigen, organisationens chefsled kan inte bara bestå av personer som jobbat som chef i X antal år för antalet erfarenhetsår innebär 1. inte ett likamedtecken att chefen i fråga gör ett bra jobb och 2. det resultat som verksamheten önskar och vill ha.

För att nämna några av de yttre faktorerna som spelar in! Men det beror också såklart på dig som vill bli chef. Hur redo du faktiskt är. Vad du gör. Hur du gör det. Även om det är de vi oftast hör talas om är det långtifrån alla som blir upptäckta och blir inputtade i sitt första chefsuppdrag

Läs mer: Myten om det ofrivilliga ledarskapets förträfflighet 

Om vi utgår från bilden av karriären som en trappa brukar i gengäld att det första trappsteget ofta är det högsta och svåraste att komma upp för. Lägg dessutom till faktumet att allas karriärtrappor ser olika ut på grund av olika förutsättningar, inte minst variationen i nätverkskapital. Bild: Unsplash

Så om du finner det utmanande att få ditt första chefsjobb - du är inte ensam om att uppleva det! Och du är varmt välkommen att boka in en kostnadsfri Bossanalys för att se vilken hjälp du kan få på vägen. Men jag hoppas att detta kan tjäna som en tröst i att allt inte hänger på dig när du söker ditt första chefsjobb, även om din insats såklart spelar stor roll, och en påminnelse till alla er rekryterande chefer att faktiskt arbeta långsiktigt med er chefsrekrytering, det kommer ni att tjäna på. Okej?

Din hållbara takt

En viktig nyckel till att jobba och leva hållbart (sådär så att du håller hela livet)? Det är att hitta din hållbara takt. Normen må vara att vi alla ska jobba heltid och vara stressade mest jämt men allvarligt talat nu - är det så du vill leva?

Själv har jag som driven och ambitiös, numera frisk-från-utmattning, också mer än en gång blivit ifrågasatt när jag vill göra mer än att jobba heltid. När jag jobbade heltid, pluggade och arbetade ideellt var jag “dum i huvudet” och det var “klart att jag blev utmattad” (nej, det var inte därför jag blev utmattad) och en viktig del av min tillfriskningsresa var att inse att jag inte trivs med att bara jobba heltid. Det passar inte mig som är nyfiken, vetgirig och rastlös. Och det var här konceptet om min hållbara takt föddes och nu är det ett återkommande verktyg jag hjälper klienter med att implementera i sina ledarroller och arbetsliv.

Som ledare är det dessutom lätt hänt att ryckas med i proppade agendor och långa to-do-lists och den enda lösningen på det behöver inte vara att inte jobba som ledare alls. Tvärtom! Det går att ha ett högt tempo och jobba hållbart. Bild: Canva

Definitionen av din hållbara takt

Vad innebär det då att ha en, för dig, hållbar takt?

Exempelvis att du:

• Lever och lägger upp din vardag i den takt som passar dig - på både kort och livslång sikt - utifrån dina faktiska, nuvarande förutsättningar.

• Kan ge järnet i perioder men måste prioritera, för dig, rätt återhämtning både löpande och mellan de intensiva stunderna.

• Kanske rent utav ha energi kvar majoriteten av dina arbetsdagar?

• Ser till att din återhämtning är så högkvalitativ att den reglerar energiskulden effektivt.

Hur gör man då? Ja, det jobbiga svaret är dessväre: det beror på!

Tyvärr är det inte alltid så enkelt att det bara räcker med att blicka inåt och bestämma dig för vad du vill ha för tempo. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum och alla behöver vi anpassa oss efter vår omvärld i varierande grad där vissa behöver träna upp förmågan att respektera våra egna behov och andra behöver bli mer lyhörda inför andras behov.

Men en pusselbit är såklart att lyssna till dig själv, dina behov och tillgodose dem så gott de går. En annan är att se dig omkring och bestämma dig för vilka normer och förväntningar du ska ställa upp på, och vilka du ska ignorera. Välj det som passar dig och hur du vill leva i den mån du kan för ja, givetvis kommer faktorer som klass, olika sorters kapital och prioriteringar att spela in i detta. Alla har inte samma förutsättningar eller möjligheter som du.

Det jag gillar med att använda mig av den hållbara takten som verktyg i min vardag är att den påminner mig om en av mina livsläxor från utmattningen: livet går inte ut på att jobba. Och det som blir ohållbart snabbt är om vi jobbar jämt eller slutar leva för jobbets räkning. Extremt få blir tackade för att ha offrat sitt liv, sina hälsa, sin familj för det.

Men också att en takt, ett tempo, är något som ständigt behöver regleras efter yttre och inre faktorer. Jag vill inte ligga och hetsköra i hundranittio knyck jämt i autobahn-style även om det är kul med både fart och tajta kurvor ibland. Ibland känns det gött att puttra fram i sjuttio och då och då vill jag stanna och njuta av utsikten.

Vad säger du som läser? Hur landar tanken kring att ha och hålla en hållbar takt i dig?

Katthimmeln har fått en ny chef

Precis när jag blivit diagnostiserad med utmattningsdepression, var nyseparerad och börjat plugga journalistik var jag hemma på mina föräldrars gård ett par dagar. Slutkörd med panikångestattacker nästan dygnet runt. Så springer en av gårdens kattungar ut framför näsan på en av hundarna och ja, höll på att bli uppäten. Pappa lyckas hålla fast hunden och jag lirkar ut katten ur käkarna på den. Först trodde jag den hade brutit ryggraden såsom bakbenen dinglade men nej då, veterinären konstaterade att det i alla fall inte fanns några ytliga skador men "tiden får utvisa om hon klarar sig". Hon bäddas ner i en låda i mjölkrummet och där satt jag sen med den lilla, lilla utslagna katten i famnen. Tre gånger verkade det som att hon slutade andas och fram emot kvällen fick hon följa med in för att jag skulle slippa sitta där ute och vänta på att hon skulle dö.

Men när jag vaknade morgonen efter låg hon i min halsgrop och spann, som ett varmt litet häftplåster. När jag skulle åka hem några dagar senare fick hon följa med för att kunna bli frisk i lugn och ro och sedan var tanken att hon och brorsan, som fick hänga med som sällskap, skulle tillbaka till gården igen men nä, det hände ju inte. Sedan dess har jag haft en extra kroppsdel i nära fjorton års tid som ansett att min främsta uppgift här i livet - det är att vara hennes huvudkudde. Så var det under åren när jag var som sjukast i min utmattning och allvarligt talat nu med även om det inte är samma antal timmar om dygnet längre, till hennes stora förtret.

Jag är lyckligt lottad med att få ha haft flera hjärtedjur i mitt liv. Men du har varit något alldeles extra. Ditt extremt bestämda sätt. Snudd på diktatoriska ledarskap. I hur du så tydligt litar fullständigt på mig. Gömmer dig hos mig när världen är läskig. Hur vi älskar varandra. Att nu behöva leva utan dig… Fy fan. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. 

Hur många bilder kan man ha på en katt som sover på en? Hur många som helst för vi har spenderat hundratals, om inte tusentals timmar ihop såhär. När jag var som sjukast i utmattningen sov jag nitton om dygnet i två månader och de flesta av dem var hon med mig precis som alla andra timmar vi hängt i soffan eller sängen. Nära, nära.

TicTac Tyrann. Chefen. Tickis. Min Teto. Just nu vrålar varendaste fiber i min kropp:

VAR ÄR MIN KATT?!

GE MIG MIN KATT!!!

Jag kommer alltid, alltid, alltid att sakna dig.

Olika ledarskapsstilar

Det finns en uppsjö av olika ledarskapsstilar - alla med sin nisch och funktion och eftersom jag har skrivit om ett gäng av dem redan (och fler artiklar är på G) tänkte jag att det var på tiden att samla alla under ett och samma tak!

Jag brukar föreställa mig att de olika ledarskapsstilarna alla är olika verktyg i en verktygslåda. Eller! Olika stora pusselbitar beroende på hur mycket du använder dem, men alla behövs på olika sätt. Bild: Canva

Olika ledarskapsstilar

Det auktoritära ledarskapet

Klassikernas klassiker som stammar ur hur vi brukade arbeta och därmed leda - med det sagt är den fortfarande användbar om än inte i samma utsträckning eller på samma sätt som den har använts förr.

Läs här: Auktoritärt ledarskap

Det karismatiska ledarskapet

Ofta beundrar vi både det karismatiska ledarskapet och ledarna som använder det och i vissa lägen är det otroligt effektfullt och bidrar till en stark enande kraft i team och organisationen. Men det är inte alltid det bästa i alla lägen för det!

Läs här: Karismatiskt ledarskap

Det umbärliga ledarskapet

Att göra sig umbärlig som ledare är både en ledarskapsfilosofi - där du som ledare strävar efter att göra dig umbärlig - och en ledarskapsstil att använda dig av i vardagen! Genom att arbeta proaktivt och successivt göra medarbetarna, teamet och verksamheten oberoende av dig som ledare kommer du, med rätt stödsystem och aktiviteter på plats, göra dig själv mer umbärlig vilket ger dig mer tid till att göra det du är anlitad för som chef: att leda.

Läs här: Umbärligt ledarskap

Det coachande ledarskapet

En ledarskapstil som verkligen kan vara en game changer i form av att du låter medarbetare och kollegor själva få resonera sig fram till sina svar i stället för att ge dem åt dem.

Läs här: Coachande ledarskap

Okej, det finns också ledarskapsstilar som helst ska undvikas helt om det går. BIld: Canva

Ledarskapsstilar att undvika

Eftersom jag vill att du ska vara ordentligt rustad i din roll som ledare skriver jag också om de ledarskapsstilar som du vill undvika - samtidigt behöver du ha kunskaperna om dem för att kunna känna igen dem om de förekommer i organisationen du befinner dig i.

Låt-gå-ledarskapet

Låt-gå-ledarskapet, ursprungligen Laissez-faire, används för att beskriva en chef som inte när närvarande, fysiskt och/eller mentalt, undviker alla former av ansvar och arbetsuppgifter som har med chefsuppdraget att göra. Blir det bra? Njä, sällan om någonsin.

Läs här: Låt-gå-ledarskap

Management by Trump

Behöver jag säga något? Jag skrev denna analys efter hans första valperiod och dessvärre har vi inte sett någon förbättring i den andra.

Läs mer: Management by Trump

Vad säger du som läser, vilken eller vilka av dessa brukar du använda dig av? Är det någon av dem du skulle vilja lära dig använda?

Ledordet för 2026…

Nu kan såklart mitt minne spela mig ett spratt - men jag vill ändå säga att mina ledord brukar komma till mig ganska lätt. Men i år…? Alltså, det har verkligen varit supersvårt. Kanske för att förra årets ledord Energi var så klockrent. Precis det jag har behövt och haft nytta av och det har hjälpt mig att både fokusera, fylla på och innebära en riktning. Och jag funderade en stund på om jag skulle välja det igen men nä, det har faktiskt blivit så pass integrerat i min vardag nu att den prioriteringen sker hyfsat löpande.

Och det har varit lite samma med alla de andra orden jag smakat på i tanken, antingen är de redan en del av min vardag eller så känns de inte riktigt rätt i förhållande till min riktning.

Såååå vad blev det då?

Totalitet

Print screen från SAOB

Kanske är det den stundande kursen i lettiska eller känslan av otillräcklighet som tenderar att knacka på ännu oftare sedan en blev förälder. Eller så är det lusten att luta sig hela vägen fram över kanten. Totalitet för mig symbolerar inte bara helheten med alla sina beståndsdelar utan också att göra allt helhjärtat. Vara så närvarande som möjligt. Och känslan av den rymmer både det nära och litet och allt stort och värdsligt på samma gång.

Lite extra kul att just detta kort har hängt med mig sedan coachutbildningen där jag drog det för första gången.

Så i stället för något görande som optimera, nära eller levla up som var andra ord jag tänkte på först får det bli ett mer grundande sådant. Fint! Har du något ledord i år och i så fall vad?