För snäll som ledare
Ganska ofta, i olika sammanhang, får jag höra följande:
“Jag nog för snäll som ledare”
Eller i den stilen. Ofta med ett lite urskuldande, genant leende, en svepande hand eller en liten twist i kroppen.
Och det väcker alltid ett gäng följdfrågor:
Vad baserar du det på?
Hur märker du det?
Vad gör du som är “för snällt”?
För i min värld går det inte att vara för snäll, än mindre som ledare. Men det beror också på att snäll ≠ gränslös i min värld och jag vet att många blandat ihop detta helt felaktigt och tror att…
Snäll = köra över sig själv för att tillgodose andras behov. Eller snäll = låta folk få som de vill. Hur snäll = lösa medarbetarnas problem åt dem. Alternativt att snäll = inte dra några gränser för hur medarbetare får bete sig. Eller att snäll = att låta bli att prata om jobbiga saker. Ibland ses snäll = chefen är den som bestämmer och har koll på allt. Då och då möter jag personer som tänker att snäll = att hjälpa medarbetarna med allt hela tiden.
Men vet du vad? Bara för att det känns snällt för dig eller i stunden betyder det inte att det faktiskt är det i längden.
Det kan vara en reell och rejäl skillnad i att ett chefsbeteende känns snällt och om det faktiskt är det på riktigt. Bild: Canva
För snäll som ledare
Att vara, på riktigt snäll, som ledare är exempelvis att:
Vara tydlig med vilka förutsättningar som gäller och vilka förväntningar som finns
Visa liknande respekt för dig själv och dina behov som för andra
Låta medarbetarna äga sina ansvarsområden, arbetsuppgifter och lösa dem själva
Välja aktivt och medvetet mellan kortsiktighet och långsiktighet. Vad är snällast: att berätta exakt vad medarbetaren framför dig ska göra steg för steg eller lära hen läsa kartan och sedan navigera på egen hand?
Leda med förtroendet till att medarbetarna kan, vill och gör snarare än att curla dem
Bygga strukturer som gör det så enkelt, tydligt och tryggt som möjligt för alla i verksamheten
Prata om det som skaver eller rätta det som är fel i stället för att låta det fortgå och bli en del av en ovana
Låta folk (inklusive dig själv) få vara sura eller obekväma nu för att det ska bli bra för både verksamheten och dem själva på sikt
Använda det coachande ledarskapet och svara på frågor med frågor
Tänka dig för inför du ger råd som ledare
Göra dig umbärlig som ledare och använda det umbärliga ledarskapet
Så om du är för snäll kanske du egentligen inte är det - mot dig själv och/eller dina medarbetare*. Och det är synd för min erfarenhet är att de flesta ledare faktiskt vill vara just det: snälla. Eller vad säger du?
Tre frågor som kan hjälpa dig på vägen:
Vem är detta snällt för?
Varför gör jag detta?
Är detta snällt på riktigt eller känns det bara så?
* Som tur var går detta att göra något åt så hör av dig om du vill ha hjälp på vägen!
