April månad 2025

Haha, april blev verkligen något alldeles, alldeles extra i alla kategorier och det har varit infernaliskt roligt. Som jag har njutit!

Det är ingen idé att ens försöka förneka det: jag gillar när det händer grejer och är lite ösigt. Trivs som bäst då!

Månadens teveserie:

Kollade knappt på några serier för det blev läsning och tv-spel för nästan hela slanten.

Månadens musik:

Fortsätter lyssna mest på Pretty Reckless, Offspring och Bad religion. Det passar mitt glada och bestämda humör!

Månadens spel:

Hogwarts Legacy! Och jag har definitivt gått vilse i main storien och glömt av alla side quests, kan liksom inte låta bli att bara kvasta runt, leta efter månapor och skattkistor. Varje gång jag startar spelet tänker jag att “nu, nu ska jag ta tag i mina quests” och sedan när jag stänger av spelet har jag ändå inte gjort något annat än att skrota omkring, haha.

Månadens godaste dryck:

Det har bubblats en del! Mest för att fira olika framgångar som vi haft jobbmässigt och det är ju himla trevligt.

Jag fick, tack vare Helen, också testa mitt livs första bulle med bulle, bulle-med-bulle-dagen till ära. Otippat gott!

Månadens godaste mat:

Grillpremiären vad god! Framförallt den grillade majsen, mmhmm… Tänkte på det häromdagen senast att jag är bra på att äta god mat till vardags, livet är för kort att inte njutas av. Sedan åt vi megagoda våfflor här på byns våffelcafé på Västernäs också.

Månadens sysselsättning:

Massor av allt men mest kuligt jobb som varit intressant och lärorikt som tusan. Det är en ynnest att få jobba med det man gillar allra, allra mest och jag är så tacksam för det! Det har också varit kul att testa mina vingar och förmågor utanför det jag gör i vanliga fall.

Månadens höjdpunkter:

Största höjdpunkten var utbildningsdagen i svåra samtal! Och på ett sätt är den gammal skåpmat för jag har ju gjort det X antal gånger förut vid det här laget men det var extremt pirrigt att få göra den första analoga utbildningsdagen inunder Bossverkets fana. Det blev en fantastisk dag där deltagarna gjorde ett grymt bra jobb och det var läckert att få se sitt utbildningsmaterial i tryck.

Men jag har också utbildat i annat roligt, fått gästa fantastiska Laurens podd Ingen Plan B, Det har också varit en hel del jobb med programledningen av Landsbygdsinnovatören som varit fantastiskt roligt och vi är blown away av den fina responsen som vi har fått med podden. Redan efter fyra avsnitt seglade den upp och blev topp femton bland entreprenörspoddarna, kul!

Månadens bottennapp:

Har jag haft något sådant? Ja, säkerligen. Det är bara att jag inte kan komma på det? Till och med att bli sjuk och vabba lyckades bli väl tajmat så att vi hade inspelningsvecka - ledigt (då blev vi sjuka) - och så inspelningsvecka igen. Går knappast att klaga då!

Men okej, om jag ska välja en blir det att fortfarande ha problem med min fot. Måste säga det att hade jag på förhand vetat hur lång rehabilitering en stukad fot kunde innebär då hade jag haft med mig ficklampan ut när jag springer - eller rent utav inte sprungit trail i mörker.

En behind the scenes från poddstudion där Helena och Melissa går igenom något praktiskt.

Månadens oväntade:

Att inte kunna träna men det har inte funkat med tanke på hur arg min fot varit av all bilkörning och allt rännande. Men nu har jag i alla fall fått diagnosen att det är bristningar i två av dess ligament.

Månadens bästa beslut:

Ta till vara på reflektionstiden som bilkörandet inneburit för det har jag gjort i otroliga mängder nu jämfört med vad jag brukar. Superhärligt att susa fram över Österlen när rapsen är på G och lyssna på musik och poddar. Jag vet att jag inför det här året tänkte att jag vill resa med i jobbet och ja, jag fick onekligen vad jag bad om!

Månadens bästa inköp:

Hjälp med att deklarera, värt varenda spänn att slippa göra det själv.

Månadens påminnelse:

Jag som en otålig och rastlös person i grunden har börjat hitta ett lugn i att vänta in att saker händer när de ska. Väldigt ovant men de senaste veckorna har jag blivit påmind om hur mycket bättre det blir att låta processer mogna fram och i gengäld vara beredd och ta till vara på dem snabbt när de väl gör det.

En grymt nöjd utbildare efter Svåra samtal-utbildningen, hurra vad kul det var!

Månadens anteckning:

Har hundratals anteckningar på olika ställen och tänker att i augusti, när jag har börjat jobba igen och alla andra är lediga, då kanske jag ska ta och städa upp det här? Det är idéer, bra länkar och textutkast om vartannat. Men ja, det är future-Claras problem.

Månadens klädesplagg:

Har haft en smashing klädmånad! Bär detsamma som jag alltid gör och känner mig supersnygg i det.

Månadens bok:

Jag läste bland annat de tre första och de två senaste böckerna i Kristin Cashores serie De Utvalda och insåg under läsningens gång att fyran, Det främmande landet, var en som jag redan hade läst och sedan glömt bort. Blev positivt överraskad av den femte, Drottningens spion, men det kan absolut ha med mina lägre förväntningar att göra. Läste i ett svagt ögonblick också om Kerstins Giers Ädelstenstriologi och det lär väl dröja massa år innan det händer igen.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Skrev färre grejen men blev nöjd med dem alla! Mest gillade jag dock vaticket och tips till unga medarbetare.

Är det fartvinden eller kastvindarna på Brösarps backar? Nästan hugget som stugget.

Månaden i en mening:

Från prunkande till full blom!

Känslan nu när den är över?

Nyp mig i armen så kul det än att testa sina vingar, känna på nya höjder och kittelingen i hela kroppen.

Vad händer framåt?

Maj, maj, maj. Det ser ut att bli en lite lugnare månad och planen in att använda mig av det för att fylla på batterierna, rekalibrera och tänka framåt!

Hemska arbetsintervjuer: När HR “testade trycket”

Jag har varit på ett gäng olika arbetsintervjuer i mina dagar och nu skulle jag ändå säga att de hände så länge sedan att de är preskriberade. Därför tänkte jag göra en inläggserie där jag delar med mig av topp tre värsta arbetsintervjuerna jag varit med om under min karriär och vad jag har lärt mig från dem. Först ut är denna anekdot om en HR-ansvarig som skulle “testa trycket” på mig som kandidat.

En ganska bra illustration av hur jag kände mig efter den här intervjun, sorgligt nog. Bild: Jackson Simmer on Unsplash

När HR “testade trycket"

Jag var så nervös inför den här arbetsintervjun som var på en av de stora jättarna här nere i Skåne att jag sov dåligt i en vecka innan det var dags att kliva innanför dörrarna. Det kändes som en omöjlighet att jag som tjugo-nånting skulle kunna få jobba där men jag såg sådana möjligheter med att få chansen att utvecklas inom, inte bara ett storbolag, utan det storbolaget så detta var verkligen ett jobb jag ville ha. Väl på plats fick jag lämna över min mapp med alla dokument till en person som skulle kopiera upp dem (snacka om strömlinjeformad HR-rutin alltså) och så fick jag träffa en HR-ansvarig och den rekryterande chefen. Jag försökte att göra ett gott intryck, var väl förberedd på de olika frågorna och var entusiastisk i min närvaro. Men, jag var supernervös och det är klart att det lyste igenom att jag kände mig ung och grön när nerverna inte var på min sida. Vi satt alla tre vid ett högt barbord med den rekryterande chefen på min högersida och HR-personen framför mig. Som rekryterande part kan man använda olika strategier i det läget och chefen var både trevlig och tillmötesgående. Valet som den HR-ansvariga personen var ett annat. Han började i stället “utmana” mig.

Först i en raljerande ton: varför var det si? Varför gjorde jag så? Sedan genom ifrågasätta projekten jag hade lyft fram som exempel: var de verkligen lönsamma? Hur då? Vad jag än svarade gjordes det tydligt att det inte var bra nog. Och allt eftersom lutar sig personen mer och mer över den här smala barbordet så att han till tornar upp sig över mig och liksom fyrar av de “kritiska frågorna” snabbare och snabbare, i högre och skarpare tonfall. Sedan konstaterar han att man “måste palla trycket” (det var väldigt tydligt om än outtalat att jag hade failat på den punkten), vi pratar lite till och de ska återkomma med sitt besked. Jag storgrät när jag kom ut i bilen av nerver, besvikelse och att jag kände mig nedgjord och nej, jag fick inte jobbet.

Min reflektion idag:

Well, även om jag förstår viljan att testa hur intervjukandidater reagerar under press och förespråkar att man både kan och bör ställa kritiska frågor i en intervju så var detta ett fruktansvärt dåligt sätt att göra det på. Som tur var blev det så extremt i slutet på intervjun att jag ganska relativt snart därefter insåg att det här inte var okej agerat från hans sida, även om jag var nervös var det inte berättigat att han skulle använda sådana härskartekniker för det. Och att jag inte “höll för trycket” sa inget om mig som person och min tålighet.

Min lärdom från detta:

Som rekryterande har du ansvaret för ditt bemötande gentemot kandidaterna du möter och om någon är nervös är det ditt jobb att skapa en trygg stämning så att kandidaten kan slappna av och känna sig säkrare. Hur du genomför rekryteringsprocessen lämnar avtryck hos de som söker jobb hos er och jag kan säga att jag hitintills 1. aldrig har rekommenderat någon att söka jobb där jag gjorde det 2. inte har sökt jobb där igen och 3. fortfarande inte är imponerad av att denna ledarskapsstil då fanns så högt upp i organisationen och än mindre att det var personen som ansvarade för HR som betedde sig såhär. Sedan kanske detta avtryck kan ändras i framtiden någon gång? Det återstår att se! Det var ju sjukt länge sedan så förhoppningsvis ser det ju helt annorlunda ut där numera.

Summa summarum blir ändå att bemötandet som jag fick finns kvar i mitt minne snart femton år senare? Och då är jag inte ens en långsint person som lägger särskilt många oförätter på minnet, haha. Och detta var den första av de tre situationer som jag tänkte dela med mig här framöver. Vad säger du som läser? Har du någon egen intervjusituation som varit extra hemsk och som bidragit till att du har lärt dig något från den?

Så väljer du chef!

Jag pratar om det hela tiden och tidigare skrivit om hur du kan välja arbetsplatskultur men insåg nyligen att jag inte har skrivit en egen bloggartikel om hur du praktiskt kan gå till väga för att välja din chef, skandalöst! Och innan vi börjar vill jag tydliggöra tre olika saker.

1. Precis som med rekrytering finns det ingen vattentät metod som alltid funkar eller ger dig all information om hur din chef är och beter sig i alla lägen på förhand. Däremot kan dessa olika moment ge dig hintar om hur chefen leder och hjälpa dig göra ett lite mer informerat beslut, kanske rent utav sätta igång tidiga varningsklockor som hjälper dig att undvika toxiska chefer och arbetsplatser

2. Ibland måste man bara ha ett jobb oavsett hur bra eller dålig chefen verkar vara och då har man kanske inte råd att vara kräsen. Med det sagt, om du har råd att vara det - använd det privilegiet. Dåligt ledarskap är hälsovådligt och ska undvikas om man kan.

3. Det finns ingen perfekt chef som alla älskar och som gör alla rätt hela tiden! Och den är viktig att ha med sig för precis som chefer inte kan eller ska leta efter en enhörningskandidat kan du inte heller göra detsamma. Okej?

Med det sagt, låt oss kolla: så väljer du chef!

Läs mer: Frågorna som du ska ställa på arbetsintervjun

Inför varje arbetsintervju: ta fram förstoringsglaset och detektivhatten! Det är dags att undersöka om detta är en arbetsplats som du vill jobba på och om detta är en chef som du vill ha! Bild: Unsplash

Så väljer du chef

Kom ihåg: chefen du vill ha är inte alltid detsamma som chefen du behöver. Därför är det bästa att fokusera på arbetsmiljön och arbetsplatskulturen som chefen bidrar till med sitt ledarskap snarare än vem du kommer bäst överens på arbetsintervjun och det är ur detta perspektiv som dessa tips är skrivna!

Intervjua chefen på arbetsintervjun

Arbetsintervjun är inte bara chefens tillfälle att få intervjua dig som potentiell arbetstagare - det är också en ypperlig chans för dig att intervjua chefen om hens ledarskap. Här kan du ställa frågor som exempelvis:

• Hur skulle du beskriva dig själv som chef?

• Vad har du för värderingar som ledare?

• Vilka är dina styrkor?

• Vad har du för svagheter?

• Vilket utvecklingsområde arbetar du med i ditt ledarskap och hur?

• Hur har ditt ledarskap utvecklats under din chefskarriär?

• Vad förväntar du dig som chef av mig som medarbetare?

• Vad kan jag som medarbetare förvänta mig av dig som chef?

• Hur ser din work-life balance ut?

Eller vad du nu själv vill veta! Att ställa den här typen av frågor kan ge lite olika respons från chefens sida beroende på faktorer som exempelvis:

• Hens sätt att leda och transparent och personlig hen är i sin ledarroll

• Hur hen är som person, vissa tycker om sådana här frågor och andra uppskattar det inte

• Hens retoriska skicklighet och förmåga

• Hur van hen är vid att reflektera (vissa gör det naturligt, andra lär sig det och vissa gör det inte alls)

Alltså behöver chefens gensvar i sig inte inte betyda mer än att hen blir ställd eller förvånad och därför inte riktigt vet hur hen ska svara på dina frågor. Men, potentiella varningssignaler är om hen blir irriterad för att du undrar så mycket (en del chefer lever tyvärr kvar i maktobalansen att chefen leder intervju och att den är till för deras skull och vill inte att det ska förändras) eller om hen tycker du är jobbig för att du undrar så mycket. Det brukar inte tala till deras fördel som ledare.

Alla förtjänar att få ha en bra chef med ett sjyst ledarskap som bidrar till att du trivs, mår bra och känner dig trygg på jobbet. Svårare än så är det inte! Bild: Unsplash

Be om referenser

Detta är ett råd jag gett länge som jag kan uppfattas som kontroversiell men jag vidhåller att chefer bör vara beredda på att kunna ge referenser precis som arbetstagare bör göra det. Så ställ frågan: vem skulle jag kunna kontakta för att få en referens för hur du är som ledare? Om chefen har ett eller två namn hen kan förmedla är det bra, likaså om hen skramlar fram det så att du kan få göra det. Om hen däremot vägrar? Nja, då skulle jag rekommendera att dra dig ur processen eller istället…

Fråga informellt

Om inga referenser finns eller om du missar att be om dem, se om du känner någon som har jobbat med chefen innan och intervjua dem kort om hur de har upplevt chefen och hens ledarskap. Det kan ge dig ytterligare information om chefen och hens ledarskap.

Besök arbetsplatsen

Det är inte alla arbetsplatser du kan besöka hur som helst men försök att boka in ett besök hos din potentiellt blivande arbetsplats! Syftet med detta är att få en känsla för den informella organisationen men också hur arbetsplatskulturen och stämningen är.

• Hur verkar de som jobbar må? Är stämningen avslappnat eller stressat? Och om det är det senare, ges den någon logiskt kontext till det?

• Tittar folk upp när ni kommer förbi? Säger de hej?

• Är de välkomnande? Kan de småprata någon minut?

• Hur verkar chefens relation med medarbetarna vara?

• Verkar chefen leva upp till sin egen beskrivning under arbetsintervjun?

Gör du dessa olika moment kommer du veta mer om chefen du eventuellt kommer att få framöver. Har du fått ett gott intryck? Verkar chefen leda som hen lär? Är svaren ja och arbetsuppgifterna passar dig och organisationen känns som en lovande arbetsgivare är det förhoppningsvis ett bra beslut att tacka ja till att börja jobba där! Men om varningssignalerna samlas på stora högar? Då kan det istället vara klokt att tacka nej om du har möjligheten till det. Ibland kan intrycket vara gott och så visar det sig vara något helt annat när du börjar jobba där och lite tid har förflutit - men då har du i alla fall gjort det du kan och kommer kunna ta med dig minst en, troligtvis flera, lärdomar att ha med dig in i nästa rekryteringsprocess.

Testa gärna detta tips och berätta vad du tycker om dem!

Tips till unga medarbetare

Läsarfrågan:

“Hej! Ville höra av mig och säga att du är helt grym och en väldigt inspirerande person. Hade ett önskemål om du kan dela med dig av vad vi ungdomar ska tänka på och allmänt tips för de yngre och vad som gjort oss till lockande medarbetare och förhoppningsvis nästa generation chefer!”

/Fatma @Mellanröster

Svar:

Fantastiska Fatma, tack och detsamma! Du gör ett viktigt och starkt jobb i hur du använder din makt och ditt inflytande för att ge fler en röst och dessutom öppnar upp och ger chanser till andra att få växa och kliva in i nya rum. Och klart jag har det, ganska så många rent utav - så pass många att det har tagit mig lite tid att sortera upp dem på ett relevant sätt. Men här kommer de!

Beroende på organisationens variation i ålder är det ibland utstickande att vara ung, något som absolut kan användas till din fördel om du är intresserad av att göra karriär internt. Bild: Unsplash

Tre myter värda att strunta i

Först vill jag faktiskt börja med att punktera och begrava tre myter som unga ofta får höra och/eller tror på oavsett om det är pga att det är bekvämt för resten av världen om de bara köper dem rakt av alternativt om det är bekvämt att tro på dem för egen del.

“Jobb är alltid viktigast”

Nej, det är det inte och väldigt få mår bra att att tänka eller tro det. Inte ens jag, som älskar mitt jobb, är karriärist och tycker att mitt jobb är superviktigt tycker det. Här har flera, inte minst från generation Z, ett fördel i att ha detta som ståndpunkt tidigt - har du det är det bra och då håller du i den även allteftersom åren går och jobbet kanske känns viktigare och viktigare.

“Jag har så roligt (och därför är det okej att jobba ohållbart)”

Denna sägelse med underförstådd mening har jag hört från personer i alla åldrar och jag vill påminna om att det inte spelar någon roll hur mycket du skrattar om du jobbar ohållbart samtidigt. Tyvärr. Såklart är vissa stresståligare än andra men ingen håller hur länge som helst hur skojigt man än har det.

“Det räcker med att dyka upp”

Ett förhållningssätt som jag fått höra att fler yngre har numera är att det räcker med att dyka upp och befinna sig på jobbet för att det ska anses att man har gjort vad man ska. Detta förekommer bland äldre med (jag vill vara tydlig med det) och oavsett generation kommer det inte att vara tillräckligt för särskilt många arbetsgivare. Alla arbetsroller förekommer i en verksamhet med olika förutsättningar och behov och inget jobb görs av sig självt för att en organisation ska fungera: det som händer då är att jobbet antingen är överflödigt eller att någon annan gör det i stället. Du är anställd för att utföra en rad olika arbetsuppgifter och det är utförandet du får betalt för, inte närvaron.

Med det sagt, låt oss kika på några av mina tips till unga medarbetare!

Tips till unga medarbetare

Minns att du är lika viktig som alla andra

Mitt första tips är faktiskt att försöka strunta i att du är ung just för att du och det du gör på jobbet är precis lika viktigt och lika mycket värt som alla andra. Sedan kommer det säkerligen komma stunder där du känner hur ung du är jämfört med andra - eller att andra påpekar eller rent utav provoceras av det. Det får stå för dem. Ålder är bara en siffra och den behöver inte säga någonting om en persons mognadsgrad.

Nätverka mycket och gör det med personer som är dig olika

Ett annat råd som jag vill ge alla, men än mer till alla yngre, är att börja nätverka så tidigt som möjligt. Lär känna andra människor och - lär känna personer som är dig olika. Det är lätt hänt att man bara umgås med de som liknar en, gillar samma saker, har samma ambitioner, jobbar i samma bransch etcetera men ditt nätverk kommer att bli bättre och du kommer att utvecklas mer som ledare genom att tänka på att lära känna personer som inte är som du.

Framförallt unga kvinnor tenderar att känna extra press av att behöva jobba järnet och leverera dubbelt så bra som sina manliga kollegor, vilket tyvärr bottnar i ett strukturellt problem där kvinnors arbetsinsatser anses vara mindre värda. Just därför är det viktigt att vi både försöker förändra strukturen och månar om vår hälsa. Bild: algoleague on Unsplash

Leverera på en lagom ansträngningsnivå

Det är viktigt att kunna tala för sig och nätverka - men det är lika viktigt att leverera och att göra det på ett sätt som motsvarar arbetsgivarens och chefens krav och önskemål utan att du bränner ut dig. Denna nivå av lagom ansträngning för att skapa bra resultat är olika för alla och den varierar över tiden i livet. Lär dig identifiera vad din nivå är och vilka gränser du har i detta så kommer du att bli mer vaccinerad mot att bränna ut dig. Du behöver inte vara rädd för att överarbeta dig om det är vad som krävs, men det är skillnad på att göra det och jobba destruktivt hela tiden.

Var uppmärksam på omvärlden

Få saker är så tilltalande som personer som är uppmärksamma på andra i sin omvärld, som ställer frågor och bryr sig och som dessutom tänker lite i förväg. I jobbsammanhang kan du exempelvis sticka ut positivt genom att ställa mycket frågor och vara nyfiken. Lär känna den informella organisationen. Du kan också visa framfötterna genom att tänka ett steg längre: vad kan chefen tänkas att behöva och hur kan jag fixa det?

Ta för vana att tänka igenom och presentera lösningar i stället för frågor

Ett annat sätt att visa vad du går för är att, istället för att gå till en kollega eller chefen när du har en fråga, tänka igenom situationen och se vilka lösningar du kan se - sedan går du till chefen och presenterar dilemmat, dina lösningar, vad du skulle vilja göra och stäm av: vad tror du om det? På det här sättet både tränar du upp dina förmågor och visar prov på dem (utan att uppenbart skryta om dem), du underlättar också chefens arbete och det brukar alltid uppfattas som positivt.

Välj arbetsplats och chef med omsorg

Ytterligare en sak som är viktig att göra är, när du kan, att välja både arbetsplats och din chef med omsorg. Varför? Jo, för ingen mår bra i en dålig arbetsmiljö och ingen kan leverera bra resultat över tid med dålig ledarskap. Det är alltså både en investering i din egen hälsa och ett sätt att visa att du vet ditt värde och vad du förtjänar som kommer att få dig att stå ut på ett positivt sätt!

Förhandla på en rimlig nivå!

En trend som rått i tio-isch år nu, som är fantastisk, är att fler yngre förhandlar mer när de ska ut i arbetslivet. Dock har jag under de senaste åren börjat märka ett nytt mönster när unga kliver ut i arbetslivet och det är att man antingen inte förhandlar alls för att man saknar kunskaperna om att det går att göra eller så har man orimligt höga förväntningar på lönen.

Såhär, arbetsgivare som inte har marknadsmässiga löner får skylla sig själva om de inte lyckas locka kompetent personal, det är alltid deras ansvar att inte lönediskriminera. Plus! Du ska alltid förhandla dig till en så bra deal som möjligt för dig själv och att vara ung är inte ett rimligt argument för att hålla nere löner. Med det sagt behöver du också ha ett hum om vad en marknadsmässig lön är för jag har stött på fler och fler exempel där en nyutexaminerad person förväntar sig 50 000 spänn i månadslön på sitt första jobb oavsett vad det är man ska syssla med. Är det rimligt? Tveksamt och för de flesta, troligtvis inte.

Och att ha en rimliga förväntan om lön är viktigt av flera anledningar, inte minst kommer det bli lättare att hitta nya uppdrag som betalar skäligt för att du vet vad skäligt innebär. Men framförallt är det så, att om du har förväntningar som är grundade i andra faktorer (exempelvis vad andra tjänar eller vad andra branscher erbjuder eller om det är en ren glädjekalkyl), då kommer du att bli missnöjd oavsett vad för erbjudande du än får: hur bra det än är. Och det är ju vansinnigt onödigt om du kan slippa det.

Det är en svår konst ibland att ha en storartad vision om ens kapacitet och förmågor och samtidigt ha, i alla fall, en fot på jorden i vad som är rimligt här och nu men jag vill ändå uppmuntra dig att försöka. Förhandla alltid och förhandla högt men ha koll på rimlighetens nivåer och gränser så att du har ett hum om vad du kan få i den enskilda förhandlingen du gör.

Om du inte redan har en, skaffa en mentor

Om du inte redan har det, skaffa dig en mentor som du litar på kan be om hjälp och rådfråga om stort som smått! Här kan du läsa mer om varför alla borde ha en mentor och hur du kan hitta rätt mentor.

Kom i håg att det finns olika sätt att göra karriär på

Sist men inte minst, kom ihåg att det finns olika sätt att göra karriär på och att alla erfarenheter är bra sådana om du har förmågan att lära dig av dem. Man måste inte veta vart man ska eller vad man vill göra för att ha ett arbetsliv som är roligt, stimulerande och meningsfullt och det finns inte en karriärsväg som är den enda rätta. Gör det du gillar och tycker är intressant så löser sig resten tids nog!

Och här får vi nog sätta punkt för annars kommer denna artikel att bli alldeles för lång. Men jag hoppas att den kan komma till nytta! Vill du som läser lägga till något på listan? Gör det gärna bland kommentarerna!

Bossverkets nya hemsida!!!

Åh, jag är så glaaad för äntligen så är Bossverkets hemsida klaaar!!! Det har varit en process så att säga. Och egentligen har den inte varit särskilt svår för jag upplever att bygga hemsida (som jag gör det) som väldigt straight forward. Men det har varit utmanande att få ihop den eftersom jag bara kunnat göra lite här och lite där och inte minst rejält med tankearbete att faktiskt visualisera mina arbetssätt och olika delar av företaget. Men nu så, klicka på bilden för att spana in den vettja!

Och vad händer med Bossbloggen? Ska jag lägga ner den nu? Absolut inte. Jag kommer att driva den som vanligt och för tillfället innebär det två inlägg i veckan när det händer mycket annat tidskrävande. Extra skönt att ha det här hensideprojektrt överstökat och klart då! Vad tycker du om den? Berätta gärna!