Julveckan

God morgon! Hur är läget? Här är det troligtvis aningens sömnigt men jag vet det inte med säkerhet än eftersom jag är så fräck att jag skriver denna lördagslista på fredag eftermiddag. Sorry, gillar egentligen inte att tidsinställa dessa inlägg men denna lördag lär bli ansträngande nog så jag tänkte vara lite energismart och ägna förmiddagen åt att vila, vila, vila för att orka med eftermiddagen och kvällen.

Kul att det ändå är en del av mina vanliga kläder som fortfarande passar trots magen, detta är en av mina favoriter i garderoben eftersom den känns som något Jessica Pearson hade kunnat bära.

Tillbakablick

Tja, jag vet knappt vad jag ska säga om den här veckan? Har fått mycket gjort samtidigt som jag också varit trött och därför prioriterat att vila och många saker har alltså samtidigt inte blivit gjorda. En massa ärenden har blivit uträttade. Bokföringen är äntligen gjord för större delen av årets sista kvartal. Jag har sammanfattat och samlat ihop tankarna från året som gått men de förtjänar att få bli ett eget inlägg.

Veckans bästa

Allt beröm jag har fått från kunder, uppdragsgivare och inte minst kursdeltagare! Även om jag är duktig på att bedöma mina egna leveranser är det ju alltid mysigt med bekräftelse och att få höra andras uppskattning om ens prestationer och leveranser. Gottar mig fortfarande i det och tänker absolut göra det ett tag till.

Något som betydde mycket på det personliga planet var de pīrāgi som jag bakade häromdagen. Var så himla fint att testa på det och känna att jag klarade det helt okej.

Den här lilla loppan har såklart hållit viloställningarna som sig bör.

Veckans sämsta

Har fått ett litet bakslag i min rehabilitering från bröstryggslåsningen. Låsningen är betydligt bättre men överansträngningen i musklerna över revbenen har spritt sig lite under veckan. Det är kollat av sjukgymnasten och är inte farligare än att det gör ont men det störiga är att varje nysning är det som retar musklerna förvärrar saken värst och vad jag inte om en allergisk gravid kvinna som inte får ta allergimedicin? Är svårt att låta bli att nysa då, haha. Nåväl, jag är just nu tejpad över både axlar och revben för att hålla i hop musklerna, fortsätter göra mina övningar och försöker att undvika de rörelser och moment som gör ont så gott det går.

Veckans utmaning

Det får bli ovanstående punkt tror jag ändå!

Framåtblick

Well, den ursprungliga planen var ju att checka ut helt och gå på jullov nu meeen - de här tre veckorna när jag inte kunnat alls eller mycket begränsat under december har verkligen ställt till det. Och eftersom jag har velat eller orkat att jobba tokintensivt den här veckan inför att vara ledig plus att M’s semester har blivit uppskjuten har det blivit en ny lösning nu där jag jobbar ett par timmar varje dag med några helt lediga dagar däremellan. Jag kommer vara ledig från bloggen och sociala medier men fixa det i mejlkorgen och DM som jag inte hunnit med fram till nu men främsta jobbfokuset är att bygga klart de utbildningar som ska levereras i januari.

Har äntligen börjat inviga nästa års kalender som fick bli exakt samma som den jag köpte förra året men i en ny färg.

Veckans ledarskapstanke

Kan verkligen rekommendera dig att läsa den här artikeln om Institutionen för astronomi och teoretisk fysik i Lund där ledarskapet verkligen har misslyckats - på flera nivåer - och en hel institution nu läggs ner på grund av konflikter, diskriminering, trakasserier och mobbing. Att situationen har fått pågå i så många år att den enda lösningen blir att organisationen splittras är högst troligen det enda rätta men hur sorgligt är det inte att den har fått bli så infekterad och gå så långt? Mycket beklagligt.

Preggo vecka #32

Så befinner vi oss plötsligt i veckan 32 och idag när det här publiceras är det alltså exakt två månader kvar till BF. Bahaha! Annars mår jag överlag bra. Vissa dagar är tuffare än andra och det börjar göra rejält ont ibland när Knyttet pucklar på mig. I gengäld så har jag märkt en sak sedan vecka 30 och det är att illamåendet börjat släppa? Lite märkligt ändå med tanke på att det har hängt med mig sedan vi plussade. Nu slår det bara till ett par gånger i veckan och jag klarar mig dessutom utan illamåendemedicinen majoriteten av dagarna.

I veckan har några bebisplagg fått flytta hem tack vare att vi har en liten butik på byn som säljer begagnade barnkläder och det är ju galet hur litet allt är. Kan inte alls ta in att den här lilla personen som bor i min mage ska komma ut och ha det här på sig? Mycket besynnerligt.

Men ja, det var väl pretty much den här veckan med både dess toppar och dalar. Med det sagt tänker jag att det är smart att låta bloggen få lite jullov så att jag kan jobba undan det som ligger på hög här bakom kulisserna. Kommer att sakna att blogga men ja, jag kommer tillbaka hit igen den 9 januari. Ta hand om dig tills dess och jag hoppas du får en riktigt god jul och ett gott nytt år!

En julig lista

Okej, nej. Jag är inte känd för att vara julfantast utan har under de senare åren snarare gått från att avsky den till att numera tycka att julen är helt okej men inget särskilt. Hade inte firat jul om inte min respektive med familj vore så glada i den. Men jag är nyfiken på om det kommer att ändras framöver och tänkte att den här jullistan från Elin kunde vara ett roligt sätt att tracka om detta står sig eller lär ändras i framtiden.

Eftersom jag skojat halva hösten om att jag kommer se ut som en julgranskula nu i december och det typ är vad som hänt så tänkte jag äga den looken i morgon. I alla fall tills middagen är slut, då lär den här fina klänningen snabbt bytas om till mjukiskläder istället, haha.

Vad ser du mest fram emot i jul?

Umgås med familjen! Det är vad jag ser fram emot allra, allra mest och jag tror att årets upplägg kan bli väldigt mysigt. På lillejulafton åker vi till min pappa, på julafton till svärmor och på juldagen hänger vi med kompisfamiljen. Är extra socialt uttörstad nu efter alla veckors sjuka så ser verkligen fram emot detta.

När börjar du pynta?

Alltså, processen med att julpynta tar cirka tjugo minuter i det här hushållet och består av fem, ibland sex, olika aktiviteter:

• Byta ut kuddar och filt i soffan till vinröda (som jag hade i min gamla lägenhet och som på senare år blivit mest använda vid jul)

• Lägga en vinröd duk på bordet

• Ta fram den enda tomten som hushållet äger och har

• Sätta fram de tre ljusstakar med jultema som vi fått i present

• Trappan kläs in i ett glitter som vi fick inför en temafest

• Känner jag mig extra pysslig får några av farmors halmdekorationer åka upp i några av blommorna

Sen var det klart, haha!

Vilket är ditt favorit-julpynt?

Tomten som jag fick av min julgalna ex-kollega för många år sedan när vi delade kontorshörn och hon tyckte att jag i alla fall kunde ha något juligt på skrivbordet och därför köpte en svartklädd tomte åt mig. Det är kärlek och därför har jag såklart sparat den!

Har du loppat någonting juligt i år?

Nopes, har inte känt något behov av det.

När tar du in granen?

Vi har ingen gran och har aldrig haft. Däremot har M önskat att vi ska ha en liten från och med nästa år när familjen har blivit större så det ska han såklart få.

Var står granen hemma hos dig?

Den dagen det kommer in en i huset lär den få bo under spiraltrappan i matsalen. Vardagsrummet lär bli för varmt när eldar och det är mysigt att kunna se den. Ska bli mycket intressant att se hur katterna reagerar på den - de har aldrig upplevt en gran förut, haha!

Vad är ditt favoritpynt till julgranen?

Ljus! Är väldigt svag för mysbelysning överlag och det är väl den största fördelen som jag ser med gran. Mer ljusmys!

Huset enda (nåja) lilla tomte!

Fortsätt meningen ”ingen jul utan….”?

Julklappsinslagning! Det momentet gillar jag skarpt för att det är så kreativt och rogivande att pyssla med.

Visa ett juligt pyssel du gjort som du är väldigt nöjd med?

Har dessvärre inget att visa upp eller skryta med. Årets julklappar fick bli praktiskt och snabbt inslagna till skillnad från andra år där jag använt julklapparna som kreativt utlopp.

Vilken jultradition är mest betydelsefull för dig?

Att umgås - var och hur det sedan sker är sekundärt.

Lussekatter eller pepparkakor?

Lussekatter, lätt. Älskar lussekatter och får inte nog av dem.

Du får bara lyssna på två jullåtar under hela julen, vilka två blir det?

Undviker julmusik överlag men är svag för The Pogues Fairytale of New York och det är väl den? I gengäld kan jag lyssna på den om och om igen.

Hur ser den perfekta julaftonen ut enligt dig?

Sovmorgon, långsam frukost och så brukar vi köra klapputdelning här hemma. Sedan följer ett par timmars slappande och skrotande som vilken ledig dag som helst. Åka iväg på eftermiddagen, slippa se Kalle och sedan äta och umgås under kvällen är ett lagom upplägg tänker jag. Och eftersom Kalle alltid ska stå på brukar jag ta med en bok som jag kan läsa i stället för att behöva titta på eländet.

Vad föredrar du, en liten jul med de allra närmsta eller en stor jul med massa folk?

Mittemellan eftersom vår familj numera blir rätt många när väl alla samlas?

Ett exempel på de lettiska julpynt som jag ärvt från farmor. Hitintills har de fått pryda ett par olika blommor men nästa år kanske de får hänga i granen i stället?

Tänker du göra något annorlunda i jul till skillnad från förra året?

Ja, i år har jag faktiskt gjort lettiska pīrāgi för att se om det kunde bli ett lyckat experiment och till min stora glädje så blev så fallet! Har lite kvar att lära men åh, glädjen alltså. Har inte gjort dessa sedan jag var barn och det är del av mitt lettiska arv som jag vill ha i vardagen men inte orkat eller kunnat ta tag i tidigare. Så bakningen av dessa var otroligt läkande och nu vill jag bara träna ännu mer på att göra dem.

Brukar ni öppna julklappar på morgonen eller kvällen?

Vi brukar öppna klappar hemma på morgonen eftersom det bara ges till barnen väl iväg.

Viktigaste saken på julbordet?

Är inte ett stort fan av julmat så brukar bara bli ett hopplock av det som finns och som känns mest lockande där och då.

När får julen åka ut igen?

Julpyntet ryker väl mestadels inför nyår men adventsljusstakar och de röda kuddarna och filtarna får vara kvar januari ut för att bädda in och bona om en några veckor till i vintermörkret.

Så! Såhär ser julen ut i 2022 års version - ska bli intressant att se vilka potentiella förändringar som sker till nästa år. Hur ser din inställning ut till julen? Hiss, diss eller en högtid att ignorera?

N som i Närvaro

En av nycklarna i min ledarskapsmodell Bosskartan är närvaro. Varför? För att ett ledarskap som är närvarande ökar både välmåendet och engagemanget i arbetsgruppen. Men hur enkelt är det att vara närvarande när många saker händer samtidigt för dig som ledare? Ibland plättlätt, ibland lite mer utmanade. Går det att vara supernärvarande dygnet runt? Nja, det är kanske inte går att göra jämt. Men det är inte bara medarbetarna som mår bättre av att du är närvarande som chef utan också du själv och därför kan det vara klokt att sträva efter att vara så närvarande som möjligt. Här är tre faktorer som påverkar hur närvarande vi upplever att någon är - som du då kan dra nytta av i ditt ledarskap!

N som i Närvaro

Kroppsspråket

Hur står du? Hur rör du dig? Tittar du på personen du pratar med eller gör du andra saker samtidigt? Ditt kroppsspråk kan förråda dig och visa om du verkligen är på plats eller på språng. Se till så att det matchar det du faktiskt säger. Så om någon frågar dig om ni kan talas vid och du säger ja, visa med ditt kroppsspråk att du är där i nuet. 

Läs mer: Vardagsretorik för ledare

Aktivt lyssnande

Att lyssna aktivt är ett hantverk i sig och kan kräva sin beskärda del av övning men i grunden handlar det om att lyssna: vad det är som sägs egentligen? Hur sägs det? Vad betyder det? Och att lyssna – tänka – svara istället för att vänta på att svara.

Läs mer: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

Tillgängligheten

Reflektera en stund: hur tillgänglig är du som chef? Sitter du i möten hela dagarna, de flesta dagarna i veckan? Hur stor del av dagen är din dörr öppen respektive stängd? Hur mycket hinner du småprata med dina medarbetare och kommer de till dig eller är du också aktiv och letar upp dem? Det påverkar också hur närvarande du upplevs vara.

Läs mer: Så bli du mer umbärlig som chef

Själv har jag under många år tränat upp min förmåga med att vara närvarande men framförallt färdigheten i att kunna slå på respektive slå av den när det behövs i min yrkesroll. Idag sker det per automatik och då blir det också mycket lättare överlag att vara mer närvarande i vardagen.

Har du något knep som du använder dig av för att vara mer närvarande? Dela gärna med dig!

Mitt upptäckande mindset

Fick frågan på Insta igår om jag inte kan skriva något om vad jag gör mentalt nu när livet håller på att möbleras om på så många olika sätt på samma gång, främst då med bebis. Och klart att jag kan försöka göra det! Arbetar nämligen aktivt nu för att odla ett upptäckande mindset och hoppas, tänker och tror att det kommer att gynna mig framåt. Under hösten har det i alla fall hjälpt mig även om det inte innebär att det alltid är alldeles enkelt.

Ledarskap handlar ibland lika mycket om att följa som att leda och jag misstänker att 2023 kommer att innebära en eller två hemläxor i just följandet, hehe.

Varför jag misstänker att det behövs

Anledningarna till varför jag ser att detta behövs är flera. Dels så är allt med bebis en livsförändring som jag aldrig någonsin har upplevt förut och jag får väl dessutom påstå att den klassas som rätt rejäl. Dels är det andra stora, jobbiga saker som pågår bakom kulisserna som en behöver förhålla sig till. Dels ser jag att det kan komma att bli utmanande för mig som entreprenör och företagare framåt - inte för att jag tror att det inte kommer att gå att kombinera företagandet och föräldraskapet (för det gör jag) men jag vet inte om, när och hur det kommer att bli framåt än. Så mycket beror på Knytt, hur jag mår och vad som händer i övrigt.

Just därför känns det än viktigare att försöka ta allt som det kommer snarare än att försöka planera och styra upp saker. Om jag börjar göra det misstänker jag nämligen att risken blir stor för både stress och besvikelse och det känns ju grymt onödigt. Det ironiska är att jag annars sällan planerar något alls utan tar både livet och arbetslivet mycket som det kommer och absolut inte vet vad jag ska göra om ett halvår (även om det troligaste är att jag gör ännu mer av samma saker som idag). Men i vår kommer jag, tekniskt sett, veta mer om framtiden än vad jag annars gör samtidigt som jag har mindre koll än någonsin och det känns mer läskigt än det förstnämnda, haha.

Odla mitt upptäckande mindset

Så hur gör jag då för att försöka ett upptäckande mindset? Först och främst underlättas det troligen av att jag är en hyfsat äventyrlig person. Jag gillar att testa och prova nytt och att få utforska platser, saker och upplevelser får mig att gå igång. Det använder jag som drivkraft här. Men andra saker jag gör är att:

Påminna mig om att jag inte vet någonting

Det är så lätt, och går ofta fort, att en börjar måla upp mentala bilder av framtiden. Hur saker kommer att vara eller inte vara. Så jag försöker hålla mig borta från det och istället se hela 2023 som ett blankt blad där jag inte vet någonting alls. Inte vad. Inte när. Inte hur. Är lite svettigt - jag erkänner det. Men det är ju så det ser ut? I know nothing.

Känna tillit till processen

Det som sker, det sker och det kommer att bli bra. Livet tar de vändningar som livet tar och den tilliten försöker jag att påminna mig om i vardagen när jag märker att stress och negativa tankar börjar knacka på. Jag försöker balansera mellan att känna oron utan att den får fästa vilket går bra den mesta av tiden. Sedan har jag givetvis dagar då det inte funkar lika bra och då har jag som tur var något annat att förlita mig på, nämligen…

Stöd från andra

Först och främst har jag världens finaste stöd och support i min man. Och ja, det får låta hur cheesy det vill men jag är så innerligt tacksam över att vi gör detta tillsammans. Hade inte velat ha det på något annat sätt och att vi pratar så mycket i vår vardag om allt är bland det bästa jag vet. Sedan är jag dessutom lyckligt lottad med bra och vettiga människor omkring mig i övrigt som jag vet att jag kan prata om allt med, ventilera, svära och bolla med. Guld värt!

Dessutom tänker jag att det enda som vi kan göra är att försöka förbereda oss så gott det nu går och resten? Det kommer att lösa sig om och när det i så fall behöver lösas. Jag vill verkligen inte stressa bort upplevelsen av den här graviditeten bara för att en “borde” en massa saker.

Professionella råd

Men jag är också duktig på att söka professionellt stöd och råd. Barnmorskorna vi möter (som nästan alla heter Carina, haha) får massvis med olika frågor (och i gengäld googlar jag knappt någonting alls) och jag har kontakt etablerad med både kurator och psykolog för att kunna bolla och få perspektiv på det som sker i skallen. Jättenyttigt! Jag rekommenderar alla att använda stödfunktioner som dessa så fort ens vanliga mentala verktyg inte riktigt räcker till. När det finns proffs som kan hjälpa en på vägen och bidra till att en kan hantera livet lite bättre och lättare, nyttja det.

Läsa på lagom mycket

En annan sak jag försöker balansera är att läsa på lagom mycket. Har förstått att en vanlig reaktion på en IVF-process är att man inte tänker för mycket framåt eller för långsiktigt fram eftersom allt är så osäkert, ovisst och skört och det har jag absolut kunnat känna igen mig under hela processen men även under graviditeten. Så jag läser på det viktigaste som jag tror att jag behöver, samlar in tips, råd och andras erfarenheter men ägnar samtidigt inte heller all min vakna tid åt det.

Tänker att “om så många andra klarar detta, då kommer vi säkert också att göra det”

Sist men inte minst tänker jag, allvarligt talat, såhär om föräldraskapet generellt: “om så många andra klarar detta kommer jag också att göra det”. Inte för att jag egentligen vet om eller hur andra gör det men för att det egentligen inte är världens största grej att få en unge. För oss och våra nära är det såklart enormt. Som detta lilla pyre är efterlängtat. Men för mänskligheten i sig? Ännu en i mängden. Och det hjälper mig att stå lite stadigare i att vi får göra så gott vi kan och resten löser sig. Vi är två personer som är kapabla, hyfsat intelligenta, envisa som tusan och inte rädd för att testa oss fram - det klarar man sig ofta rätt långt med.

Huruvida detta sedan kommer att fungera eller hur det blir i slutändan? Who knows?! Det är ett aktivt, medvetet och pågående arbete med sina framsteg, sidospår och bakåttramp, precis som all annan personlig utveckling. Och ja, detta faller väl in under kategorin terapeutiska blogginlägg för mig hjälpte det absolut att få än mer styr på tankarna, haha. Tack till dig som ville att jag skulle skriva mer om detta! Har du som läst detta nu några erfarenheter som du vill dela med dig av när det gäller att bli eller ha blivit förälder? Gör gärna det! Vore kul att läsa.

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Läsarfrågan:

“Hej, hej! Har läst bloggen ett tag och gillar blandningen av de olika artiklarna som finns här. Mycket intressant. Men ett ämne som jag inte kan se om du har skrivit om innan är att förhindra utmattning hos andra. Har en person i teamet som jag ser befinner sig i riskzonen. Hen arbetar mycket övertid, tar ofta på sig extra arbetsuppgifter och har blivit mer och mer retlig i humöret senaste tiden. Har förstått att svåra saker pågår i privatlivet med, med både sjuka barn och potentiell skilsmässa, men medarbetaren vill helst inte diskutera sådant på jobbet utan hänvisar till att ‘det är mycket nu men det går bra’. Jag har själv varit utmattad men det är många år sedan och känner mig frustrerad som chef. Hur kan jag stoppa en medarbetare från att bli utmattad när hen själv inte lyssnar eller ser det själv?

Tacksam för hjälp! Brydd chef”

Svar:

Hejsan! Och tack för ditt meddelande - jag önskar att jag kunde skriva att detta kan vara den sista medarbetaren vi lär se bli utmattad men tyvärr tycks trenden fortsätta som tidigare. Först och främst vill jag betona hur bra det är att du som chef ser varningssignalerna och att du hörsammar dem även om medarbetaren själv inte gör det. Ofta blir vi mer uppmärksamma på symptomen som utmattning innebär när vi själva har upplevt det och det är en styrka att ha och använda som ledare, det kan förhoppningsvis också bidra till att vi kan bidra och underlätta situationen på ett mer konkret sätt jämfört med om vi inte hade haft denna erfarenhet.

En del av sjukdomsproblematiken med utmattning är att den som är på väg dit inte ser väggen närma sig, eller tro att den är längre bort än vad den egentligen är. Bild: Henry & Co. on Unsplash

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Samtidigt är det tyvärr så att vi, hur mycket vi än vill och hur hårt vi än försöker, inte heller ensamma kan stoppa en medarbetare från att bli utmattad. Det måste vara personen själv som ändrar sin kurs till att gå bort från väggen snarare än rakt in i den. Vad vi som chefer däremot kan göra är att hjälpa medarbetaren att dra i handbromsen och kanske också underlätta för personen att ändra sin riktning men det är viktigt att var medveten om att du som chef inte kan göra jobbet eller vara den som räddar medarbetaren i slutändan - det måste hen göra själv.

Kartlägg läget, lyft frågan och skriv en handlingsplan

Det första du kan och bör göra som chef är 1. kartlägga situationen, vilka varningssignaler ser du och hur de tar sig uttryck. 2. lyfta frågan och prata med medarbetaren om detta. Hur personen i fråga reagerar på detta kan sedan variera rätt kraftigt beroende på flera olika faktorer och en vanlig utmaning är att det ingår i sjukdomsbilden att medarbetaren förr eller senare blir så kallat fartblind och inte själv ser väggen alternativt intalar sig att avståndet till den är mycket längre än vad det faktiskt är. Min erfarenhet är att desto närmare en person är en utmattning, desto mindre självinsikt brukar hen ha men det kan såklart variera från person till person.

Men om vi ska generalisera lite så är potentiella utgångslägen här att medarbetaren:

A) Själv ser att utmattningen är nära och accepterar att hen måste börja göra något annorlunda för att förhindra att gå in i väggen

B) Har självinsikt men inte accepterar eller instämmer i att hen behöver göra en beteendeförändring. Vanliga bortförklaringar här brukar gå i stil med “bara jag tar mig igenom den här perioden” eller “bara jag får ta semester” och därmed förminska och/eller skjuta problemet framför sig

C) Inte håller med, ser eller vill erkänna att varningssignalerna finns alls. Kommer med “förklaringar” och svepskäl som förklarar allt, skyller på omgivningen eller omständigheterna alternativt skyller ifrån sig.

Om medarbetaren reagerar som i de två senare scenarierna kan du absolut behöva vara rak och tydlig och lägga fram det du har sett i din kartläggning. Det kan kännas och upplevas som tufft men du gör ju detta av omtanke och ibland är det faktiskt snällare att säga ifrån och säga emot snarare än att klappa medhårs. Samtalet kan och får alltså bli både svårt och obekvämt om det är vad som behövs för att medarbetaren ska få sig en tankeställare. Oavsett hur personen reagerar är det jätteviktigt att ni i detta samtal skriver en handlingsplan tillsammans som innehåller vad medarbetaren ska göra annorlunda framåt men också vad du som chef ska stötta upp med.

Arbetsanpassa

Arbetsmiljölagen är både tydlig och rätt så krävande när det kommer till en arbetsgivares ansvar när det gäller arbetsanpassning och vi är dessutom skyldiga att göra proaktiva insatser när det behövs. Var därför inte rädd för att göra arbetsanpassningar som behövs. Dessa ska givetvis inte vara lösningen på problemet men underlätta för medarbetaren att bromsa i tid och förhindra den potentiella utmattningen.

Förhoppningsvis kan detta leda till att situationen underlättas och en utmattning avvärjs. Jag håller alla tummar och tår för det! Men, eftersom det tyvärr finns en risk för att detta inte är tillräckligt så känner jag mig tvungen att lyfta den tråkiga potentiella utvägen med och det är att…

Det är så viktigt att vi som ledare känner till symptom för stress och hjälper medarbetare som riskerar att bli utmattade. Bild: Tim Gouw on Unsplash

Låta personen rasa

Som jag varit inne på tidigare kan vi som ledare - eller medmänniskor - inte rädda någon som inte vill bli räddad och om vi har gjort vad vi kan, arbetsanpassat det som går och medarbetaren ändå inte hörsammar detta… Ja, då kan det nästbästa vara att förbereda sig på kraschen, hoppas att den blir så lindrig som möjligt och att det kommer tjäna som väckarklockan medarbetaren behöver för att förändra sitt liv och leverne.

Saker du kan förbereda inför detta är att tänka igenom hur arbetet kan organiseras om medarbetaren är sjukskriven och undersöka vilka möjligheter till framtida rehabilitering som finns. Nu har du som skrev frågan egen erfarenhet av utmattning men det kan ändå vara bra att läsa på än mer om utmattningsrehabilitering och vad en som chef kan göra för att underlätta processen.

Granska övriga organisationen

Sist men inte minst vill jag också rekommendera dig att se över övriga arbetsgruppen och organisationen. Inte för att det går att vaccinera sig mot utmattade medarbetare eftersom det långtifrån alltid bara är jobbet som medför att vi blir sjuka i det men för att en utmattad medarbetare troligtvis kan ses som en isolerad händelse. Men två eller fler inom en överskådlig tidsperiod… Det kan vara ett symptom som skvallrar om mer djupgående problematik i organisationen och då räcker det inte med att hantera detta på individnivå utan då behöver större, mer övergripande förändringar tas till.

Med det sagt - heja dig för att du så uppenbart ser och och bryr dig om dina medarbetare. Jag önskar er all lycka till och hoppas, hoppas att det går att avvärja situationen. Kontakta mig om du vill ha mer råd och stöd på vägen! Har ni andra som läser ytterligare tips eller egna erfarenheter att dela med dig av? Gör gärna det!