Mitt upptäckande mindset

Fick frågan på Insta igår om jag inte kan skriva något om vad jag gör mentalt nu när livet håller på att möbleras om på så många olika sätt på samma gång, främst då med bebis. Och klart att jag kan försöka göra det! Arbetar nämligen aktivt nu för att odla ett upptäckande mindset och hoppas, tänker och tror att det kommer att gynna mig framåt. Under hösten har det i alla fall hjälpt mig även om det inte innebär att det alltid är alldeles enkelt.

Green

Ledarskap handlar ibland lika mycket om att följa som att leda och jag misstänker att 2023 kommer att innebära en eller två hemläxor i just följandet, hehe.

Varför jag misstänker att det behövs

Anledningarna till varför jag ser att detta behövs är flera. Dels så är allt med bebis en livsförändring som jag aldrig någonsin har upplevt förut och jag får väl dessutom påstå att den klassas som rätt rejäl. Dels är det andra stora, jobbiga saker som pågår bakom kulisserna som en behöver förhålla sig till. Dels ser jag att det kan komma att bli utmanande för mig som entreprenör och företagare framåt - inte för att jag tror att det inte kommer att gå att kombinera företagandet och föräldraskapet (för det gör jag) men jag vet inte om, när och hur det kommer att bli framåt än. Så mycket beror på Knytt, hur jag mår och vad som händer i övrigt.

Just därför känns det än viktigare att försöka ta allt som det kommer snarare än att försöka planera och styra upp saker. Om jag börjar göra det misstänker jag nämligen att risken blir stor för både stress och besvikelse och det känns ju grymt onödigt. Det ironiska är att jag annars sällan planerar något alls utan tar både livet och arbetslivet mycket som det kommer och absolut inte vet vad jag ska göra om ett halvår (även om det troligaste är att jag gör ännu mer av samma saker som idag). Men i vår kommer jag, tekniskt sett, veta mer om framtiden än vad jag annars gör samtidigt som jag har mindre koll än någonsin och det känns mer läskigt än det förstnämnda, haha.

Odla mitt upptäckande mindset

Så hur gör jag då för att försöka ett upptäckande mindset? Först och främst underlättas det troligen av att jag är en hyfsat äventyrlig person. Jag gillar att testa och prova nytt och att få utforska platser, saker och upplevelser får mig att gå igång. Det använder jag som drivkraft här. Men andra saker jag gör är att:

Påminna mig om att jag inte vet någonting

Det är så lätt, och går ofta fort, att en börjar måla upp mentala bilder av framtiden. Hur saker kommer att vara eller inte vara. Så jag försöker hålla mig borta från det och istället se hela 2023 som ett blankt blad där jag inte vet någonting alls. Inte vad. Inte när. Inte hur. Är lite svettigt - jag erkänner det. Men det är ju så det ser ut? I know nothing.

Känna tillit till processen

Det som sker, det sker och det kommer att bli bra. Livet tar de vändningar som livet tar och den tilliten försöker jag att påminna mig om i vardagen när jag märker att stress och negativa tankar börjar knacka på. Jag försöker balansera mellan att känna oron utan att den får fästa vilket går bra den mesta av tiden. Sedan har jag givetvis dagar då det inte funkar lika bra och då har jag som tur var något annat att förlita mig på, nämligen…

Stöd från andra

Först och främst har jag världens finaste stöd och support i min man. Och ja, det får låta hur cheesy det vill men jag är så innerligt tacksam över att vi gör detta tillsammans. Hade inte velat ha det på något annat sätt och att vi pratar så mycket i vår vardag om allt är bland det bästa jag vet. Sedan är jag dessutom lyckligt lottad med bra och vettiga människor omkring mig i övrigt som jag vet att jag kan prata om allt med, ventilera, svära och bolla med. Guld värt!

Green

Dessutom tänker jag att det enda som vi kan göra är att försöka förbereda oss så gott det nu går och resten? Det kommer att lösa sig om och när det i så fall behöver lösas. Jag vill verkligen inte stressa bort upplevelsen av den här graviditeten bara för att en “borde” en massa saker.

Professionella råd

Men jag är också duktig på att söka professionellt stöd och råd. Barnmorskorna vi möter (som nästan alla heter Carina, haha) får massvis med olika frågor (och i gengäld googlar jag knappt någonting alls) och jag har kontakt etablerad med både kurator och psykolog för att kunna bolla och få perspektiv på det som sker i skallen. Jättenyttigt! Jag rekommenderar alla att använda stödfunktioner som dessa så fort ens vanliga mentala verktyg inte riktigt räcker till. När det finns proffs som kan hjälpa en på vägen och bidra till att en kan hantera livet lite bättre och lättare, nyttja det.

Läsa på lagom mycket

En annan sak jag försöker balansera är att läsa på lagom mycket. Har förstått att en vanlig reaktion på en IVF-process är att man inte tänker för mycket framåt eller för långsiktigt fram eftersom allt är så osäkert, ovisst och skört och det har jag absolut kunnat känna igen mig under hela processen men även under graviditeten. Så jag läser på det viktigaste som jag tror att jag behöver, samlar in tips, råd och andras erfarenheter men ägnar samtidigt inte heller all min vakna tid åt det.

Tänker att “om så många andra klarar detta, då kommer vi säkert också att göra det”

Sist men inte minst tänker jag, allvarligt talat, såhär om föräldraskapet generellt: “om så många andra klarar detta kommer jag också att göra det”. Inte för att jag egentligen vet om eller hur andra gör det men för att det egentligen inte är världens största grej att få en unge. För oss och våra nära är det såklart enormt. Som detta lilla pyre är efterlängtat. Men för mänskligheten i sig? Ännu en i mängden. Och det hjälper mig att stå lite stadigare i att vi får göra så gott vi kan och resten löser sig. Vi är två personer som är kapabla, hyfsat intelligenta, envisa som tusan och inte rädd för att testa oss fram - det klarar man sig ofta rätt långt med.

Huruvida detta sedan kommer att fungera eller hur det blir i slutändan? Who knows?! Det är ett aktivt, medvetet och pågående arbete med sina framsteg, sidospår och bakåttramp, precis som all annan personlig utveckling. Och ja, detta faller väl in under kategorin terapeutiska blogginlägg för mig hjälpte det absolut att få än mer styr på tankarna, haha. Tack till dig som ville att jag skulle skriva mer om detta! Har du som läst detta nu några erfarenheter som du vill dela med dig av när det gäller att bli eller ha blivit förälder? Gör gärna det! Vore kul att läsa.

Previous
Previous

N som i Närvaro

Next
Next

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad