Mer självbehärskning som ledare

Som chef är det viktigt att i vardagen ha för vana att skilja på sak och person när det kommer till medarbetares beteenden. De knäppa saker vi gör behöver inte innebära att vi är idioter - samtidigt finns det absolut idioter och ja, de behöver också ledas av dig som chef. Vad kan du som chef göra till vardags för att få mer självbehärskning och öka din tolerans mot idiotiska beteenden, skeenden och ibland personer?

Läs mer: Problemvaccinet alla chefer behöver

Och innan vi tittar närmare på hur du kan få bättre självbehärskning som chef vill jag tydliggöra… Nej, du behöver inte alltid vara superharmonisk eller ständigt zen som chef även om självbehärskning är viktigt att ha. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Mer självbehärskning som ledare

När man är den som är chef att det (tyvärr) troligtvis är upp till dig att hantera situationen och beroende på vad det är som prövar din självbehärskning behöver såklart tillvägagångssättet variera.

Handlar detta om dig?

Eller…

Handlar det om någon, några andra eller något annat?

Och det finns lite olika vägar att gå för att undersöka detta närmare!

Se över din allmänna stressnivå

Jag vet inte hur du som läser funkar men för de flesta av oss tenderar både tålamodet och självbehärskningen vara nära sammankopplat med våra stressnivåer. Desto högre den senare är - desto mindre får man av de förstnämnda. Det är därför:

1. Ett par djupa andetag är ett bra verktyg att ta till när du känner att varningsklockan börjar klämta för att någon trampar på dina nerver.

2. Du behöver stämma av din egen stressnivå. Är det bara idag som du stör dig på allt och alla eller är det X antal dagar i veckan? Hur stressad är du generellt? Hur ser din arbetsbelastning ut? Är det mycket multi-tasking eller gör du en sak åt gången? Är du ständigt stressad eller är det som det bör vara att stressen kommer och går när den behövs?

Att zooma ut på det här sättet kan vara svårt när man är mitt inne i det och för min egen del brukar jag försöka använda de där varningsklockorna jag nämnde ovan som en påminnelsemarkör. När jag märker att det börjar klämta brukar jag försöka (såklart med varierande framgång) använda någon av de här mentala teknikerna för att få lite distans till situationen.

Checka av: vad handlar det här om egentligen?

Den här avcheckningen kan ske på två fronter: inåt eller utåt och vilken du väljer att göra först varierar troligtvis beroende på var du befinner dig. Är du själv med möjlighet att tänka ostört här och nu? Börja inåt. Är du mitt i skeendet? Dra det där djupa andetaget, aktivera ditt mentala skydd och gå utåt.

Om går du inombords och stämmer av vad det är i situationen som triggar dig och dina reaktioner. Vem eller vad är det som stör dig så? Finns det någon röd tråd eller är det bara allt som händer på en gång?

Går du utåt behöver du stämma av: vad är det som händer här egentligen? Om det är en person som beter sig idiotiskt, vad är kontexten? Hur verkar hen må och ha det på jobbet? Är hen medveten om vad hen gör eller sker det omedvetet? Vilka blir effekterna av hens agerande?

Denna typ av kartläggning är viktig - inte för att du ska veta exakt varför människor beter sig som de gör - utan för att du ska kunna göra rätt grejer i nästa steg…

Chefer med starka känsloutbrott och känsloyttringar, framförallt om de är svåra att förstå eller förutspå för omgivningen, är något som påverkar arbetsklimatet negativt. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Vad behöver du göra?

Börja agera. Det är lätt hänt att vi nöjer oss med att tänka att det är alla andra som är och gör fel men som ledare har du ett ansvar för både andras och din egen arbetsmiljö och då går det tyvärr inte att bara vifta bort det förutsatt att det inte är en engångshändelse som krockar med andra engångshändelser.

Är det hos dig själv som det skaver? Då kan du börja nysta i vad det beror på och vad du ska göra annorlunda för att få mer tålamod.

Ett annat knep jag skickar med mina klienter för att hjälpa dem att förhålla sig till situationer som är svåra och dränerande: försök se det som en realitysåpa och ta fram popcornen. Vad kommer hända härnäst? Hur illa kan det bli? Inte för att du som chef ska sitta passiv i soffan alla gånger utan för att få den där emotionella distansen som behövs.

Ett annat är använda dina pysventiler: personer som du litar på - som inte är någon av dina medarbetare - som du kan ventilera med och därmed lätta på trycket.

Dessutom behöver du, å ena sidan, se andra människor för vad de är: människor. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum. Alla har vi dåliga dagar. Alla går vi igenom kriser och livshändelser som påverkar oss på olika sätt. Alla har vi olika ryggsäckar med olika erfarenheter som är bearbetade i varierande grad som påverkar oss. Dessutom påverkar er arbetsmiljö och arbetsplatskultur er alla på olika sätt.

Å andra sidan är det också en balansgång mellan att inte ta saker på för stort allvar VS ta rätt saker på allvar. Vilka beteenden på en arbetsplats kan behöva tolereras? Vad kan vi ha överseende med och när? Respektive vad behöver faktiskt hanteras för att inte någons arbetsmiljö ska vara eller bli dålig? I den senare frågan ligger en bra riktning: arbetsmiljön.

Om någon beter sig på ett sätt som återkommande stör eller påverkar verksamheten eller andra i/kring den negativt behöver du som ledare se över situationen och hantera den. Kom bara ihåg: om en enstaka person pekas ut som syndabock för ett problem så är det nio gånger av tio så att felet ligger inom arbetsgruppen och då är det där du behöver hantera situationen.

Är allt detta svaret på hur du som ledare kan behärska dig själv bättre? Ja, i bemärkelsen att du hanterar det som stör dig och kräver att du behöver behärska dig. Dela gärna med dig om du har något annat knep som du brukar använda dig i din vardag som ledare!

Prestera oavsett humör

En förmåga det sällan pratas om när det gäller ledarskap är att kunna prestera oavsett humör på ett rimligt sätt. För det blir lätt polariserat idag till att vi antingen biter ihop och kör slut på oss eller bara ska ta det lugnt och inte uppleva något motstånd alls.

Åh nej, jag säger inte att du som ledare måste vara den som är all in regnbågar och solsken jämt. Vi är människor, inte robotar och det är okej att visa både känslor och sårbarhet som ledare precis som det är okej att även chefer är ojämna i sina prestationer. Men vi behöver kunna prestera oavsett humör eftersom ingen av oss dör av lite motstånd, kärvhet och att behöva ta i i rimliga mängder.

Och ja, jag inkluderar mig själv för det här gäller mig med idag på grund av är trött och skör efter tuff natt och känner mig så off efter ett drygt besked här på morgonen. Tyvärr höll detta motiga i sig större delen av dagen på olika sätt och i olika saker. Alltifrån trista nyheter till att jag råkade tappa sonens livs första ljuslykta i golvet så den gick i kras. Min strategi för att hantera det? Djupa andetag, skaka av mig det och bara gå vidare med dagen. Allt löser. Allt blir bra. Och fokusera på det som funkar och är bra oavsett hur stort eller hur litet det är, typ:

• Hur spännande det är att få upptäcka världen genom någon annans ögon, det är det coolaste jag är med om någonsin tror jag

• Fin feedback från både nya och etablerade bekantskaper om jobbet jag gör som just idag värmde extra, extra mycket

• Att få lyssna in någon annans problem och bidra till att lösa det

• Kunna förmedla jobb åt en företagskollega - lika tillfredsställande varje gång

• Fixat julklappar

Det trista med att vara i en ledande roll är att ingen annan kan göra jobbet åt dig. Samtidigt är det bra! Då kan en använda det till att ta sig i kragen och få gjort det viktigaste ändå. Jag vet inte hur du funkar men för mig kan det absolut bli en upplyftande effekt när presterandet får går före humöret och så fick det bli den här regniga måndagen i november där det enda rätta blev att sätta upp håret, kavla upp ärmarna och köra på ett steg i taget. Om inte du leder dig själv, vem gör det då?

Snabbare beslut

Jag hörde eller läste, minns tyvärr ej var nu, att en framgångsfaktor hos en entreprenör var att “kunna fatta beslut snabbt” och i gengäld “låta det ta tid att ändra sig”. Något i detta klingade till hos mig. Inte för att jag medvetet skjuter på saker eller undviker att ta beslut i vanliga fall men jag har ändå anammat detta de senaste månaderna och kan se att jag fattar snabbare beslut. Ungefär såhär:

• Situation X uppenbarar sig

• Insikten: “Okej, jag behöver bestämma detta” följt av:

• Kvick research - helst på direkten så att jag har underlagen till att kunna göra nästa steg under de kommande timmarna eller arbetsdagarna…

• Reflektion:

  • Vilken nytta gör detta för verksamheten nu?

  • Framåt?

  • Linjerar det med den långsiktiga planen?

  • Förverkligar det den långsiktiga planen?

• Fatta beslutet. Motivera det!

• Handla

Och framförallt - inte lämna så mycket utrymme till eftertanke. Inte återvända och grunna efteråt. Var det bra? Skulle jag gjort annorlunda? Alltså, reflektion är alltid bra men det är skillnad på att reflektera och älta. Jag kan absolut falla in i det senare och genom att följa stegen ovan vet jag att beslutet är välgrundat. Stryper jag sedan möjligheten att tänka på det efteråt blir jag snabbare och det har gjort mig gott som företagsledare. Jag känner mig mer rakryggad. Bestämd. Grundad. Det är trots allt en jäkla massa beslut som måste fattas varje dag oavsett vilken ledarroll du har och som du dessutom måste fatta för att behålla styrfarten. Varför göra det svårare för sig än vad man måste, eller hur?

Hålla uppe humöret som chef - hur gör man?

Läsarfråga:

Kort fråga som jag verkligen vill höra ditt svar kring. Hur håller jag uppe humöret som chef när det bara är den ena utmaningen efter den andra? Hur ska jag orka?

Mvh Trött, tröttare, tröttaste chefen

Svar:

Hej! Åh, din trötthet skar nästan genom dessa tre ynka meningar och utan att nu ha en aning om vad det är som händer och sker hos dig vill jag börja mitt svar med att säga: det är ibland vansinnigt tröttsamt att vara chef. Framförallt i tider av många eller stor motgångar. När orken är knapp. Eller det varit intensivt länge. Om det stormar och möjligheten till paus är liten. Och vet du vad? Det är okej att få bli trött. Frusterad. Less. Det är ansträngande att leda! Det är en del av jobbet och (förhoppningsvis) det du får betalt för.

Att arbeta med människor är inte alltid det lättaste och som chef kan det vara en utmaning att behöva vara den som behöver hålla uppe humöret. Bild: Tim Gouw on Unsplash

Hålla uppe humöret som chef - hur gör man?

Det jobbiga är såklart att du som chef inte bara kan säga “tack och hejdå” hur som helst. Det ingår i ledaruppdraget att vara lugn när kriser uppstår, vara den som andra kan luta sig mot och fungera som ett fyrtorn som påminner om riktningen när allt är mörkt och jobbigt. På något vis behöver du fungera fastän du är less och mitt förslag är att du tänker på det i följande moment i den ordning som passar dig bäst:

• Acceptera

• Analysera

• Perspektivera

• Hantera

• Ventilera

Plus: arbeta så hållbart som möjligt under tiden. Låt oss utveckla dem närmare!

Acceptera: Se situationen/situationerna för vad de är

När det är utmanande är det lätt hänt att fastna i tankar som “tänk om jag hade sluppit detta”. Men desto snabbare du som chef accepterar läget du befinner dig i, desto snabbare kan du kliva ut ur känslorna som triggats och se situationen för vad den är. Du måste inte gilla läget men att önska att du fanns någon annanstans kommer tyvärr inte att underlätta situationen.

Analysera: Vad är det för utmaningar och vad uppstår de i?

Alla har vi nog upplevt någon gång att allt skiter sig samtidigt. Men det kan ändå finnas en poäng i att försöka ta ett djupt andetag, ta ett mentalt kliv åt sidan och titta på alla olika händelser och se om det finns:

1. några samband (utöver att ha dig som minsta gemensamma nämnare)? och/eller…

2. någon eller några gemensamma lösningar?

Kanske gör det inte det men oavsett vilket har du då börjat distansera dig mer från vad som händer, se mer logiskt på det och det i sin tur kan bidra till att du blir mer motståndskraftig och får det lättare att hålla humöret uppe.

Perspektivera: justera ditt förhållningssätt

Ja, perspektivera är ett ord och handlar i detta fall om att se ditt jobb ur olika perspektiv och påminna dig om att det är ett jobb.

• Hur emotionellt investerad är du egentligen i ditt arbete?

• Måste du vara så emotionellt investerad som du kanske är just nu?

• Är det egentligen på så blodigt allvar som det känns?

Svaren på dessa frågor har bara du men kanske kan de bidra med att se lite annorlunda på situationen.

Hantera: Gör det som behövs

En av de trista sakerna med att vara chef? Ibland behöver man vara den som kavlar upp ärmarna och tar tag i saker fastän de är jobbiga och obekväma.

Ventilera: Använd dina pysventiler

En annan viktig, men ofta underskattad, sak som gör skillnad i ens mående som ledare är att ha en eller flera personer som du litar på och som du kan gnälla av dig till med vetskapen om att det som du säger stannar mellan er. Bäst är det om de befinner sig utanför organisationen där du jobbar och jag brukar kalla dessa personer för pysventiler eftersom det än så länge är den bästa beskrivningen över funktionen de fyller. Genom att tömma ur dig lite frustration och gnäll och irritation då och då minskar nämligen risken för att du blir en överfull tryckkokare som exploderar den dagen som måttet är rågat.

Som ledare är du både ett fyrtorn och en ledstjärna för resten av gruppen och hur du reagerar och agerar i kriser kommer speglas i resten av gruppen - det är färför det är viktigt att du behåller lugnet i så stor utsträckning som möjligt när saker händer. Bild: LinkedIn Sales Solutions on Unsplash

Två andra perspektiv som kan hjälpa

Fake it until you make it

När jag hjälper klienter formulera sin ledarskapsfilosi är visionen hur du vill vara som ledare ett stående inslag. Ibland kan man luta sig mot den för att hålla i och hålla ut fastän man egentligen inte orkar eller vill hålla humöret uppe som chef och med andra ord: fake it until you make it.

Tänk för dig själv: hur hade den bästa versionen av mig själv som chef varit och betett mig nu? Och där finner du troligen svaret kring hur du ska agera.

Jag säger inte att det är en vattentät metod men den kan absolut fungera över kortare tid för att stålsätta sig.

Arbeta så hållbart som möjligt

Sist men absolut inte minst så vill jag slå ett slag för att arbeta så hållbart som möjligt. Stress är nämligen ett av de snabbaste sätten att eliminera vårt tålamod (oavsett hur mycket av den varan du har från början) så genom att leva och arbeta i ett rimligt och sunt tempo kommer du att hjälpa dig själv hålla humöret uppe. Med andra ord: ta hand om dig och din hälsa!

I medvind är det enkelt att vara chef. Det är i motvinden du som ledare och dina förmågor testas på riktigt och du faktiskt får se om du kan flyga eller inte. Med det sagt är det inte heller hela världen om du ruttnar och tappat humöret som chef alldeles, alla får ha dåliga dagar och det inkluderar dig som ledare. Samtidigt är kraven på dig större och ditt humör kommer att sätta tonen för hur resten av teamet mår. Jag önskar dig innerligt lycka till och hoppas allt går bra - tveka inte att återkomma om du behöver hjälp!

Vad säger du som läser? Har du några knep att dela med dig av som du använder?

Joharis fönster

Det är dags att kika på en av klassikernas klassiker inom ledarskapsmodeller och det är Joharis fönster, på engelska Joharis Window. Modellen togs fram av psykologerna Joseph Luft och Harrington Ingham i mitten på 1950-talet och är en av dem som fortfarande används flitigt. Varför? Troligtvis för att den enkelt och tydligt illustrerar människors självkännedom och syftar till att lära känna sig själv bättre. Ursprungligen har den använts genom att man som deltagare kan utgå från en lista av adjektiv och sedan placera in dem i ett av de olika fälten.

Men det jag uppskattar mest med den i rollen som ledarskapsutvecklare är just tydliggörandet hur vi kan se på oss själva i förhållande till eller i samspel med andra i vår omgivning. Det gör det nyttig att känna till och ha med sig som ledare och chef - både för vår egen del men också när vi leder våra medarbetare.

En illustration över fyrfältaren som Joharis fönster, saxad från mitt eget presentationsmaterial när den är med i någon av mina utbildningar. Grafik: Bossverket

Joharis fönster

Joharis fönster består av fyra olika fönster inom vilka vi kan sortera in saker som vi själva och/eller andra vet och känner till om oss själva. Låt oss börja högst upp till vänster!

Öppen

Det öppna fältets karaktär är vad som är känt båda för oss själva och för vår omgivning (vilket såklart kan variera från person till person i vår omgivning).

Ur ett ledarskapsperspektiv: Här skulle vi kunna säga att det som vi säger om oss själva som ledare (eller medarbetare) som stämmer överens med omgivningens uppfattning ryms. Det som ryms här kan användas för att bekräfta medarbetares egen självbild, självkänsla och självförtroende.

Blind

Det blinda fältet rymmer de saker som andra vet om oss men som är okänt för oss själva. Vare sig vi gillar det eller ej har vi alla minst en, troligtvis flera blinda fläckar när det kommer till hur vi är som personer eller hur vi beter oss.

Ur ett ledarskapsperspektiv: I bland kan detta fält ställa till det för dig som chef, exempelvis om du befinner dig i en situation med en medarbetare där du ser ett beteende som är problematiskt för hen i sin arbetsroll som hen inte känner till. Finns lite olika sätt att agera i den situationen beroende på problemet men i bland behöver vi uppmärksamma medarbetaren om detta och bidra till att informationen vi har flyttas från det blinda fönstret till det öppna. Ibland kan beteenden korrigeras utan att någon flytt sker alls.

Dold

Väldigt få av oss delar allt som har hänt eller sker i våra liv på jobbet och den typen av information och erfarenheter samlas här i det dolda fönstret. I bland väljer vi att dela med oss av det, ibland inte.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Det händer då och då att medarbetare, eller vi själva för den delen, påverkas av saker som händer i det dolda fönstret och det är alltid en klurig balansgång. För som chef varken kan, ska eller behöver du kräva hundra procent transparens från dina medarbetare och du behöver kunna leda utifrån faktumet att du inte vet allt om dina medarbetare.

Okänd

Vi kan resonera, vi kan spekulera men ingen av oss kan veta hur vi är eller hur vi agerar i alla situationer och lägen. En del av våra egenskaper är dolda både för oss själva och vår omgivningen och kanske aldrig någonsin blir kända eller blir det den dagen vi försätts i en situation där vi aldrig varit förut.

Ur ett ledarskapsperspektiv: Detta fönster är faktiskt viktigare än vad man kan tro som ledare! Inte för att du ska försöka ta reda på vad som ryms här utan för att du kan bära med dig denna som påminnelse om två saker. 1. Alla är vi ständigt föränderliga över tid hur väl vi än känner varandra eller hur länge vi har känt varandra samt 2. att du som chef aldrig någonsin för förutsätta att du vet hur medarbetare fungerar. Du kan såklart göra antaganden som visar sig stämma - både om dig själv och andra - men det är inte förrän vi är väl inne situationen som vi får reda på hur den påverkar oss eller hur vi beter oss i den.

Så! Där har vi den, Joharis fönster, kryddad med mina perspektiv kring hur du kan använda den som chef. Vad tycker du om den? Är den användbar eller har du någon annan syn på modellen? Dela gärna med dig!