Ledarskapets olika dimensioner

En av sakerna som fascinerar mig med ledarskap som ämne är de olika dimensionerna som vi behöver kunna röra oss i våra olika uppdrag. Det bidrar med lite extra komplexitet och spänning och är en av flera saker som innebär att vi inte kan se ledarskapsfrågor ur ett enda perspektiv utan faktiskt behöver göra det ur flera olika samtidigt. Vilka dimensioner är det som jag menar då? Jo, dessa…

“Aaah, vi snackar lager. Tårta! Tårtor har lager, alla älskar tårta” må vara ett citat från Shrek men det är fullt applicerbart på ledarskap som både består av många olika lager eftersom det utförs inom flera olika dimensioner samtidigt och det är alla dessa lager som utgör helheten. Bild: Deva Williamson on Unsplash

Ledarskapets olika dimensioner

Låt oss börja med att konstatera att det som utgör grunden och genomsyrar min syn på ledarskap och chefsuppdrag generellt är att ett bra ledarskap, som också är hållbart, strävar efter att skapa både lönsamhet och välmående samtidigt - inte bara det ena eller det andra. Det kan vara bra att ha det med dig i bakhuvudet när vi kikar närmare på de olika dimensionerna som vi rör oss inom och behöver förhålla oss till som ledare.

Organisationen och/eller verksamheten

Denna dimension kan faktiskt utgöra en gemensam dimension eller två olika, oftast beroende på vilket perspektiv man har. Å ena sidan är verksamheten, arbetet vi alla gör om dagarna, det mest grundläggande - utan den har vi ingen organisation. Samtidigt påverkar och formar såklart organisationen också verksamheten. Ibland till bättre, ibland till det sämre. Ibland sammanfaller deras behov, ibland krockar de fullständigt.

Som ledare behöver vi: Prioritera verksamheten och organisationen i stort. Det kan gå att försöka isolera sin avdelning från övriga organisationen men det är inte rätt och går definitivt emot vårt uppdrag som i grunden består av att förverkliga de mål och strategier som ledningen för organisationen sätter upp med vårt ledarskap som verktyg.

Är det lätt jämt? Nej, framförallt inte i de stunder då man inte håller med ledningsgruppen eller de direktiv man får. Men du är, vare sig du vill det eller ej, alltid en förlängning och representant av ledningen i organisationen som chef.

Arbetsgruppen

Arbetsgruppens storlek är en faktor som alltid har betydelse utöver vad för typ av arbete som medarbetarna ska göra och här är vi som ledare både en del av teamet och samtidigt inte (vilket bara det är en intressant ledarskapsfråga). Här ryms ofta mycket chefsarbete: strukturellt med rutiner, schemaläggning, semesterplanering och budgetarbete men såklart också operativt sådant med målsättning, uppföljning, mötesledning med mera. Mår gruppen bra kommer det att avspelas i deras resultat och prestationer men om den inte gör det, exempelvis om den har fastnat i FIRO-modellens rollsökningsfas, så kommer det också att inverka på lönsamheten.

Som ledare behöver vi: Göra olika saker beroende på vad verksamheten och gruppen behöver i nuet respektive på lång sikt och det är tyvärr det sistnämnda som tyvärr ofta glöms bort eller inte hinns med i det dagliga arbetet. Här har det umbärliga ledarskapet har en avgörande funktion och betydelse eftersom det hjälper oss att arbeta mer strategiskt och metodiskt på ett sätt som stärker arbetsgruppen på riktigt och inte bara skapar snygga resultat på ytan.

Det räcker alltså inte med att leda på organisationsnivå, eller tänka på arbetsgruppen eller leda människorna i organisationen som individer - som ledare behöver vi göra det för dem alla mer eller mindre parallellt. Bild: Surface on Unsplash

Medarbetarna på individnivå

Ja, arbetsgruppen som helhet är en sak och medarbetarna som individer är två helt olika dimensionsnivåer som såklart också har sin påverkan på varandra eftersom medarbetarna utgör arbetsgruppen och arbetsgruppen påverkar medarbetarna som individer. precis som organisationen och verksamheten också spelar roll, exempelvis i form av organisationskulturen och vad för sorts arbete det är som utförs.

Som ledare behöver vi: Kunna hålla i sär, bemöta, tillgodose, balansera och förstärka så många synergier som möjligt mellan de enskilda personernas förutsättningar och behov i förhållande till övriga dimensioner och tvärtom. Detta är inte ett arbete chefen gör ensam, medarbetaren har såklart också ett stort ansvar här, men det är inget vi som ledare kan ignorera - än mindre baserat på de krav som yngre generationer ställer på arbetslivet idag och än mer framöver.

Du själv som ledare

Sist på listan, och faktiskt också i prioriteringsordningen, kommer du själv som ledare. Vi pratar ofta om ledarskap utifrån chefens perspektiv och person men faktum är att ditt ledarskap egentligen inte handlar om dig. Det handlar om de du leder och hur du kan göra det på bästa sätt i de ovan nämnda dimensionerna.

Samtidigt är det:

1. Genom dig som ledarskapet händer

2. Du som har en stor påverkansmakt till att göra skillnad som ledare och chef

3. Inte så att vi kan tvinga andra att förändras mot deras vilja hur som helst

4. Oftast enklast (om än inte alltid mest bekvämt) att börja utveckla och skapa förändring genom och med hjälp av ledarskapet

Alltså, är den här dimensionen också viktig och betydelsefull! Inte minst för att desto mer arbete som görs här gör det lättare för dig som ledare att inte styras eller påverkas för mycket av den - vilket ger dig mer kapacitet och utrymme till att fokusera på de andra dimensionerna.

När jag utbildar brukar jag jämföra det med en dator: genom att göra det grundläggande arbetet med sitt ledarskap och sitt självledarskap som chef samt göra systemuppdateringarna blir den här dimensionen en bakgrundsprocess som pågår utan att du aktivt behöver tänka på den. Det frigör inte bar en massa kapacitet och handlingsutrymme - det kommer också att göra dig mer precis och bättre som ledare, vilket i sin tur gör uppdraget lättare och gynnar både dig som person men såklart också medarbetarna, arbetsgruppen och organisationen i stort.

Hur dessa olika dimensioner sedan förhåller sig till varandra är också spännande och varierar både beroende på hur organisationsstrukturen ser ut men inte minst beroende på vilken vinkel en ser på dem från. Jag håller på att klura på en modell för att sammanfatta detta men eftersom den inte har landat än får jag återkomma med den detaljen senare!

Men ja, det är dessa olika dimensioner som vi arbetar inom som ledare. Varje dag. Inte konstigt att det kan bli utmanande ibland då - eller hur? Och samtidigt också spännande, intressant och givande. Vad säger du som läser om ledarskapets olika dimensioner? Hur förhåller du dig till dem i din vardag?

När ska sex timmars arbetsdag diskuteras som ett del av hållbarhetsarbetet?

Hållbarhet är utan tvekan ett att de mest aktuella frågorna i näringslivet nu - med all rätta! Det behövs även om många tyvärr använder idéen om hållbarhet som en rökridå för att fortsätta driva en verksamhet som exploaterar planeten. En del av hållbarhetsdebatten som ofta glöms bort är dock den organisatoriska. Sakerna som bidrar till välmående medarbetare är många: rimlig arbetsbelastning, bra arbetsmiljö och ledarskap, friskvård och mer därtill. Men en faktor som jag saknar i hållbarhetspratet är sex timmars arbetsdag: när ska det börja vara en del av hållbarhetsarbetet?

Med tanke på att åtta timmars arbetsdag är en kvarleva från den första industriella revolutionen är det kanske dags att börja uppgradera arbetslivet efter förutsättningarna som vi har idag? Bild: Tristan Colangelo on Unsplash

Sex timmars arbetsdag som en del av hållbarhetsarbetet

Några av de fördelar som lyfts fram med sex timmars arbetsdag av olika aktörer är exempelvis:

• Hälsofördelar, vi mår bättre av att jobba mindre vilket i sin tur leder till…

• Lägre sjukfrånvaro, något som är en stor kostnad för alla organisationer

• Ökad produktivitet, eftersom arbetstiden blir mer koncentrerad och vi mår bättre presterar vi bättre vilket påverkar produktiviteten positivt

• Mer engagerad personal, trivs vi på jobbet så ökar också engagemanget och lojaliteten gentemot vår arbetsgivare

• Enklare att rekrytera, alla organisationer behöver vara medvetna om sitt varumärke som arbetsgivare och sex timmars arbetsdag kan absolut klassas som en effektiv lockelse för att rekrytera personal

Såklart innebär det en kostnad att låta medarbetarna jobba två timmar mindre om dagen men om detta går att tjäna igen på alla dessa områden fortsätter det vara en gåta för mig: hur man inte kan satsa på detta mer? Och varför är det så himla tyst om detta som alternativ i framtidens arbetsliv som behöver vara hållbart för att vi ska klara oss?

Tumme upp: De företag som har fattat grejen och har börjat implementera detta

Tumme ned: Företagen och branscherna som försöker greenwash:a sig som hållbara när hela deras verksamhet i grunden är allt annat än hållbar. En sminkad gris är fortfarande… Ja, en stackars gris som absolut inte ska behöva utsättas för djurförsök.

JAG GJORDE DET!

Okej, jag har redan bloggat en gång i dag men den här nyheten förtjänar ett eget extrainslag. Jag gjorde det! Min sista tenta är godkänd och jag har fått min examen!!!

Det är mycket känslor nu i den här HSP:aren men störst är ändå lättnaden, glädjen och segerkänslan. YES, I did it!

Jag gjorde det!

I know, många utropstecken men fatta att det är rätt så exakt elva år sedan jag klev in på Linnéuniversitetet i Växjö i ett par svarta jeans och en sliten röd flanellskjorta. Var sjukt nervös eftersom jag egentligen inte var helt behörig för att börja läsa den här utbildningen (på den tiden skulle man ha arbetat heltid i fem år innan man fick söka in men jag lyckades tjata mig in ändå).

Några år senare började jag också läsa journalistik och då föddes ambitionen att vara 30 år med dubbla kandidater och ha tio års arbetslivserfarenhet. Hmm, så blev det inte riktigt eftersom jag blev sjuk i min utmattning. Och inser nu när jag skriver dessa rader att det i dag är åtta år sedan jag blev sjuk iden. Wow, det känns historiskt!

På grund av att jag blev sjuk så läste jag det fjärde året utan att lyckas ta några poäng och sedan fick jag skjuta på plugget två år när jag var sjukskriven. Vid det här laget hade jag kommit på idén om Bossbloggen och velade med skola och blogg. Och ja, vi vet ju vad jag valde, hehe.

Ett år senare blev jag företagare och läste om det fjärde året och nu står jag här... Är 35 bast, beteendevetare specialiserad inom ledarskap och organisation, har en till kandidat inom journalistik och femton års arbetslivserfarenhet utöver det. Lägg till att jag har grundat och drivit mitt egna bolag i tre år (där statistik visar att två av tre nystartade företag inte överlever sina första tre år). Feel the power!

Skål på det!

Så nu sitter jag här på Haymarket i Stockholm med ett glas bubbel (blir dock bara ett glas eftersom jag ska köra ledarskapsutbildning i morgon) och vet knappt vart jag ska ta vägen. Vill dansa och skrattgråta stället runt men nöjer mig med att sittdansa lite. Äntligen. Äntligen är jag klar. Jag gjorde det! Trots att så många undrade om jag var dum i huvudet som jobbade och pluggade samtidigt och sa att det var därför jag gick in i väggen. Trots att jag själv tvivlade så många gånger på om jag skulle lyckas står fixade jag mållinjen med hälsan i behåll. Så mäktigt! Detta kommer jag fira i veckor framöver vill jag lova, haha.

7,5 poäng kvar...

Idag fick jag ett verkligt glädjande besked. Sådär glädjande att jag, så snart jag faktiskt har fattat det, kommer att börja storgråta. Min uppsats är godkänd!!! Helt fantastiskt underbart och nu, nu är mållinjen nära. Det är bara 7,5 poäng kvar sedan har jag min examen.

Det är elva år sedan jag började den här utbildningen. Elva år. Egentligen är ju utbildningen på sex år men jag behövde tyvärr pausa mitt i på grund av att jag blev sjuk. Så jag var alltså 24 bast när jag på började detta. Så liten, vetgirig och hungrig på kunskap. Ville lära mig allt, allt, allt. Och ja, det vill jag såklart fortfarande, haha!

Typ såhär glad är jag även om jag inte riktigt kan greppa det. Känns så overkligt och underbart att aldrig någonsin mer behöva läsa min egen uppsats, hahaha.

7,5 poäng kvar

Men nu, nu är segervittringen total. Jag har en delkurs kvar som består av en statistiktenta och en analysuppgift och båda är påbörjade. Kör ju utbildning hela veckan så kommer inte att kunna plugga de kommande dagarna men nästa vecka och de första semesterveckorna blir det fullt fokus på att få klart dem. Sedan får vi se om det betyget trillar in nu eller i augusti - I don't care för nu är det inte långt kvar. Jag ser mållinjen och jag tänker korsa den stabilt, stadigt och med världens största leende. Hur går det för er andra som jag vet hänger här och pluggar? Någon mer av er som pluggar här som har segervittring?

Äntligen dags för hemtenta

Hej! Hur är det med dig? Själv har jag en rätt så sömnig dag idag. Dels eftersom jag hade planerat in från början att den skulle vara lugn och mestadels social. Dels för att jag åkte på migrän igår kväll och därmed inte studsade upp ur sängen i morse. I gengäld så har den dagen varit görmysig och precis vad som behövdes. Lovar att berätta mer om det senare men måste uppehålla mig lite i nuet och den energiboosten jag just fick. Vi har nämligen fått vår hemtenta!

En hemtenta, tjalalalala

Jag vet, trodde du inte att jag är en crazy person innan så lär du göra det nu. Det är helt okej. Men ja, saken är alltså den att jag älskar hemtentor och att jag knappt kan bärga mig nu tills jag får sätta mig ner med datorn och kurslitteraturen och skriva, tänka, skriva, tänka lite till och skriva ännu mer.Dagens i-landsproblem är alltså att jag inte bör göra just det. Hade ju tänkt att gå hem från kontoret, springa en säng, laga mat och sedan slappa tills det är sängdags..........Och jo, den planen kvarstår. Än en gång skola förnuftet segra över viljan och jag ska inte börja peta på den ikväll. Fastän jag vill. Fastän det är roligt. Ikväll ska mitt huvud vila. Hade trott att vi skulle få den nästa vecka så jag kan gott vänta några dagar till med att nörda ner mig.För den som fortfarande tvivlar kan jag säga att dessa rader är skrivna utan den minsta ironi eller sarkasm. Samtidigt har jag enligt tidigare erfarenheter fått höra att jag är galen som tycker det är roligt att få utmana mig, mina kunskaper och mina förmågor i tentaformat. Hur ser ditt förhållande ut till tentor? Hiss eller diss?