Saker jag lärt mig sedan jag fyllde 34…
När jag fyllde 33 gjorde jag den här listan över 33 saker jag lärt mig på 33 år, vilken kompletterades med ytterligare en punkt när jag fyllde 34. I förra veckan hittade P4 Karlavagnen min lista och jag fick därför vara med i söndags och prata om livsläxor. Kul! Och detta föranledde att jag fick tillbaka på bloggarkivet och tagit mig en rejäl funderare: vad jag lärt mig sedan jag fyllde 34?
Jag vet inte hur du funkar men jag brukar försöka checka av löpande hur väl jag lever och leder som jag lär och en sak som jag känner mig helt trygg i är det här eviga lärandet som jag absolut praktiserar. Kan dock bli lite frustrerad över att det finns så mycket mer som jag skulle vilja kunna och veta?
Saker jag lärt mig sedan jag fyllde 34…
35: Alltså, att uppfylla ett mål man har haft i över tio år är djävulusiskt tillfredsställande. Innan jag fick pausa pluggandet lite på grund av min utmattning var min ambition att vara 30, ha två kandidatexamens och tio års arbetslivserfarenhet. Nu blev det i stället att jag är 35, har mina två examens och femton års arbetslivserfarenhet inkluderat att jag startat och börjat bygga bolag. Damned, vilken lycka. Jag är så glad att jag höll i och höll ut hela vägen in i mål.
36: Det finns vulkaner i Höör! Yup, du läste rätt. Det som till synes är en helt vanlig backe med löv och stenar är gränsen mellan de tektoniska plattorna som utgör syd- och nordeuropa och här finns flera gamla vulkaner. Hur häftigt?
37: Det kan bli ett barn av att ett embryo från IVF PGD-behandling ligger i frysen i åtta månader. Vårt mirakel!
38: Livet kommer inte med några som helst garantier. Alltså inte en enda. Vänta inte med att leva till efter pensionen.
39: Om du slår dig, gör dig illa eller märker att något är galet i kroppen: sök vård direkt. Seriöst! Vänta inte. Lek inte stoisk eller undvik att vara till besvär. Och ja, detta är absolut en läxa lärd från att någon trillade ner från en ställning på gymmet med bakhuvudet först, fick krampanfall och fullständig black out men efter en stund klev upp, körde och hämtade barnet på förskolan, kräktes på kvällen men inte åker in akut förrän dagen efter och då konstateras hjärnskakning. Otroligt korkat om jag får säga det själv.
40: Jag är ganska rolig! Har upptäckt det tack vare mitt föräldraskap, och min man, och är faktiskt lite chockad över detta. Har i de flesta av mina levnadsår sett mig själv som en hyfsat tråkig person med dålig humor som jag bara själv skrattar åt. Men tydligen inte? Eller så har mitt barn och fler människor som jag träffar samma dåliga humor? Ska spara på mitt absoluta favoritskämt “utan motstånd, ingen spänning sa Ohm” tills han blir gammal nog att förstå dess briljans. Ett skämt som, tillsammans med Pytagoras sats och förekomsten av imaginära tal, är det jag minns bäst av att ha läst en “super-version” av naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Väl investerade tre år? Javisst, haha.
Lite allvar igen, visst är det spännande hur ens självbild mår bra av att omkalibreras då och då? Och hur tydligt det är att vi vi kan lära oss av och under hela livet om vi bara tillåter det?
