En ovanligt vanlig måndag

Måndag! En purfärsk arbetsvecka och jag inledde den storstilat med att slå upp mina gråblå i en hotellsäng. En fin inramning på en ovanligt vanlig måndag i mitt liv. Låt oss köra en måndagslista som jag sett hos Sandra Beijer och sedan tweekat lite, lite.

Har med åren ändå skaffat mig några jobbresevanor. En av dem är att parkera mig en stund i sängen med en kopp varmt citronvatten efter hotellfrukosten. Bra för rösten, bra uppladdning men mest av allt väldigt mysigt.

Det är måndag. När gick du upp idag?

Vaknade först runt sex och sedan igen efter sju. Känns alltid som att en natts ostörd sömn borde göra underverk för sömnkontot för den här småbarnsföräldern men inte så mycket som jag skulle önska, haha.

Aha. Vad blev det till frukost?

Hotellfrukost. Lyxigt, lyxigt, lyxigt. Äter nästan alltid två omgångar hotellfrukost, en kall och en varm.

Kaffe då?

Sällan på morgonen, har inte den vanan utan det blir antingen när jag varit uppe ett par timmar eller på eftermiddagen.

När går du till jobbet?

Det beror på: lämnar jag på förskolan så kommer jag till jobbet mellan kvart över åtta och nio beroende på hur kvicka vi är på morgonen. Om inte brukar jag börja jobba runt åtta.

Okej, vad är det första du gör på kontoret på måndagar?

Nu är jag inte där men jag gör oftast samma lika alla dagar och det är att kliva in, hänga av mig allt jag bär på och sjunka ner i soffan och tänka "wow, att jag får vara här". Sedan brukar jag ta fram kalendern och skriva lite, meditera och mobiljobba i varierande ordning en stund.

Nån mer kaffe på förmiddagen? 

Oftast inte nej.

Hur blir det med lunchen?

Jag har sällan matlåda med mig till jobbet och har jag inget lunchmöte så köper jag antingen något på caféerna på byn eller köper med en sallad beroende på vad jag är sugen på. Idag landade vi att köra Joe and the Juice till lunch!

Redo för ett roligt utbildningsgig!

Ok. Vad jobbar du med just nu förresten?

Just idag väntar blogg och bossbrudsjobb, sedan ska jag gå på Konungens Stiftelse Ungt Ledarskaps seminarium och köra en kombinerad föreläsning och workshop om hållbart ledarskap och självledarskap. I lite större penseldrag så är det klientarbete, prepp inför höstens utbildningsdagar inom svåra samtal och konflikthantering och att färdigställa saker inför semestern eftersom hela nästa vecka kommer att ägnas åt att utbilda på heltid.  

När lämnar du kontoret?

Om jag hämtar på förskolan så lämnar jag kontoret runt fyra, om inte brukar jag jobba till klockan fem om jag inte tränar på eftermiddagen - då blir det tidigare och så kör jag hem direkt från gymmet.

Kul med träning, hos vem?

Friskis hemma på byn. Har det så lyxigt att mitt kontor ligger fem minuter bort från både gymmet och simhallen.

Vad gör du där?

Cyklar lite, lyfter lite vikter och gör mina rehabövningar. Det här året handlar bara om att få in mängden träning i kroppen utan att trigga migrän och än så länge går det väldigt bra även om det känns segt.

Sen då?

Hem, hem, hem!

Vad äter ni till middag?

Till vardags: Jätteolika och tyvärr har vi inte kommit in i vanan av veckomatsedel utan vi löser det från lite från dag till dag beroende på vad som finns hemma. Idag: Troligtvis snabbmat på vägen hem från Stockholm.

Nu är du ledig! Vad är kvällsplanen?

När middagen är uppäten är det umgänge och städning som gäller och sedan brukar det gå fort tills det är dags att natta (och det som inte blir städat eller gjort före nattningen blir oftast inte gjort sedan för då är det e-g-e-n-t-i-d som gäller). Vad som händer då varierar givetvis men just nu är det jag vill mest att spela mer Clair Obscur Expedition 33.

Och du släcker lampan?

Om jag inte somnar på soffan behöver jag släcka den senast elva och det är egentligen lite för sent men ja, det är kompromissen när behovet av egentid krockar med sömnbehovet. I natt lär det dock bli betydligt senare för vi kör hem ner till Skåne igen efter seminariet idag! Så ja, en ovanlig och ändå vanlig måndag. Älskar den här variationen!

God natt!

Som chef måste du leda uppåt också

Det är lätt att hänt, när vi tänker på och pratar om ledarskap, att vi tänker att ditt ledarskap som chef utgår från dig och sipprar nedåt i organisationen likt ett sommarregn (någon annanstans än i Skåne där det oftast regnar på tvären). På ett sätt stämmer den bilden, samtidigt tappar den en väldig viktig del av ditt ledarskap: du måste också leda uppåt.

“Leda uppåt? Vad menar hon nu?” kanske någon tänker nu. Jo, Att leda och att följa är ett växelspel och som anställd chef kommer du såklart att behöva både följa och företräda din chef och ledningen, men de behöver också ditt ledarskap. Alltså behöver du som chef inte bara lära dig hur din arbetsgrupp och hur dina medarbetare fungerar och vill bli ledda, detsamma gäller för chefen/cheferna ovanför dig. Anledningarna till varför är flera:

• Du bygger bättre relationer när du lär dig vad din chef och ledningen behöver och vill ha och hur de fungerar, både som personer och organisatoriskt

• Bättre relationer = högre förtroende för dig som ledare vilket är bra på en massa sätt, exempelvis kan det innebära att du får tillgång till mer information som gör ditt uppdrag lättare

• En vanlig effekt när man har detta perspektiv i bakhuvudet är att man blir mer strategisk med vilka frågor man driver när och hur men också hur du kommunicerar. Du blir tydligare när du har en plan för vad du delar, när och hur och med vem och desto tydligare du är - desto tryggare blir de du kommunicerar med. Alla vill vi och mår bra av att känna oss trygga. Din chef är inget undantag från detta.

• Din vardag blir alltså ofta lättare för att du tar ett helhetsgrepp om din ledarroll och använder den i alla riktningar

• Du visar prov på vad du går för som ledare!

• Du krattar också för din egen framtida chefskarriär

Så hur gör man då när man leder uppåt?

Som chef är det lätt hänt att tänka att man “bara” leder sina medarbetare till vardags men du behöver också leda uppåt i organisationen. Bild: Canva

Leda uppåt som chef

Ja, det beror såklart på. Förlåt men det är sant för här spelar faktorer som ägarstruktur, verksamheten och organisationskulturen in men också parametrar som verksamhetens storlek, ålder och ledarskapskultur. Jag har dock några generella tips som kan underlätta!

Förstå verksamhetens syfte och drivkrafterna bakom den

I den bästa av världar (och på sociala medier) har alla organisationer stora, godhjärtade intentioner och världsförbättrande roller. I vissa fall stämmer det, i andra är det andra drivkrafter som styr i bakgrunden. Genom att förstå ägarnas, styrelsens och ledningens intressen kommer du att hitta information som är viktig att ha.

Exempel från verkligheten: Är vinsten den viktigaste drivkraften? Då kommer du tjäna på att anpassa förslag, idéer och förbättringsförslag som du lägger fram så de spelar på det. Likaså med retoriken och argument.

Se din funktions pusselbit i organisationen

Vilken roll spelar din funktion för verksamheten och organisationen? Genom att zooma ut och objektivt se ditt uppdrag ur ett större perspektiv kan det också bli lättare att se vad din chef och ledningen behöver från dig och att du gör i ditt vardagliga arbete.

Exempel från verkligheten: Varför är just du där du är och varför har du rekryterats hit? Genom att fundera igenom det ökar chansen att du tydligare förstår ditt uppdrag men också agendan du är anställd för att förverkliga.

Lär känna cheferna ovanför dig

Och nej, nu menar jag inte att du ska lära känna cheferna uppåt i en fjäskeri-anda. Genom att sträva efter att förstå hur de är och hur de fungerar kommer du lättare kunna anpassa både din kommunikation men också hur du leder uppåt.

Exempel från verkligheten: En chef ville verkligen vara den som fattade beslutet utan att själv behöva sätta sig in i vad beslutet handlade om och ur det föddes vanan att komma till chefen med en eller två lösningar, en kort beskrivning av de olika alternativen med deras för- respektive nackdelar och sedan fick hen bestämma vilket som blev bäst.

Ledarskap är en spännande blandning av strategiskt och operativt arbete oavsett vilken chefsroll man har och genom att leda uppåt kommer du få bättre förutsättningar till att göra ditt dagliga arbete. Om Bild: Canva

Fråga efter förväntningarna på dem och se sedan vilka förväntningar som faktiskt finns

Oftast har vi både kommunicerade respektive dolda förväntningar på varandra i arbetslivet och sedan brukar det tyvärr variera hur väl kommunicerade de är och hur överlappande de faktiskt är. Ta för vana att fråga din chef, både under intervjun och sedan igen under introduktionen:

• Vad behöver från mig?

• Vilka förväntningar har du på mig i denna roll?

Då får du något att förhålla dig till och utgå från. Sedan kommer du behöva stämma av över tid om det är så eller inte. Dessvärre är det inte ovanligt att dolda förväntningar bubblar upp till ytan allt eftersom och är man uppmärksam blir det lättare att se dem och också navigera utifrån dem.

Exempel från verkligheten: Jag hade en gång (för länge, länge sedan) en chef som ledde med mycket frihet under ansvar. Däremot uppskattade chefen i fråga att få information “då och då” vad som hade hänt och gjorts (förutom om saker hände akut då såklart). Över tid var det tydligt att typ varannan, var tredje dag var det bästa spannet, fick hen informationen oftare så var det lite överflödigt och mer sällan än så skapade bristen på information frågetecken.

Gör ditt jobb bra men på ett hållbart sätt

Jag vill också slå ett kraftigt slag för att göra ditt jobb så bra som möjligt och - viktigast av allt - göra det på ett, för dig, hållbart sätt. De flesta vill göra ett bra jobb och tyvärr är det många som offrar både hälsa och liv för att det ska bli så. Därför, om du hittar din egen balans i att prestera på ett sätt som inte bränner ut dig kommer du att sticka ut och dina beteenden i vardagen kommer att synas och ge effekt till fler i organisationen, i alla olika riktningar.

Exempel från verkligheten: Behövs väl knappt med tanke på hur sjuktalen ser ut när det gäller stress och utmattning? Men det finns även en balansgång mellan att göra chefsjobbet som syns, och ser bra ut, och det som faktiskt behöver göras och som inte syns vid första anblicken men märks om det inte fungerar.

Vad säger du om läser om detta med att leda uppåt? Använder du det i din vardag eller är det något som får hända i farten? Dela gärna med dig!

April månad 2025

Haha, april blev verkligen något alldeles, alldeles extra i alla kategorier och det har varit infernaliskt roligt. Som jag har njutit!

Det är ingen idé att ens försöka förneka det: jag gillar när det händer grejer och är lite ösigt. Trivs som bäst då!

Månadens teveserie:

Kollade knappt på några serier för det blev läsning och tv-spel för nästan hela slanten.

Månadens musik:

Fortsätter lyssna mest på Pretty Reckless, Offspring och Bad religion. Det passar mitt glada och bestämda humör!

Månadens spel:

Hogwarts Legacy! Och jag har definitivt gått vilse i main storien och glömt av alla side quests, kan liksom inte låta bli att bara kvasta runt, leta efter månapor och skattkistor. Varje gång jag startar spelet tänker jag att “nu, nu ska jag ta tag i mina quests” och sedan när jag stänger av spelet har jag ändå inte gjort något annat än att skrota omkring, haha.

Månadens godaste dryck:

Det har bubblats en del! Mest för att fira olika framgångar som vi haft jobbmässigt och det är ju himla trevligt.

Jag fick, tack vare Helen, också testa mitt livs första bulle med bulle, bulle-med-bulle-dagen till ära. Otippat gott!

Månadens godaste mat:

Grillpremiären vad god! Framförallt den grillade majsen, mmhmm… Tänkte på det häromdagen senast att jag är bra på att äta god mat till vardags, livet är för kort att inte njutas av. Sedan åt vi megagoda våfflor här på byns våffelcafé på Västernäs också.

Månadens sysselsättning:

Massor av allt men mest kuligt jobb som varit intressant och lärorikt som tusan. Det är en ynnest att få jobba med det man gillar allra, allra mest och jag är så tacksam för det! Det har också varit kul att testa mina vingar och förmågor utanför det jag gör i vanliga fall.

Månadens höjdpunkter:

Största höjdpunkten var utbildningsdagen i svåra samtal! Och på ett sätt är den gammal skåpmat för jag har ju gjort det X antal gånger förut vid det här laget men det var extremt pirrigt att få göra den första analoga utbildningsdagen inunder Bossverkets fana. Det blev en fantastisk dag där deltagarna gjorde ett grymt bra jobb och det var läckert att få se sitt utbildningsmaterial i tryck.

Men jag har också utbildat i annat roligt, fått gästa fantastiska Laurens podd Ingen Plan B, Det har också varit en hel del jobb med programledningen av Landsbygdsinnovatören som varit fantastiskt roligt och vi är blown away av den fina responsen som vi har fått med podden. Redan efter fyra avsnitt seglade den upp och blev topp femton bland entreprenörspoddarna, kul!

Månadens bottennapp:

Har jag haft något sådant? Ja, säkerligen. Det är bara att jag inte kan komma på det? Till och med att bli sjuk och vabba lyckades bli väl tajmat så att vi hade inspelningsvecka - ledigt (då blev vi sjuka) - och så inspelningsvecka igen. Går knappast att klaga då!

Men okej, om jag ska välja en blir det att fortfarande ha problem med min fot. Måste säga det att hade jag på förhand vetat hur lång rehabilitering en stukad fot kunde innebär då hade jag haft med mig ficklampan ut när jag springer - eller rent utav inte sprungit trail i mörker.

En behind the scenes från poddstudion där Helena och Melissa går igenom något praktiskt.

Månadens oväntade:

Att inte kunna träna men det har inte funkat med tanke på hur arg min fot varit av all bilkörning och allt rännande. Men nu har jag i alla fall fått diagnosen att det är bristningar i två av dess ligament.

Månadens bästa beslut:

Ta till vara på reflektionstiden som bilkörandet inneburit för det har jag gjort i otroliga mängder nu jämfört med vad jag brukar. Superhärligt att susa fram över Österlen när rapsen är på G och lyssna på musik och poddar. Jag vet att jag inför det här året tänkte att jag vill resa med i jobbet och ja, jag fick onekligen vad jag bad om!

Månadens bästa inköp:

Hjälp med att deklarera, värt varenda spänn att slippa göra det själv.

Månadens påminnelse:

Jag som en otålig och rastlös person i grunden har börjat hitta ett lugn i att vänta in att saker händer när de ska. Väldigt ovant men de senaste veckorna har jag blivit påmind om hur mycket bättre det blir att låta processer mogna fram och i gengäld vara beredd och ta till vara på dem snabbt när de väl gör det.

En grymt nöjd utbildare efter Svåra samtal-utbildningen, hurra vad kul det var!

Månadens anteckning:

Har hundratals anteckningar på olika ställen och tänker att i augusti, när jag har börjat jobba igen och alla andra är lediga, då kanske jag ska ta och städa upp det här? Det är idéer, bra länkar och textutkast om vartannat. Men ja, det är future-Claras problem.

Månadens klädesplagg:

Har haft en smashing klädmånad! Bär detsamma som jag alltid gör och känner mig supersnygg i det.

Månadens bok:

Jag läste bland annat de tre första och de två senaste böckerna i Kristin Cashores serie De Utvalda och insåg under läsningens gång att fyran, Det främmande landet, var en som jag redan hade läst och sedan glömt bort. Blev positivt överraskad av den femte, Drottningens spion, men det kan absolut ha med mina lägre förväntningar att göra. Läste i ett svagt ögonblick också om Kerstins Giers Ädelstenstriologi och det lär väl dröja massa år innan det händer igen.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Skrev färre grejen men blev nöjd med dem alla! Mest gillade jag dock vaticket och tips till unga medarbetare.

Är det fartvinden eller kastvindarna på Brösarps backar? Nästan hugget som stugget.

Månaden i en mening:

Från prunkande till full blom!

Känslan nu när den är över?

Nyp mig i armen så kul det än att testa sina vingar, känna på nya höjder och kittelingen i hela kroppen.

Vad händer framåt?

Maj, maj, maj. Det ser ut att bli en lite lugnare månad och planen in att använda mig av det för att fylla på batterierna, rekalibrera och tänka framåt!

Hemska arbetsintervjuer: När HR “testade trycket”

Jag har varit på ett gäng olika arbetsintervjuer i mina dagar och nu skulle jag ändå säga att de hände så länge sedan att de är preskriberade. Därför tänkte jag göra en inläggserie där jag delar med mig av topp tre värsta arbetsintervjuerna jag varit med om under min karriär och vad jag har lärt mig från dem. Först ut är denna anekdot om en HR-ansvarig som skulle “testa trycket” på mig som kandidat.

En ganska bra illustration av hur jag kände mig efter den här intervjun, sorgligt nog. Bild: Jackson Simmer on Unsplash

När HR “testade trycket"

Jag var så nervös inför den här arbetsintervjun som var på en av de stora jättarna här nere i Skåne att jag sov dåligt i en vecka innan det var dags att kliva innanför dörrarna. Det kändes som en omöjlighet att jag som tjugo-nånting skulle kunna få jobba där men jag såg sådana möjligheter med att få chansen att utvecklas inom, inte bara ett storbolag, utan det storbolaget så detta var verkligen ett jobb jag ville ha. Väl på plats fick jag lämna över min mapp med alla dokument till en person som skulle kopiera upp dem (snacka om strömlinjeformad HR-rutin alltså) och så fick jag träffa en HR-ansvarig och den rekryterande chefen. Jag försökte att göra ett gott intryck, var väl förberedd på de olika frågorna och var entusiastisk i min närvaro. Men, jag var supernervös och det är klart att det lyste igenom att jag kände mig ung och grön när nerverna inte var på min sida. Vi satt alla tre vid ett högt barbord med den rekryterande chefen på min högersida och HR-personen framför mig. Som rekryterande part kan man använda olika strategier i det läget och chefen var både trevlig och tillmötesgående. Valet som den HR-ansvariga personen var ett annat. Han började i stället “utmana” mig.

Först i en raljerande ton: varför var det si? Varför gjorde jag så? Sedan genom ifrågasätta projekten jag hade lyft fram som exempel: var de verkligen lönsamma? Hur då? Vad jag än svarade gjordes det tydligt att det inte var bra nog. Och allt eftersom lutar sig personen mer och mer över den här smala barbordet så att han till tornar upp sig över mig och liksom fyrar av de “kritiska frågorna” snabbare och snabbare, i högre och skarpare tonfall. Sedan konstaterar han att man “måste palla trycket” (det var väldigt tydligt om än outtalat att jag hade failat på den punkten), vi pratar lite till och de ska återkomma med sitt besked. Jag storgrät när jag kom ut i bilen av nerver, besvikelse och att jag kände mig nedgjord och nej, jag fick inte jobbet.

Min reflektion idag:

Well, även om jag förstår viljan att testa hur intervjukandidater reagerar under press och förespråkar att man både kan och bör ställa kritiska frågor i en intervju så var detta ett fruktansvärt dåligt sätt att göra det på. Som tur var blev det så extremt i slutet på intervjun att jag ganska relativt snart därefter insåg att det här inte var okej agerat från hans sida, även om jag var nervös var det inte berättigat att han skulle använda sådana härskartekniker för det. Och att jag inte “höll för trycket” sa inget om mig som person och min tålighet.

Min lärdom från detta:

Som rekryterande har du ansvaret för ditt bemötande gentemot kandidaterna du möter och om någon är nervös är det ditt jobb att skapa en trygg stämning så att kandidaten kan slappna av och känna sig säkrare. Hur du genomför rekryteringsprocessen lämnar avtryck hos de som söker jobb hos er och jag kan säga att jag hitintills 1. aldrig har rekommenderat någon att söka jobb där jag gjorde det 2. inte har sökt jobb där igen och 3. fortfarande inte är imponerad av att denna ledarskapsstil då fanns så högt upp i organisationen och än mindre att det var personen som ansvarade för HR som betedde sig såhär. Sedan kanske detta avtryck kan ändras i framtiden någon gång? Det återstår att se! Det var ju sjukt länge sedan så förhoppningsvis ser det ju helt annorlunda ut där numera.

Summa summarum blir ändå att bemötandet som jag fick finns kvar i mitt minne snart femton år senare? Och då är jag inte ens en långsint person som lägger särskilt många oförätter på minnet, haha. Och detta var den första av de tre situationer som jag tänkte dela med mig här framöver. Vad säger du som läser? Har du någon egen intervjusituation som varit extra hemsk och som bidragit till att du har lärt dig något från den?

Så väljer du chef!

Jag pratar om det hela tiden och tidigare skrivit om hur du kan välja arbetsplatskultur men insåg nyligen att jag inte har skrivit en egen bloggartikel om hur du praktiskt kan gå till väga för att välja din chef, skandalöst! Och innan vi börjar vill jag tydliggöra tre olika saker.

1. Precis som med rekrytering finns det ingen vattentät metod som alltid funkar eller ger dig all information om hur din chef är och beter sig i alla lägen på förhand. Däremot kan dessa olika moment ge dig hintar om hur chefen leder och hjälpa dig göra ett lite mer informerat beslut, kanske rent utav sätta igång tidiga varningsklockor som hjälper dig att undvika toxiska chefer och arbetsplatser

2. Ibland måste man bara ha ett jobb oavsett hur bra eller dålig chefen verkar vara och då har man kanske inte råd att vara kräsen. Med det sagt, om du har råd att vara det - använd det privilegiet. Dåligt ledarskap är hälsovådligt och ska undvikas om man kan.

3. Det finns ingen perfekt chef som alla älskar och som gör alla rätt hela tiden! Och den är viktig att ha med sig för precis som chefer inte kan eller ska leta efter en enhörningskandidat kan du inte heller göra detsamma. Okej?

Med det sagt, låt oss kolla: så väljer du chef!

Läs mer: Frågorna som du ska ställa på arbetsintervjun

Inför varje arbetsintervju: ta fram förstoringsglaset och detektivhatten! Det är dags att undersöka om detta är en arbetsplats som du vill jobba på och om detta är en chef som du vill ha! Bild: Unsplash

Så väljer du chef

Kom ihåg: chefen du vill ha är inte alltid detsamma som chefen du behöver. Därför är det bästa att fokusera på arbetsmiljön och arbetsplatskulturen som chefen bidrar till med sitt ledarskap snarare än vem du kommer bäst överens på arbetsintervjun och det är ur detta perspektiv som dessa tips är skrivna!

Intervjua chefen på arbetsintervjun

Arbetsintervjun är inte bara chefens tillfälle att få intervjua dig som potentiell arbetstagare - det är också en ypperlig chans för dig att intervjua chefen om hens ledarskap. Här kan du ställa frågor som exempelvis:

• Hur skulle du beskriva dig själv som chef?

• Vad har du för värderingar som ledare?

• Vilka är dina styrkor?

• Vad har du för svagheter?

• Vilket utvecklingsområde arbetar du med i ditt ledarskap och hur?

• Hur har ditt ledarskap utvecklats under din chefskarriär?

• Vad förväntar du dig som chef av mig som medarbetare?

• Vad kan jag som medarbetare förvänta mig av dig som chef?

• Hur ser din work-life balance ut?

Eller vad du nu själv vill veta! Att ställa den här typen av frågor kan ge lite olika respons från chefens sida beroende på faktorer som exempelvis:

• Hens sätt att leda och transparent och personlig hen är i sin ledarroll

• Hur hen är som person, vissa tycker om sådana här frågor och andra uppskattar det inte

• Hens retoriska skicklighet och förmåga

• Hur van hen är vid att reflektera (vissa gör det naturligt, andra lär sig det och vissa gör det inte alls)

Alltså behöver chefens gensvar i sig inte inte betyda mer än att hen blir ställd eller förvånad och därför inte riktigt vet hur hen ska svara på dina frågor. Men, potentiella varningssignaler är om hen blir irriterad för att du undrar så mycket (en del chefer lever tyvärr kvar i maktobalansen att chefen leder intervju och att den är till för deras skull och vill inte att det ska förändras) eller om hen tycker du är jobbig för att du undrar så mycket. Det brukar inte tala till deras fördel som ledare.

Alla förtjänar att få ha en bra chef med ett sjyst ledarskap som bidrar till att du trivs, mår bra och känner dig trygg på jobbet. Svårare än så är det inte! Bild: Unsplash

Be om referenser

Detta är ett råd jag gett länge som jag kan uppfattas som kontroversiell men jag vidhåller att chefer bör vara beredda på att kunna ge referenser precis som arbetstagare bör göra det. Så ställ frågan: vem skulle jag kunna kontakta för att få en referens för hur du är som ledare? Om chefen har ett eller två namn hen kan förmedla är det bra, likaså om hen skramlar fram det så att du kan få göra det. Om hen däremot vägrar? Nja, då skulle jag rekommendera att dra dig ur processen eller istället…

Fråga informellt

Om inga referenser finns eller om du missar att be om dem, se om du känner någon som har jobbat med chefen innan och intervjua dem kort om hur de har upplevt chefen och hens ledarskap. Det kan ge dig ytterligare information om chefen och hens ledarskap.

Besök arbetsplatsen

Det är inte alla arbetsplatser du kan besöka hur som helst men försök att boka in ett besök hos din potentiellt blivande arbetsplats! Syftet med detta är att få en känsla för den informella organisationen men också hur arbetsplatskulturen och stämningen är.

• Hur verkar de som jobbar må? Är stämningen avslappnat eller stressat? Och om det är det senare, ges den någon logiskt kontext till det?

• Tittar folk upp när ni kommer förbi? Säger de hej?

• Är de välkomnande? Kan de småprata någon minut?

• Hur verkar chefens relation med medarbetarna vara?

• Verkar chefen leva upp till sin egen beskrivning under arbetsintervjun?

Gör du dessa olika moment kommer du veta mer om chefen du eventuellt kommer att få framöver. Har du fått ett gott intryck? Verkar chefen leda som hen lär? Är svaren ja och arbetsuppgifterna passar dig och organisationen känns som en lovande arbetsgivare är det förhoppningsvis ett bra beslut att tacka ja till att börja jobba där! Men om varningssignalerna samlas på stora högar? Då kan det istället vara klokt att tacka nej om du har möjligheten till det. Ibland kan intrycket vara gott och så visar det sig vara något helt annat när du börjar jobba där och lite tid har förflutit - men då har du i alla fall gjort det du kan och kommer kunna ta med dig minst en, troligtvis flera, lärdomar att ha med dig in i nästa rekryteringsprocess.

Testa gärna detta tips och berätta vad du tycker om dem!