N som i Närvaro

En av nycklarna i min ledarskapsmodell Bosskartan är närvaro. Varför? För att ett ledarskap som är närvarande ökar både välmåendet och engagemanget i arbetsgruppen. Men hur enkelt är det att vara närvarande när många saker händer samtidigt för dig som ledare? Ibland plättlätt, ibland lite mer utmanade. Går det att vara supernärvarande dygnet runt? Nja, det är kanske inte går att göra jämt. Men det är inte bara medarbetarna som mår bättre av att du är närvarande som chef utan också du själv och därför kan det vara klokt att sträva efter att vara så närvarande som möjligt. Här är tre faktorer som påverkar hur närvarande vi upplever att någon är - som du då kan dra nytta av i ditt ledarskap!

N som i Närvaro

Kroppsspråket

Hur står du? Hur rör du dig? Tittar du på personen du pratar med eller gör du andra saker samtidigt? Ditt kroppsspråk kan förråda dig och visa om du verkligen är på plats eller på språng. Se till så att det matchar det du faktiskt säger. Så om någon frågar dig om ni kan talas vid och du säger ja, visa med ditt kroppsspråk att du är där i nuet. 

Läs mer: Vardagsretorik för ledare

Aktivt lyssnande

Att lyssna aktivt är ett hantverk i sig och kan kräva sin beskärda del av övning men i grunden handlar det om att lyssna: vad det är som sägs egentligen? Hur sägs det? Vad betyder det? Och att lyssna – tänka – svara istället för att vänta på att svara.

Läs mer: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

Tillgängligheten

Reflektera en stund: hur tillgänglig är du som chef? Sitter du i möten hela dagarna, de flesta dagarna i veckan? Hur stor del av dagen är din dörr öppen respektive stängd? Hur mycket hinner du småprata med dina medarbetare och kommer de till dig eller är du också aktiv och letar upp dem? Det påverkar också hur närvarande du upplevs vara.

Läs mer: Så bli du mer umbärlig som chef

Själv har jag under många år tränat upp min förmåga med att vara närvarande men framförallt färdigheten i att kunna slå på respektive slå av den när det behövs i min yrkesroll. Idag sker det per automatik och då blir det också mycket lättare överlag att vara mer närvarande i vardagen.

Har du något knep som du använder dig av för att vara mer närvarande? Dela gärna med dig!

Mitt upptäckande mindset

Fick frågan på Insta igår om jag inte kan skriva något om vad jag gör mentalt nu när livet håller på att möbleras om på så många olika sätt på samma gång, främst då med bebis. Och klart att jag kan försöka göra det! Arbetar nämligen aktivt nu för att odla ett upptäckande mindset och hoppas, tänker och tror att det kommer att gynna mig framåt. Under hösten har det i alla fall hjälpt mig även om det inte innebär att det alltid är alldeles enkelt.

Ledarskap handlar ibland lika mycket om att följa som att leda och jag misstänker att 2023 kommer att innebära en eller två hemläxor i just följandet, hehe.

Varför jag misstänker att det behövs

Anledningarna till varför jag ser att detta behövs är flera. Dels så är allt med bebis en livsförändring som jag aldrig någonsin har upplevt förut och jag får väl dessutom påstå att den klassas som rätt rejäl. Dels är det andra stora, jobbiga saker som pågår bakom kulisserna som en behöver förhålla sig till. Dels ser jag att det kan komma att bli utmanande för mig som entreprenör och företagare framåt - inte för att jag tror att det inte kommer att gå att kombinera företagandet och föräldraskapet (för det gör jag) men jag vet inte om, när och hur det kommer att bli framåt än. Så mycket beror på Knytt, hur jag mår och vad som händer i övrigt.

Just därför känns det än viktigare att försöka ta allt som det kommer snarare än att försöka planera och styra upp saker. Om jag börjar göra det misstänker jag nämligen att risken blir stor för både stress och besvikelse och det känns ju grymt onödigt. Det ironiska är att jag annars sällan planerar något alls utan tar både livet och arbetslivet mycket som det kommer och absolut inte vet vad jag ska göra om ett halvår (även om det troligaste är att jag gör ännu mer av samma saker som idag). Men i vår kommer jag, tekniskt sett, veta mer om framtiden än vad jag annars gör samtidigt som jag har mindre koll än någonsin och det känns mer läskigt än det förstnämnda, haha.

Odla mitt upptäckande mindset

Så hur gör jag då för att försöka ett upptäckande mindset? Först och främst underlättas det troligen av att jag är en hyfsat äventyrlig person. Jag gillar att testa och prova nytt och att få utforska platser, saker och upplevelser får mig att gå igång. Det använder jag som drivkraft här. Men andra saker jag gör är att:

Påminna mig om att jag inte vet någonting

Det är så lätt, och går ofta fort, att en börjar måla upp mentala bilder av framtiden. Hur saker kommer att vara eller inte vara. Så jag försöker hålla mig borta från det och istället se hela 2023 som ett blankt blad där jag inte vet någonting alls. Inte vad. Inte när. Inte hur. Är lite svettigt - jag erkänner det. Men det är ju så det ser ut? I know nothing.

Känna tillit till processen

Det som sker, det sker och det kommer att bli bra. Livet tar de vändningar som livet tar och den tilliten försöker jag att påminna mig om i vardagen när jag märker att stress och negativa tankar börjar knacka på. Jag försöker balansera mellan att känna oron utan att den får fästa vilket går bra den mesta av tiden. Sedan har jag givetvis dagar då det inte funkar lika bra och då har jag som tur var något annat att förlita mig på, nämligen…

Stöd från andra

Först och främst har jag världens finaste stöd och support i min man. Och ja, det får låta hur cheesy det vill men jag är så innerligt tacksam över att vi gör detta tillsammans. Hade inte velat ha det på något annat sätt och att vi pratar så mycket i vår vardag om allt är bland det bästa jag vet. Sedan är jag dessutom lyckligt lottad med bra och vettiga människor omkring mig i övrigt som jag vet att jag kan prata om allt med, ventilera, svära och bolla med. Guld värt!

Dessutom tänker jag att det enda som vi kan göra är att försöka förbereda oss så gott det nu går och resten? Det kommer att lösa sig om och när det i så fall behöver lösas. Jag vill verkligen inte stressa bort upplevelsen av den här graviditeten bara för att en “borde” en massa saker.

Professionella råd

Men jag är också duktig på att söka professionellt stöd och råd. Barnmorskorna vi möter (som nästan alla heter Carina, haha) får massvis med olika frågor (och i gengäld googlar jag knappt någonting alls) och jag har kontakt etablerad med både kurator och psykolog för att kunna bolla och få perspektiv på det som sker i skallen. Jättenyttigt! Jag rekommenderar alla att använda stödfunktioner som dessa så fort ens vanliga mentala verktyg inte riktigt räcker till. När det finns proffs som kan hjälpa en på vägen och bidra till att en kan hantera livet lite bättre och lättare, nyttja det.

Läsa på lagom mycket

En annan sak jag försöker balansera är att läsa på lagom mycket. Har förstått att en vanlig reaktion på en IVF-process är att man inte tänker för mycket framåt eller för långsiktigt fram eftersom allt är så osäkert, ovisst och skört och det har jag absolut kunnat känna igen mig under hela processen men även under graviditeten. Så jag läser på det viktigaste som jag tror att jag behöver, samlar in tips, råd och andras erfarenheter men ägnar samtidigt inte heller all min vakna tid åt det.

Tänker att “om så många andra klarar detta, då kommer vi säkert också att göra det”

Sist men inte minst tänker jag, allvarligt talat, såhär om föräldraskapet generellt: “om så många andra klarar detta kommer jag också att göra det”. Inte för att jag egentligen vet om eller hur andra gör det men för att det egentligen inte är världens största grej att få en unge. För oss och våra nära är det såklart enormt. Som detta lilla pyre är efterlängtat. Men för mänskligheten i sig? Ännu en i mängden. Och det hjälper mig att stå lite stadigare i att vi får göra så gott vi kan och resten löser sig. Vi är två personer som är kapabla, hyfsat intelligenta, envisa som tusan och inte rädd för att testa oss fram - det klarar man sig ofta rätt långt med.

Huruvida detta sedan kommer att fungera eller hur det blir i slutändan? Who knows?! Det är ett aktivt, medvetet och pågående arbete med sina framsteg, sidospår och bakåttramp, precis som all annan personlig utveckling. Och ja, detta faller väl in under kategorin terapeutiska blogginlägg för mig hjälpte det absolut att få än mer styr på tankarna, haha. Tack till dig som ville att jag skulle skriva mer om detta! Har du som läst detta nu några erfarenheter som du vill dela med dig av när det gäller att bli eller ha blivit förälder? Gör gärna det! Vore kul att läsa.

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Läsarfrågan:

“Hej, hej! Har läst bloggen ett tag och gillar blandningen av de olika artiklarna som finns här. Mycket intressant. Men ett ämne som jag inte kan se om du har skrivit om innan är att förhindra utmattning hos andra. Har en person i teamet som jag ser befinner sig i riskzonen. Hen arbetar mycket övertid, tar ofta på sig extra arbetsuppgifter och har blivit mer och mer retlig i humöret senaste tiden. Har förstått att svåra saker pågår i privatlivet med, med både sjuka barn och potentiell skilsmässa, men medarbetaren vill helst inte diskutera sådant på jobbet utan hänvisar till att ‘det är mycket nu men det går bra’. Jag har själv varit utmattad men det är många år sedan och känner mig frustrerad som chef. Hur kan jag stoppa en medarbetare från att bli utmattad när hen själv inte lyssnar eller ser det själv?

Tacksam för hjälp! Brydd chef”

Svar:

Hejsan! Och tack för ditt meddelande - jag önskar att jag kunde skriva att detta kan vara den sista medarbetaren vi lär se bli utmattad men tyvärr tycks trenden fortsätta som tidigare. Först och främst vill jag betona hur bra det är att du som chef ser varningssignalerna och att du hörsammar dem även om medarbetaren själv inte gör det. Ofta blir vi mer uppmärksamma på symptomen som utmattning innebär när vi själva har upplevt det och det är en styrka att ha och använda som ledare, det kan förhoppningsvis också bidra till att vi kan bidra och underlätta situationen på ett mer konkret sätt jämfört med om vi inte hade haft denna erfarenhet.

En del av sjukdomsproblematiken med utmattning är att den som är på väg dit inte ser väggen närma sig, eller tro att den är längre bort än vad den egentligen är. Bild: Henry & Co. on Unsplash

Stoppa en medarbetare från att bli utmattad

Samtidigt är det tyvärr så att vi, hur mycket vi än vill och hur hårt vi än försöker, inte heller ensamma kan stoppa en medarbetare från att bli utmattad. Det måste vara personen själv som ändrar sin kurs till att gå bort från väggen snarare än rakt in i den. Vad vi som chefer däremot kan göra är att hjälpa medarbetaren att dra i handbromsen och kanske också underlätta för personen att ändra sin riktning men det är viktigt att var medveten om att du som chef inte kan göra jobbet eller vara den som räddar medarbetaren i slutändan - det måste hen göra själv.

Kartlägg läget, lyft frågan och skriv en handlingsplan

Det första du kan och bör göra som chef är 1. kartlägga situationen, vilka varningssignaler ser du och hur de tar sig uttryck. 2. lyfta frågan och prata med medarbetaren om detta. Hur personen i fråga reagerar på detta kan sedan variera rätt kraftigt beroende på flera olika faktorer och en vanlig utmaning är att det ingår i sjukdomsbilden att medarbetaren förr eller senare blir så kallat fartblind och inte själv ser väggen alternativt intalar sig att avståndet till den är mycket längre än vad det faktiskt är. Min erfarenhet är att desto närmare en person är en utmattning, desto mindre självinsikt brukar hen ha men det kan såklart variera från person till person.

Men om vi ska generalisera lite så är potentiella utgångslägen här att medarbetaren:

A) Själv ser att utmattningen är nära och accepterar att hen måste börja göra något annorlunda för att förhindra att gå in i väggen

B) Har självinsikt men inte accepterar eller instämmer i att hen behöver göra en beteendeförändring. Vanliga bortförklaringar här brukar gå i stil med “bara jag tar mig igenom den här perioden” eller “bara jag får ta semester” och därmed förminska och/eller skjuta problemet framför sig

C) Inte håller med, ser eller vill erkänna att varningssignalerna finns alls. Kommer med “förklaringar” och svepskäl som förklarar allt, skyller på omgivningen eller omständigheterna alternativt skyller ifrån sig.

Om medarbetaren reagerar som i de två senare scenarierna kan du absolut behöva vara rak och tydlig och lägga fram det du har sett i din kartläggning. Det kan kännas och upplevas som tufft men du gör ju detta av omtanke och ibland är det faktiskt snällare att säga ifrån och säga emot snarare än att klappa medhårs. Samtalet kan och får alltså bli både svårt och obekvämt om det är vad som behövs för att medarbetaren ska få sig en tankeställare. Oavsett hur personen reagerar är det jätteviktigt att ni i detta samtal skriver en handlingsplan tillsammans som innehåller vad medarbetaren ska göra annorlunda framåt men också vad du som chef ska stötta upp med.

Arbetsanpassa

Arbetsmiljölagen är både tydlig och rätt så krävande när det kommer till en arbetsgivares ansvar när det gäller arbetsanpassning och vi är dessutom skyldiga att göra proaktiva insatser när det behövs. Var därför inte rädd för att göra arbetsanpassningar som behövs. Dessa ska givetvis inte vara lösningen på problemet men underlätta för medarbetaren att bromsa i tid och förhindra den potentiella utmattningen.

Förhoppningsvis kan detta leda till att situationen underlättas och en utmattning avvärjs. Jag håller alla tummar och tår för det! Men, eftersom det tyvärr finns en risk för att detta inte är tillräckligt så känner jag mig tvungen att lyfta den tråkiga potentiella utvägen med och det är att…

Det är så viktigt att vi som ledare känner till symptom för stress och hjälper medarbetare som riskerar att bli utmattade. Bild: Tim Gouw on Unsplash

Låta personen rasa

Som jag varit inne på tidigare kan vi som ledare - eller medmänniskor - inte rädda någon som inte vill bli räddad och om vi har gjort vad vi kan, arbetsanpassat det som går och medarbetaren ändå inte hörsammar detta… Ja, då kan det nästbästa vara att förbereda sig på kraschen, hoppas att den blir så lindrig som möjligt och att det kommer tjäna som väckarklockan medarbetaren behöver för att förändra sitt liv och leverne.

Saker du kan förbereda inför detta är att tänka igenom hur arbetet kan organiseras om medarbetaren är sjukskriven och undersöka vilka möjligheter till framtida rehabilitering som finns. Nu har du som skrev frågan egen erfarenhet av utmattning men det kan ändå vara bra att läsa på än mer om utmattningsrehabilitering och vad en som chef kan göra för att underlätta processen.

Granska övriga organisationen

Sist men inte minst vill jag också rekommendera dig att se över övriga arbetsgruppen och organisationen. Inte för att det går att vaccinera sig mot utmattade medarbetare eftersom det långtifrån alltid bara är jobbet som medför att vi blir sjuka i det men för att en utmattad medarbetare troligtvis kan ses som en isolerad händelse. Men två eller fler inom en överskådlig tidsperiod… Det kan vara ett symptom som skvallrar om mer djupgående problematik i organisationen och då räcker det inte med att hantera detta på individnivå utan då behöver större, mer övergripande förändringar tas till.

Med det sagt - heja dig för att du så uppenbart ser och och bryr dig om dina medarbetare. Jag önskar er all lycka till och hoppas, hoppas att det går att avvärja situationen. Kontakta mig om du vill ha mer råd och stöd på vägen! Har ni andra som läser ytterligare tips eller egna erfarenheter att dela med dig av? Gör gärna det!

Det är lätt att ha måndag när…

Helgen bara gav en massa kärleksfull återhämtning i det allra minsta

En vaknar och känner sig någorlunda utsövd

Man får börja dagen med att klappa katt och bebismage i lugn och ro medan en äter ett äpple

Brasan i kaminen tar sig nästan på en gång

Det bara värker lite, lite i kroppen av allt fysiskt arbete som helgen innebar samtidigt som man får se och njuta av resultatet

Bara en arbetsvecka återstår till jullovet och den dessutom innehåller spännande chefsrådgivningar, kursavslutning och skapa material till kommande utbildningar och kunder

Temperaturen ligger på minus två i stället för minus fjorton, känns varmt!

Man vet att luften i kalendern finns och kan användas till det som behövs mest där och då

De få sakerna som ska göras inför julaftonens knytkalas känns enkla att få till

Roliga planer börjar smidas inför själva jullovet

En har en snyggdag!

Det enda smolket i bägaren skulle väl vara att min att-göra-lista är överfull efter alla sjukveckor och jag inte på förhand vet vilken kapacitet jag har till att beta av den. Men, men det ordnar sig det med, blir vad det blir och jag känner faktiskt ändå att jag har gott om både utrymme och tid detta till trots. Ska njuta av det! Hur mår du idag och hur känns din måndag?

Ren och skär arbetsglädje

God morgon! Hur står det till? Med mig är det strålande. Jag går härligt nog fortfarande och är alldeles glädjerusig efter den veckan. Dels för att jag mår mycket bättre och det är megahärligt bara det. Dels på grund av den rena och skära arbetsglädjen som veckan inneburit, att få göra det en gillar bäst kan helt enkelt göra underverk för humöret.

Kändes väldigt symboliskt fint att avrunda året med att få föreläsa för chefer på Sahlgrenska med tanke på hur många gånger vi varit där de senaste åren för att den här magen att bli verklighet.

Tillbakablick

Det har givetvis varit lugnare än en vanlig arbetsvecka men resan till Göteborg med tillhörande uppdrag gick kanoners, jag har kunnat bygga utbildningar som ska levereras i januari och jobbat både för kund och blogga lite grand. Tror att jag kommer att kunna fortsätta ha ett bra upplägg där det både vilas och kan jobbas även framåt och behandlingarna hos sjukgymnasten ger framsteg efter framsteg.

Veckans bästa

Veckans utbildningar inom projektledning och Management by Millennials, de ledarskapsdilemman som jag har fått ta del av och hjälpa till med, njutet av de små sakerna i sin vardag, vårt traditionella julgranspåklädande som gjordes igår, att få jobba och känna sig friskare och starkare. Det är en rätt lång lista ändå.

Hann dessvärre inte med något besök i spaet på hotellet utan det blev middag i baren och sedan upp på rummet och tvärdäcka.

Veckans sämsta

Det finns en rätt stor backlog jobbmässigt som är allt annat än bekväm och en hel del asviktiga grejer som jag bara måste lösa under nästa vecka. Huäääh... Men det får bara göras!

Veckans utmaning

Har en rad olika övningar från sjukgymnasten som jag gör flera gånger om dagen för att bearbeta låsningen i bröstryggen och de försöker jag påminna mig om hela tiden. Gör en fantastisk nytta och jag börjar tro att detta kommer att hjälpa mig komma till rätta med gamla spänningar som spökat länge.

Framåtblick

Det här kommer kanske låta märkligt men jag ser så fram emot att bara få vara hemma med min lilla familj och städa igenom huset idag. Tre veckors sjukstuga har, för att uttrycka det milt, lämnat sina spår och här ser förskräckligt ut även om vi gjort vårt bästa för att hålla undan det värsta allt eftersom. Det ska tvättas sängkläder och handdukar, röjas och renas. Kanske, kanske är vi pigga nog att få upp adventsljusstakarna med men ja, det återstår att se. I morgon blir det förhoppningsvis socialt häng med kompisar som vi inte har sett på evigheter.

Var också förutseende nog att planera in en sen utcheckning innan tågresan hem för att hinna samla lite energi inför att åka hem. Micropauserna under dagen, som jag bara har blivit ännu bättre på att ta under graviditeten, är verkligen guld värda!

Veckans ledarskapstanke

Jag vet inte om du har följt soppan som utspelas nu i media kring Stockholms regionspolischef, underrättelsechefen med flera och allvarligt talat vet jag inte om det går att förstå sig på vad som har hänt eller pågår för soppan blir liksom bara grötigare och grynigare för var dag. Men frågan som slår mig varje gång jag läser en artikel om detta är: hur svårt ska det vara att agera professionellt i så höra ledande positioner?

Först och främst, att inte inleda privata relationer med anställda är en grundregel som chef och det är en av flera ståndpunkter som jag står fast vid. Spirar kärleken - hurra så kul - men då får också den ena parten söka sig om efter nytt jobb för så länge det inte är ett familjeföretag* kommer det bara att innebära problem av en massa olika slag.

Här näst, det krävs ett aktivt arbete för att inte bli hemmablind som chef kring sina medarbetare. Än mer om man har jobbat länge tillsammans och känner varandra väl.

*) Detta kan såklart leda till rätt stora problem även inom familjeföretag men dessa organisationer har ofta andra förutsättningar. Och en myndighet är, och bör ej vara, ett familjeföretag.

Preggo vecka #31

Skrev rätt så utförligt om milstolpen vi passerat nu och den här veckan har väl bara fortsatt på samma spår. Vissa dagar känns insidan av magen som ett enda stort blåmärke av det vilda partyt som Knyttet har och igår snurrades det runt, sträcktes ut och levererades diverse dubbelkombos. Nu börjar de dessutom synas ordentligt och det är lika delar fascinerande som bisarrt, haha.

Men med det så är det faktiskt lunchdags! Går, som jag sagt innan, inte att skjuta på det när väl mat- och sovklockan klingat. Men vi hörs förhoppningsvis snart igen och jag hoppas du får en fin lördag var du än är!