Katthimmeln har fått en ny chef

Precis när jag blivit diagnostiserad med utmattningsdepression, var nyseparerad och börjat plugga journalistik var jag hemma på mina föräldrars gård ett par dagar. Slutkörd med panikångestattacker nästan dygnet runt. Så springer en av gårdens kattungar ut framför näsan på en av hundarna och ja, höll på att bli uppäten. Pappa lyckas hålla fast hunden och jag lirkar ut katten ur käkarna på den. Först trodde jag den hade brutit ryggraden såsom bakbenen dinglade men nej då, veterinären konstaterade att det i alla fall inte fanns några ytliga skador men "tiden får utvisa om hon klarar sig". Hon bäddas ner i en låda i mjölkrummet och där satt jag sen med den lilla, lilla utslagna katten i famnen. Tre gånger verkade det som att hon slutade andas och fram emot kvällen fick hon följa med in för att jag skulle slippa sitta där ute och vänta på att hon skulle dö.

Men när jag vaknade morgonen efter låg hon i min halsgrop och spann, som ett varmt litet häftplåster. När jag skulle åka hem några dagar senare fick hon följa med för att kunna bli frisk i lugn och ro och sedan var tanken att hon och brorsan, som fick hänga med som sällskap, skulle tillbaka till gården igen men nä, det hände ju inte. Sedan dess har jag haft en extra kroppsdel i nära fjorton års tid som ansett att min främsta uppgift här i livet - det är att vara hennes huvudkudde. Så var det under åren när jag var som sjukast i min utmattning och allvarligt talat nu med även om det inte är samma antal timmar om dygnet längre, till hennes stora förtret.

Jag är lyckligt lottad med att få ha haft flera hjärtedjur i mitt liv. Men du har varit något alldeles extra. Ditt extremt bestämda sätt. Snudd på diktatoriska ledarskap. I hur du så tydligt litar fullständigt på mig. Gömmer dig hos mig när världen är läskig. Hur vi älskar varandra. Att nu behöva leva utan dig… Fy fan. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. 

Hur många bilder kan man ha på en katt som sover på en? Hur många som helst för vi har spenderat hundratals, om inte tusentals timmar ihop såhär. När jag var som sjukast i utmattningen sov jag nitton om dygnet i två månader och de flesta av dem var hon med mig precis som alla andra timmar vi hängt i soffan eller sängen. Nära, nära.

TicTac Tyrann. Chefen. Tickis. Min Teto. Just nu vrålar varendaste fiber i min kropp:

VAR ÄR MIN KATT?!

GE MIG MIN KATT!!!

Jag kommer alltid, alltid, alltid att sakna dig.

Olika sorgereaktioner

Vi har pratat om ämnet med sorg på jobbet flera gånger förr här på bloggen men ett ämne vi inte har lyft är olika sorgereaktioner som kan vara viktiga för dig som ledare att känna till, både om du själv skulle drabbas men inte minst om en medarbetare skulle göra det.

Läs mer: När chefen mår dåligt på jobbet

Alla reagerar vi olika när det kommer till sorg och det är viktigt att minnas och respektera som chef.

Olika sorgereaktioner

Några vanliga sorgereaktioner är enligt 1177 exempelvis:

• Chock

• Känslan av overklighet

• Oförståelse inför vad som hänt

• Irritation

• Ilska

• Ångest

• Oro

• Förtvivlan

• Ledsamhet

• Tomhet

• Meningslöshet

Det är heller inte ovanligt att personen växlar mellan olika känslor snabbt, från chockad till ledsen, till arg eller har skuldkänslor till att vara ledsen igen. Hur vi sedan hanterar sorgen varierar från person till person och även från situation till situation och här gäller du att du som chef är lyhörd inför vad medarbetaren behöver. Ibland är sjukskrivning ett måste, ibland inte och fler saker du kan göra som chef går vi in på i poddavsnittet som du hittar nedan. Men några generella råd är att:

• Minns att allas sorg ser olika ut

• Men också att alla inte är bekväma med att ge uttryck för sin sorg på jobbet eller så att du ser den och det måste få vara okej.

• Minska arbetsbördan, även om personen vill fortsätta jobba som vanligt är det dumt att utgå från att hen ska kunna prestera och leverera som vanligt. Genom att justera arbetsmängden och deadlines kan du bidra till att personen får lite mer andrum i sitt sorgearbete.

Avsnittet finns såklart också ute på Spotify, Acast eller iTunes och du är såklart varmt välkommen att gå med i vår LinkedIn-grupp med!

Sorg på jobbet

Idag, den tjugoförsta augusti, är en av mina sorgligaste dagar eftersom någon jag älskade innerligt lämnade oss för åtta år sedan nu. Idag svider dagen lite extra eftersom mina tankar finns hos en älskad vän i en svår stund. Så även om jag har haft en helt okej dag ändå med intressanta samtal och jättetrevliga möten så kommer tonerna i bloggen vara mörka. Ty något som inte går att förändra eller förhindra är att livet ibland är jävligt sorgligt. Oavsett om det är separationer, sjukdom, dödsfall eller andra traumatiska kriser är sorg ett oundvikligt faktum i allas våra liv. Alltså är sorg på jobbet något vi alla kan behöva hantera ibland även det känns deppigt och svårt. Här är några do's and dont's som du kan bära med dig både som ledare, kollega och medmänniska om du eller någon i din närhet bär på sorg.

Sorg är också lurigt eftersom det 1. ofta tar sig uttryck i beteenden som lätt misstolkas och 2. kan befinna sig i gränslandet för vad du som chef bör lägga dig i. Bild: Bildbank

Don't

Tro att alla sörjer som du

Det är så lätt hänt (oavsett vad det gäller) att tänka att andra tänker, reagerar och agerar som en själv hade gjort eller gör. Men sorgearbete är precis som så mycket annat väldigt personligt och individuellt och alla sörjer vi olika. Vissa vill inte prata om det alls medan andra gärna vill och behöver göra det. Vissa reagerar med att bli väldigt olika sina egna vanliga, glada jag och andra ser inte ut att påverkas alls. Så kom ihåg att ingen sorg är den andra lik. För en del är sorgen förlamande och för andra kan arbetet kanske vara ett sätt att distrahera sig (eller ibland fly) från den.

Lämna personen ensam

Ibland händer det att sorg kan lägga ett litet mörkt tabu över personerna som drabbas. Därför är det viktigt att visa sympati, medkänsla och att stötta sörjande medarbetare och kollegor (framförallt som chef). Visa att du finns där och att du lyssnar vid behov. En vanlig reaktion när någon upplever svårigheter är att vi, för att visa att vi förstår dem, börjar prata om våra egna erfarenheter. Det är okej att göra det men låt inte det ta över hela samtalet bara utan fokusera främst på att lyssna och stötta.

Ta över sorgen

Men det finns också en skillnad mellan att stötta och hjälpa och att ta över sorgen. Precis som att du som ledare inte ska göra andras arbetsuppgifter åt dem kan du inte heller bearbeta någon annans sorg åt dem.

Läs mer: När chefen mår dåligt

Tänk på att det kan variera kraftig för den som är sorgtyngd om man vill att allt “ska vara som vanligt” eller ta en paus och vara ifred. Bild: Bildbank

Do

Våga visa omtanke

Det finns otroligt många sätt att visa omtanke på så använd de som känns lämpliga för situationen. Fråga om hur personen mår, fråga hur hen vill bli bemött (och inte), bjud till fika, lyssna på de behov personen har och glöm inte heller bort gruppens behov av information.

Fånga upp om någon behöver extra stöd

Om du upplever att en medarbetare, kollega eller arbetsgrupp genomgår en sorgeprocess - erbjud extra stöd och professionell hjälp. Inte minst om du som ledare känner att du har svårt för att klara av det själv.

Ha tålamod

Sorg kan vara oberäkneligt, ta sig uttryck på så många vis och ta jättejättelång tid på sig att gå över. Den kan dessutom återkomma eller triggas av faktorer som minnen, högtider eller speciella datum. Så utrusta dig med tålamod och visa att du har det när det behövs.Och ja, skrivandet av denna artikel blev för mig en rätt så fin distraktion från min egen sorg en rätt så bra stund. Tack för det! Har du några erfarenheter om sorg på jobbet och några tips och råd över hur bör/inte bör göra? Dela gärna med dig!