J som i jobbig

Som ledare kan du ibland hamna i situationer där du måste vara jobbig. Kanske för att du fattar obekväma, tuffa beslut. Kanske för att du utmanar dina medarbetare eller din organisation. Men det kan också vara jobbigt att vara ledare. När allt rullar på och vardagen har sin gilla gång kan det förstås vara både behagligt och trevligt men i livets berg och dalbana är det långtifrån många saker som är det alltid. När vinden blåser kall, oförutsedda saker inträffar eller renodlade kriser hopas i kontorslandskapets varje hörn är det inte jättekul att vara den som är ansvarig chef. Här är några grundläggande perspektiv som kan vara bra att ha med sig oavsett om du som ledare ska vara den som är jobbig eller har det jobbigt.

J som i jobbig

Försök behålla huvudet kallt

Alla är vi inte känslomänniskor men de flesta av oss blir ofta mer emotionella ju högre vårt engagemang är. Men att reagera först och tänka sedan blir inte alltid så bra och därför kan du tjäna på att träna upp din självdistans och förmåga att tänka logiskt först och reagera sedan. Det mest klassiska knepet är väl ändå att blunda och dra in tio djupa andetag medan du räknar dem? Funkar dock bäst om ingen annan är närvarande och om du då råkar stå bland andra är ett annat tips att få lite mer betänketid att ställa följdfrågor. Då får du inte bara mer information som kan hjälpa dig hantera situationen utan du kan också lite andrum att göra en konsekvensanalys.

Acceptera jobbigheten

Det kanske låter motsägelsefullt att en ska acceptera att saker är jobbiga men jo, det kan gott behövas ibland. Att leva, vara mänsklig och att arbeta med andra människor kan vara galet ansträngande och frustrerande ibland. Det är en av spelreglerna som du som ledare har att förhålla dig till. I gengäld ska du inte acceptera hur mycket som helst. Blir det för jobbigt på grund av du saknar förutsättningar, något är fel eller om det går ut över din hälsa så ska du givetvis försöka ändra situationen. Men genom att acceptera att alla uppdrag har sina baksidor kan du förhoppningsvis ducka den värsta frustrationen och istället fokusera mer på lösningarna som råder bot på problemet.

Kom ihåg att olika saker är olika jobbiga för olika personer

Det du tycker är plågsamt kan vara drömuppgiften för någon annan som i sin tur riskerar magsår för ett dilemma som den tredje upplever som rena rama semestern. Så om någon medarbetare klagar över att något är jobbigt – diskutera varför det är så. Kan du hjälpa medarbetaren att utmana eller undvika den känslan? Och när du själv känner det där hugget i magen: rannsaka dig själv lite. Varför är det jobbigt? Fördelen med att göra saker som är jobbiga, obekväma eller utanför ens komfortzon är att de ofta blir lättare desto mer du övar på att göra dem.  

Vad säger du som är chef eller vill bli det i framtiden? Tycker du något med ledarrollen är lite extra jobbig eller svår ibland?

Gör det enklare att börja jobba efter semestern

Bara för att man gillar sitt jobb behöver det inte innebära att det är busenkelt att komma tillbaka efter semestern och in i vardagen. För många innebär återgången till jobbet ett annat tempo och att ställa om både dygnsrytm och vanor vilket såklart kan kännas behövligt och efterlängtat, asjobbigt och tungt eller en blandning däremellan. Oavsett känslan kan det vara värdefullt att försöka underlätta övergången och göra det enklare för sig själv att börja jobba efter semestern igen.

Det kan kännas som en utmaning att börja jobba igen efter semestern men som tur finns det också en hel del saker som du kan göra för att underlätta jobbstarten. Bild: Elisa Ventur on Unsplash

Saker som gör det enklare att börja jobba efter semestern

Planera inte in något sista dagen innan jobbet börjar

Låt denna dag bara handla om att landa och ladda inför återgången till vardagen igen. Här hemma innebär det att städa igenom huset, tvätta undan, frisera både människor och djur och försöka få koll på jobbdatorer och väskor. Avrundade det med en spakväll med en varm dusch, ansiktsmask och att gå och lägga mig tidigt för att verkligen bädda in mig själv i lite extra bomull.

Utvärdera semestern!

• Hur har du mått?

• Vad har du gjort?

• Vad kommer du att minnas?

• Vad uppskattade du lite extra?

• Och vad ska du inte göra om eller undvika nästa år?

• Har du kunnat koppla av och koppla bort jobbet?

• Hade du kunnat göra mer eller annorlunda kring din återhämtning?

Det är så himla lätt att bara bocka av ledigheten och rusa in i hösten men genom att faktiskt sitta ner och reflektera och utvärdera kommer du att få en bättre bild av din semester och kanske också någon lärdom att använda dig av framöver.

Se det som en uppvärmning

Ibland blir det såklart att man kastas in i hetluften i samma sekund som man kliver in på kontoret men om du kan, se de första två veckorna som en uppvärmning. Det är okej att saker tar längre tid och att man har mindre energi när man ställer om sig själv från semesterläge till jobbläge.

Gör annat än att jobba

Det här är såklart viktigt alltid men om det känns motigt att börja jobba igen kan påminnelsen om att man har en fritid och att den finns kvar även när hösten och plikterna kallar. Boka in något du gillar efter jobbet eller på helgen, luncha med någon du inte har kunnat träffa under sommaren eller använd sensommarkvällarna till det du känner för där och då.

Ett mentalt knep att använda sig av är att utnyttja jobbstarten som den “nystart” det kan vara. Vad vill du göra annorlunda eller mer av i höst? Bild: Brooke Cagle on Unsplash

Ta fart i nystartskänslan

Nu hör jag förvisso till den skaran av personer som älskar årstidsväxlingar men vare sig man gillar det eller ej finns det en nystartskänsla över hösten som en kan försöka använda till fördel även om inget direkt kommer att förändras. Själv har jag tagit fasta på några rutiner som jag vill ha med mig in i hösten som jag vet att jag kommer att må bra av. Exempelvis att se till att gå och lägga mig vid tio på kvällen för att ligga på spikmatten eller läsa lite innan jag somnar. En liten detalj i vardagen som jag misstänker kommer att kunna göra skillnad eftersom jag annars tenderar att somna på soffan vilket blir allt annat än bra sömn.

Hur vill du ha det i höst? Hur vill du må? Vad vill du göra?

Jag sätter alltid intentioner vid varje terminsstart för de kommande månaderna baserat på reflektionsfrågor som dessa. Det hjälper mig att att arbeta mer hållbart och checka av vart jag är på väg någonstans.

Några andra knep som jag hört andra göra

• Var ledig till och med onsdagar! Då får man börja jobbet med en kort arbetsvecka

• Göra matlådor eller i alla fall planera maten för veckan så man slipper tänka på det

• Lägga fram kläderna för veckan för att spara tid och energi

• Var på kontoret istället för att jobba hemifrån (om man kan välja) för att göra det tydligare att semestern är slut och jobbet har börjat

• Jobba lite kortare dagar, återigen om det finns chans till det, för att försöka mjuka upp jobbstarten lite extra

Har du några andra knep för att göra det lättare att börja jobba igen? Fyll gärna på listan med dina tips!

När du inte vet vad du ska säga som chef

Ibland hamnar vi som ledare tyvärr i svåra situationer där man inte har en aning om vad man ska säga. Istället står man där. Handfallen och svarslös. Det kan vara att en medarbetare har fått ett svårt besked, går igenom något utmanande eller att något allvarligt har hänt. Ibland är det dessutom väldigt oklart vad för respons som är önskad eller lämplig och frågan är: vad gör du när du inte vet vad du ska säga? Här kommer några bra do’s and dont’s att ha med dig i bakhuvudet!

Don’t! Låt paniken skölja in och svepa dig med sig i farten. Bild: tonik från Unsplash

Don’t

Drabbas av panik

Det är lätt hänt att bli stressad när man befinner sig i pressade och allvarliga situationer men försök att behålla lugnet. Ta ett djupt andetag och försök få klarhet i: Vad är det som händer? Vem behöver vad av dig just nu? Det är troligtvis helt okej att reagera men frågan är hur du gör det? Undvik att känslorna tar överhanden och springer iväg med dig. En sak i taget.

Bli ett munväder eller en mussla

Ytterligare en vanlig stressreaktion när vi blir nervösa eller känner oss obekväma är att vi börjar prata utan att tänka - aka att vi blir ett så kallat munväder som bara svamlar. Märker du att det sker? Bromsa, bromsa, bromsa. Låt inte tungan springa ifrån din hjärna och prata inte bara för pratandets skull. Det kan också bli svettigt om du i stressen fryser till is eller blir en mussla som inte säger något alls.

Säg: “Jag vet vad du går igenom” eller berätta om någon annan som gjort det

Det känns ofta lockande att visa förståelse genom att antingen säga “jag vet vad du går igenom” och sedan börja prata om egna erfarenheter alternativt berätta om någon annan som haft en liknande upplevelse. Gör inte det med undantag för att personen ber om ditt råd eller om att få tal del av dina erfarenheter. Vi kan inte hundra procent veta hur någon annan upplever något eller har det. Det går inte. Däremot kan vi bekräfta att det är svårt eller…

Do! Kom ihåg att vi kan vara stöttande med varandra utan att ha egna erfarenheter inom det som hänt. Bild: towfiqu barbhuiya från Unsplash

Do

Erkänn att du inte vet men vara stöttande ändå

Det går inte att ha förstahandsupplevelser av allt och det behövs inte heller för att kunna relatera till eller stötta om något jobbigt, sorgligt eller utmanande sker. Då är det ofta bättre att erkänna att du inte har det. Fraser att använda kanske kan vara: “jag är ledsen, jag saknar ord”, “förlåt men jag vet inte vad jag ska säga”, “jag har ingen aning om vad du går igenom men lyssnar gärna” eller “jag har inte upplevt något liknande men jag vill hjälpa dig med det jag kan”. Genom att erkänna detta för dig själv och för personen i fråga kan du bättre ta ansvar som ledare och sedan göra ditt yttersta för att försöka utbilda sig, söka förståelse eller lära mer av situationen.

Dessutom kan det vara så att du, även fast du har gått igenom något liknande själv, inte alls vet vad den andra personen upplever. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, erfarenheter och upplevelser. Och det kan vara viktigt att både påminna sig om och minnas! Vill du ändå dela din erfarenhet kan det vara bra att säga något i stil med “jag vet inte hur det är för dig, men jag upplevde [XXX]…” för att vara tydligt med att din upplevelse är din och ingen annans.

Fråga!

Är du osäker på vad du ska säga eller göra? Erkänn din osäkerhet och fråga hur personen vill ha det eller om det finns något som du kan göra eller säga. Det är ofta bättre och mer uppskattat än det motsatta. Om personen sedan ber dig om något som du inte vet om det är möjligt eller inte, be om att få kolla upp det och återkomma. Det är bättre än att lova för mycket.

Du kan också fråga i efterhand hur ditt agerande upplevdes av mottagaren. Hjälpte det? Fanns det något som du kunde ha gjort annorlunda? Det kan vara obekväma frågor att ställa men om du vill lära dig är de betydelsefulla.

Be om ursäkt om det blir fel

Och skulle det sedan bli fel och du antingen inser det direkt där och då eller om du får den feedbacken i efterhand? Ja, då är det enda rätta att ta ansvar för det och be om ursäkt. Ta med dig den lärdomen vidare i ditt ledarskap. Ingen av oss gör eller säger allting rätt i alla lägen men gör vi fel behöver vi äga det.

Jag tänker att detta är något som vi alla säkert har upplevt någon gång i livet och det är därför jag vill lyfta ämnet. Vill du dela med dig av dina erfarenheter om detta får du gärna lämna en kommentar i kommentarsfältet!

Hur hanterar man en destruktiv chef

Läsarfrågan:

“Hej! För drygt ett år sedan fick jag en ny chef och jag står snart inte ut mer. Har arbetat här länge och det var inte perfekt innan men den här nya chefen domderar och kör över allt och alla för att få sin vilja igenom. Inget är bra nog, inget är tillräckligt och allt ska göras på det sättet som chefen vill. Vill inte sluta eftersom jag trivs i övrigt men vad ska jag göra? Börjar tvivla och ifrågasätta mig själv och min egen kompetens på ett sätt jag inte gjort förut.

Vänlig hälsning,

/Tacksam för råd”

Svar:

Hej! Jag beklagar verkligen att du behöver skriva dessa rader och önskar verkligen att du, och alla som befinner sig i en liknande sits, inte skulle behöva uppleva detta. Utifrån det du beskriver och det jag skrev i artikeln Varningstecken på ett destruktivt ledarskap häromdagen skulle jag ge följande råd.

Att arbeta för en ledare med ett destruktivt ledarskap är dränerande och kan bli hälsovådligt i längden så se till att ta hand om dig och försöka distansera emotionellt från arbetet så mycket det går för att skydda dig. Men också undvika att den frustration som du (såklart) känner här har ska rinna över för mycket i ditt övriga liv. Bild: Christopher Ott on Unsplash

Hur hanterar man en destruktiv chef

Steg 1: Prata med chefen

Först och främst behöver du prata med chefen eftersom hen troligtvis inte är medveten om vad hens ledarskap innebär i praktiken för dig som medarbetare. Det kan låta bakvänt att du som medarbetare ska behöva göra det men kom ihåg att ingen är tankeläsare - inte heller din chef. Nu vet jag inget om hen som person eller hens tidigare chefserfarenhet men däruti kan det såklart finnas förklaringar till det ledarskap som du ser idag.

Förbered dig inför samtalet med chefen och här finns lästips om vad som kan vara bra att tänka på när man ger kritik.

Förhoppningsvis kan din feedback vara en väckarklocka för chefen och om inte - då har du i alla fall försökt. Om det inte fungerar kan det vara läge att lyfta detta vidare.

Steg 2/3 Prata med chefens chef

De kommande två rubrikerna har jag döpt till steg 2/3 och det beror på vilket ordning du själv föredrar samt hur relationerna ser ut i organisationen. Men om du vill ge chefen ytterligare en chans till bot och bättring samt värna om organisationen (som också lider av att din chefs ledarskap brister) så bör och behöver chefens chef vilja veta vad som pågår.

Var tydlig med gentemot chefens chef att du lyfter detta av välvilja och omsorg mot organisationen och kom ihåg att det är chefens chefs ansvar att hantera situationen.

Steg 2/3: Prata med facket och/eller HR

Ibland kan det också vara bra att vända sig till facket och/eller HR för att få råd och stöd i situationen. Kanske (troligtvis) är det fler som upplever detsamma som du? Oavsett vilket ligger det i båda dessa aktörers intresse och skyldighet att värna om dig som medarbetare och din arbetsmiljö och den är uppenbarligen inte bra.

Steg 4: Sök dig vidare

Om du gjort detta och ingen förändring händer eller om det rent utav skulle bli värre: sök dig vidare! Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen – det är inte värt att offra din mentala och/eller fysiska hälsa för en arbetsgivare som inte respekterar dig som medarbetare och tillhandahåller en bra arbetsmiljö. Jag vet att alla inte har privilegiet att kunna byta jobb hur som helst men försök rädda dig själv och hitta en väg ut ur organisationen. Har du gjort alla ovanstående steg utan respons eller med än sämre arbetsmiljö som resultat? Då finns risken tyvärr att organisationen inte kommer att förändras.

Ingen förtjänar att må dåligt på jobbet och det ska inte du heller göra. Så ta hand om dig och innerligt lycka till!

Är det någon av er som läser som har ytterligare tankar och input? Dela gärna med dig i en kommentar!

Kontorstvång = dåtid, hybridarbete = framtid

I detta inlägg konstaterar Anders Miller, förbundsordförande på Ledarna, att “jobba hemifrån inte är någon rättighet”. Och nej, det är det inte. Arbetsgivare och chefer kan idag bestämma att och hur mycket personalen ska vara på plats i sina uppdrag. Men… Om ni som arbetsgivare inte vill förstöra er framtid genom att skrämma bort kompetent personal och riskera ert varumärke som arbetsgivare för framtida rekryteringar bör man tänka om. Hybridlösningar för både arbetsplatser och yrkesroller är här för att stanna. Valfriheten, flexibiliteten och ett arbetsliv som i varierande mån kan anpassas efter övriga livet - det är framtiden hur gärna eller ogärna arbetsgivare vill det medan kontorstvånget är att försöka pressa tillbaka evolutionen i en tidigare upplaga.

De arbetsgivare och chefer som inte förstår hur viktig valfriheten i arbetslivet är - inte minst för yngre generationer - riskerar att gå miste om både kompetenser och innovationskraft. Bild: StartupStockPhotos from Pixabay

Ja, det är utmanande att leda och arbeta på distans och det finns en hel uppsjö av saker en behöver göra annorlunda som ledare och chef. Inte minst för oss kräsna och otåliga millennials. Samtidigt är inte lösningen på det att införa kontorstvång för att pressa oss tillbaka hur det var förut, tvärtom är det nu ni som arbetsgivare har tillfälle att uppdatera er. Ta den chansen för att säkerställa att ni blir ett organisation som man vill arbeta för framöver. Livet går inte ut på att jobba och framtiden är nu - se till att ni också är det.

Tumme upp: De organisationer som faktiskt ställer om hur svettigt det än kan kännas.

Tumme ner: De ledare och arbetsgivare som strävar bakåt i stället för att se möjligheterna och potentialen som det hybrida arbetslivet kan innebära för så många.