Pygmalioneffekten, vän eller fiende?

Ett psykologiskt fenomen som är nyttigt att känna till som chef är Pygmalioneffekten, även kallad Rosenthaleffekten. Den togs fram i i slutet på 60-talet av socialpsykologen Robert Rosenthal och bestod, i korthet, av försök där lärare fick veta, baserat på test som gjordes, att några elever i deras klass var extra begåvade. När nya tester gjordes i slutet av läsåret, vilka hade gjort bäst resultat? Dessutom hade visade det sig att lärarnas upplevelser av eleverna var mer positiva och att de utvalda eleverna var enklare att arbeta med.

Eleverna hade dock valt ut slumpmässigt i början på året så det fanns inget som talade för att de skulle prestera bättre än någon annan. Det som syntes var dock mönstret i att lärarnas tankar och upplevelser av eleverna påverkades av deras förväntan på dem vilken i sin tur påverkade deras bemötande och undervisning av dem vilket i sin tur påverkade deras resultat.

En förenklad sammanfattning av fenomenet:

Pygmalioneffekten = höga förväntningar —> beteendepåverkan —> bättre resultat

Alltså, det du som chef tänker om dina medarbetare och förväntar dig av dem kommer att påverka hur du beter dig och leder dem, vilket i sin tur påverkar deras resultat.

Det du som chef förväntar dig av dina medarbetare kan bli självuppfyllande profetior där ditt ledarskap också blir en del av skapandeprocessen. Därför är det viktigt att tänka på vad du tänker och hur det speglas i ditt beteende! Bild: Photo by Amy Hirschi on Unsplash

Pygmalioneffekten, vän eller fiende?

Och då är den spännande frågan - är Pygmalioneffekten en vän eller fiende till dig som chef? Ja, om vi hårdrar det… Det beror på vad du tänker om dina medarbetare!

Samtidigt är ingen felfri och jag tror inte jag mött en enda person som alltid bara tänkt positiva tankar om alla andra människor i alla väder. Det handlar alltså inte om att någon gång då blir trött, irriterade eller frustrerad på dina medarbetare utan snarare att din grundläggande uppfattning om dem personer i deras yrkesroll. Det är exempelvis därför Karin Ondhoffs tips om att tänka något positivt om medarbetaren innan ett svårt samtal är så bra.

Och det jag har sett genom åren är att medvetenheten om att Pygmalionefffekten finns brukar vara en bra påminnelse om att du som chef kan påverka och bidra till dina medarbetares prestationer och beteenden på jobbet över tid. Det du som chef förväntar dig av dina medarbetare kan bli självuppfyllande profetior där ditt ledarskap också blir en del av skapandeprocessen. Därför är det viktigt att tänka på vad du tänker och hur det speglas i ditt beteende!

Vad säger du som läser? Kände du till Pygmalioneffekten sedan tidigare? Har du några frågor kring detta eller vill at vi utvecklar ämnet ytterligare?

Prestera oavsett humör

En förmåga det sällan pratas om när det gäller ledarskap är att kunna prestera oavsett humör på ett rimligt sätt. För det blir lätt polariserat idag till att vi antingen biter ihop och kör slut på oss eller bara ska ta det lugnt och inte uppleva något motstånd alls.

Åh nej, jag säger inte att du som ledare måste vara den som är all in regnbågar och solsken jämt. Vi är människor, inte robotar och det är okej att visa både känslor och sårbarhet som ledare precis som det är okej att även chefer är ojämna i sina prestationer. Men vi behöver kunna prestera oavsett humör eftersom ingen av oss dör av lite motstånd, kärvhet och att behöva ta i i rimliga mängder.

Och ja, jag inkluderar mig själv för det här gäller mig med idag på grund av är trött och skör efter tuff natt och känner mig så off efter ett drygt besked här på morgonen. Tyvärr höll detta motiga i sig större delen av dagen på olika sätt och i olika saker. Alltifrån trista nyheter till att jag råkade tappa sonens livs första ljuslykta i golvet så den gick i kras. Min strategi för att hantera det? Djupa andetag, skaka av mig det och bara gå vidare med dagen. Allt löser. Allt blir bra. Och fokusera på det som funkar och är bra oavsett hur stort eller hur litet det är, typ:

• Hur spännande det är att få upptäcka världen genom någon annans ögon, det är det coolaste jag är med om någonsin tror jag

• Fin feedback från både nya och etablerade bekantskaper om jobbet jag gör som just idag värmde extra, extra mycket

• Att få lyssna in någon annans problem och bidra till att lösa det

• Kunna förmedla jobb åt en företagskollega - lika tillfredsställande varje gång

• Fixat julklappar

Det trista med att vara i en ledande roll är att ingen annan kan göra jobbet åt dig. Samtidigt är det bra! Då kan en använda det till att ta sig i kragen och få gjort det viktigaste ändå. Jag vet inte hur du funkar men för mig kan det absolut bli en upplyftande effekt när presterandet får går före humöret och så fick det bli den här regniga måndagen i november där det enda rätta blev att sätta upp håret, kavla upp ärmarna och köra på ett steg i taget. Om inte du leder dig själv, vem gör det då?

Pusselbitar överallt

Hallå! Hur är det? Med mig är det otroligt trött och strålande på samma gång. Jag skriver detta som sista punkten inför helgen. Snön faller utanför kontorsfönstret, bilen har fått vinterdäck och familjehäng väntar runt knuten så snart bilen har hämtats. Men det är gött att få samla ihop huvudet kring arbetsveckan här innan det blir helg på riktigt så låt mig göra det va?

Mycket skrivtid har det blivit och det har varit kul att hänga här som vanligt igen!

Mina arbetsdagar tenderar att gå fort och långsamt på samma gång eftersom de är så väldigt varierande och jag älskar det. Den här veckan är inget undantag från det. Det har varit roligt, intensivt, upplysande och fylld av både massor av pepp och tvivel - precis som företagsbergochdalbanan kan åka runt med en. Ömsom introvert och inte prata med någon. Ömsom extrovert med både event, rådgivning och hänga med fint folk. Igår var jag gråtfärdig av trötthet efter att ha varit på språng hela dagen och framförallt vara nervös för att köra bil när det var snö och halka (åkte av vägen för jättemånga år sedan men den nervositeten sitter i hårt). Idag, fredag, är jag på banan igen. Har bokat in sociala event för december, bloggat lite till nästa vecka, mejlat och styrt upp möten. Är en massa pusselbitar överallt just nu där jag jobbar med olika saker samtidigt. I gengäld har jag koll på dem och jobbar med dem lite här och lite där så snart kommer det väl rassla till och bli ett färdigt pussel av det med, haha.

Men nä, nu får vi stänga ner för idag va? Jag tror allt det är dags att plumsa ut i snön. Ta hand om dig och ha en fin helg så ses vi på måndag igen!

Snabbare beslut

Jag hörde eller läste, minns tyvärr ej var nu, att en framgångsfaktor hos en entreprenör var att “kunna fatta beslut snabbt” och i gengäld “låta det ta tid att ändra sig”. Något i detta klingade till hos mig. Inte för att jag medvetet skjuter på saker eller undviker att ta beslut i vanliga fall men jag har ändå anammat detta de senaste månaderna och kan se att jag fattar snabbare beslut. Ungefär såhär:

• Situation X uppenbarar sig

• Insikten: “Okej, jag behöver bestämma detta” följt av:

• Kvick research - helst på direkten så att jag har underlagen till att kunna göra nästa steg under de kommande timmarna eller arbetsdagarna…

• Reflektion:

  • Vilken nytta gör detta för verksamheten nu?

  • Framåt?

  • Linjerar det med den långsiktiga planen?

  • Förverkligar det den långsiktiga planen?

• Fatta beslutet. Motivera det!

• Handla

Och framförallt - inte lämna så mycket utrymme till eftertanke. Inte återvända och grunna efteråt. Var det bra? Skulle jag gjort annorlunda? Alltså, reflektion är alltid bra men det är skillnad på att reflektera och älta. Jag kan absolut falla in i det senare och genom att följa stegen ovan vet jag att beslutet är välgrundat. Stryper jag sedan möjligheten att tänka på det efteråt blir jag snabbare och det har gjort mig gott som företagsledare. Jag känner mig mer rakryggad. Bestämd. Grundad. Det är trots allt en jäkla massa beslut som måste fattas varje dag oavsett vilken ledarroll du har och som du dessutom måste fatta för att behålla styrfarten. Varför göra det svårare för sig än vad man måste, eller hur?

Oktober 2024

Oktober blev en speciell månad med flera mått mätt! Jag har både jobbat järnet och gjort en massa roliga och intressanta saker, samtidigt som jag har tagit det lugnare än någonsin på grund av hjärnskakningen där inget hände utåt sett men en massa på insidan i stället.

Senapsgult är en färg jag fastnar för lite extra senaste tiden. Vet inte varför men varm och mysig känns den.

Månadens teveserie:

Jag kollade igenom alla sex säsongerna av the Resident, en sjukhusserie som borde ha slutat tidigare men som stundtals absolut var underhållande. Tittade dessutom om på säsong ett av Arcane som uppladdning inför släppet av sista säsongen.

Månadens musik:

Har mest lyssnat på guidade meditationer, mitt största tidsfördriv när jag låg hemma med hjärnskakningen när jag inte städade eller pysslade rundor. Passade då på att testa en massa olika varianter (den ena flummigare än den andra) och även om majoriteten inte kommer att bli återvändande i repertoaren gjorde det grymt mycket att ägna så mycket tid åt att meditera. Jag tror mig förstå tjusningen i meditationsretreats nu för det var absolut ett sinnligt äventyr.

Månadens spel:

Har typ inte spelat alls? Hiskeligt men ja, jag är för trött om kvällarna för att orka med det.

Månadens godaste dryck:

Dricker mest havrecappucino nowadays när jag festar till det i vardagen, vilket i och för sig är bland det godaste jag vet så klagar inte över det, hehe.

Egentligen så innehåller pīrāgi stekt lök och bacon men eftersom vi nästan bara äter vegetariskt här hemma har jag experimenterat med tofufyllning och tror jag hittat rätt.

Månadens godaste mat:

Kommer knappt ihåg vad vi har ätit? Är inne i en ovanligt oinspirerande tid matmässigt och äter mest för att det behövs för tillfället. Men jooo, frukosten på hotell Ruth. Alltså har hört mycket gott om den och jag förstår verkligen varför för den var outstanding. Middagen där var också jättebra plus att jag också åt kanongod frukost hos ett av våra caféer här på byn en dag. Har dessutom tränat på att baka lettiska pīrāgi.

Månadens sysselsättning:

Första halvan av oktober var megasocial. Mycket klientarbete, mycket nätverkande och så höll var Become a Boss-programmet inne på sin slutspurt så jag jobbade mycket med och inför det. Sedan kom en vecka där jag inte träffade någon utom familjen och resten av månaden blev också mycket lugnare och mer av en resa på insidan med lite annat pyssel runt omkring.

Månadens höjdpunkter:

Jag fick gå på flera intressanta föreläsningar inom en rad olika ämnen vilket var kul, världen blir större när man får lära sig nya saker. Se Helen briljera på scen och träffa trevligt folk men bäst var:

1. Examinationerna av Become a Boss-gänget som levererade toppklass i sina presentationer och slutuppgifter. Vilka prestationer och vilka steg de har tagit på sina olika ledarskapsresor sedan mars.

2. Se utvecklingen hos klienterna jag har och att få hälsa nya mentorsklienter välkomna

3. Det har varit mycket intressant rådgivning med svåra diskussioner och utmaningar som jag fått stötta upp i

En annan HÖJDPUNKT (ja, stora bokstäver förtjänas) var resan till Stockholm som inte vara bjöd på roligt utbildningsuppdrag utan också en spaupplevelse till hotell. Ren och skär livslyx.

Månadens bottennapp:

En del av innehållet i föreläsningen om kvinnohälsa med Anette Steenberg, VD för Medicon Valley. Deras initiativ Womens Health var jätteintressant att höra om men det var också bedrövligt att höra om varför de behövs. Inte nog med att fler kvinnor dör i bilolyckor för att bilarna är designade efter män… Tydligen är höftkulor designade efter mäns höfter men används också till kvinnor vilket inte får lika bra resultat, något som Anette Steenberg konstaterade lite syrligt "för kvinnors höfter är ju inte annorlunda än mäns". Matt blir jag. Trött. Och lite, lite bitter.

1,6 miljoners klubben hade ett stort event för kvinnors hälsa och Helen var med i en panel och gav ett grymt bra brandtal på slutet.

Månadens oväntade:

Mitt gym-drop får väl kvala in här? Det var sannerligen inte med i planeringen i alla fall, haha.

Månadens bästa beslut:

Att bara gilla läget och förhålla mig till omständigheterna och försöka göra det bästa av situationen. Det har inte varit jättelätt alla stunder men jag har lyckats behålla lugnet och vara på en bra plats mentalt mycket av tiden. Tillfredsställande!

Månadens bästa inköp:

Min. Nya. Gigantiska. Bil. Älskade min lilla Ford men wow, vad skönt det är att inte tråckla ut barnet genom förardörren.

Månadens påminnelse:

Att jag känner min kropp och att jag vet när något är fel. Efter en uppfostran fylld av “bit ihop” och “känn inte efter så mycket” brottas jag ibland fortfarande med det.

Om jag badade när det fanns badkar på hotellet? Klart! Att bada är livets njutning.

Månadens anteckning:

Har blivit ett par olika anteckningar om utbildningsmaterial, både i Become a Boss-programmet som varit mitt största fokus men även för kunder och andra idéer som jag har.

Månadens klädesplagg:

Mycket pyjamas har det varit! Och annars mest mitt nya go-to-plagg i form av shortskjol/kjolshorts (eller vad de nu kallas). Livet med småbarn har väckt ett behov av att ha lite mer praktiskt användbara kläder än bara min kontorsgarderob och dessa har visat sig vara tacksamma nu när mycket av ens tid spenderas på huk eller på golvet.

Månadens bok:

Läste Jules Vernes Världsomsegling under havet och blev mycket positivt överraskad! Var en del detaljer som inte åldrats särskilt väl men språket, miljöerna och kombinationen av fantasi och forskning (inte minst med tanke på när den skrevs) var spännande. Satt absolut och undrade hela boken igenom vad som skulle hända härnäst och hur den skulle sluta.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Har haft denna artikel om hur känslan av kontroll är en illusion i bakhuvudet länge så det var gött att få satt den på pränt.

Det var så vackert ute den veckan jag var hemma i hjärnskakningen och alla löv som glänste som guld i solen.

Månaden i en mening:

Överraskande och roligt utvecklande!

Känslan nu när den är över?

Jag ser fram emot att jobba!

Månadens nyhet?

Gillar att arbetstidsförkortning är på tapeten igen och DN skrev om socialsekreterarna i Sundsvall som kör upplägget sex timmars arbetsdag och två timmars återhämtning. Det jag fann extra intressant var att de valde lyfta upp uppläggets olika styrkor och svagheter och har börjat nyansera dem lite grand. Exempelvis detta:

“Verksamhetschefen Eva Leijon är inte säker. ‘Optimeringstänket’ – det effektiva arbetssättet – har mattats av, säger hon.

– Det har blivit ganska mycket åtta timmars-tempo på sex timmar.

Men det skiljer sig åt, förklarar Eva Leijon. Vissa medarbetare är ambitiösa och jobbar mer när arbetsbelastningen kräver. Andra inrättar sitt liv efter ‘6+2’ och det tenderar att bli ‘skav’ mellan anställda och chefer.”

Mycket spännande vilket också talar för att bara inrätta kortare arbetstid inte är en lösning i sig! Det behöver ske med en plan, eftertanke men också utbildning och stöd i att hantera de olika responserna från medarbetarna och eventuellt skav som uppstår. Ingen verksamhet är friktionsfri!

Vad händer framåt?

November ser ut att bli lite lugnare och utöver de jobbuppdrag som är inbokade och trillar in kommer jag att använda tiden till mina olika utvecklingsprojekt som jag vill få klart innan 2024 är slut.

Årets tidigare månader: Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September