Nu börjar prövningen!

Vi pratade ju om det så sent som i fredags - det där upptäckande mindset:et som jag arbetat med att odla under hösten och nu mina vänner… Nu börjar prövningen! Var nämligen hos läkaren idag och hasade mig därifrån med ett papper om halvtidssjukskrivning i handen. Lite mixade känslor kring det för å ena sidan vill jag jobba på som vanligt men å andra sidan var det också en grym lättnad för det har varit så tydligt senaste tiden att det inte går längre. Foglossningen är ett faktum, illamåendet förvärrat och tröttheten därtill kräver ett lägre tempo.

Chefen är nöjd och mannen min likaså. Ingen av dem brukar någonsin klaga på att jag sänker mitt tempo, haha. Snarare tvärtom brukar de båda uppmuntra det på sina olika sätt!

Hur jag gör jobbmässigt är på ett sätt solklart eftersom jag såklart behöver prioritera de uppdrag och det klientarbete som återstår. Bloggen får i stället gå in i en ny fas där jag ser vad jag hinner och mäktar med att uppdatera. En sak är säker och det är att jag som chef kommer att se till att jag som medarbetare respekterar den här sjukskrivningen till punkt och pricka. Det är bara en månad kvar tills Knyttet kommer och jag tänker fortsätta ta hand om mig hela vägen in i mål baserat på vad som behövs - inte vad jag vill. Så får vi se vad det innebär praktiskt! Och det är vad som händer här - hur har du det?

You can call me Doris

Överväger att byta namn

Och ja, då är det Doris som är det mest passande

You can call me Doris

Vissa veckor får man som bara vara glad över att man slår upp sina grå och typ fungerar överhuvudtaget - är inte mer än så, haha!

Måndag

Har ägnat morgonen åt att dubbelkolla mig själv, framlänges och baklänges, med vad jag har inbokat, ska göra och inte ska göra. Nu tror jag att jag har planen klar och då har jag absolut skrivit ett flödesschema för vad jag ska göra i vilken ordning idag bara för att inte missa något:

• Äta frukost

• Dra igång elden i kaminen

• Släppa ut katten i hans lilla bur

• Mata fåglar

• Dubbelkolla och boka in veckans möten

• Jobba med Bossbrudar

• Företagsekonomi

• Släppa in katten

• Äta mellanmål

• Blogga

• Sova middag

• Äta lunch

• Göra mig i ordning

• Köra till Malmö för att ha två mentorsklientmöten

• Köra hem, lämna present och handla på hemvägen

• Däcka för dagen

Du fattar nivån. Jag har inte satt minutintervall men övervägde det nästan en kort sekund innan jag insåg att det skulle ta mer tid än vad det gav i värde. Alltid väga kostnaden mot värdet!

Resten av veckan?

Det tar vi dag för dag. Mycket bebispyssel väntar med ultraljud och besök hos läkare och barnmorska - allt är okej men ska dubbelkollas. Utbildningsmaterial ska spikas och skickas, bloggen ska skrivas, jobba för kund och ha chefsrådgivningar om vartannat.

När gravidhjärnan är ett faktum är det den strategin som gäller. En dag, och en sak, i taget - haha! Hur har du det där du är?

En annan rytm

God morgon! Hur mår du idag? Här är det bra, ligger som vanligt nedbäddad i sängen med en espresso, en katt och en kickande bebis nu när jag snackar med er här. En vana för lördagsförmiddagen som jag gillar skarpt de helger som det finns utrymme till det. Nu har jag en timme tills tvätten är klar och vi ska bege oss iväg. Som jag nämnde i måndags är det en annan rytm i kroppen nowadays och det är tydligt att allt tar på krafterna.

Det är ju inte ofta att jag köper nya kläder men eftersom det lär bli en del rännande på nätterna framöver så slog jag faktiskt till på en amningsvänlig pyjamas häromveckan och har typ levt i den sedan dess? Är som att ha ett fluffigt underställ på sig och vad är det inte att älska med det?

Tillbakablick

Det är helt klart en annan rytm som råder nu. Jag är tröttare, har mycket, mycket mer sammandragningar och får jobba i mer korta sjok och vila däremellan. Får inte riktigt så mycket gjort så snabbt som jag skulle önska och jag saknar verkligen att kunna sitta på kontoret att jobba men ja, så får det vara. Det har dessutom blivit en del rännande med under veckan som tar på krafterna också med mycket bebislogistik. Är det typ ett halvtidsjobb bara att vänta bebis? Vissa veckor känns det så.

Veckans bästa

Små saker som våra familjehögar i soffan eller sängen, få gjort saker som skaver och att utbildningen inom konflikthantering var lika rolig som vanligt! Det är ett ämne som är intensivt att gå igenom på två timmar och tjugo minuter men deltagarna gjorde ett jättebra jobb.

Chefen lyckades efter lite om och men prega sig ner i knät efter lunchen en dag men tyckte egentligen att det var lite väl trångt.

Veckans sämsta

Känslan. Av. Att. Ligga. Back. Usch! Jag avskyr verkligen, verkligen det och samtidigt kan jag inte pusha mig hårdare än vad jag gör om dagarna så det är bara att försöka gilla läget och ta en sak i taget.

Veckans utmaning

Se ovan typ? Även om jag inte orkar stressa upp mig över att ligga back är det en del större saker som jag verkligen vill och behöver få på plats nu.

Framåtblick

Det blir faktiskt lite mer jobb nu i helgen med den företagsadmin som jag inte hann med under veckan men mest vila och umgås.

Bättre när vi ligger ner!

Veckans ledarskapstanke

Har varit en del chefsrådgivning och stöttning i veckan med och det blir lika tydligt varje gång jag hjälper en klient med detta vilken nytta det gör. Bara det är att få ventilera, tänka högt och snabbt stämma av “vad tror du om detta?” gör skillnad när en arbetar som chef. Du kan arbeta snabbare och enklare ta beslut.

Preggo vecka #36

Nu börjar den officiella slutspurten alltså! Om inga överraskningar sker på vägen är vårt lilla Knytt här om en månad och jag gråter minst en gång om dagen av tacksamhet och glädje för det. Kan inte förstå att jag blev gravid, att vi tagit oss igenom snart hela graviditeten och att liten snart, snart, snart är hos oss. Det är så stort och jag njuter verkligen av att få tvätta de små kläderna och tänka igenom och preppa BB-väskan. Vissa kvällar är tuffare - framförallt de där jag är trött, har ont och mår illa, blir rätt så hårt sparkad på och hormonerna är överallt - men jag känner mig fortfarande inte klar än med att vara gravid. Börjar dock känna lite press att få klart de sista stora sakerna så det lär bli en del sådant i helgen tänker jag mig.

Och så var arbetsveckan (nästan) slut! Tack för ytterligare en och om du vill får du gärna dela med dig: hur har din har varit?

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Hur planerar man för ett år där man vet att så pass mycket i livet kommer att förändras att du egentligen inte vet någonting alls om hur det kommer att bli eller vad det kommer att innebära? Ja, det är frågan som sammanfattar nuläget inför mitt 2023.

Vi väntar på ett nytt liv och vi väntar på döden på samma gång och att leva i dessa två ytterligheter samtidigt är onekligen en speciell situation. Eftersom det dessutom första gången någonsin som jag (om allt går bra) ska vara föräldraledig ställer det dessutom nya krav på mig i mitt yrkesliv och på mitt bolag. Som egenföretagare är en helt enkelt lite mer utsatt i den positionen jämfört med om man har en anställning. Därför kändes det så väldigt rätt när ordet Utveckling³ kom till mig under en meditation om mina tankar och ambitioner för det kommande året.

Livet, livet, livet. Det bjuder sannerligen på sina turer.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Det är nämligen utveckling i kubik som jag ser väntar framåt:

• Utveckling för mig som person

• Utveckling för oss som familj

• Utveckling för mitt företag

Låt oss kika lite närmare på de olika dimensionerna!

Utveckling för mig som person

Alltså, utan att veta något om hur det är att bli förälder så är en av sakerna som jag snappat upp från andra att det är något som förändrar en for life. Och jag har bara de senaste veckorna börjat lägga märke till små förändringar som smugit sig på. Exempelvis har jag fått ytterligare en nivå i min “fuck it”-mentalitet som jag inte har upplevt innan. Jag har alltid gått min egen väg i livet och har en stark intuition som jag följer i min vardag men jag är samtidigt väldigt brydd om min omvärld och vad andra tycker och tänker. Men nu? Bara de senaste veckorna har jag märkt ett skifte där saker, som nyligen hade stressat mig hur mycket som helst, nu känns helt betydelselösa. Det löser sig. Det får ordna sig. Jag orkar inte bry mig eller jaga upp mig över dem.

En annan förändring stod tydlig förra veckan under tågincidenten. I vanliga fall brukar jag reagera på hotfulla situationer med att kliva in i dem och känna ett ansvar för att reda ut dem (något som såklart kan anses vara korkat när man är två äpplen hög men ja, så funkar jag). Men förra veckan fanns det bara en enda sak i mitt huvud och det var att skydda bebis. Så jag stack. Samma sekund som en lucka uppenbarade sig drog jag därifrån utan någon annan tanke än att skydda min bebis. Jag begav mig dock till en annan del av vagnen så jag var kvar när de som drabbades kom och kunde erbjuda mig att vittna, men det var en mycket märklig känsla att bli så kraftfullt high jackad av sig själv. Det var en inre lejonmamma som vaknade där och jag misstänker att detta bara är början på de förändringar som föräldraskapet kan tänkas medföra.

Jag kan utöver detta också se att 2023 kommer att handla om än mer läkning, inre som fysisk sådan, och återhämtning efter graviditeten.

Utveckling för oss som familj

Såklart kommer vårt familjeliv också att bli annorlunda under de kommande tolv månaderna och fokuset på det lilla och nära lär ju bara bli ännu större än vad det brukar vara till vardags. Blir spännande att få uppleva det som är gott och utmanande att möta det som är svårt.

Jag är den första att skriva under på att utveckling, riktig sådan, är allt annat än bekväm (den som säger något annat ljuger eller vill sälja något). Så på det sättet har jag inget rosaskimrande filter kring att det kommande året kommer att vara rejält utmanande och för mig som föredrar att leva livet utan skygglappar känns det tryggare och stabilare att utgå från.

Utveckling för mitt företag

Detta är nästan ett helt eget blogginlägg för jag har så många tankar kring det här med att vara föräldraledig och driva företag samtidigt. Jag har ju ingen aning om hur bebis kommer att vara eller hur vi kommer att må under de första månaderna eller det kommande året. Vad kommer jag att kunna jobba med? När? Hur? För även om man som företagare såklart kan vara föräldraledig går det inte heller (om inte verksamheten är extremt väletablerad och större än en själv) att bara checka ut i nio månader och tro att man har ett jobb när man kommer tillbaka. Väldigt få saker sköter sig av sig självt när man inte jobbar helt enkelt! Det kommer också innebära väldigt spännande utvecklingsmöjligheter där delar går att planera men det mesta får upptäckas på vägen. Och ja, detta är av anledningarna till att jag så aktivt har odlat mitt upptäckande mindset under hela hösten och vintern. Vissa jobbsaker är inbokade och inplanerade men till övriga åttiofem procent kommer jag att behöva ta det som det kommer. Kittlande!

Summa summarum

Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att livet kommer att behöva ta sin plats under kommande året med allt vad det innebär? Egentligen har vi ju aldrig någon aning om vad som väntar oss men den ovissheten känns lite extra i år och det ska bli intressant att få följa med och se vad som händer. Jag känner mig grundad och trygg samt har och är en del av andras sociala skyddsnät. Resten? Det ordnar sig. Livet blir vad det blir och ibland det är lika så bäst att bara åka med och förhålla sig till det som sker.

Vad säger du om ditt kommande år? Har du något ledord som du bär med dig?

P som i Personlig

Precis som i så många andra områden så finns det ledarskapstrender som växlar och varierar över tid. En av dem är hur personlig våra chefer och ledare ska vara. Förr, när auktoritet värderas högre än mycket annat tjänade det sitt syfte att vara ouppnåelig och privat som ledare. Idag värdesätter många, inte minst yngre, det motsatta – ett personligt ledarskap där vi får lära känna varandra på riktigt. Ha äkta relationer med varandra. Så hur kan en gör för att vara mer personlig som ledare och vad kan det ge för positiva effekter? Här är några tips!

P som i Personlig

Lär känna medarbetarna

Ställ frågor om dina medarbetare, lär känna vilka de är och hur de lever och har det. Det är dock viktigt att göra det på ett nyfiket och icke snokande sätt. Som ledare har du makt och då blir det extra viktigt för dig att respektera andras gräns mellan personligt och privat. Om du gör det kommer du att lära känna dina medarbetare bättre och det kommer att göra ditt ledaruppdrag lättare eftersom du har bättre förståelse för vilka de är och lättare kunna läsa av hur de mår.

Prata om dig själv med

Nej, du behöver absolut inte berätta om allt vad du gör om kvällarna i fikarummet eller ha monologer där du berättar allt om dig själv och ditt liv och leverne. Men genom att berätta om ditt liv utanför jobbet så kommer din relation med medarbetarna att förmänskligas och bli mer ömsesidigt. Relationer är inte en envägskommunikation utan bygger på att två, eller flera, parter lär känna varandra bättre. Det kommer att öka dina medarbetares förtroende för dig och troligen också göra det lättare för dem att vända sig till dig om de har problem eller behöver råd och stöd från dig som chef. Tänk bara på att vara lika bjussig med information om dig själv gentemot alla medarbetare så det inte uppstår för stora glapp dem emellan - det kan nämligen i stället underblåsa känslor av favorisering.

Lär känna dig själv

En annan viktig sak är också att veta vem du själv är och hur du fungerar. Vad värdesätter du? Vilka är dina värderingar? Vilka gränser har du och hur ser de ut? Hur fungerar du i din ledarroll och vad har du för styrkor och svagheter? Att lära känna medarbetarna är måhända det viktigaste men att veta vem du är kommer också att underlätta för dig i din chefsroll eftersom du förstår dig själv bättre.

Ett sätt att göra det på? Gör en vana av att reflektera över ditt ledarskapsbeteende då och då. Hur ofta väljer du själv men genom att göra det kommer du att motverka att fastna i bilden av dig själv som ledare (vilket är väldigt lätt hänt, framförallt om man har mycket att göra på jobbet).

Dela gärna med dig! Hur personlig skulle du säga att du är som ledare?