Då kör vi!

Hejsan! Hur är det med dig? Här är det finemang - den här helgen var, med undantag för en allergisk reaktion, en bra uppladdning för veckan. Har bara tagit det lugnt och i lördags testade jag på att göra egna dumplings (med färdig dumplingdeg) och det blev för jäkla gott. Längtar redan efter att få göra fler, var ju hur enkelt som helst bara att det tar lite tid att göra så många på samma gång.

Haha, det tog inte många minuter att hoppa i mjukiskläderna efter att jag kom hem idag. Lever typ i dem när jag jobbar hemifrån!

Måndag

Idag har jag varit i väg och gjort den andra delen av en kombinerad ledarskaps- och styrelseutbildning som jag satt samman för en organisation här i Höör. Idag fördjupade vi oss i valberedningens arbete (som så många bara tänker pågår tre veckor före ett årsmöte) och det var både roligt och intressant. Nu blir det lite bloggande i väntan på att klockan ska slå tre och jag ska ringa en mentorsklient för ett samtal.

Tisdag

Jobbar mest för Innovationscenter men har också ett mentorssamtal inbokat.

Onsdag

Drar igång den första av de kurser som jag kommer att hålla digitalt de kommande månaderna, en fördjupningskurs inom projektledarskap. Sedan väntar också en intervju för en kommande artikel och två olika mentorssamtal.

Torsdag

Utbildar ett nytt gäng blivande projektledare hela förmiddagen och sedan bär det av en snabb sväng till Malmö för veckans sista mentorsmöte. De har verkligen samlat ihop sig den här veckan vilket bara är roligt! Att köra mentorsmöten är så spännande eftersom jag aldrig vet exakt vad de kommer att handla om på förhand samtidigt som de är effektfulla.

Fredag

Kommer att jobba med allt som behöver jobbas med och ska också se till att jag får klart de sista detaljerna kring vårens BossMaster-grupper samt det format för ledarskapsträningar som jag var på väg att dra igång innan depressionen kom och knackade på i stället. Men nu blir det snart av!

Och sen kommer februari vips att vara typ slut. Håhåjaja, tiden går onekligen fort när man har det roligt. Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och preppa mig för veckans första mentormöte. Nu kör vi! Hur ser dina planer ut för veckan?

Ack du sköna helg

Hej! Hur har du det? Har du precis som jag längtat efter den här helgen? Den här veckan har verkligen varit något i hästväg - och då inte på det bra sättet fyllt av söta små ponnyer. Men, det har gott och nu är belöningen strax här: en alldeles ledig och obokad helg!

Livets twists ans turns alltså, det gäller verkligen att bara hänga med och göra vad man kan på vägen.

Tillbakablick

På vägen upp till Stockholm i måndags fick jag ett trist besked som tyvärr smetade ut sig över hela veckan. Har haft svårt att fokusera, allt har gått i ultrarapid och jag har mest behövt fokusera på att inte spilla över alldeles känslomässigt. Uppdragen jag har gjort gick och blev såklart jättebra ändå men det kostade mer än vad det brukar. Så som det kan få göra ibland! Det går att leverera trots kassa förutsättningar men priset blir ofta lite högre.

Veckans bästa

Förutom att komma hem till M och katterna och vårt underbara lilla hus så har det varit guld värt att få jobbiga med personer som är vettiga och kunniga men också att få umgås med min moster, gå på bio och hänga med vänner. Det har också bokats in ett par riktigt roliga saker för framtiden - insåg igår att mars kommer att bli en månad full av massa roligheter.

Den här lilla sötsmulan är som vanligt ständigt nära.

Veckans sämsta

Well, det säger nog sig självt. Men i gengäld så har jag hunnit smälta det nu och då känns det som tur var inte alls lika jobbigt längre.

Veckans utmaning

Hela veckan, haha? Är därför jag är så extra glad nu över att vara hemma, borta är awesome men hemma är ändå bäst!

Introducerades till paranötter i veckan och blev väldigt förtjust! Perfekt snacks att knapra på.

Framåtblick

Det blir lite jobb utöver att prata med er här och nu men mest av allt blir det att vila och mysa rundor. Ligger just nu i soffan med min katt på fötterna och ja, får hon bestämma stannar vi nog här hela dagen.

Veckans ledarskapstanke

Jag blev i veckan påmind om hur många, främst i äldre generationer, som inte fattar än riktigt hur annorlunda många (såklart inte alla) millennials är, tänker och agerar i sitt arbetsliv. Det blev så tydligt under en lunch när fem millennials pratade om vad en tolererar i arbetslivet och inte och det var en solklar röd tråd att man inte står ut med vilka arbetsvillkor eller vilket ledarskap som helst om man inte måste. Då söker man sig vidare, använder de skyddssystem som finns eller börjar göra något annat. Det krävs mer av chefer och arbetsgivare att både locka och behålla millennials och lever man inte upp till det - nej, då genomsyrar vi det och säger hejdå. Extra kul med tanke på att en av utbildningarna jag levererade i veckan var just Management by Millennials.

Men ja, nu är det dags att chilla. Hoppas du får en finfin helg så ses vi på måndag igen!

Leva som högkänslig

Nio dagar av tio så tycker jag väldigt mycket om min högkänslighet. Färgerna är många och skimrande, en ljusglimt kan få mig att tappa andan och musiken vibrerar i hela kroppen. Men den där tionde dagen... Hade jag haft möjligheten att välja mellan att leva som högkänslig eller inte så hade jag gärna bytt bort den för det kan fan vara asjobbigt att vara känslomänniska.

Läs mer: Högkänsligt ledarskap - att vara chef och HSP

Tacka vet jag naturen och lyxen att få ha ställen där tystnaden och stillheten kan ge en vila och respit från sitt eget huvud med jämna mellanrum.

Leva som högkänslig

Inte minst när alla känslor virvlar runt huller om buller på högsta volym inombords och du bara vill hålla dig för öronen och fly. Fly från obehagskänslan som kryper under huden och får magen att kännas som ett svart hål. Framförallt när det händer flera olika saker som berör en starkt på en och samma gång och den starka känsloreaktionen egentligen inte är kopplad till en enda sak utan många. Usch. Usch och fy och blä.

Som tur var vet jag ju vid det här laget att känslor är övergående. Jag står mitt i känslostormen och vet att den kommer att stilla sig snart. Framförallt när jag ger den friheten att existera utan att för den sakens skull mata den med nytt bränsle. Att inte springa ifrån den utan i stället sänka tempot. Göra något som är roligt eller lugna aktiviteter som låter en vila. Kramas, pyssla med blommorna, städa i något skåp, gråta en skvätt när det behövs och skratta en stund senare. Får känslorna ta plats går de också snabbare över.

Det blir extra tydligt när jag är ledig och bara skrotar runt i mitt egna huvud. Det blir sällan tråkigt härinne. På gott och ont. Ibland tänker jag att det vore asgött att gå tillbaka till mina gamla beteendemönster och bara stänga av känslorna och döva dem med sysselsättningar istället. Men nä, det var inte nyttigt alls och det var en lättnad att inse att jag är högkänslig och försöka acceptera det konstanta känslobruset i stället. Även om det inte alltid är så bekvämt.

Vad säger ni andra högkänsliga härinne, tycker du det är jobbigt eller bra att vara HSP?

En blogglista om… Bloggande!

Hejsan! Hur är det idag? Här är det okej om än ovanligt tyst i skallen vilket innebär att jag behöver lite extra hjälp på traven för att få igång skrivandet. Därför blir det en blogglista om bloggande dagen till ära! Meta så det förslår och tyvärr har jag ingen aning om vart jag sett den men om jag hittar upphovsmakaren ska jag uppdatera den med en länk.

Dagens uniform är mjukiskläder, bekvämlighet framförallt!

Hur länge har du bloggat? 

I fem och ett halvt år nu… Helt sjukt ändå hur fort tiden har gått? Jag vet att säger det typ varje gång men på många sätt känns det som att jag bara har hållit på något år - samtidigt så känner jag mig som en veteran i bloggbranschen. Inte så stor eller så välkänd men ihärdig och kunnig inom mitt ämne, det är jag däremot!

På vilka sajter? 

Min egna endast: det var ett självklart val eftersom jag visste redan innan jag startade att jag ville driva den som en del av ett, mitt, företag i framtiden. Sedan vet man såklart aldrig vad som händer men just nu tänker jag att jag alltid kommer att ha bloggen här.

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera? 

Till 99 procent är det jag själv även om jag såklart använder en hel del genrebilder från bildbankerna också. En nödvändig mix eftersom jag trots allt har rätt så begränsad tid för att jobba med bloggen och faktaartiklarna annan bildsättning än selfies, katter och naturbilder. Fotar just nu bara med min Xiaomi Mi Note 10 men chefen har beviljat tjänstemobil från och med nästa kvartal så då uppdaterar vi fotandet en bit till även om det troligen kommer att fortsätta vara med good enough snarare än fantastiskt, hehe.

Vad är det bästa med att blogga? 

Kreativiteten som få bre ut sig. Allt skrivande - jag har alltid varit skrivande och drömde om att bli författare som liten. Men också att det gör det lättare för mig att göra allt annat i jobbet. Såhär, jag hade inte bara velat blogga om dagarna och jag hade inte heller bara velat utbilda eller bara arbeta med klienter. Det är mixen av att få göra lite av allt som är så innerligt roligt.

Och det sämsta? 

Att det finns så mycket mer jag skulle kunna och vilja göra på och med bloggen som inte hinns med.

Vilka blogginlägg har du fått mest kommentarer på? 

Det vet jag faktiskt inte! Under de senaste åren som har kommentarerna till största flyttats härifrån till Bossbrudsgruppen eller mejlen men jag blir lika glad varje gång det pingar till att någon skrivit något här med.

När bloggen fyllde ett firades det med ett bosskalas - något som jag hoppas på att ha tid, ork och utrymme till att styra upp igen. Foto: Emilia Westerström

Hur reagerar folk på att du dokumenterar och fotar så mycket? 

Bra fråga och jag tror inte folk reagerar något särskilt. Dels för att det nästan aldrig är någon annan som syns här och mest för att jag inte är någon klassisk livsstilsbloggare som fotar allt och publicerar. Sedan fotar jag såklart mycket ändå och är väl mest min man som tycker det är jobbigt ibland alternativt förbipasserande som tycker jag är konstig när jag gör det “ute bland folk”. Men ja, det senare är mer än vad jag orkar bry mig om.

Nämn en blogg du tycker mycket om! 

UnderbaraClara och Sandra är branschens giganter av en anledning och jag älskar hur de båda bloggar och vidareutvecklar hantverket som det är.

Hur ser du ut när du bloggar? 

Sitter eller ligger ner med datorn i knät. Har inte lyckats reda ut att blogga från mobilen och trivs bäst med att knacka tangentbord.

Hur många inlägg skriver du i veckan? 

Oftast fem men det anpassas efter mitt övriga arbetstempo. Har jag dräpande mycket jobb och inga bra idéer för inlägg så får här hellre stå tomt än att jag ska producera något under stress och press bara för att.

Kan du leva på din blogg? 

Inte om man tänker att leva av den i form av samarbeten. Sådana gör jag bara när riktiga bra tillfällen uppenbarar sig och det är samarbetspartners med samarbeten som kan bidra till er som läser. Men samtidigt är bloggen dörröppnaren för väldigt många andra uppdrag, exempelvis om man söker ledarskapsföreläsare eller om ni bloggläsare behöver min hjälp med rådgivning, ledarskapscoaching eller mentorskap. Så ur det perspektivet är den definitivt en del av mitt levnadsuppehälle!

Hur mycket tid lägger du på din blogg? 

Tidigare arbetade jag halvtid med bloggen, nu har det tyvärr behövt minskas ner lite så det blir kanske 1,5 dag i veckan. Vilket är synd för jag saknar att göra intervjuer och artiklar med chefer och andra sakkunniga.

Har du några gamla headers på lager? 

En! Den som prydde den första och förra versionen av hemsidan - gjord av min bättre hälft.

Hur länge kommer du att blogga? 

Förhoppningsvis länge till! Kan idag inte se något som skulle kunna fungera som slutdatum men såklart, en vet aldrig vad som kan hända. Dock! För ett gäng år sedan blev jag erbjuden ett grymt jobb som jag 1. aldrig hade kunnat få om jag inte hade börjat blogga och 2. aldrig tidigare hade drömt om att kunna få. Men, ett villkor som ställdes var att att jag var tvungen att sluta blogga och ja, ni kan ju se vad det villkoret ledde till. Haha! Jag hoppas att Bossbloggen kan få växa och utvecklas i många, många år till. Älskar den här platsen helhjärtat och trivs så bra att få göra detta.

DO har avgjort: diskriminering att medvetet använda oönskat pronomen

Jag vet inte om du såg tidningsrubrikerna och inlägget i sociala medier men för en tid sedan cirkulerade det en del om en lärare som gick emot elevens önskan att till- eller omtalas som hen eftersom eleven identifierar sig som icke-binär. Nu har DO avgjort att läraren har diskriminerat eleven genom att medvetet använda ett felaktigt och oönskat pronomen och har bedömt att eleven bör få diskrimineringsersättning.

Respekt är ett ofta återkommande ord när det gäller ledarskap och att använda de pronomen som olika individer föredrar och önskar - ja, det är det respektfulla att göra som ledare och chef.
Bild: Sharon McCutcheon on Unsplash

Diskrimineringen pågick i över en termin

Eleven hade med sina föräldrar redan vid skolstart informerat till bland annat läraren att hen är icke-binär och har hen som pronomen. Läraren vände sig dock emot detta och uppgav, enligt DO, “att hon inte kan använda ordet hen i tal” och istället fortsatte läraren att medvetet använda elevens oönskade pronomen. Detta lyftes vidare till rektorn som skulle diskutera detta med läraren men situationen pågick i över en termin. Läraren blev, efter att skolan vidtagit åtgärder, avstängd och uppsagd - något som DO har inte bedömt - däremot slår de fast att lärarens beteende är allvarligt diskriminerande.

- Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier och något som en rektor omgående måste se till upphör. I skolan ska alla elever känna sig trygga och respekterade och inte behöva utsättas för diskriminering. Det är särskilt viktigt att lärare gestaltar och förmedlar denna värdegrund, säger DO:s processförare Isabelle Arsova i DO’s pressmeddelande.

DO har även begärt att eleven ska få diskrimineringsersättning från utbildningssamordnaren.

Min bedömning? Jag är så ledsen att eleven, och alla andra som inte identifierar sig med det binära systemet, har behövt och får uppleva diskriminering som denna och ser därför detta som en väldigt viktig (och självklar) bedömning från DO’s sida. Jag hoppas avgörandet kan öppna upp fler ögon inför vad diskriminering kan vara och innebära och i sin tur bidra till att icke-binära, men också transmän och transkvinnor, inom både skola och arbetsliv kan få bättre arbetsmiljöer.