On the rail again

Hejsan! Hur är det? Med mig är det helt okej efter en fin helg. Var nog rätt mör efter veckan trots allt för sov större delen av lördagseftermiddagen och på söndagen åkte jag tyvärr på en omgång migrän. Som tur var släppte den igen under eftermiddagen och kvällen så det blev en trevlig helg med massa familjemys och brädspel.

Får för första gången åka i en av SJ’s nya vagnar och måste säga att det är riktigt luftigt och bekvämt. Senaste tiden har jag dessutom börjat boka lugn vagn för att maxa arbetsron på vägen.

Veckans happenings:

Sitter (surprise!) på tåget på väg till Stockholm, haha. Åker i och av princip alltid upp dagen innan före leverans för att inte riskera förseningar eller tågstrul så blir storstadshäng från idag till och med på torsdag.

På att-göra-listan:

Det får väl vara att hänga i studion och spela in ledarskapsutbildningarna Management by Millennials och Ny som chef. Ska bli kul! Den övriga veckan kommer att ägnas åt att skriva klart de utbildningar som är inbokade för februari och mars samt att blogga.

Ser fram emot:

I kronologisk ordning? Att få umgås med min moster, onsdagens middag med ett par vänner, komma hem till M och katterna och fredagens frisörbesök, hehe.

Ser inte fram emot:

Ett par samtal som jag behöver ha med diverse vårdinstanser som jag misstänker kommer vara rätt så trista.  

Alla hjärtans dag då?

Alltså, ingen av oss bryr oss ett dugg om den här dagen men jag gav faktiskt M en överraskning i morse: en inbokad staycation med spa och middag om några veckor. Vet inte hur romantiskt det är dock eftersom det var hans julklapp han skulle ha fått förra året men som inte blev av då, haha.

Sedan återstår det såklart att se vad som dyker upp på vägen, mitt jobb är roligt på det viset att en som aldrig vet det på förhand. Vad har du för planer för veckan?

Fortsatt tio ton lättare

Hallå! Hur är det? Mår du bra? Det gör jag - känner mig fortsatt fjäderlätt och avslappnad vilket är en fantastiskt trevlig kombination. Lite trött eftersom det blev senare igår än tänkt men ja, det var av en bra anledning! Ska vi kika tillbaka på veckan som på många vis varit business as usual? Ja, det gör vi!

Skånsk vinter är knappast den mysigaste upplevelsen med mycket väta och lera. Tur att jag gillar väder när jag är ute i det grå för annars är väl risken att man aldrig hade kommit ut, haha.

Tillbakablick

Det har mest varit jobb och träning som stått i fokus den här veckan. I den förstnämnda har det varit mycket att göra med en go’ känsla och väldigt varierande dagar. I den senare har jag utmanat mig själv rejält och är så grymt glad för både det och att det har gått och känts bra i kroppen. Några längre promenader, sjukgymnastik, lite löpning och framförallt - inga stora bakslag! Jag har blivit trött och seg vissa dagar men en natts sömn har liksom räckt för att återställa mig från det vilket ändå är rimligt.

Veckans bästa

Feedbacken från veckans utbildningsuppdrag och alla fina klientsamtal i olika former! Allt jag kunnat göra i trädgården! Faktumet att fåglarna kvittrar i mängder och att solen har lyst fler gånger om! Det plus känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle har varit en ruggigt fin kombination. Massagen i går som inte var särskilt mysig men som förbättrade rörligheten och cirkulationen i mina händer och armar rejält. Och så hade vi ett efterlängtat teammöte för Bossbrudsgänget också, riktigt gött!

En av dagarna när det var mycket telefonprat hade jag en väldigt sur liten katt som blängde på mig vart jag än gick.

Veckans sämsta

Det skulle väl vara huvudvärken som pinade mig i måndags? Usch, den var ingen höjdare.

Veckans utmaning

Utmaningen i att utmana mig själv i träningen. Behöver vara försiktig med att inte gasa på för hårt samtidigt som jag både vill och behöver utmanas för att kunna bli starkare och tåligare. Den är inte helt enkel att få till men det känns som om jag är på rätt spår.

En av ängs- och betesmarkerna en bit hemifrån som just nu ser mer ut som en liten sjö.

Framåtblick

Om en stund så vankas det styrelsemöte för vägföreningen och sedan kommer min systerson hit för att hänga lite. Utöver det hoppas jag helgen bjuder på trädgårdsfix, god mat och massa slappande. Har egentligen lite jobb som inte hunnits med under veckan men nä, det får vänta till måndag.

Veckans ledarskapstanke

Något som stått ut lite extra är hur viktigt organisationskulturen är för att ett team ska kunna arbeta optimalt och trivas på samma gång. Såg det nämligen så tydligt hos styrelsen som jag utbildade i tisdags - de hade en verkligt hjärtlig och välkomnande stämning som man inte ser överallt. Väldigt fint och fick mig att inse att jag behöver skriva en artikel om hur en kan göra för att kunna se det som ledare så ni kan använda det ute i era olika grupper. Vad tror du om det? Kan det vara bra läsning?

Nu när restriktionerna är borta

Det är spännande att följa allt som händer nu när restriktionerna är borta och många av oss ska gå tillbaka till kontoren. Möten blir analoga igen, evenemang och festligheter planeras och drar igång. Å ena sidan är det såklart roligt - å andra sidan så känner jag mig fortfarande lite… Försiktig. Kanske mest för att det inte är förrän nu som jag känner mig riktigt återställd från Corona-omgången i januari? Det gick ju ändå okej men så roligt var det inte att jag vill göra det igen typ.

Nu öppnar världen upp ord och det kommer såklart att påverka våra arbetsliv på olika sätt! Bild: Pexels from Pixabay

När restriktionerna är borta

Men ja, här är några tankar och spaningar som jag har sett utifrån min roll som ledarskapsutvecklare:

• Det jag ser mest fram emot är att kunna träffas mer. Boka in fikor, luncher och ses. Märker redan hur den typen av förfrågningar ökar vilket känns roligt.

• Jag hoppas att direktivet “stanna hemma om du är sjuk” ska fortsätta. Samtidigt har jag det senaste året tyvärr också sett att sjukjobbstrenden har ökat, dvs att man jobbar fastän man är sjuk men man gör det hemifrån. Den är en risk att hålla ögonen öppna på som chef för om vi är sjuka går återhämningen snabbare om vi faktiskt vilar och återhämtar oss jämfört med om man fortsätter jobba. Samtidigt förstår jag att det sker eftersom det ibland är jobbigare att ställa in saker och boka om saker än att genomföra dem på distans. Här tänker jag att att vi som ledare behöver vara både noggranna och tydliga: är en sjuk - då ska man vara sjuk. Annars är risken att vi skapar och stärker fenomenet med distanserad sjuknärvaro och det är blir inte bra för individen, teamet eller organisationen i längden.

• Jag hör väldigt blandade reaktioner på att klivet tillbaka till kontoret från omgivningen. Det jag hoppas är att de arbetsgivare som kan erbjuda hybridlösningar för kontor vs hemarbete faktiskt kör på det. Ett sådant upplägg handlar om att stärka sin attraktionskraft som arbetsgivare och att låta bli att göra det är allvarligt talat bara att skjuta sig själv i foten.

• En sympatisk grej som jag hoppas att vi kommer att behålla även framöver är förståelsen för att någon blir sjuk och att det inte är så svårt då att ställa om eller boka om. Att den som säger “tyvärr, jag har blivit sjuk” respekteras och att omgivningen fortsätter att uppskatta att man säger till istället för att ses ändå som planerat.

• För min egen del kommer det att fortsätta vara hemarbete som gäller i första hand om inte kunduppdrag kräver att jag reser vilket känns både bra och roligt. Nu när jag har varit så pass mycket i Stockholm under de senaste månaderna är det tydligt hur mycket jag har saknat att vara på resande fot. Samtidigt tycker jag att en ska fortsätta ha respekt för att pandemin fortsätter och att det är klokt att fortsätta vara försiktig kring smittspridningen.

Vad tänker du kring att restriktionerna lättas och hur påverkas du av det i din yrkesroll? Vore intressant att höra!

Lycklig

Lycklig. Hela vägen inifrån och ut. Lycklig och tacksam. Det är jag idag! Går runt i vårt lilla hus, från hallen till köket, upp i tornet och ner till sovrummet och är så glad att det vibrerar i hela kroppen. Är gråtigt tacksam för så mycket. M och katterna. Att våren och sommaren ligger framför oss. Att jag får göra skillnad på jobbet och att uppdragen fortsätter trilla in och landa för våren. Känner mig tio ton lättare efter gårdagens arbetsdag och nu framöver är det mycket som ska göras men i mer lagom takt. Livet känns ljust. Hoppfullt och möjligt!

Vilken lyx det är att få må bra ändå och vad fint att det kan vara sådan skillnad jämfört med för ett år sedan då jag var på väg in i depressionen. Välmående är inget jag tar för givet.

Kändes först lite läskigt att sätta det på pränt eftersom jag vet hur snabbt allt kan vända tills jag insåg att det är just därför ska jag spara detta ögonblick här. Rista ner det i cyberrymden. Att jag fick uppleva en dag där allt är varmt, glittrar och sprudlar trots bitande kallt februariregn. Tack livet för det!

Personlig som chef

Vi har konstaterat förut att det både går att vara kamratlig och chef på samma gång (och inte måste vara det ena eller det andra) samt skillnaden mellan att vara personlig och privat. Men hur personlig kan och ska man vara som chef då? Hur vet man var gränsen går och vad ska man tänka på när det gäller att vara personlig som chef? Låt oss kika närmare på det!

En av de positiva sakerna som jag själv upplever med att vara personlig som chef är att det blir roligare att arbeta tillsammans. Det blir lättare att skoja och ha roligt om man känner varandra bättre. Bild: Windows on Unsplash

Några faktorer som påverkar

Det finns flera olika faktorer som har en påverkan på hur personlig du förväntas, kan och bör vara som ledare. Men några av de mest framträdande är:

Organisationen du jobbar inom

Alla organisationer har sin organisationskultur där vissa är mer formella och andra mer avslappnade. Givetvis med påverkan från själva verksamheten! Olika branscher och olika yrkesroller har olika förväntningar på sig inom sitt yrkesutövande både externt och internt.

Teamet och medarbetarna

Alla är vi olika (surprise!) och det gäller såklart också som arbetstagare. Vi är olika nyfikna och olika intresserade av människorna omkring oss. Exempelvis: för en del personer är det viktigt att ha en personligare relation med sin chef där man vet vad som händer på helgen, vad barnen heter och vad livet utanför jobbet kan bestå av. För andra är vi som ledare endast en funktion som man behöver i sitt eget arbete och man är inte ett dugg intresserad av vad chefen ska äta till middag men vill såklart veta vad som påverkar jobbet. Det inte finns inget rätt eller fel med något av de olikheterna tänker jag - däremot behöver du som chef förhålla och anpassa dig efter det.

Vem du är och vad du trivs med

Sist, men absolut inte minst, spelar du själv såklart en viktig roll. Hur funkar du? Är du jätteprivat och säger inget om dig själv på jobbet? Är du superpersonlig med alla? Eller är du personlig med några få? Visst, som ledare behöver vi i första hand anpassa oss efter verksamhetens och teamets behov - samtidigt innebär inte det att vi ska ignorera, köra över oss själva eller byta personlighet för det.

Hur personlig vill och kan du vara som chef?

Här är några frågor som kan hjälpa dig att reda ut var dina gränser går:

• Hur personlig vill och trivs du med att vara på jobbet?

• Vad känns bekvämt att dina kollegor vet om dig?

• Vad gör det inte?

• Vad om dig själv, om ditt jobb och om ditt privatliv kan du tänka dig att dela med andra?

• Vad vill du hålla privat?

• Hur skulle du definiera privat information om dig själv? Om andra?

• Är det lika eller annorlunda jämfört med om det hade gällt dig själv?

• Om du reflekterar över hur personlig du är som ledare och skulle uppskatta det på en skala från 0-10 där 0 är superprivat och 10 är gränslöst personlig. Var på skalan befinner du dig i olika situationer?

• Är du mer personlig med vissa än med andra i ditt team i dagsläget?

• Har du någon gång varit för personlig? Hur var det och vad hände då?

• Har du något läge där du känner att du är lagom personlig? Hur fungerar det?

Genom att svara på frågor som dessa och reflektera kring olika scenarios kickar du igång en utvecklingsprocess som kan göra dig mer medveten om hur vill du personlig du vill vara och framstå som ledare. Skriv gärna ner dina tankar och insikterna som du får på vägen! Det ger ofta mer att sätta det på pränt eller att säga det högt jämfört med att bara tänka på det.

En annan bra sak att ha i åtanke är att allas personliga space varierar. Det som känns privat för dig är kanske inte det för en annan. Bild: Ioana Cristiana on Unsplash

Några saker att tänka på

Bara för att du är personlig måste du inte dela alla detaljer med alla hela tiden

Läs det en gång till: Bara för att du är personlig måste du inte dela alla detaljer med alla hela tiden

Det här är viktigt! Om du delar något som är personligt på gränsen till privat: tänk igenom före vad som känns okej att dela och vad som inte känns okej. Alla behöver inte veta allt. Kanske behöver de inte veta något alls? Den trend som råder hos, och krävs, av yngre generationer med mer transparens är bra men det innebär inte att vi behöver vara utelämnande för det.

Vad vill du ha för stämning i teamet?

Som ledare sätter och bidrar du stämningen för teamet och då är frågan: vilken stämning vill du att ni ska ha? Inte för att det är så enkelt att bestämma sig för det och så händer det: men om du inte har en vision kommer du inte ha en riktning att arbeta mot.

När du vet det blir det också lättare för dig att använda ditt ledarskap till att påverka stämningen, exempelvis:

• Starta samtal genom att dela något personligt

• Hjälpa medarbetarna känna varandra, eller dig, närmare genom att ställa frågor men också svara på dem

• Läsa av stämningen som råder och nudg:a den vid behov, kanske lätta upp stämningen genom att prata om något annat än jobb etcetera.

För att nämna några då. Du är som chef är inte ensam ansvarig för stämningen i gruppen men du kan absolut vara med och påverka den!

Relationerna till dina medarbetare

Det kan ibland lätt polariserat med vilken relation man ska ha som chef och medarbetare. Typ, antingen pratar vi bara om jobb och fokuserar på att få det gjort eller så ska vi vara jättebra kompisar. Och som vanligt går, och bör, det nyanseras betydligt mer än så, exempelvis genom att vara professionell och vänskaplig på samma gång. Dock finns ingen one size fits all-lösning på hur dina relationer med medarbetarna ska vara utan det avgör du och personerna du leder med hänsyn till ett gäng risker som du bör försöka undvika:

Risker du bör undvika

Favorisering

Favorisering är ett big no-no och kan vara svårt att undvika om man vill vara personlig som ledare. Men det går! Var dock noga med att vara lika transparent oavsett vem du pratar med. Sök lika mycket kontakt med alla, interagera så likvärdigt som möjligt med alla. Och, var medveten om hur dina individuella relationer påverkar gruppen för det gör dem.

Prata för mycket om andra medarbetare

Ha som tumregel att inte dela saker om andra medarbetare utan att tänka igenom 1. individernas integritet och 2. effekterna som det du säger kan ge. Det är naturligtvis inte så svartvitt att vi aldrig får prata om andra till varandra men var medveten när och hur du gör det, helst i övervägande positiva ordalag, kortfattat och bara om det behövs. Exempelvis om du behöver prata om person A till person B om det behövs för att hantera, underlätta eller förbättra en situation eller deras relation.

Om du har för (o)vana att prata om enskilda medarbetare med andra medarbetare för mycket så kan det å ena sidan leda till att du och personen kortsiktigt får en lite starkare relation men å andra sidan, om detta sker ofta, är risken att den du pratar med börjar undra “vad säger chefen om mig till andra?”. Därför gäller det vara lite varsam med hur mycket du pratar om andra medarbetare, vad du säger och till vem du gör det.

För mycket skitsnack och negativitet

Såhär, alla har vi någon gång blivit arga, frustrerade och irriterade på jobbet. Det är fullt förståeligt och helt okej! Ledare får också ha och via känslor. Vad vi däremot behöver vara medvetna om är, återigen, hur vi gör det. För mycket negativitet smittar tyvärr lätt av sig och att prata illa om andra offentligt blir sällan bra i längden plus att det med riskerar att sprida sig och påverka arbetsklimatet väldigt negativt.

Med det sagt får vi nog hålla oss här annars kommer den här artikeln bli alldeles för lång. Men jag hoppas och tror att det kan vara en bra grund att utgå från när det gäller att vara personlig som chef. Vad säger du som läser? Hur personlig är och vill du vara som ledare med de du jobbar med?