Ett arbetsliv där alla är välkomna

Att dagens arbetsliv inte är jämställt eller jämlikt hoppas jag inte är en nyhet för någon av er som läser Bossbloggen. Några som drabbas hårt av den här ojämställdheten på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättningar. Enligt DO har var fjärde person med funktionsnedsättning utsatts för kränkande särbehandling, diskriminering och negativa attityder från arbetsgivare på grund av sin funktionsvariation. Hur skapar vi ett arbetsliv där alla är välkomna också utifrån detta perspektiv? Louise Vidlund, föreläsare och blivande författare, delar med sig av sina bästa råd:

Har du granskat dig själv som ledare och er egen organisation? Hur inkluderande är ni och är verkligen alla välkomna? Bild: Mabel Amber från Pixabay

Så skapar vi ett arbetsliv där alla är välkomna

Döm inte personer på förhand

Det borde vara en självklarhet för oss alla att inte vara ytliga. Än mer att det alltid, men extra mycket i en rekryteringsprocess, är viktigt att inte döma personer på förhand. Tyvärr sker det ändå, både i jobbsammanhang och utanför. Louise Vidlund, som är född med en svår funktionsnedsättning med svår benskörhet, upplever det ofta i sin vardag.

− Jag är vem som helst i en liten kropp! Jag gick mediaprogrammet i ett vanligt gymnasium, har tagit körkort och är trettio år och ändå är det vanligt att personer ofta vänder sig till min assistent i första hand och pratar över huvudet på mig. Eller så börjar de prata bebisspråk med mig vilket jag blir både ledsen och irriterad över. Dessutom får jag mycket kommentarer från folk som tror att jag är ung bara för att jag är kort och det sårar mig också, säger Louise Vidlund.

Hennes råd är att alla som själva inte har en funktionsnedsättning ska bli medvetna om hur det beter sig mot personer som har det och sluta dra förhastade slutsatser om vad personen klarar och inte klarar. Och, framförallt, inte döma henne eller någon annan som du inte känner på förhand.

Louise Vidlund Foto: Privat

− Jag kan se på folks ögon och kroppsspråk om de dömer mig eller inte så det tycker jag är A och O. Döm inte rätt ut, rakt av om någon passar in eller inte bara för att hon eller han sticker ut. Var mer öppensinnad än så, säger Louise Vidlund.

Se möjligheter

Nästa steg är att våga se möjligheter i stället för att bara se problem och även om det finns företag som ger chanser till personer med funktionsnedsättning behöver de bli fler. I Statistiska Centralbyråns publikation Situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning 2019 ser vi bland annat att sysselsättningsgraden är lägre än hos övriga befolkningen.

− Många funkisar kan mer än vad man tror! Bara för att någon har svårt att gå eller är rullstolsburen så har alla något man är bra på. Det finns ett fåtal företag som kan tänka sig att ge chanser men de är inte många och borde vara fler, säger Louise Vidlund.

Ta ditt ansvar som ledare och ge folk en chans

Sist men inte minst är det viktigaste är att företag ger fler personer med funktionsvariation en chans i arbetslivet. Det är lätt att tänka att ”någon annan” organisation får bidra till detta men fler kan göra mer. Inte minst om ni börjar tänka innovativt och också anpassar tjänster och er arbetsplats efter personer och inte bara tvärtom.

− Även om du är äldre eller har en högre utbildning är ingen färdigutbildad. Våga anpassa tjänster efter personers förmågor och låt dem lära sig det de inte kan under tiden. Mycket går att lära sig efterhand som man gör det, säger Louise Vidlund.

Det är därför hon utöver att arbeta som föreläsare också är aktiv på sina sociala medier, exempelvis Instagram och YouTube, och visar upp vad hon gör även om hon är funktionshindrad.

− Jag vill göra så mycket men samhället är inte alltid anpassat för funkisar och jag vill vara en del av att förändra det. Alla ser olika ut och att det inte är så konstigt med det, säger Louise Vidlund.

Vad säger du som läser? Har du några tankar, tips eller erfarenheter att dela med dig av?

Tillbaka till det lugnare tempot

Hallå! Hur är läget då? Här är det bra tycker jag. Ligger på gästsängen i tornrummet, inlindad i en filt med en sur katt vid fötterna och stinker av tigerbalsam. Allt skrivande förra veckan tog ut sin rätt i armarna så från och med nu går jag tillbaka till det lugnare tempot även om jag fortfarande har mycket att stå i. Med undantag för läkarbesök ska jag jobba hemifrån hela veckan vilket känns... Jättekonstigt! Inte för att jag har rest runt särskilt mycket den senaste tiden men det har ju ändå blivit en-två dagar i veckan som jag har varit i Malmö eller Lund på grund av podden och möten som inte kunnat göras digitala.

Veckans planer då

Tja, vet knappt vad jag ska säga om veckan. Jag tänker röra mig på, vila om jag blir trött av motionen och jobba på. Skrev i Bossbrudars bossutmaning att mina ledord för veckan är "lugn, mentalt stark och inkännande" och ja, det summerar väl ambitionerna på pricken! Det är mycket som ska skrivas men tack vare att min produktivitet förra veckan känner jag att skrivflowet ligger mig nära till hands nu.

Förutom det så är det klientarbete som väntar och vi ska ha möte med Bossbrudsteamet - tjoho! De sakerna är jag såklart megapeppad på. Och nu kom solen fram också, låg och disig. Känns bra och förmiddagskaffet kommer definitivt att drickas utomhus.

Här på bloggen kommer det rulla på som vanligt och ska du läsa en sak så är det morgondagens artikel, den är extra viktig! Annars, hur ser din vecka ut?

Produktionsbubbla

Hallå! Hur är det med dig? Med mig är det hyfsat bra. Jag har ju befunnit mig i en galen produktionsbubbla den här veckan och det känns nu men på ett sätt som är okej och normalt efter att en har ansträngt sig. Ska vi kika tillbaka på veckan och allt den har inneburit? Ja, let's do that!

Två glada poddare efter måndagens session i studion!

Tillbakablick

Tja, rubriken sa egentligen allt. Jag har skrivit och skrivit och skrivit mest hela veckan förutom i måndags och de stunder när jag har arbetat med klienter. Men! Jag har äntligen fått gjort en sak som jag har velat göra med min Instagram - nämligen att skapa höjdpunkter i min profil där. Hemsidan blir mer och mer klar och dessutom har detta varit en texttung vecka på bloggen med rejäla bloggartiklar. Men det är kul att se att framförallt Management by Trump artikeln har uppskattats.

Veckans bästa

Känslan av att göra ett riktigt bra jobb! Och det känner jag ändå att jag har gjort den här veckan: både här på bloggen och i arbetet med klienter har jag levererat precis det som behövdes. Sedan hade jag hoppats på att jag skulle ligga helt i fas efter den här arbetsveckan och vet du vad? Det gör jag nästan nu. Har lite backlog kvar men den är fasiken pytteliten jämfört med hur den såg ut i början på veckan. Mycket, mycket skönt!

Igår behövde jag faktiskt lämna hemmakontoret och det var så skönt. Satt för mig själv i ett hörn på ett av mina stammisfik hela dagen och bara knackade tangentbord.

Veckans sämsta

Allt strul och otur med tekniken som jag har haft den här veckan. Mejlen, kaffemaskinen, mobilen... Det har varit rätt enerverande.

Veckans utmaning

All research som jag har gjort för några av de artiklar som jag har gjort. Det tar verkligen tid även om det såklart är värt det i slutändan.

Den här lilla har varit ömsom nöjd och ömsom sur i veckan. Hon gillar att jag jobbar hemifrån men när jag lägger in den här extra jobbväxeln och går in i produktionsbubblan blir hon istället purken eftersom den är för intensiv för hennes smak.

Framåtblick

Den här helgen kommer att handla om motsatsen till vad veckan har fokuserat kring: att slappa, vara utomhus, rörelse och vila.

Veckans ledarskapstanke

Den här krönikan dök upp i mitt flöde igår och är en viktig läsning om hur lönediskriminering kan se ut i dagens arbetsliv. Läs den och granska dina egen verksamhet. Finns det några osakliga löneskillnader som ni skulle behöva göra något åt?!

Och berätta gärna, hur har din vecka varit?

Sinnesro

Sinnesro. Är inte det ett vackert ord så säg? Det låter så jäkla gött att ha det rofyllt inombords. Ni som hänger här vet redan att jag är en känslomänniska i kubik, högkänslig som jag är. Dessutom fartfylld och det händer ofta mycket även om jag inte är ett fan av drama. Alex brukar likna mig vid en virvelvind och jag kan känna igen mig i den beskrivningen, haha. Men min styrka i det är att jag ofta befinner mig i vindens öga och här är jag grundad och klarsynt. Här råder sinnesro och i avsnittet berör vi mycket meditation och andra saker som vi gör för att skapa vår balans i vardagen och i vårt ledarskap.

Förra veckans avsnitt: Management by Millennials

Måste förresten komma i håg att fråga Alex nästa vecka om vad Ohm Mani Padme Hum betyder. Kan vi hjälpas åt att minnas det?

Sinnesro

Efter att vi spelat in avsnittet så kom jag dock på två saker till som har stor betydelse för min sinnesro. Den första är att se på de saker som påverkar mig känslomässigt och se: vad ligger på mitt ansvar här? Och vad ligger bortom min kontroll? Det går inte alltid lätt att se vart gränsen går, men ofta går den att skönja. Vilket gör det möjligt för mig att ta tag i de saker som ligger på min sida och i gengäld försöka acceptera och ha tålamod med det som inte ligger hos mig. Jag lyckas såklart inte alltid med det, coz' being human, men att jag aktivt försöker göra såhär underlättar jättemycket för mig.

En annan faktor som spelar in är också min förmåga att vara transparent och så ärlig som möjligt mot mig själv och min omgivning med hur jag mår och hur jag har det. Inte på så sätt att jag skriker ut hur jag mår varje timme (som gamen i Robin Hood) utan snarare för att jag inte är intresserad av att leva bakom den leende fasaden som jag en gång använde mig väldigt mycket av. Och det är befriande tycker jag! Det hjälper mig att justera både mina och omvärldens förväntningar på mig själv och det är viktigt för mitt välmående eftersom jag gillar att prestera.

En liten uppdatering om min spiritualitet

Jag har fått en liten blänkare från en vän som ville att jag skulle vara lite tydligare kring det här med min spiritualitet. I podden så konstaterar jag att jag inte har den andlighet som Alex har och att jag inte är spirituell. Men det senare är såklart en tolkningsfråga och beror på vad man jämför med. Exempelvis har jag svårt för att förstå fenomen som attraktionslagen eller när tron på universum blir en slags religion. Samtidigt tänker jag på min egen kropp i tre delar: kropp - själ - medvetande, vilket i sin tur är superflummigt enligt andra. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det finns mer i världen än vad vi ser med blotta ögat men jag känner inte av kristallers energier även om jag är väldigt svag för kristallerna själva. Jag läser horoskop och tycker att det kan vara jättekul men skulle inte anpassa mitt liv efter det.

Så om jag skulle sammanfatta mig själv i den här frågan skulle jag säga att jag är öppensinnad, nyfiken, road och skeptisk på samma gång! Det viktigaste av allt är att jag inte dömer någon annan för hur mycket eller hur lite spirituell man är. Jag tänker att det faller in i religionsfrihet att själv få välja vad man tror på och inte här i världen så länge det inte skadar, utnyttjar eller sker på andras bekostnad. Och, att det alltid finns mer att lära sig och upptäcka om oss själva och världen vi befinner oss i!

Men ja, det var ett sidospår. Poddavsnittet som handlar om detta hittar du som vanligt på både Podbean och Spotify och jag kan verkligen varmt rekommendera dig att lyssna på det. Alex delar med sig av många klokskaper och jag hoppas att vi lyckas nyansera den trend som råder nu med att du antingen är superbusinessminded eller megaharmonisk som två olika ytterligheter mot varandra. Det går att vara och göra både och, promise!

Vad säger du om meditation? Är det något som du använder dig av i din vardag?

Leda på distans när alla jobbar hemifrån

Läsarfrågan:

Hej! Jag jobbar, som många andra nu, hemifrån och hela teamet gör detsamma. Tycker att det har funkat helt okej, vi alla ser allvaret i situationen och har möten digitalt. Men jag märker än mer nu att detta sliter på oss och jag tycker det är svårt att leda hemifrån när alla jobbar på distans. Alla möten är redan digitala och vi kan inte ses utomhus på ett bra sätt. Har du några tips eller råd?

K.

Svar:

Hej K! Tack för att du skriver och heja alla oss som kämpar på i dessa tider. Jag läste faktiskt senast igår en studie från Remote Lab som visar att majoriteten av medarbetarna är positiva till att jobba på distans och vill fortsätta göra det i större utsträckning efter pandemin. Något som cheferna, enligt studien, är betydligt mindre förtjusta i eftersom det är svårare att leda på avstånd och att man som chef inte har samma koll på vad medarbetarna som gör. Detta trots att medarbetarna ofta överarbetar hemifrån. Jag säger inte att så är fallet för dig! Men det kan vara en relevant kontext som är bra att känna till.

Så, till din fråga som är rätt så brett ställd. Men jag ska givetvis göra mitt bästa för att svara på den och hoppas att det kan bidra med några nya tankar och perspektiv.

Läs mer: Led digitala möten som #enriktigboss

Även om det kan kännas tufft att leda på distans är det ingen omöjlighet! Bild: Pexels från Pixabay

Leda på distans när alla jobbar hemifrån

Det finns hel del faktorer som kan underlätta ledarskap på distans. Den första av dem är att ni behöver:

Skaffa er en gemensam karta

En av fördelarna med ledarskapsmodellen Bosskartan är att den ger arbetsgruppen en gemensam grund att utgå ifrån. Och de två första hållpunkterna när man använder en skattkarta är att ni behöver ett mål - så att ni vet vart ni ska någonstans och sedan också veta varför ni ska dit. Detta behövs alltid men blir extra viktigt när teamet inte befinner sig på samma plats. För att hänvisa till den film som oftast får exemplifiera Bosskartan: Sagan om ringen. Brödraskapet som ska förstöra ondskans ring är bara samlade den första delen av sin gemensamma resa - sedan går de egna vägar men målet är fortfarande solklart. Ringen måste förstöras (och två stycken är delegerade att göra det) och övriga gruppen behöver hjälpa

De flesta har redan detta i sin vanliga verksamhet men nu är förutsättningarna annorlunda. Hur ser ert mål ut nu när alla jobbar på distans? Varför är det viktigt att ni når det? Vilka spelregler har ni för ert hemmaarbete? Exempelvis om det är särskilda tider och rutiner som gäller. Vilka olika behov har du som ledare och medarbetarna?

Tillit och förtroende

En annan viktig faktor i distansledarskap är såklart också tillit och förtroende. Känner vi inte det till medarbetarna är det både normalt och lätt hänt att ens behov av att känna kontroll ökar - man börjar kanske oro, fundersamhet och dubbelkolla saker. Och låt oss inte förringa att det finns medarbetare som har svårt att hantera distansarbete. Vissa jobbar mindre än vad de ska medan de flesta, enligt ovan studie, arbetar mer än vad de ska.

Här tänker jag att transparens är ett viktigt verktyg, både med förväntningar och ansvaret som den mer fria arbetsformen innebär. Prata om hur ni jobbar bäst och glöm inte bort det viktigaste: att jobbet blir gjort. Märker du som chef att det är si och så med resultatet som medarbetaren gör är det viktigt att följa upp och vara tydlig och transparent med vad som brister och fråga hur du kan hjälpa medarbetaren att lyckas.

Inled och avsluta veckan tillsammans

Nu vet jag inte hur stor arbetsgrupp du har men ett annat tips som kan bidra till att ni både sätter fokus och stärker teamkänslan är att inleda och avsluta veckan tillsammans med ett videomöte. Då blir det en naturlig arena för att gå laget runt och prata om vad som komma skall respektive vad som har hänt.

Använd telefonen

Jag vet inte hur väl du känner igen i detta - men ett vanligt scenario i dessa tider är att många chefer känner att det är svårt att hålla personlig kontakt med medarbetarna. På kontoret är det lättare att se hur andra mår och beter sig och det kan ibland gå att fånga upp i videosamtal. Men är man många och i ett möte kan det ändå vara svårt att avläsa. Därför vill jag slå ett slag för klassikern att lyfta på telefonluren!

Video i all ära, det kan vara jättebra format att läsa av varandra med. Men fördelen som telefonen kan ha är att den blir mer personlig och innerlig. Med lite träning går det rätt snabbt att höra hur personen på andra sidan mår och det kan ibland vara enklare att prata om saker när man inte måste titta på varandra när man gör det. Så ta för vana att faktiskt ringa dina medarbetare med jämna mellanrum för att stämma av läget och prata om allt och ingenting.

Hur länge ni sedan pratar och hur ofta du gör detta beror på dig och medarbetaren. Vissa uppskattar att få ett samtal varannan dag medan andra är nöjda med att få det varannan vecka. Det som också händer när ni har såna här "check-in"-samtal regelbundet är att du undviker en annan vanlig bieffekt av distansledarskap: att chefen bara hör av sig när något är fel. Då skapar det en naturlig samtalsmiljö för er. Och ja, det finns de som hatar att prata i telefon. Då kan det vara bra att fråga medarbetaren exempelvis: "Jag skulle vilja ha en samtalsyta där vi kan checka av läget på ett informellt och avslappnat sätt. Vilket sätt hade du föredragit, telefon eller video? Och hur ofta hade du velat att vi hörs?"

Ha tålamod

Sist men inte minst, ha tålamod! Med dig själv och med varandra. Det går kanske inte att prestera på topp eller maxat när omständigheterna ser ut som de gör? Alternativ så måste ni fokusera på saker som ni i vanliga fall inte gör? Oavsett vilket så är det viktigt att vara rimlig och kunna vara transparent som ledare med att du inte är på topp jämt. Det kommer, om ni har en sund organisationskultur, att stärka era relationer både nu och i längden.

Och ja, det är mina initiala tankar på det här med distansledarskap. Jag har egentligen en hel del mer på lager men det får bli en annan artikel. Men ett avslutande perspektiv är att detta med att fler vill jobba hemifrån även framöver är något som arbetsgivare behöver ta på allvar och förbereda sig för att ställa om till. För det går att leda på distans även om det är utmanande och ställer högre krav på oss ledare och arbetsgivare.

Jag hoppas innerligt att detta kunde bidra med några tankar och perspektiv på din fråga. Heja, heja dig och alla oss som sliter i dessa tider som både är svåra men också innebär utmaningar som vi inte har behövt hantera förut. Det är okej om det känns slitsamt och svårt och du är grym som fortsätter kämpa på! Behöver du ännu mer konkret hjälp utifrån situationen som du befinner dig i? Vänd dig till Bossakuten:

För att boka en tid hos Bossakuten, skicka ett mejl till: clara@bossbloggen.se