Vad stressar vi för?

Enligt Försäkringskassan har antalet kvinnor i åldern 25-29 år som blivit sjukskrivna på grund av stressrelaterade symptom ökat med 370 procent sedan 2011. En siffra som får mig att må illa. Vi är så många som mår dåligt av stress, både kvinnor och män även om kvinnorna är överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar. Så vad stressar vi för? Pengar? Tid? Omvärlden? Att inte hinna eller orka med? Ja, anledningarna är antagligen lika många som vi är människor på jorden och vissa är absolut relevanta. Jag vill med dessa rader inte på något vis förminska någons stress, ej heller raljera över den. Däremot utmana dig till att ifrågasätta den och försöka hitta varför du känner dig stressad.

Läs mer: Vi behöver inte slå nya rekord varje dag

Givetvis är det till stor del strukturer som ligger bakom vårt stressade arbetsliv och samhälle och det botas inte på individnivå. Men likväl är det viktigt att försöka stanna upp och granska och ifrågasätta sig själv och sin egen stress på vägen och inte bara svepas med i fartvinden. Bild: JESHOOTS.COM on Unsplash

Vad stressar vi för?

Att våra samhällsstrukturer har en viktig del i stressen kan väl inte förvåna någon idag (även om man gärna vill till skriva förmågan att hantera stress på individnivå). Vi ska jobba (gärna mer än) heltid, ta prickfritt hand om vår familj, vara socialt och fysiskt aktiva och allra helst ”framgångsrika” och ha uppnått något. Inte förrän då är det helt okej att sitta på en stubbe i skogen hela dagarna. Fast man får gärna göra en uppföljandekarriär där man berättar om sitt nya liv i frid och harmoni och hur man gjorde för att nå dit. Att arbeta är en dygd och de som inte gör det ska ha gjort något för att förtjäna att ”pensioneras i förtid”. Någon som känner igen sig ide kollektiva tankebanorna?

Och om vi dyker ner lite på individnivå. Är det förväntningarna utifrån som stressar oss? Är det normen och idealet om att ha fullbokad kalender och vara så himla busy? Eller är det förväntningarna inifrån. Vårt inre driv om uppnå något? Ens önskan om att få göra skillnad eller finna sinnesro? Eller är det en allmän existentiell ångest som gör att det är lättare att ha så mycket som möjligt att göra och stressa över det? Kan stress i sig vara en lindring mot den skavande känslan om livets meningslöshet?

Läs mer: Tips för att hantera stress

Vad beror det på?

Ni hör. Jag spekulerar hej vilt. Det finns tusen och en anledningar till att stressa. Ibland är den relevant, som när vi är i fara eller något traumatiskt händer oss eller våra nära och kära. Emellanåt bottnar den kanske i en mer allmän livsångest. Ibland kanske lite av båda?

Själv kan jag idag svara för den allmänna livsångesten många gånger. Den där känslan av att vara otillräcklig som trots allt bara sitter i mitt huvud utefter mina föreställningar om hurdan jag borde vara och agera. Ständigt tillgänglig och steget före trots att jag inte begär det av någon annan. Bland annat. Det viktigaste är trots allt att stress i sig inte är farligt. Däremot behöver vi återhämtning och vila från den med jämna mellanrum. Varför stressar du? Och får du den återhämtning som du behöver?

Tumme upp: Trenden jag ser spira mer och mer nu om att leva och arbeta mer hållbart. Men också att det finns chefer och arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar och prioriterar medarbetares välmående eftersom de har fattat att det är nyckeln till lönsamhet.  

Tumme ner: För alla chefer och arbetsgivare som inte tar medarbetarnas välmående på allvar utan snarare beter sig som människor är förbrukningsvaror.

Ledarskapsstilar i Harry Potter

Harry Potter-serierna handlar om en ung trollkarls uppväxt och kampen mellan gott och ont och har sålts i miljontals exemplar genom åren. Vad kan vi se för ledarskapsstilar i Harry Potter och vad kan vi se för för- respektive nackdelar mellan dem?

Läs mer: Ledarskapsläxor från Star Wars

Ledarskapsstilar i Harry Potter

Harry Potter: Do-it-myself-ledarskapet

Hur är Harry Potter som ledare? Något överskattad men effektfull skulle jag säga. Bild: Maurygraf från Pixabay

Säga vad man vill om Harry Potters förmåga att lösa problem och dyka in i farligheter men hans ledarstil går mest ut på att köra sitt eget race. Hans bakgrund ger honom tidigt en informell ledarroll och han är sympatisk på så vis att han inte lockas av makten som hans position innebär. Däremot är hans ledarskap ofta improviserat, slarvigt och mer lösningsfokuserat än något annat. Dessutom jobbar han helst ensam och utan hjälp från andra, trots att han blir överbevisad gång efter gång att man blir starkare tillsammans.

Hermione Granger: Det intellektuella ledarskapet

I ledarrollen är det viktigt att kunna använda både sin intellektuella och emotionella intelligens. Bild: Maurygraf från Pixabay

Hon har mer än hundra procent rätt på alla tentor, ett snudd på fotografiskt minne och en stor förmåga att omvandla teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter. I bakgrunden av historierna så kan vi också se att hon är bra på att lära känna människor, är empatisk och inkännande. Dock finns risken att det intellektuella ledarskapet blir mer hjärna än hjärta när det ideala läget är att använda både och.

Albus Dumbledore: Det fria ledarskapet

Dumbledores ledarskap innebär väldigt fria tyglar och ansvar under frihet. På gott och ont! Bild: Maurygraf från Pixabay

Albus Dumbledore omnämns ofta som en av de stora ledarna i boken och det är han onekligen. Han kämpar för det goda och har tilltro till sina medarbetare när ingen har det. Dessutom så delegerar han och låter sitt team att agera självständigt. Nackdelen med för mycket fria tyglar och frihet under ansvar kan vara att irritation och frustration uppstår hos medarbetarna om de inte upplever att de har kunskaperna att få den information som de behöver. I gengäld så växer de också otroligt mycket under hans ledarskap.

Minerva McGonagall: Det dolda ledarskapet

Professor McGonagall är en ledare i det dolda. Bild: Maurygraf från Pixabay

En ledare som ofta hamnar i det dolda är professor Minerva McGonagall som är föreståndare för Gryffindors elevhem. Hon må upplevas som stram och sträng av eleverna mellan varven - vilket är en otroligt viktig ledaregenskap att inte alltid ge folk vad de vill ha utan vad de behöver. Samtidigt så bryr hon sig om elevernas välmående samtidigt som hon utmanar dem att utvecklas. Fördelen med det är också att hennes högre chef, Dumbledores jobb, blir oändligt mycket lättare.

Lord Voldemort: Det skrämmande ledarskapet

Lord Voldemort är en ormviskande trollkarl vars ledarstil är grym och läskigt nog också väldigt effektfull. Bild: Antonios Ntoumas från Pixabay 

Sist men inte minst, vi kan inte studera ledarstilar i Harry Potter utan att nämna den onämnbara Lord Voldemort himself. Hans ledarstil är läskig på flera vis. Dels för att den är rasistisk, grundar sig i tyranni, verkställs i tortyr men också för att den är effektfull. Genom sitt visionära ledarskap får han följare trots att värdegrunden han står på är genomrutten, att han är maktgalen och att hans egentliga enda syfte är bli odödlig. Otroligt obehagligt och skrämmande.

Så, nu är frågan. Vem i Harry Potter-serien skulle du helst vilja ha som chef? Själv hade jag nog passat bäst under någon som Dumbledore eftersom jag just nu så starkt vill vara min egen boss. Men måste jag välja vem som är bäst dessa magiker? Då blir det nog McGonagall.

Livet kom och lade sig i

God morgon! Hur är det? Med mig är det bra igen. Livet kom och lade sig i alla mina former av ambitioner så i stället för att jobba fick jag ligga platt i ett par dagar. Så vet ni varför jag helt plötsligt bara försvann från bloggen och alla andra sociala kanaler. Otroligt frustrerande men nu mår jag skönt nog bättre. Och tur är det för den här veckan kommer undan!

En sak som jag äntligen tog mig tid för i helgen var att städa och köra in bilen i en biltvätt. Det var long over due och jag kunde inte låta bli att fascineras av hur borsten och vattnet såg ut som fyrverkerier på vindrutan. Högkänslig? Jag? Hehe.

Måndag

Idag blir det en lugn dag. Kommer att jobba hemifrån, stöka undan det som skulle ha gjorts förra veckan och samla energi för de kommande dagarna.

Tisdag

I morgon bär det först av till Sjöbo och sedan till Malmö. Har ett möte på eftermiddagen och sedan ska jag gå på ett event på kvällen. Kommer bli mycket av den varan den här veckan!

Onsdag

Jobbar för Innovationscenter hela dagen och sedan väntar ännu ett event på kvällen.

Torsdag

På torsdag är det äntligen dags för nästa Bossbrudsträff, tjoho! Ser så fram emot detta och det ska bli så, så, så, så roligt!!! Så kul att det förtjänar tre utropstecken.

Fredag

Fredagen blir lugn och stillsam. Att jobba kväll sliter ju tyvärr rätt hårt på mig så med tre kvällar i bagaget blir fredagen och helgen tillägnad åt återhämtning.

Och både i fredags och igår balsamerades själen min in lite extra av fint kompishäng. Ge mig god mat och fina samtal så är jag nöjd med livet typ.

Och ja, det var planerna för vecka det! För bloggen har jag faktiskt också en plan. Dels blir det ett fullspäckat nyhetssvep, dels en krönika och givetvis en hel del annat också.

Hur ser dina tankar och planer ut inför veckan?

Spontanledig dag

Tjenare! Hur mår du? Jag mår bra. Sitter på tåget hem efter en dag ute på vift. Började dagen med ett frukostevent i Lund och sedan blev det här en spontanledig dag. Vilket innebar att jag har suttit och fikat med Alex exakt hela dagen, med undantag för att vi år lunch också. Grymt mysigt. Riktigt välbehövligt. Avrundade det med en (alldeles för kort) AW med ett gäng andra fina bloggkollegor. Närmare bestämt Linda, Alex och Tess!

Var första gången jag var på Riket i Malmö, sjukt mysigt ställe!

Spontanledig dag

Är så roligt att se sådan skillnad hos mig själv. Mitt gamla jag, innan jag blev sjuk, hade (kanske) noterat att jag var off idag och skulle behöva vara lite ledig. Jag hade dock inte gjort något åt det utan bara konstaterat att det nog vore en bra idé.

Medan mitt nya jag då istället checkade ut helt och alldeles med undantag för lite mejl och sånt.

Sakta men säkert har hon ändå lärt sig något! Nu är tåget strax framme i Höör. Ser fram emot att sjunka ner med M och katterna i soffan och bara ta det lugnt innan det är dags för sängen. Så all in all har det här varit en riktigt skön onsdag. Hur har du haft det?

När du inte får drömjobbet

Ibland händer det. Drömjobbet dyker upp! Rollen vars annons har ditt namn skrivet över sig och där kravprofilen ser ut att vara karbonkopierad från ditt CV. Intervjun gick klockrent och när du gick därifrån kändes det så rätt i hela kroppen. Men så visar det sig att du inte fick det. Någon annan hade mer erfarenhet eller en kunskap som du saknade. Hur hanterar man läget när du inte får drömjobbet?

Läs mer: Gör research på dina nya chef

Det kan, och får, kännas tufft att inte få ett jobb som en verkligen ville ha. Bild: chrisrossharris från Unsplash

När du inte får drömjobbet

Tillåt dig själv att vara besviken

Först av allt så är det helt okej att bli besviken om något du hoppades på inte händer. Det är också okej att bli ledsen, arg, frustrerad och spotta och fräsa hemma på kammaren eller bland dina nära och kära. De flesta av oss reagerar så och det behöver varken förstoras eller förminskas.

Utvärdera din insats så sakligt som möjligt

Ibland får en feedback om vad det var som gjorde att man inte fick jobbet, ibland inte. Oavsett vilket är det klokt att försöka utvärdera din insats så sakligt som möjligt, fanns det något som du hade kunnat göra annorlunda eller bättre i ansökningsprocessen? Finns det något som du saknar, skulle behöva vässa eller bli bättre på att visa? Kom också ihåg att intervjun inte bara hänger på dig och din insats utan också på de som ansvarar för rekryteringen. Det du kan göra är ditt bästa och det viktigaste är att du känner dig nöjd med det även om du inte nådde hela vägen fram.

Försök se det ur motpartens perspektiv

En sak som kan vara lärorik är att försöka se saken ur motpartens perspektiv med. Varför blev det inte du? Vad sa de egentligen? Var det någon annan som helt sonika passade bättre in i profilen, hade andra eller fler kunskaper? Vad sa de att organisationen behövde för profil? Rekrytering är i de flesta fall en risk och många väljer tyvärr därför att rekrytera på andra faktorer än potential. Försök se om du kan se varför de fattade beslutet som de gjorde - det kanske kan lära dig något du inte visste förut, kanske inte.

Läs mer: Leda en anställningsintervju #likeaboss

Fördelen med att låta sig själv vara besviken är att den kan bli lättare att kavla upp ärmarna och försöka igen nästa gång ett jobb du verkligen gillar dyker upp. På gott och ont så gäller det att vara den som sträcker fram handen och säger hej för att synas på dagens arbetsmarknad. Bild: Camylla Battani on Unsplash

Anmäl eventuell diskriminering

Hur bra förståelse du än har för deras situation vill jag dock samtidigt vara väldigt tydlig med att om det är så att du inte fick jobbet av någon anledning som kan vara diskriminerande - du bör du också göra en anmälan om det. Här har jag skrivit om olika typer av diskriminering tidigare.

Försök hitta alternativa vägar framåt

Om det inte rör sig om diskriminering så kan det vara bra att försöka hitta alternativa vägar framåt. Är det en specifik erfarenhet eller kunskap som du skulle behöva mer av? Finns det något sätt som du kan få det? Finns det någon i ditt nätverk som skulle kunna hjälpa dig på något sätt? Kan du få hjälp av någon att granska ditt CV eller hjälpa dig vässa dig i en intervjusituation?

Ta nya tag

Oavsett om du hittar några andra strategier eller ej så gäller det till syvende och sist att du tar nya tag och fortsätter att söka jobb. Ibland tar det tid att få sitt drömjobb och det gäller att fortsätta nätverka och söka det för att lyckas få det.

Håll kontakten

Sist men inte minst. Kom nej:et från ett företag som du verkligen, verkligen gillar och skulle vilja jobba för framöver? Försök fortsätta hålla kontakten! Något kan gå fel med personen som anställdes, nya behov eller andra möjligheter kan uppstå. Ett bra sätt att göra det på kan vara via LinkedIn, att ses på event (om företaget bjuder in till sådana) eller att ses över en lunch.

Vad säger du som läser? Har du något råd att dela med dig av till den som precis inte fått jobbet som en längtade efter?