Så kan det vara!

Hejsan! Hur är läget? Med mig är det bra men jag är trött eftersom vårt hushåll vaknade alldeles, alldeles för tidigt idag. Men så kan det vara! Som tur var har vi en lugn dag framför oss innan vi ska åka iväg på festligheter. Och som vanligt börjar jag min helg med att tänka tillbaka på veckan som gick.

Det har blivit mycket häng med min dator och telefon den här veckan. Men det är ju fint för det betyder att jag har fått prata med er!

Tillbakablick

Jag tycker att jag haft en bra vecka. Trött, präglad av lite utmaningar men på det stora hela mycket bra. Mycket har blivit gjort och det verkar som att pusselbitarna har fallit på plats. Eller i alla fall kommer att göra det!

Veckans bästa

Veckans bästa var lätt att jag, när jag inte kom på någon lösning på ett bekymmer, faktiskt lyfte luren till en av mina fantastiska nätverkskontakter och bad om råd och hjälp. Tycker det kan vara svårt att göra det men wow, vilken underbar respons jag fick och jag är så tacksam över hur fina människor jag känner. Extra guldkantat blev det när jag fick fikat med en vän igår och bara ventilerat en massa saker som legat och grott i bakhuvudet. Det var så befriande att få vädra ur och damma av och bara det lilla gav betydligt mer ordning och reda på hjärnkontoret.

Veckans sämsta

Det skulle vara att jag varit så trött vissa dagar eftersom jag vaknat så sablarns tidigt vissa morgnar. Men så kan det ju vara ibland!

Dock så längtar jag efter att få göra som vår katt nu, att bara sitta ute och titta på världen. Så det ska jag nog göra!

Veckans utmaning

Att balansera mina kortsiktiga och långsiktiga mål. Som företagare kan du liksom inte göra bara det ena eller det andra särskilt länge utan du måste jobba för att förverkliga dem båda parallellt. Vilket kan vara ansträngande och göra det lite svårare att njuta av nuet. Men, tack vare reflektionen igår känns det bra igen och jag har gett mig själv två tankenötter som jag ska fundera på i eftermiddag medan jag skrotar runt här hemma.

Framåtblick

Förutom att skriva dessa rader ska jag ringa ett telefonsamtal eller två. Sedan ska jag mest larva runt här hemma i pyjamas och inte göra något särskilt alls. Ikväll väntar en inflyttningsfest med vänner som vi inte har sett på ett tag och i morgon får vi fint besök hela eftermiddagen. Kommer bli gött!

Veckans ledarskapstanke

Gårdagens ventilationsstund påminde mig om hur sablarns viktigt det är att regelbundet göra det. Ventilera och vädra ur. Oavsett hur stora eller små saker en går och tänker på där i bakhuvudet är det så viktigt att bara få säga dem högt och ibland. Det lilla kan hjälpa gott. När jag blir anlitad som mentor är det en av funktionerna som jag har. Men det är lätt att glömma att det gäller mig själv lika mycket i min egen roll som entreprenör, ska komma ihåg att göra det oftare!

Hur har din vecka varit?

Solen i ögonen och spilld mjölk överallt

Det är fredag! Jag har behövt v-e-n-t-i-l-e-r-a större delen av dagen idag men kompenserar ett rörigt huvud med ett prydligt yttre. I alla fall klädmässigt (ni som sett mina Insta Stories fattar, haha). Roliga, spännande och jobbiga saker händer på samma gång just nu. Jag kämpar med att balansera kort- och långsiktiga planer samtidigt och när jag vaknade hade jag Winnerbäcks "vi har solen i ögonen och spilld mjölk överallt" på hjärnan. Väldigt passande. Det är som tur var är det i alla fall inte så stora mängder mjölk det rör sig om.

Solen i ögonen och spilld mjölk överallt

Fick bli en klassisk office wear idag. Är inte många ören den här blusen är värd i Price Per Wear men den är bekväm och snygg och funkar till det mest.

Pennkjol till det och bekvämligheten är maxad.

Och som tur var är humöret väldigt gott! Har dessutom fått fika med en vän idag och bara prata om en massa små saker som legat i mörka hörn och grott igen. Men så fort man drar fram dem i solljuset, dammar av dem och granskar dem i sömmarna så krymper dem.

Så trots allt känner jag mig beslutsam, i boss mode och njuter av att känna solens värme i ansiktet. Allting blir helt klart lättare då!

Hur har du det denna fredag? Skiner solen eller är det regnigt och grått?

Min vanligaste-lista

Alltså, nu var det en stund sedan vi körde en klassisk blogglista och så kan vi ju inte ha det! Här kommer därför denna min vanligaste-lista som jag såg inne hos Isa för ett tag sedan. Är himla tacksamt ibland att bara få svara på frågor i stället för att skapa saker från grunden, hehe. Let's go!

Det här är dock en outfit jag gillar skarpt med. ÄLSKAR mina friluftskläder och och vandringskängor lika mycket som mina klackar och kontorskläder.

Min vanligaste...

Outfit: Klänning eller kjol. Lätt! Och ja, det visst ni nog med redan.

Frukost: Detta varierar dock rejält. Är en riktig periodare med frullen och äter typ en sak i X antal dagar eller veckor. Dessutom är det humörberoende, om jag vaknar trött blir det ofta havrefras eftersom det går kvickt att äta. Eller knäckemackor med hummus. Just nu äter jag kokt ägg och knäckemackor med hummus.

Ångest: Att känna mig otillräcklig jobbmässigt. Det finns alltid mycket mer att göra. Samtal att ringa, kontakter att träffa, texter att skriva. Men så är det och det är därför det är så himla viktigt att veta vad en ska göra och varför.

Svordom: Heh, tyvärr så använder jag rätt många av dem oftare än vad jag skulle önska.

Dryck: Måste vara vatten som jag dricker mest till vardags.

Craving: Oj, det kan verkligen variera. Timme för timme, haha. Just nu är det fisk-isch pinnar med potatismos och rödbetor som jag inte kan sluta tänka på. Trots att jag ätit rödbetor hela helgen + lunch idag och fisk-ish pinnar till middag i måndags.

Sak jag gråter över: Det mesta som berör? Alltså, jag gråter nog varje vecka. Mest över små saker som är fina, vackra, att jag är glad, frustrerad, trött eller om något är sorgligt. Blir liksom tårögd vid blotta tanken på att en av mina nära vänner är gravid och att jag är så lycklig för deras skull. Tror att gråtandet är en viktig ventil för mig som extremt kännande människa även om det känns fånigt att böla

Sminkprodukt: Den vanligaste sminkningen jag kör är bryn, ögonskugga, eyeliner, rouge och något på läpparna. Tycker det är så roligt med smink även om jag inte kan särskilt mycket om det!

Sak jag skrattar åt: Min fästman, haha. Han är den roligaste personen jag vet.

Irritation: Brukar inte bli irriterad särskilt ofta men jo, jag blir vansinnigt irriterad över tekniska problem. Jag avskyr dem, framförallt om jag inte förstår dem och kan lösa dem själv på direkten. Irritation är tveklöst en stressgrej för mig. Är jag stressad så märks det direkt på min stubin.

Känsla: Hmm... Det är här var en intressant fråga eftersom jag inte har funderat så mycket över detta eller gjort några mätningar. Men jag hoppas på livsnjut! Är väldigt bra på att njuta av små och vardagliga ting.

Dröm: Jag har stora drömmar om mycket. Om att se ett jämställt och sundare näringsliv. Och för mitt företag, hur jag vill bygga min ledarskapsakademi. Men också vara en go-to-person när det gäller ledarskapsfrågor och kunna arbeta globalt med att utveckla morgondagens ledare. Resan har ju bara börjat!

Längtan: Just nu längtar jag mest efter mat. Satan i gatan vad jag är hungrig. Men det finns mycket att längta efter också. En större ekonomisk frihet, att få se mer av världen och en liten hund för att nämna några.

Har du något särskilt som du längtar efter? Och vilken är din vanligaste känsla? Dela gärna med dig!

Nästan frisk från min utmattning

Det känns avlägset, men för sju år sedan idag gick jag in i väggen. Har skrivit om det förut så tänkte inte uppehålla mig vid det. För nu känner jag verkligen att det var länge sedan det hände. Och ja, mycket har hänt sedan dess. Det brukar sägas att man aldrig blir densamma efter en utmattning och det stämmer absolut, jag har noll intresse av att leva såsom jag gjorde en gång till. Men, sedan en liten tid tillbaka så känner jag mig mer som mig själv, som jag en gång var, än vad jag har gjort på väldigt länge och det... Det är verkligt befriande och för mig betyder det att jag är nästan frisk från min utmattning. Hah, förstår om det kan låta banalt men för mig så känns det så himla stort. Äntligen!

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Det är och har varit en lång väg mot att bli frisk från utmattningen men det händer och ingen är gladare för den än jag.

Nästan frisk från min utmattning

Jag minns inte i skrivande stund om vi har pratat om det förut men på många sätt har jag känt att livet före trettio var rätt... Ansträngande. Grymt bra på många sätt men också prövande med olika former livskriser som påverkat och präglat mig. Efter trettio har det däremot varit rätt så odramatiskt (och som jag njuter av det!) så nu, när utmattningen har börjat lätta ordentligt, jag har hittat hem i karriären och i vårt underbara lilla hus, så känns det som att ett nytt kapitel i livet inleds. Och jag känner igen mig själv mer.

Jag känner igen min spralligare syn på livet. Jag dansar och sjunger mer. Är spontan. Har roligare. Orkar mer. Kanske inte mycket men mer. Bakslagen är få och om de kommer så har ansträngningen dit varit betydligt större än tidigare. Jag känner mig inte heller så sorgsen. För det har varit en sorg dessa år att vara sjuk. Att inte få leva fullt ut. Inte orka med.

Innan har jag alltid varit fysisk aktiv, tränat och använt min kropp. Inte för att jag någonsin har varit särskilt stark men alla år i stallet gjorde mig ändå seg. Och visst, den staminan är inte på långa vägar återställd (om den någonsin blir det) men jag märkte en tydlig skillnad nu efter sommaren. Jag är lite mer uthållig fysiskt nu och ord kan inte beskriva glädjen över att kunna känna lite styrka i musklerna igen. För den finns där även om den inte varar så länge.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Ska bli så spännande att se hur jag kommer att må om ett år eller två och vad för framsteg som har skett då.

Tiden det tar

Det är 3,5 år sedan jag började jobba heltid igen och nu... Nu är jag inne på upploppet på min rehabilitering. Under hösten kommer jag att trappa ner min sjukgymnastik och börja gymma i stället. Om, och när, M's arbetstider kanske ändras så kan jag börja rida igen. Nu är det dessutom bara två terminer kvar av skolan, fatta hur mycket mental frihet jag kommer få efter det? Gaaah, så skönt det ska bli. Men ja, att bli frisk från en utmattning tar tid. Framförallt om man gör som jag och tar yttervarvet eftersom man är för envis för sitt eget bästa.

Vad säger du som läser? Har du varit utmattad och tagit dig ur det? Är du inne i det eller är du en av de lyckliga som undkommit fällan?

Vanliga anledningar till att bli oumbärlig som ledare

Som ledare är det så lätt hänt att bli oumbärlig. Du sitter i en position som har mycket ansvar och ofta är behövd. Men, att bli oumbärlig är inte sunt. Varken för dig som individ, för arbetsgruppen eller för organisationen som helhet. Detta eftersom det innebär att ni, på alla plan, kommer att bli mer sårbara och dessutom jobba på ett sätt som är ohållbart. Så, vilka vanliga anledningar finns till att bli oumbärlig som ledare och varför kan de vara så dåliga? Här är några av dem!

Läs mer: Myten om en oumbärlig chef

Att sträva efter att bli umbärlig som ledare är en av nycklarna i min ledarskapsmodell Bosskartan. Där blir det så tydligt att du, om du som ledare är oumbärlig och den enda som sett kartan, också kommer att lämna en väldigt vilsen grupp efter dig om du trillar ut för ett stup med kartan i innerfickan. Bild: Pexels från Pixabay

Vanliga anledningar till att bli oumbärlig som ledare

Det känns bra

En av de vanligaste anledningarna, och fällorna, när det gäller att bli oumbärlig är det det ofta känns bra att vara det. Inte minst till en början då det är trevligt att kunna svara på frågor, att hjälpa till och, inte minst, känna sig behövd. Vem gillar inte det? Och att hjälpa varandra är viktigt. Men det är skillnad på att hjälpa andra lösa sina problem själva och göra det åt dem. Risken är att det stjälper mer än hjälper om du som ledare börjar göra andras jobb åt dem och det kommer varken gynna dig eller dina medarbetare eftersom ingen av er gör det jobb ni är anlitade för.

Kontrollbehov

En annan vanlig anledning som jag har hjälpt många ledare med genom åren är att bli medveten om och släppa på är kontrollbehov. Att ha kontrollbehov är vanligt, fullt förståeligt och ibland också väldigt berättigat i en ledande roll. Är du den som är ytterst ansvarig för det arbete ni gör är det viktigt att du har koll på vad som händer och är en närvarande ledare. Men att ha koll är inte samma sak som att ha kontroll. Det senare brukar istället medföra är att medarbetares engagemang, kunskapsnivåer och resultat blir sämre eftersom de känner dig bakbundna och detaljstyrda. Det är också väldigt lätt hänt att ledaren med kontrollbehov också blir en flaskhals för information och beslut vilket i sin tur kan leda till en...

Orimlig arbetsbelastning

En orimlig arbetsbelastning kan både vara en effekt av oumbärlighet men också en bakomliggande orsak. Känner du igen tankarna "vill man ha något gjort får man göra det själv" eller "det går snabbast om jag gör det själv"? Det är du inte ensam om. Och ibland är det så. Vissa arbetsuppgifter är våra egna att göra och det är inte ovanligt att det känns mer effektivt och går snabbast. Men är det ett hållbart och långsiktigt sätt att arbeta på? Förmodligen inte om det beror på att du har för mycket att göra på den arbetstid som du är tänkt att ha.

Det kanske syns i lönekuvertet

Ett av de första karriärtipsen som jag minns att jag läste var att göra sig oumbärlig på jobbet för att få en fördel när det vankas löneförhandling. Och det lät ju bra! Tyvärr syntes det inte särskilt mycket i lönekuvertet när det kom till kritan och jag har sedan dess mött än fler som delar den erfarenheten. Att vara oumbärlig och vara den som kan allt brukar inte belönas ekonomiskt. Istället blir det svårare att gå hem från jobbet i tid, eller att vara ledig eller sjuk eftersom...

Du behöver vara på plats jämt

Ännu ett tecken på oumbärlighet är att du som ledare måste vara på plats ständigt för att saker ska fungera och rulla på som vanligt. Och det kan ju bra att jobba mycket övertid ett tag. Men det är absolut inte hållbart att du ska behöva göra det jämt. Alla behöver vi vår återhämtning och fritid för att må bra i det långa loppet.

Själv kunde jag bocka av alla dessa anledningar under åren som jag var oumbärlig och idag är det att gå från oumbärlig till umbärlig en av de vanligaste sakerna jag hjälper ledare med när jag coachar, är mentor eller rådgivare eftersom alla mår bättre att bli mer umbärliga.

Vad säger du som läser: är du oumbärlig på jobbet? Eller kan du känna igen att du har haft ledare eller kollegor som varit det?