Fantastiska dagar

God morgon! Hur ligger landet? Upp och ner eller precis där det ska? Här är det som vanligt, jag ligger i sängen med en katt på magen som försöker blocka mig så jag inte kommer åt datorn eftersom hon vill MYSA. Dessa små djur alltså. Till sin stora förtret lyckas hon inte helt eftersom jag vill tänka tillbaka på de fantastiska dagar som den här veckan har bjudit på och det gör jag alltid bäst genom att skriva om dem.

Tillbakablick

Som vanligt har veckan gått alldeles för snabbt. Men det är kanske bara att inse att den gör det eftersom det händer så väldans mycket under mina arbetsdagar? Den här veckan har det varit fullt ös och långa dagar måndag, tisdag och torsdag och mycket vila på onsdag och fredag. Bra balanserat ändå!

Veckans bästa

Vart börjar man? Det var superkul att hänga i Göteborg och filma med Fredrik igen. Jag har världens grymmaste branschkollegor som en fikar och äter lunch med och får massa nya tankar och idéer utav. Att föreläsa och vara med i panelsamtal är bland det roligaste jag vet och som pricken över i:t fick jag äta lunch med Angela som jag bara har mött här i kommentarsfältet innan. Gillar verkligen att få träffa er IRL med så gör ni som Angela och ser att vi kommer vara i närheten av varandra - hojta till så vi kan ses!En annan glädjestund var ett mejl där avsändaren skrev: "Det är roligt att läsa en feministisk blogg om arbetslivet som har fötterna på jorden och inte är alltför prestationsinriktad". Då sprack jag nästan lite av glädje för det sammanfattar precis det jag vill göra här. Prestationer är svinkul, jag älskar att prestera och leverera. Samtidigt som jag numera fattar att jag mår bättre av att ha fötterna grundade i marken när det gäller och vara medmänsklig mot både sig själv och varandra.

Veckans sämsta

Att två föreläsningar som jag skulle ha haft den här månaden har blivit inställda - inte pga mig som tur var utan att att eventen har förändrats eller flyttats. Lite antiklimaktiskt men roligt nog så vill att jag är med nästa gång i stället så det blev ju superfint i slutändan ändå.

Veckans utmaning

Jag har, i samråd med min sjukgymnast, tränat tyngre pass två gånger i veckan och ja, det har jag fått äta upp om kvällarna på mina vilodagar. Fy vad ont jag har haft och vad weird humör jag har varit på. Skönt nog så verkar återhämtningstiden bli kortare för varje baksmälla så förhoppningsvis är det bara några veckor kvar tills kroppen accepterar den lite tyngre träningen.

Framåtblick

Det kommer att bli lite jobbande i helgen för en gångs skull. Ska korrläsa en intervju för en tidning, fota lite nya pressbilder, spela in en liten film till Bossbrudar och blogga lite till. Fördelar det dock på lördag och söndag så det blir en bra blandning av vila och jobb. Ikväll vankas det minikräftskiva och sedan kommer det nog bli minst en runda av Scythe också. För ovanlighetens skull.

Veckans ledarskapstanke

Jag vet inte om ni har sett statistik från Kamratposten cirkulera i era flöden? Jag spottade den först hos Feministlärarna (som ni absolut borde följa på Instagram):Hur deppigt är inte detta? Och än deppigare blir det när man läser att detta resultat, som är från i år är nästan exakt detsamma som för tio år sedan när KP ställde frågan första gången. Det kanske inte är så konstigt att det är tabu med att prata om känslor och visa sig svag på jobbet?Huh, blev ju en lite tråkig avslutning på inlägget detta. Men i gengäld hoppas jag att detta kommer att bli bättre. I takt med att pappor tar ut mer föräldraledighet och är mer närvarande så kan förhoppningsvis också dessa siffror se betydligt annorlunda ut om tio år. Eller vad tror du?

Prepped for fall

God morgon! Hur mås det? Här är det lite slitet men fortfarande glatt efter gårdagens panelsamtal och då kan det ju sitta fint med en ytlig kontrast för att variera stämningen lite. Så därför blir det lite klädprat i stället för nu känner jag mig prepped for fall.

Prepped for fall

Jag är ingen storshoppare och knappt ens en shoppare. Det är sällan garderoben uppdateras och en av mina talanger är att skaffa lågt PPA (pris per användning) på de saker som finns i den. Men nu har för en gångs skull ett nytt plagg letat sig in! En cropped skjorta som är perfekt till kjolar med hög midja som knäpps ändå upp i halsen.På med ett smycke utanför kragen för att försöka tuffa till det lite. Nu tyckte jag i och för sig att min styling just den här dagen blev i det tantigaste laget smycket till trots så blir nog en annan kjol till nästa gång.Lätt ett säkert kort i garderoben framöver när jag känner för mer preppiga bisfits!Har du något sådant säkert kort i din garderob som du tycker funkar vid alla tillfällen?

Att visa sig svag är att vara stark

Hur många gånger har vi inte hört det? Att man måste vara stark för att visa sig svag? Och varför är det ändå så svårt för många av oss att visa oss svaga? Oavsett om det är inför ens nära och kära, vänner eller på jobbet.Läs mer: Diagnos - Människa

Att visa sig svag är att vara stark

Å ena sidan är våra fasader och professionella roller ett effektivt smörjmedel i vardagen. Det är ju ofta lättare att jobba med människor som är glada, trevliga och inte överbemannas av känslor.Men å andra sidan är vi bara människor med liv som inte alltid ryms i den anpassade mallen. Ingen av oss är perfekt. ingen av oss klarar allt. Ingen orkar med hur mycket som helst hur länge som helst. Det vet vi alla. Ändå är det lik förbenat så himla jobbigt för de flesta av oss att visa sig svag? Att säga högt att man inte hinner, kan eller mäktar med. Att riskera att andra tror att man är okunnig, att visa sig svag eller bara be om hjälp när vi behöver det. När du känner dig liten och svag: erkänn det. Prata om det högt utan att för den sakens skull dramatisera det oavsett vilken din yrkesroll är.Det är okej att erkänna att du hade eller gjorde fel eller har gjort ett misstag. Så länge du inte befinner dig i en miljö som är extremt osund är det är inget farligt som kommer att hända för att du visar dig svag och pratar om det högt. I stället är det starkt att inse sina begränsningar och tillkortakommanden. Kom i håg det.Läs mer: Känner du dig som en bluff?

Be om hjälp om du kan

Ett tag trodde jag att det var svagt att be om hjälp och ja, vi kan väl konstatera att min inre femåring som kan allt själv har brottats med Napoleonkomplex genom åren. Alltså har en del av min terapi bestått av att be om hjälp. Sjukt jobbigt men det är jag glad för nu. Jag hade inte kunnat göra det jag gör idag utan hjälp och stöd från min omgivning.Sedan är det inte alla som har ett starkt socialt nätverk och skyddsnät att vända sig till för att be om hjälp. Men om du känner dig svag eller har problem, försök be om den på andra håll i så fall. Gäller det jobbet är det din arbetsgivare som kan och bör hjälpa till beroende på vad det gäller. Är det privata bekymmer så försök be din familj, dina vänner eller vården om råd och stöd. Vi må leva i ett individualistiskt samhälle men det innebär inte att vi är eller måste vara ensamma.

Skånes framgångsevent

En sak som jag gillar med hösten och mörkret är att det ofta blir lättare att sätta sig ner och umgås i lite lugnare former. Tror inte det kommer som en överraskning för någon av er här att jag är social. Jag gillar samtal och att få höra andras historier är något som jag har tyckt om sedan barnsben. Därför tycker jag det ska bli så roligt att jag och Alex ska fortsätta hålla i Skånes framgångsevent för Framgångspodden i höst.

Skånes framgångsevent för Framgångspodden

Det är ingen avancerad tillställning utan samtalet och nätverkandet står i fokus. Att hjälpa varandra till framgång och få utbyta tankar, råd och erfarenheter på vägen. Nu är det snart dags för nästa träff och det hade varit jätteroligt om någon av er ville komma! Det är den 26/9 kl 17:00 på Scandic Triangeln i Malmö och det räcker med att du är medlem i Facebookgruppen Framgångspodden VIP för att hänga med.Senast vi träffades i juni var en så mysig kväll med just många roliga och intressanta samtal. Så jag ser fram emot att få ta del av ännu fler historier nu under hösten. Ses vi där?

Ledarskap på vikingatiden

Den vanligaste föreställningen om vikingatiden är väl ändå råbarkade, skäggiga män som färdades vida kring och skövlade allt i sin väg? Gärna med en hövding som ledare. En hövding som styr med järnhand som antingen har ärvt eller erövrat sin maktposition med råstyrka. Men, var det verkligen så? Hur såg idealen ut för ledarskap på vikingatiden? Åsa Trulsson, VD för Soldiser, forskar och föreläser i sitt arbete om vikingatiden och berättar att den våldsamma bilden av vikingarna är en vanlig fördom:

− Den bilden av vikingaledaren är en vanlig fördom och något som dåtidens kyrka också hjälpte till att förstärka eftersom man ville att de hedniska vikingarna skulle bli ihågkomna som barbarer. Men att få vikingarna att framstå som så mycket värre än alla andra i sin samtid, och framför allt att befästa detta som den enda bilden av vikingen, är orättvist och endimensionellt, säger Åsa Trulsson.

Så, hur såg då ledarskapet ut för 1000 år sedan? Och vilka ledaregenskaper värderades högst?

En bild liknande denna är en av de vanligare bilderna många av oss får när vi pratar om ledarskap på vikingatiden. Skäggiga män med yxor och brinnande krig. Men riktigt så var det inte! Bild: AdobeStock

Ledarskap på vikingatiden

Mod och heder var viktigt men också kunskap

Åsa Trulsson berättar att vara en edsbrytare var det värsta man kunde vara under denna era. Framförallt som ledare. Mod och heder var viktiga egenskaper men också kunskap värderades mycket högt. Framförallt yrkeskunskap och ansträngningen som du gjorde för att bli skicklig i ditt arbete.

− Det spelade mindre roll om du var en bra poet, affärskvinna eller affärsman eller smed. Det viktigaste var att man ansträngde sig eftersom det var till gagn för alla. Man fick dock inte skryta om sina färdigheter, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Det finns ett känt vikingatida ordspråk som belyser att som halt kan du rida och som enhänt duger man till herde, den enda som inte duger mycket till i jordelivet är den som är död. Att bidra och tillförskansa sig färdigheter och kunskap utifrån sina förutsättningar var det centrala, säger Åsa Trulsson.

Råstyrka och krigskonst var alltså inte ensamma de viktigaste egenskaperna - båtbygge var en enorm färdighet, likaså konst, vävning och smide.

Ledaren var den som ville gruppens bästa - och gruppen bestämde

Det finns en anekdot från Frankrike som berättar om hur franska trupper möter ett vikingaskepp. De frågar efter vikingarnas ledare och får svaret ”Vi har ingen ty vi är alla lika!”. Hur sann just denna nedteckning är kan vi inte veta men vi vet att man, i jämförelse med övriga Europa, hade en plattare organisationskultur. Ledaren var inte förmer än någon annan, berättar Åsa Trulsson.

− Ledaren var också den som ville gruppens bästa. Du hade säkerligen mer inflytande om du ägde mycket land och rikedom men oftast var det gruppen som bestämde. Det var också viktigt att ledaren framhävde andra i gruppen, deras kompetenser och färdigheter. Detta gjorde man genom att ge gåvor till den som gjort saker bra, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Överlag skattades generositet och gästfrihet högt och oavsett om det rörde sig om nära vänner eller främlingar var principen att du ska dela med dig av dina gracer till andra.

Även om vikingatiden inte var något föredöme när det gäller jämställdhet och jämlikhet så fanns det flera kvinnliga ledare. Bild: AdobeStock

Även kvinnor var ledare

Vikingatiden var i sig ingen utopi när det gäller jämställdhet men det fanns skillnader mellan Skandinavien och Europa menar Åsa Trulsson.

− I dåtidens Europa ansågs man exempelvis vara ”kung av Guds nåde”, man föddes in i en klass och där fanns till exempel en tydlig adel och ett prästerskap. I Skandinavien var samhällsklasserna inte statiska i samma utsträckning. Precis som i resen av Europa hade man trälar, men för den fria befolkningen fanns ändå möjligheter att nå ledande positioner i samhället av egen ansträngning, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Ofta glömmer vi också bort att det under denna tid finns otaliga exempel på kvinnliga ledare. Andliga riter, som sejd och galdrar, utfördes i stor utsträckning av de så kallade völvorna. Dessa mäktiga kvinnor reste mellan gårdar och byar, åtföljda av kvinnor och män som tjänade dem. När dessa stora följen kom till gården bjöds det på rikligt med mat och völvan leddes till hedersplatsen för att sia om gårdsfolkets öde.

Den absolut rikaste vikingagraven som hittats i Skandinavien är Osebergsskeppet i Norge. Där begravdes två kvinnor, varav den ena troligen var en rik drottning. Den rikaste krigargraven i Sverige trodde man länge var en kort man omgiven av vapen och krigsbrädspel. Men det har nyligen visat sig att även det var en kvinna.

− Det finns runstenar som är resta av kvinnor och över kvinnor. Berättelser och arvsdokument som visar att kvinnor hade både makt och ledande positioner. Sedan, i och med kyrkans maktövertagande, blev det ett jättestort skifte i ledarskapet och kvinnor tilläts inte längre ha ledande roller, säger Åsa Trulsson.

Ledaren kunde bli avsatt

Förutom kvinnornas minskade makt är en av av de största ledarskapsförändringar efter vikingatidens slut det faktum att man inte längre kunde bli avsatt i samma utsträckning som tidigare. Eftersom en vikingatida ledare inte fått sin position från de högre makterna, utan valts utifrån sina meriter och färdigheter, var det vanligt att man avsattes om man inte ansågs främja gruppens bästa.

− Så fort du förlorade gruppens tillit lämnade gruppen dig, du blev avsatt, förskjuten eller ibland till och med dödad - och så valdes någon annan istället. Detta har säkerligen påverkar ledarskapet i stor utsträckning, ville du behålla din ledarroll var du helt enkelt tvungen att hålla dig till gruppens värderingar för hur en bra ledare skulle vara, säger Åsa Trulsson.

Vad säger du som läser? Visst känns ändå vikingatidens ledarskap ändå rätt sympatiskt och trevligt nu när vi har granskat det lite i sömmarna? Eller motsvarade det din bild av hur en ledare borde ha varit då?