Njuter av lugnet

Så. Då var hon på resande fot igen. I kittlande hastighet på räls med musik som berör på djupet i hörlurarna. Det är har varit intensivt att arbeta och vara social hela helgen men samtidigt också väldigt lyxigt att kunna få göra det i en bubbelpool. Känner mig alldeles rofylld inombords och njuter av lugnet. Det är nu jag är mitt bästa jag. När det är stilla och klart. Jag är på väg samtidigt som jag har det bra här. En magisk balans och det är häftigt vilket kreativt flöde som känslan av harmoni frigör.

Njuter av lugnet

Jag förstår att det är detta som alla som pratar om mindfulness vill uppnå. Samklangen mellan kropp, själ och medvetande. Den berusande närvaron när en ser sin omvärld och ens medpassagerare prick där de är utan en enda värdering. Njutningen av vitsippefälten och vattendragen utanför fönstret. Känslan av fingertoppar mot släta tangenter. Kroppens tyngd i det mjuka tågsätet. Den svindlande glädjen av frihet. Livet är allt bra fint.Tänkt ändå. Vad en bubbelpool och fina vänner och kollegor kan göra för en. Det här med att få möta människor, bolla idéer, svära av sig, vrida på problem och ställa frågor ska inte underskattas. Och snart, snart är jag hemma hos min familj igen. Mina älsklingar som lindar in hela min uppenbarelse i ett kärleksluddigt filter. Kommer bli fint.Hur har du det där du är?

Lördag i Linköping

God morgon! Hur står det till? Här är det morgontrött men bra. Kom upp igår för att hänga med branschkollegor i InoS och det är som alltid superhärligt. Men innan det är dags för en lördag i Linköping så är det dags att sammanfatta veckan. Vad hände egentligen?

Tillbakablick

Veckan som gick har varit bra. Jag hann som vanligt inte med allt som jag önskat och tänkt men ja, så kan det gå. Annars har ingen dag varit det andra lik och det är ju alltid roligt! Möten i Malmö på måndagen, heldag på kontoret i tisdags, Hoffice i Malmö på onsdagen och sedan iväg till Sjöbo, hemmadag i torsdags och så Linköping på fredagen.

Veckans bästa

Utnämningen som inspiratör för entreprenörer värmde gott men finast var ändå att få höra från cheferna som jag är rådgivare åt att jag har kunnat stötta dem i deras olika situationer. Det känns så bra när en kan hjälpa till och att det man gör är meningsfullt! Andra plus har varit alla trevliga möten och att jag inte mådde lika dåligt efter veckans sjukgymnastik som jag har gjort tidigare. Är det nu det vänder?

Veckans sämsta

Vet inte om det har berott på pollenchock eller något annat men jag har varit så. trött. i. veckan. Har gått och lagt mig med M vid halv nio varje kväll och ändå sovit till sju. Samtidigt skönt att ha lyssnat på kroppen och ha tagit hand om den.

Veckans utmaning

Att hinna med skolan när det har dykt upp saker från sidan. Men den känns ändå relativt under under kontroll så det löser sig ändå!

Framåtblick

Idag väntar workshops och spännande samtal med mina kollegor och i morgon ska jag nog fika med Viktoria (som jag intervjuade till den här artikeln) innan jag hoppar på tåget hem till Skåne igen. Kommer bli fint!

Veckans ledarskapstanke

Har gjort de sista intervjuerna nu för min uppsats där jag studerar vilka utmaningar som blivande, kvinnliga chefer tror att de kommer möta när de får sitt första chefsjobb så mina tankar kretsar förstås väldigt mycket kring det just nu. Ser fram emot att få börja bearbeta materialet på riktigt.Och apropå på det: vad säger ni blivande chefer som hänger här? Vilka utmaningar tror du att du kommer möta? Eller om du jobbar som chef: vad tyckte du var svårast? Hade varit jätteintressant att höra mer om!

Den stora teorin

Den stora teorin är massiv och kortfattad på samma gång. I 76 (!) olika kapitel sammanställer Niklas Alm sin livsfilosofi om hur en blir framgångsrik. Kapitlen är korta men fullmatade med tankar och goda råd som ämnar att vara både lärande och provocerande.

Några tankar och lärdomar som jag tar med mig från Den stora teorin

Hur vill du leva?

Insikten som växte fram allt eftersom jag läste boken är att det här inte bara handlar om en levnadsfilosofi utan också om förhållningssätt. Hur förhåller vi oss till oss själva och vår omvärld. Vad är viktigt och vad är det inte? Vad vill vi och hur gör vi för att uppnå detta? Ur det perspektivet är boken mer än en massa olika goda råd, den beskriver en livsstil. En livsstil som jag kan tänka mig både lockar och provocerar. För min egen del är den lockande och jag känner redan att jag på flera vis redan lever enligt flera av de principerna som beskrivs i boken.Samtidigt så stör det mig lite att diskussionen kring att alla inte har samma förutsättningar och möjligheter till att förverkliga sin egen livsfilosofi inte finns med. Många av råden, inklusive det stora budskapet om att välja det liv som du vill leva, är för alla men jag hade ändå gärna sett frågan lyftas.

Ansvar är vägen till framgång

Avsnittet ansvar är vägen till framgång var ett som jag gillade extra mycket. Dels eftersom jag upplever att begreppet ”skyldigheter” gärna glöms bort i jakten på att förverkliga våra ”rättigheter”. Men också för att jag tror att vi mår bättre och blir bättre medmänniskor om vi inte bara tar ansvar utan också erkänner för oss själva som följer med ansvaret. Som Niklas Alm målande beskriver: vems fel är det egentligen om du halkar på en blöt gräsmatta?

Gör det som inte andra gör

Jag vet inte om ni minns ett av mina favoritcitat men Charlie Söderberg sa i en intervju att ”Priset man får betala för att inte göra som alla andra är att se ut som en idiot”. Samma anda återfinner vi även i Den stora teorin: gör inte som alla andra om du vill skapa något som är helt annorlunda. Vill du åstadkomma saker som är out of the box, då behöver du också befinna dig där.

Rekommenderas till:

Den som vill ha lättsam och stundtals väldigt tänkvärd läsning. Jag läste den själv i ett svep först och sedan går jag tillbaka då och då för att fundera över de olika kapitlen. Men jag kan tänka mig att den bäst läses lite i taget. Den är en intressant grogrund för tankar även om jag personligen gärna hade sett den lyfta in fler perspektiv, framförallt om klassfrågor. Den är som skorna på bilderna ovan härlig taggig men hade kunnat sticka än lite mer i mina ögon.

Betyg:

   Det blir tre vassa klackar i betyg för Den stora teorin!

Inspiratörer för entreprenörer

Hej alla fina! Hur är det? Med mig är det fint. Lite extra fint idag. Jag har nämligen fått veta att Bossbloggen har blivit utnämnd som en av trettio svenska inspiratörer för entreprenörer. Hur himla fint är inte det?!

Inspiratörer för entreprenörer

Det är Expertvalet som satt samman en lista över aktörer och företag som de tycker inspirerar Sveriges Entreprenörsvärld lite extra. Fantastiskt hedrande att få se mitt namn där tillsammans med profiler som Entreprenörden och Svenska Nomader. Dessutom är min fina kollega Jennifer med på listan! En kan bli glad för mindre den saken är säker. Tack för detta!Men nu, apropå entreprenörskap, är det dags att packa ihop datorn och bege mig till min mamma för att ordna med mitt livs första bokslut och deklaration som företagare. Kommer bli kul! Minns att jag tänkte på det förra året i deklarationstiderna att det var sista gången som ens deklaration skulle vara enkel. Så rätt jag hade. Hur gör ni andra företagare? Gör ni dessa saker själva eller anlitar ni någon för att slippa det? 

Ett nej är ett nej

Förutom jublet över våren så har mitt sociala medier flöde främst fyllts utav två ämnen den senaste veckan. Demonstrationerna mot Svenska Akademien samt det alldeles för tidiga bortgången av Tim Berglind. Två vitt skilda händelser som inte har någonting med varandra att göra. Men jag kan se ändå se en gemensam nämnare i dem båda: den fullständiga respektlösheten inför att ett nej är ett nej. Den ena ur ett ledarperspektiv och den andra ur ett medarbetarperspektiv.

När nej inte respekteras

I dokumentären True Stories blir det uppenbart hur Tim Berglinds ledande omgivning inte respekterar hans nej. Han sitter i bilen. Dubbelvikt, alldeles blek och uppenbart omtöcknad av smärta. Då bokas det in att han, två timmar senare, ska ge radiointervjuer om att han är "back on track". För att inte tala om allt motstånd som han berättar att han mötte från sin omgivning när han sa att han vill sluta turnera eftersom han mår dåligt av det. Alla försök och all press om att göra några spelningar till och det blir så himla tydligt genom filmkameran att hans nej inte hörsammas.I soppan som kallas för Svenska Akademien är det lika tydligt att ett nej inte har respekteras. Först genom att en person i kretsen omkring Akademien inte har respekterat kvinnors nej och därmed står anklagad för sexuella övergrepp. Sedan, genom att ignorera när personer inom akademien försöker säga nej till jäv. En kvinna får lämna sin ledande post för att andra män har gjort bort sig. Dagen efter att allmänheten har demonstretat sitt nej gentemot detta medeltida beteende så skickas detta pressmeddelande ut och utlovar bot och bättring. Lite i senaste laget kanske. Här blir det snarare medarbetarna som inte hörsammar omgivningens nej. Vilket är lika illa som om en chef inte skulle göra det.

Men också i det vanliga arbetslivet

Men framförallt så ser vi dessa beteenden i vårt "vanliga, dödliga" arbetsliv. Allt fler blir sjukskrivna för utmattning eftersom vi har ignorerat våra kroppars skrikande protester. Både chefer och medarbetare pushar varandra ytterligare med fler arbetsuppgifter och frågan: "kan du hjälpa mig med detta?" eller rent utav frasen "bara det här också". Och så blir pressen bara större.Kan vi inte bara komma överens om att ett ja betyder ja och att ett nej betyder nej och båda svaren är lika acceptabla? Absolut, vissa nej kanske borde vara ja och vissa ja borde vara nej och de kan absolut bemötas och diskuteras. Men när vår hälsa står på spel, våra värderingar eller gränsen mellan personligt och privat: då är nej alltid ett nej. Och! Respektera dina egna nej lika mycket som du respekterar andras. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är.Tumme upp: Jag hoppas och tror att vi lever i tiden då folkrörelsens "Nej till patriarkatet!" börjar accepteras på riktigt. Ingen av oss mår bra i dess strukturer och maktobalans.Tumme ner: En tumme ner känns klent som beskrivning och därför strök jag den. Jag vill verkligen beklaga Tim Berglinds död. Det är så sorgligt när unga människor går bort för tidigt oavsett hur det går till eller vem det är som drabbas.

---

Tyckte du om detta inlägg?

Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!