En mörk måndag

God morgon! Hur står det till? Här i Skåne tycks det vara en mörk måndag - det är så grått och dunkelt ute. Eller så är det bara jag som inte lyckats öppna ögonen helt än. Blev alldeles för lite i sömn i lördags (eftersom bilens batteri laddat ur när jag skulle köra hem från middagen med tjejerna) och igår (eftersom jag var uppe alldeles kvällen innan). Mår med andra ord som en påse skridskor idag. I gengäld har jag mycket och göra så hoppas att det innebär att jag kan däcka när sambon går och lägger sig vid niotiden ikväll.

Måndag

Idag blir det bara en massa flängande vida omkring för att fixa ihop det sista inför morgondagens resa. Ska fixa naglarna, hämta skidvänliga kläder, ha möte med banken, ha en lugn sjukgymnastik och packa väskan.

Tisdag

För i morgon bitti åker jag till Stockholm. Ser fram emot att kunna sitta och skriva i lugn och ro hela dagen. Först på tåget och sedan någonstans i stan.

Onsdag

För sedan vankas det ett gäng olika möten. Minst fyra bokade, ett spontant (om tiden räcker till) och ett bloggevent på kvällen.

Torsdag

På torsdagen blir det lite lugnare tempo med lite fler möten. Plus att jag ska köra Insta Stories för InoS räkning där jag, bland annat, tänkte prata om hur ens blogg kan leda till jobb.

Fredag

Dagens inleds med ett frukostmöte och sedan åker jag med Nathalie (Att leva sin dröm) till Åre. Kan inte med ord beskriva hur välbehövligt det ska bli med två dagars stillhet, tystnad och reflektion. Sedan trillar andra härliga bloggkollegor in för Winter Workation och det tror jag kommer bli en grym inspirationsboost!Men nu ska jag ta och göra mig i ordning för att avverka den här dagen. Eftersom jag var alldeles för trött för att blogga om mina tankar om mål igår så kommer de i morgon i stället.

På språng

Hej! Hur är det idag? Jag är trött som en liten gnu men på språng och glad ändå. Hur kan man vara något annat med kompisar och kollegor som er?! Sån underbart fin respons ni gav mig på inlägget om att känna sig lite annorlunda. Börjar nästan undra om det är så att de flesta av oss känner så eller om det är så att vi som känner oss såhär dras lite till varandra. Hur som så är ni kick ass oavsett om ni kände igen er i texten eller ej. Är lyckligt lottad att få umgås med så många kloka och fina människor varje dag! Nu sitter jag för en gångs skull inte i soffan utan är på väg till Malmö, ska hjälpa tjejerna i UF-företaget som jag är rådgivare åt på UF-mässan lite grand. Ska bli kul!

Tillbakablick

Den här veckan har som vanligt varit händelserik. De sista pusselbitarna inför nästa veckas Stockholmsresa börjar falla på plats. Jag föreläste i torsdags, körde Insta Stories för InoS i tisdags och sedan mitt livs första livesändning i onsdags.

Veckans bästa

Känslan av att ha världens bästa jobb. Att få hänga med er och att livet utanför komfortzonen är så himla, himla spännnade!

Veckans sämsta

Att jag har sovit lite för lite i veckan och därmed är aningens trött och sliten.

Veckans utmaning

Stavas pengaångest. Jag drabbas inte så ofta av denna entreprenörssjuka men vissa dagar blir den givetvis mer påtaglig än andra. Som tur så nåddes botten igår och nu är jag back on track igen! Finns tveklöst en koppling mellan när sömnen svajar och katastroftankar så får komma ihåg det nästa gång den slår till.

Framåtblick

Efter UF-mässan så väntar en middag ikväll med två vänner som jag känt i många år men inte träffat på länge. Så himla fint! Det blir dock tidigt i säng eftersom det är inbokat en plåtning i Steampunk-anda morgon. Spännande värre!

Veckans ledarskapstanke

Vi har ju pratat innan om hur en bygger sitt personliga varumärke och häromdagen blev jag påmind om hur viktigt det är att ha lite självdistans till både sitt varumärke och sina prestationer. Efter livesändningen i onsdags var jag nämligen helt gråtfärdig för att jag kände att jag gjorde så dåligt ifrån mig och var förvirrad, sa fel namn och bara kände mig rörig. No vet, klantgrejer man inte vill göra i sitt jobb. Men en rätt viktig grej med att vara ledare är ju inte bara att ge andra utrymme till att göra misstag - det innebär att man inte ska späka sig själv heller de dagar man inte levererar som man vill och tänkt.Hur har din vecka varit? Har du haft det bra?

Ledarskap och organisation - en universitetsutbildning för chefer

Fråga:

"Kan du inte skriva lite om vad som ingår i din utbildning? Nyfiken på vad som i den akademiska världen klassas som “obligatoriskt” för en ledare."/ Lina

Ett litet urval av all kurslitteratur som jag har läst under alla dessa år, hähä.

Svar:

Självklart, absolut och givetvis kan jag göra det! Det är flera av er som har undrat vad jag det är jag pluggar för något och vad som ingår i utbildningen. En hel del är det kortaste svaret men vi ska såklart inte nöja oss med det.

Ledarskap och organisation - en universitetsutbildning för chefer

Ledarskap och organisation är en universitetsutbildning på 180 högskolepoäng och ges ut vid Linnéuniversitet i Växjö. Den är på halvfart och semidistans eftersom en ska jobba heltid samtidigt som man pluggar. En del är redan chefer, en del vill blir det och andra är som jag: bara väldigt intresserade av ämnet. Det innebär 1. att det är vansinnigt intressanta klasser eftersom alla har erfarenhet av ämnena som avhandlas. 2. att den är rätt så tuff att läsa och att det är många som hoppar av eller pausar på vägen eftersom livet kommer emellan.

Som för mig. Jag började läsa den 2009 och då var ett av antagningskraven att en skulle ha jobbat heltid i minst fem år för att bli antagen (det hade inte jag men jag lyckades tjata mig in ändå). Sedan läste jag de första fyra åren, under det fjärde året blev jag sjuk och det är därför jag började läsa det igen nu i höst. Efter vårens uppsats kommer jag alltså att få motsvarande en högskoleexamen inom ledarskap och organisation. Sedan kommer jag att läsa två års sociologi för att få en kandidat i sociologi med specialisering mot ledarskap och kommunikation.

Det har blivit många sena kvällar och långa helger i skolbänken, jag ska inte hymla med det. Samtidigt är det också värt det just för att en får förankringen i forskningen och arbetslivet på samma gång!

Vad har vi läst?

Under åren som gått så har vi till exempel avhandlat kurser inom ämnena: ledarskap i samverkan, gruppsykologi, socialpsykologi, samtalsmetodik, arbetsrätt, personalekonomi, strategiskt ledarskap, strategisk omvärldsbevakning, IT-politik, kvalitetsarbete och administration. Plus ett gäng olika projektarbeten och metodikkurser. Väldigt grundläggande ämnen med andra ord vilket har varit och är en väldigt bra och trygg grund att stå på.

Den största skillnaden mellan denna utbildning och andra som inte är via ett universitet är definitivt den vetenskapliga förankringen. Den litteratur som vi läser här grundar sig snudd på endast i forskning, vilket ger den ett helt annat perspektiv än ledarskapslitteratur som är skrivna av managementkonsulter. En studie i skolan är inte en marknadsundersökning utan det är en forskningsstudie som har blivit vetenskapligt utförd och granskad. Med litteraturen som grund skriver vi sedan bara hemtentor som i princip bara skrivs utifrån verkliga verksamheter, antingen de vi själva jobbar inom eller andras företag.

Så nu i höst har jag först analyserat mitt egna strategiarbete utifrån teori i ämnet, men också hur jag arbetar med administration samt omvärldsbevakning. Superintressant och utvecklande som sjutton. Även om det ibland också är sjukt kämpigt.

Besvarade det din fråga någorlunda? Säg till annars så utvecklar jag det vidare i kommentarsfältet. Och kan inte ni läsare berätta om vilka ledarskapsutbildningar ni har gjort? Vore superintressant att höra!

Att känna sig lite annorlunda

Hallå! Hur är det? En annan trillade precis in innanför dörren. Till bredden fylld av post-föreläsningsrus och energin som ens extroverta person får av att snacka med så många under en och samma eftermiddag. Så himla roligt! Dagens föreläsningsämne var ledarskap och kommunikation kryddat med en stor nypa jämställdhet. Viktiga grejer med andra ord.Läs mer: Diagnos, Människa

Att känna sig lite annorlunda

Började fundera på vägen hem på det här med att inte vara som alla andra. Kan bli påmind om det ibland. Hur udda jag själv känner mig trots att jag passar så bra in i mallen på många sätt (mitt halvbaltiska blod syns ju liksom inte). Men jag är en sån där som sticker ut. Har svårt att sitta still. Älskar prov och hemtentor. Pratar vid fel tillfälle. Säger konstiga saker. Är ofta först ut på dansgolvet. Tänker snabbt. Lever sig för starkt in i levnadsöden, musik, texter och kunskaper. Ser omvärlden i filmklipp och är en dagdrömmare och doer på samma gång.Men nä. Det räcker ju med att se sig omkring för att inse att jag inte är den enda som är konstig. Alla andra är ju också det. Du med förmodligen! Alla har vi våra charmiga egenheter, kompetenser och färdigheter, utmaningar och erfarenheter. Jag hoppas verkligen att vi som hänger här tillsammans kan fortsätta bygga ett arbetsliv där det blir ännu mer okej att vara olika. Det är ju så mycket mer spännande med olikheter.Men nu är det dags att stänga ner hjärnkontoret och ta kväll. Är trots euforin så.trött.i.skallen.nu. Känner du dig också konstig eller lite annorlunda ibland? Eller är det bara jag?

Alla vill inte vara chef

En fördom som jag ibland möter är att chef är något som alla borde vilja bli. Att det är nästa naturliga steg i karriärstrappan. Men är det verkligen det? Och måste man vilja vara chef? I mitt tycke är svaret nej och nej. Att vara chef är ett jobb precis som alla andra jobb med sina för- och nackdelar och nej, alla måste inte vara chef. Alla måste heller inte vilja vara det och det är helt okej, man kan vara intresserad av ledarskap ändå.

Alla vill inte vara chef

Om man är osäker kan det du däremot vara bra att testa på det. En som har gjort det och insett att hon nog inte vill bli chef igen är Sofia Marklund som idag driver träningsbloggen FitnessFia. När hon var 25 år så arbetade hon inom kommunen, skrev verksamhetsrapporter och satt med i ledningsgruppen när hon blev chef för första gången.

Berätta! Hur gick det till?

− Det skapades en överbliven grupp av personer som hade administrativa tjänster där jag var den som hade den högsta funktionen. Alla i gruppen hade olika chefer fastän man jobbade ihop så vi var på många sätt chefslösa i vårt gemensamma arbete. Så jag gick helt enkelt in till min chef och bad om att få leda den gruppen, säger Sofia Marklund.Under rekryteringskampanjen så blev hon tillförordnad chef över en grupp om tio medarbetare där de flesta var äldre. Själv var hon ung och driven i kommunal verksamhet med medarbetare som hade skött sitt som de själva ville under en längre tid.− En kvinna kom till och med fram och sa ”du kommer aldrig bli min chef”. När jag frågade varför så berodde det på att jag var för ung och oerfaren. Det tog ett tag men efter en tid så accepterade hon mig och jag insåg då att det inte var personligt mot mig. Hon var nog bara rädd för att jag skulle lägga mig i och detaljstyra hennes jobb, säger Sofia Marklund.Sofia Marklund berättar att det lättaste momentet trots allt var att få förtroende i gruppen eftersom de såg ett värde i att vi var en grupp som skulle börja jobba med gemensamma mål:− Det fanns en tacksamhet att jag blev chef, jag är en problemlösare av naturen så släng något jobbigt på mig så tar jag det. Jag inte heller konflikträdd och det tyckte medarbetarna var skönt och gav dem ett stort värde för dem.

Vad upplevde du var det svåraste med chefsjobbet?

− För att vara chef behöver man ha två personer i sig. Du ska vara driftig, lösa problem och konflikter men också vara en omvårdande person. Jag en medkännande person men är samtidigt mer resultatinriktad än relationsinriktad så i jobbet är inte de mjukare värdena den arbetsuppgiften jag väljer först. I den här gruppen som hade genomgått stora förändringar och var lämnade åt slumpen under ganska lång tid med stor osäkerhet mådde många dåligt och det tyckte jag blev svårt att hantera. Framförallt när jag upplevde att jag inte hade tid avsatt för att vara chef för att man skulle göra sitt vanliga jobb samtidigt som man hade chefsansvaret.

Hur gick det sedan?

− I slutändan så fick jag inte jobbet vilket var en jättestor besvikelse då. Men jag hade ändå börjat inse att chefsrollen ändå inte var något för mig. Idag hade jag nog varken tackat ja eller sökt det eftersom jag trivs bäst med att vara min egen chef endast.− En vän till mig, som är en bra chef och gillar att vara det, sa en gång till mig att det generellt finns två typer av människor, ägg och plommon. Enligt honom är de flesta människor som blir chefer av typen ägg. Hårda på utsidan men mjuka på insidan, vilket gör att de till synes klarar av jobbet bra men på insidan kanske lider. Han menade att de bästa ledarna är plommonen, de som är mjuka på utsidan och kan ta människor, men samtidigt som har en stabil hård kärna. Jag tror att det ligger lite i det och jag är nog lite för mycket ägg, haha.

Vad tycker du? Måste alla vilja vara chef?

− Verkligen inte! Jag har träffat en del chefer sedan dess som är direkt obekväma där de är. Samtidigt vill de inte göra något annat eftersom de tror att det är negativt att kliva ner från chefsrollen. Men vad är poängen med en chefstitel om man inte trivs eller är lämpad för det?

Vad vill du skicka med till de som undrar om de vill och kan jobba som chef i framtiden?

− Att man inte ska vara rädd för att ändra sina val. Det finns nog rätt många uppfattningar och föreställningar om hur det är att vara chef och hur man borde vara för att bli det. Men man måste inte vara chef för att bli lyckad i sitt arbetsliv och att du inte ska vara rädd för att ändra dina val, säger Sofia Marklund och fortsätter:− Om du inte vet om du har det eller inte: våga prova! Jag lärde mig så mycket från perioden som jag var chef och jag ångrar ingenting. Det var ett billigt pris att betala för så all den livserfarenhet som jag fick.Vad säger du som läsare? Är du en av dem som är intresserad av ledarskap men samtidigt inte är intresserad av att bli chef? Dela gärna med er av era tankar och erfarenheter. Och berätta, känner du igen dig som ett ägg eller plommon? Haha!