Att leva som man lär

Hej, hej! Hur är läget med er denna soliga måndag? Här är det fortfarande genomförkylt och efter ännu en däckad helg så har fröken Envis till slut sjukanmält sig. Galet tråkigt men välbehövligt. Har ändå gått runt och varit dåligt i en dryg månad nu. Så det är dags att leva som man lär och låta kroppen läka ut detta once and for all.

Sjobba - att jobba när man är sjuk

Så nu jag ska ägna resten av dagen åt att vila, vila och vila lite till. No more sjukjobbande – eller ”sjobbande” som det också kallas. Tycker inte någon ska gå till jobbet även om man är sjuk men det är ju så svårt när man har en fullproppad att-göra-lista och tajta deadlines. Är dessutom lätt att fuska när det ”bara” är en förkylning. Bita ihop och köra på.Tycker denna debattartikel, publicerad för snart två år sedan men likväl aktuell, påvisar flera intressanta linjer. Om att karensdagen orsakar sjuknärvaro för att en del inte anser sig ha råd att vara sjuk. Att många tar och får antibiotika mot förkylningar som egentligen bara botas med vila.  Det väcker även min tanke om att företag med låg sjukfrånvaro kanske inte har det så himla bra ändå. Att de kan ha hög sjuknärvaro istället?Visst. Nu ska man kanske inte prestera maximalt på topp alltid när man jobbar. Men det hade nog varit smartare av mig att sjuka mig för en månad sedan. I stället för att ha detta moment 22 där jag tycker mig prestera halvkasst på alla områden och känna pressen över att-göra-listan som inte riktigt hinns med. Högst troligen. Tur att polletten trillar ner då och då så att undertecknad börjar göra det kroppen säger åt henne och inte bara nickar, säger ”ja, ja det hade varit klokt” och gör raka motsatsen.Brukar du sjobba? Vart går din gräns för när du går till jobbet fastän du borde stannat hemma?

---

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det! 

Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Det är väl knappast en nyhet för någon av er läsare att jag har varit utbränd och sjuk i utmattningssyndrom. På ett sätt är jag frisk i dag eftersom jag jobbar heltid och lite därtill. Trots det har jag en bra bit kvar att gå. Idag är en sån dag när jag känner mig helt urlakad. Den senaste tiden har arbetsbelastningen varit hög, jag har varit extremt social och dessutom konstant förkyld vilket sammantaget belastar energikontot extra mycket. Är jag överarbetad? Lite grann: med nedsatt förmåga blir både heltidsjobb och bloggjobb i mesta laget. Är jag på väg att gå in i väggen igen? Nej. Dels för att jag prioriterar in mer återhämtning, dels för att det handlar om en kortare tidsperiod. Men visst, det gäller att vara försiktig så det inte fortsätter tills kroppen är helt slutkörd.Skillnaden mellan att vara överarbetad och gå in i väggen är på ett sätt minimal, på ett annat avgrundsdjup. Jag vill vara tydlig med att inget av scenarierna är bra. Det må vara trendigt att ha tusen järn i elden och en fulltecknad kalender dygnet runt. Men om din kropp skickar dig varningssignaler så snälla, ta dem på allvar.

Går du in i väggen så känns det

Min erfarenhet är att de som skriker högt om att de håller på att gå in i väggen är längre i från den än de personer som sammanbitet fortsätter springa och pressar sig ännu hårdare. Att den senare kategorin är så inne i sitt ekorrhjul att de inte ens ser väggen komma emot dem. Missförstå mig inte – om du känner dig överarbetad så ska du signalera om det. Prata med din chef och vidta åtgärder så att du minskar din stress och bryter den negativa spiralen. Men chefen, som självfallet bör lyssna till de som säger ifrån, måste också hålla ett öga på dem som inte gör det. På dem som hoppar över luncher, raster eller jobbar mycket övertid och ändå tar på sig fler arbetsuppgifter.

Att vara överarbetad är upptakten till att bli utbränd. Är du överarbetad och fortsätter köra på i hundranittio knyck utan vila eller återhämtning så kommer du förr eller senare att gå in i väggen.

Om du går in i väggen så kommer du att märka det – för du kan inte göra någonting annat sen. Att ta sig tillbaka från en utbrändhet innebär mycket mer än att vila en vecka, åka på semester eller vara sjuk några dagar.

Du kan inte vara lite utbränd

Du kan inte heller vara lite utbränd. Jag träffade ett tag en läkare som ville använda ordet vidbränd eftersom han tyckte utbrändhet lät så slutgiltigt. Det håller jag inte med om. Det var slutgiltigt att gå in i väggen men i askan kan också nytt liv spira. Som fågel Fenix, för jag varken vill eller kommer att kunna bli samma person som jag var före utbrändheten.

Vad händer om någon säger "jag är utbränd" istället för  "jag är överarbetad"?

Jag har på senare tid hört flera som säger att de är utbrända när de i själva verket är lite slitna. En del fortsätter med att berätta att de lyckades ta sig ur det på ett par veckor. Det får mig att vilja storgråta. Tycker att PT-Fia har sagt allt med denna krönika på hur det kan kännas när någon reducerar mina år av sjukdom till en till en tillfällig trötthet. Så jag tänkte att vi i stället ska titta på vad som kan hända om när någon säger att hen är utbränd när denne i själva verket är överarbetad.Psykisk ohälsa är ett område vi sällan talar om på arbetsplatser. Även om utmattningssyndrom eller utbrändhet leder till stora fysiska besvär faller de in under denna kategori, framförallt om man drabbas av utmattningsdepression. Psykisk ohälsa är varken enkelt eller smärtfritt att tala om för den som drabbats. Inte blir det lättare av att vi i arbetslivet förväxlar överarbetning med utbrändhet eller utmattning.Resultatet blir att diagnosen förringas, inte tas på allvar eller i värsta fall bidrar till mer okunskap. Att arbetsgivare och kollegor tänker ”men Minna återhämtade sig ju på studs från detta, varför gör inte Ludvig det?” och därefter drar den felaktiga slutsatsen att Ludvigs utmattning bara har med honom som individ att göra.

Hur bemöter man det?

Vad gör man då om man hör någon säga att de är ”lite utbrända”? Jag ska ärligt säga att jag inte har något direkt svar på den frågan idag. Min spontana tanke: säg inte så mycket så alls om du inte känner personen i fråga oroligt väl och vet vad hen har gått igenom. Att bemöta sjukdomsproblematik med tvivel känns knappast ett bra sätt för att få ett ett arbetsliv där vi pratar mer om psykisk ohälsa.Vad säger ni andra som upplevt detta? Har ni erfarenhet av detta och hur agerade du då?

---

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det! 

Solsken och gnistrande rimfrost

Hej alla fina! Hur är läget? Här är det lätt yrvaket när jag skriver dessa rader eftersom jag sovit i tolv-isch timmar i natt. Det var inte igår det hände senast! Eller jo, det var det ju men ni fattar principen. Det är inte som när jag började arbetsträna och behövde sova tolv-fjorton timmar per natt som standard. Men det var inte det jag skulle svamla om denna fina fredagsmorgon. Ville ju visa några av bilderna jag tog på häromdagens promenad i en värld fylld av solsken och gnistrande rimfrost.

I ett vinterland

Ljuset var verkligen så gyllene som det ser ut och tystnaden var total. Blev rent utav lite vimmelkantig den första minuten av promenaden. Det kändes som att kliva in en sagovärld.Solen! Som jag saknar dig dessa mörka tider.Så vackert när alla löv, allt gräs varje lite sten i grusvägen är täckt med små diamanter.Promenaden ledde givetvis ner till den lilla sjön, min oas, där bryggan fått en glugg i tandraden.Och ny gnistrande fernissa!Hej, hej du kolsvarta, kalla vatten. Känns knas att det inte ens var två månader sedan jag spontanbadade här.Men mesta delen av tiden stod jag mest och gapade inför denna syn. Den lätta dimman, ljuset och det frusna vattnet.Vidunderligt!Mitt HSP-jag tappar fortfarande andan lite bara jag ser bilderna. Det var en storslagen promenad och tur att en hade kameran med så att bilderna kan få utgöra ett minne av den. Men nu mina vänner är det snart dags för helg - jag hoppas ni får en fin sådan med lagom mängder av snö. Kika in här i morgon för att läsa en text om utmattning och utbrändhet.Ta hand om dig!

Clara Toll: Motiverande ledarskap i tuff sport

Den här bossen har ni på sätt och vis träffat förut här i Bossbloggen – både ifrån när jag joinade hennes OfficeOnsdag men också från kommentarsfältet. Hon är ledare i en av de tuffaste sporterna på hjul och jag är så glad över att kunna ge er en inblick i hennes kloka tankar om ledarskap idag. Möt: Clara Toll!

Hej Clara, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag heter Clara och jag är huvudtränare för Örebro Roller derby sedan två år tillbaka. Jag flyttade till Örebro från Småland för två år sedan och utbildar mig till tränare. Plus att jag driver eget företag som PT, bloggar och spelar in Tränarpodden.

Berätta om din karriär!

─ Min första ledarroll var som konfirmationsledare i Svenska Kyrkan. Jag började hjälpa till och sedan fick jag mer ansvar vilket ledde till jobb som ungdomsledare. I den rollen har jag fått testa på testa att leda olika aktiviteter och ha ansvar för mindre grupper.─ När jag flyttade till Örebro och började läsa tränarprogrammet kom Örebros Roller derbylag till vår utbildning och frågade om någon var intresserad av att bli tränare. Jag förstod först inte alls vad sporten innebar då men sökte, blev intervjuad och fick uppdraget. Tränarprogrammet är bra för att man får diskutera mycket kring ledarskap. Vi får lära oss om hur vi kan leda ett lag till framgång, olika ledarskapsstrategier, hur kroppen fungerar när man tränar och så vidare. Men den är mest teoretisk och det är därför att jag gillar att jobba som huvudtränare på fritiden. Det blir min praktik och jag kan testa saker vi lär oss i skolan direkt i verkligheten och se vad som funkar i vilka situationer.─ Mitt hjärta är dock mitt integrationsprojekt där vi spelar fotboll med femton ensamkommande flickor en timme i veckan. Inte nog med att tjejerna som kommer hit ska få se en annan bild av Sverige, här får jag ännu mer erfarenhet av att leda en grupp. Projektet är väldigt uppskattat och har fått mycket publicitet i media så vi ska starta en förening nu så vi kan söka bidrag till att köpa träningskläder och skor till laget. Men att tjejerna vill ha fler träningar känns som det bästa betyget!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Rollen som huvudtränare innebär att jag planerar för veckans träningar och att jag håller kontakten med spelarna i laget för att stämma av hur de mår. Peppar och stöttar.─ Jag har hand om de gemensamma träningarna och sedan har jag fem grymma tränare med mig i teamet. En för det tävlande laget och fyra som tar hand om de nya spelarna, håller koll på närvaro, planerar matcher och annat administrativt. Det är bara jag i laget som inte spelar.

Även om vi vill vinna och inte alltid kan spela för att det kul så ska man känna att man får vara med och höra hemma här i laget.

Clara Toll

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag tycker om att bygga ett lag! Jag har ju jobbat som ledare i föreningsliv och inte som anställd chef men jag tror jag hade gillat det med. Jag gillar att var den som styr, samlar ihop gruppen och pratar med alla. Är inte den som är laid back och låter andra sköta jobbet. Jag tycker om att ta ansvar.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Det viktigaste för mig är att teamet mår bra samtidigt som vi jobbar mot att vinna. Jag vill att vi kommer upp till högsta ligan men vi ska vinna på att vi mår och är bäst. Som tränare  ska jag inte behövas, laget ska kunna vinna utan att jag är där. Brukar se det som att jag är bakom och pushar på och inte framför och drar i dem.─ Roller derby är en tuff sport med mycket skador så vi jobbar mycket skadeförebyggande, både fysiskt och mentalt. Vi pushar varandra framåt utan att ställa för höga krav på varandra. Det gäller att våga testa och utmana varandra. Sedan så märker man vilka spelare man inte ska prata med alls för de pushar sig själva medan andra behöver peppas mer. Det gäller att lära känna spelarna och hitta vägar för att motivera alla. Mest jobbar jag med att de ska få en positiv inställning till träning, att de ska bli ett lag och att träningarna ska vara en rolig grej att gå till varje vecka. Mitt egna mål karriärmässigt är att en dag leda ett av de stora hockeylagen i SHL (den största hockeyligan i Sverige).

Jag kan inte leda Roller derbylaget på samma sätt som konfirmanderna eftersom de har olika mål.  Sedan måste jag anpassa mig efter om det till exempel är tio eller trettio personer på träningen. Jag kan inte vara stenhård och inte låta dem prata med varandra alls men jag kan inte heller vara helt laid back för då tappar vi fokus på träningen.

Clara Toll

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Att motivera i stället för att bestämma. Att ge personerna i teamet uppgifter som de får hitta egna lösningar på. När vi gör kluriga övningar i träningen brukar jag låta dem först göra övningen. Sedan pausar vi och då får de diskutera i gruppen om varför vi gör den här övningen. Jag hade ju kunnat berätta det för dem men det gör jag inte. Det jag lär mig bäst är det jag får tänka ut själv och oftast när gruppen har pratat om det och får göra övningen igen - då går det bättre. Man ska inte göra saker ”bara för att” utan veta varför man gör dem eller hur de funkar. Säger man bara ”ni ska bara kunna detta” så märks det att de nya spelarna blir mer omotiverade.─ Och om du som ledare vågar delegera och låta andra ta ansvar minskar du din egen belastning också. Det är skönt.

Trump for president

Det var med sorg jag skrev den här rubriken. Att få se en rasistisk och sexistisk man väljas in till en av världens högsta poster är skrämmande. Obehagligt. Vedervärdigt. Framförallt i kombinationen med den högerextremism som normaliseras här i Sverige och Europa. Vart är vi på väg? Hur kan det finnas människor som på fullaste allvar tror att de är bättre än någon annan baserat på vart vi kommer i från, vilken hudfärg eller vilket kön vi har? Det övergår mitt förstånd. Det känns som ett dåligt aprilskämt: Trump for president. Baha.

”Det är inte första gången en medioker eller rent utav dålig man får jobbet framför en kompetent kvinna”

Elaine Eksvärd

Elaine Eksvärds konstaterande är så jävla sorgligt men likväl sant. Det är inte första gången en man premieras framför en mer kompetent kvinna och förmodligen inte sista gången heller. Det gör mig jävligt förbannad. Och om möjligt ännu mer beslutsam att fortsätta driva Bossbloggen för att ett mer jämställt arbetsliv där den manliga chefssjukan en vacker dag är utplånad.

Been there, done that

En ledares makt är inte absolut

Ledarrollen är viktig – oavsett hur stor eller hur liten den är. Men ingen ledarroll oavsett dess höjd i hierarkin är absolut. En ledare kan självklart ha stor påverkan och allt ledarskap får konsekvenser. Men det finns också en aspekt av ledarskap vi inte har berört än och det är det faktum att det är medarbetarna eller medborgarna som i vardagen bestämmer hur stora effekter ledarskapet ska få.

Hur många förändringsarbeten har inte inletts och genomförts utan att ett skit har förändrats i organisationen? Att medarbetarna gör samma arbetsuppgifter på exakt samma sätt som de alltid har gjort trots att ledningen vill något annat. Detta går ju självklart att applicera på USA’s valresultat på flera sätt. Att det är traditioner som motverkat att en kvinnlig mer kompetent ledare inte fick jobbet – samtidigt kan det förhoppningsvis också förhindra skadorna som den inkompetenta mannen kan orsaka.

Tillsammans kan vi jobba för att förändra detta genom att stötta och lyfta fram andra kvinnor i chefspositioner. Genom att hjälpa varandra skapa framgång och vara öppensinnade mot våra olikheter, styrkor och svagheter. Våga vara obekväma och markera i ord eller handling när någon vill förminska dig eller placera dig i ett klassiskt ”kvinnlig fack” på grund av ditt kön. Det är fan inte lätt detta. Inte när motvinden tar i och blåser än hårdare. Men jag ska kämpa vidare mot ett mer jämställt, kunnigt arbetsliv där vi får lika löner för lika arbete. Ett arbetsliv där kompetens väger tyngre än testiklar, tomt skryt och ryggdunk. Och jag hoppas ni är med mig. Att vi tar den här fighten tillsammans i både motgång och framgång. Redan i eftermiddag kommer jag att publicera ett ljus i detta mörker. Ett nytt ledarskapsporträtt som likt alla andra intervjuer jag har gjort illustrerar en lysande framtid med fantastiskt ledarskap. Det finns så jävla mycket briljant kompetens och vettiga värderingar här i världen och jag är tacksam över att få presentera sådana guldkorn för er. På snart återseende!