Att leva som man lär
Hej, hej! Hur är läget med er denna soliga måndag? Här är det fortfarande genomförkylt och efter ännu en däckad helg så har fröken Envis till slut sjukanmält sig. Galet tråkigt men välbehövligt. Har ändå gått runt och varit dåligt i en dryg månad nu. Så det är dags att leva som man lär och låta kroppen läka ut detta once and for all.
Sjobba - att jobba när man är sjuk
Så nu jag ska ägna resten av dagen åt att vila, vila och vila lite till. No more sjukjobbande – eller ”sjobbande” som det också kallas. Tycker inte någon ska gå till jobbet även om man är sjuk men det är ju så svårt när man har en fullproppad att-göra-lista och tajta deadlines. Är dessutom lätt att fuska när det ”bara” är en förkylning. Bita ihop och köra på.Tycker denna debattartikel, publicerad för snart två år sedan men likväl aktuell, påvisar flera intressanta linjer. Om att karensdagen orsakar sjuknärvaro för att en del inte anser sig ha råd att vara sjuk. Att många tar och får antibiotika mot förkylningar som egentligen bara botas med vila. Det väcker även min tanke om att företag med låg sjukfrånvaro kanske inte har det så himla bra ändå. Att de kan ha hög sjuknärvaro istället?Visst. Nu ska man kanske inte prestera maximalt på topp alltid när man jobbar. Men det hade nog varit smartare av mig att sjuka mig för en månad sedan. I stället för att ha detta moment 22 där jag tycker mig prestera halvkasst på alla områden och känna pressen över att-göra-listan som inte riktigt hinns med. Högst troligen. Tur att polletten trillar ner då och då så att undertecknad börjar göra det kroppen säger åt henne och inte bara nickar, säger ”ja, ja det hade varit klokt” och gör raka motsatsen.Brukar du sjobba? Vart går din gräns för när du går till jobbet fastän du borde stannat hemma?
Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela inlägget så att andra kan få läsa det!
