Sköna snubbar på jobbet

En typ på jobbet det sällan pratas om högt men som, uppenbarligen, fler kvinnor än jag själv har identifierat är de “sköna snubbarna” på jobbet. Jag har genom åren mött ett par stycken (inte minst under min tid i transportbranschen) och fascinerats av hur de som, flyter genom arbetslivet och har nu - med mycket grym input från 925-gruppen på Facebook - fått ihop en lista med kännetecken på sköna snubbar. Hur känner du igen en och… Finns det något vi kan lära oss av sköna snubbar på jobbet?

Ett återkommande kännetecken på en skön snubbe tycks vara mycket snack och lite hockey. Bild: Canva

Sköna snubbar på jobbet

Okej, här har vi några kännetecken på en skön snubbe baserad på mina egna och andra 925:ors spaningar och erfarenheter:

• En skön snubbe är trevlig kille som ofta snackar snyggt och/eller mycket men inte får särskilt mycket gjort...

• ... men som trots detta ändå klättrar lätt genom karriären

• Helst hänger med andra sköna snubbar

• Är duktig på att nätverka och enkelt knyter nya kontakter

• Golfar (eller äter lunch med) andra kollegor där viktiga saker “råkar” diskuteras

• Har ofta långa svar på frågor som ställs utan att svara på dem

• Snackar generellt mycket men det händer inget och saker tas inte tag i

• De tenderar också att ha starkare LinkedIn-närvaro än leveransförmåga

• Undviker ofta konflikter och svåra samtal för att inte sabba stämningen och/eller det är obehagligt

• Låter andra städa upp efter misstagen han ofta gör eftersom han själv står som handfallen

• Uttalar sig tvärsäkert om högt som lågt, inkluderat om saker han inte jobbar med eller har utbildning eller kompetens inom och…

• Gärna ”hjälper till” och ”generöst delar med sig” av denna så kallade kunskap till andra runt omkring (om än inte till de han smörar för, mot dem är han “ödmjuk”)

• Är den som på, samma eller nästkommande möte, upprepar ett förslag från en kvinnlig kollega som att det var hans och sen får all cred. Genomföra det får dock en kvinnlig medarbetare göra.

• Sitter och kastar ur sig ”sköna idéer” på möte och bara räknar med att någon (tjej) för anteckningar för han minns såklart ingenting två minuter senare

• Säger ”nu killgissar jag” och räknar med att få pluspoäng och ses som jämställd för att han kan uttrycket

Plus: De inser ofta att ojämställdhet typ är en grej och börjar prata om den när de får döttrar (fruarna? De tenderar att glömmas bort i de sammanhangen)

Vad kan vi lära oss av dem?

Okej, även om de sköna snubbarna oftast mest väcker frustration så finns det såklart saker en kan lära sig av dem. Mina topp tre?

1. Prestera lagom snarare än att överarbeta. Jag personligen har behövt jobba ganska mycket med detta genom åren och genom att i stället ha en hög lägsta-nivå på jobbet tycker jag det lättare att inte överarbeta eller fastna i perfektionsfällan.

2. Prata om det du levererar! Det räcker inte att göra ett bra jobb på jobbet om inget vet om att det är du som har gjort det.

3. Nätverkandets kraft - att knyta kontakter är något alla behöver göra och ett starkt nätverk är alltid viktigt att ha

Hur du som ledare bör hantera en skön snubbe

Hur hanterar du som chef en skön snubbe i din arbetsgrupp? Ja, det beror såklart på hans beteende och vad han gör eller inte gör. Först och främst behöver du som ledare vara närvarande nog i vardagen för att kunna identifiera den sköna snubben, sedan gäller det att både ställa leveranskrav och följa upp leveransen. Annars det räcker inte med att snacka om det som ska göras. Är det en medarbetare som använder sig av strategisk inkompetens behöver du hantera det. Att verifiera och motivera vems arbetsinsatser du lufter fram och belönar är också viktigt eftersom det signalerar till övriga arbetsgruppen vad för beteenden som lönar sig och inte.

Vad säger du som läser? Har du stött på någon skön snubbe tidigare?

Nystädat kontor

Visst är det en härlig känsla när det är rent omkring en? Har precis röjt undan här på kontoret, fönstret fick hamna på glänt, vaniljdoften sprids via doftljuset och lite kall Yuzo bubblar i ett champangeglas. Jag älskar vårt hem och vårt gulliga lilla hus är den bästa platsen på jorden men detta är en vass tvåa på topplistan. Atmosfären! Ljuset! Rymden! I boken Eget rum undersöker och skriver Alexandra von Schwerin kvinnors egna space och här är verkligen en plats där jag landar varje gång jag kliver in över tröskeln.

Så nu ligger jag här på sofflocket, njuter av det lilla och lyssnar på en poddintervju som jag varit med i. Återkommer om den snart för det var en intervju jag kommer att minnas tillbaka till med lite extra värme. Har en omdanande period som lär mig många roliga saker som inte riktigt kan sättas på pränt medan de är färska men jag märker att jag har stärkts ytterligare en grad i mitt egna ledarskap. Och jag tänkte häromdagen att ledarskapslärandet är som ett pussel. Men varje gång en ny bit faller på plats, splittras resten av bitarna i ännu fler, mindre delar. Så lärandet består egentligen av att gå från en fyra bitars- till X miljoners bitar pussel under ens livstid. Vi blir inte klara. Tröstande ändå? Ja det tycker jag nog. Och med det är det dags att dra upp tempot. Mer skrivande. Ett par samtal som ska ringas. Ikväll väntar en miniworkshop för det lokala företagsnätverket Elsa, blir kul!

Din hållbara takt

En viktig nyckel till att jobba och leva hållbart (sådär så att du håller hela livet)? Det är att hitta din hållbara takt. Normen må vara att vi alla ska jobba heltid och vara stressade mest jämt men allvarligt talat nu - är det så du vill leva?

Själv har jag som driven och ambitiös, numera frisk-från-utmattning, också mer än en gång blivit ifrågasatt när jag vill göra mer än att jobba heltid. När jag jobbade heltid, pluggade och arbetade ideellt var jag “dum i huvudet” och det var “klart att jag blev utmattad” (nej, det var inte därför jag blev utmattad) och en viktig del av min tillfriskningsresa var att inse att jag inte trivs med att bara jobba heltid. Det passar inte mig som är nyfiken, vetgirig och rastlös. Och det var här konceptet om min hållbara takt föddes och nu är det ett återkommande verktyg jag hjälper klienter med att implementera i sina ledarroller och arbetsliv.

Som ledare är det dessutom lätt hänt att ryckas med i proppade agendor och långa to-do-lists och den enda lösningen på det behöver inte vara att inte jobba som ledare alls. Tvärtom! Det går att ha ett högt tempo och jobba hållbart. Bild: Canva

Definitionen av din hållbara takt

Vad innebär det då att ha en, för dig, hållbar takt?

Exempelvis att du:

• Lever och lägger upp din vardag i den takt som passar dig - på både kort och livslång sikt - utifrån dina faktiska, nuvarande förutsättningar.

• Kan ge järnet i perioder men måste prioritera, för dig, rätt återhämtning både löpande och mellan de intensiva stunderna.

• Kanske rent utav ha energi kvar majoriteten av dina arbetsdagar?

• Ser till att din återhämtning är så högkvalitativ att den reglerar energiskulden effektivt.

Hur gör man då? Ja, det jobbiga svaret är dessväre: det beror på!

Tyvärr är det inte alltid så enkelt att det bara räcker med att blicka inåt och bestämma dig för vad du vill ha för tempo. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum och alla behöver vi anpassa oss efter vår omvärld i varierande grad där vissa behöver träna upp förmågan att respektera våra egna behov och andra behöver bli mer lyhörda inför andras behov.

Men en pusselbit är såklart att lyssna till dig själv, dina behov och tillgodose dem så gott de går. En annan är att se dig omkring och bestämma dig för vilka normer och förväntningar du ska ställa upp på, och vilka du ska ignorera. Välj det som passar dig och hur du vill leva i den mån du kan för ja, givetvis kommer faktorer som klass, olika sorters kapital och prioriteringar att spela in i detta. Alla har inte samma förutsättningar eller möjligheter som du.

Det jag gillar med att använda mig av den hållbara takten som verktyg i min vardag är att den påminner mig om en av mina livsläxor från utmattningen: livet går inte ut på att jobba. Och det som blir ohållbart snabbt är om vi jobbar jämt eller slutar leva för jobbets räkning. Extremt få blir tackade för att ha offrat sitt liv, sina hälsa, sin familj för det.

Men också att en takt, ett tempo, är något som ständigt behöver regleras efter yttre och inre faktorer. Jag vill inte ligga och hetsköra i hundranittio knyck jämt i autobahn-style även om det är kul med både fart och tajta kurvor ibland. Ibland känns det gött att puttra fram i sjuttio och då och då vill jag stanna och njuta av utsikten.

Vad säger du som läser? Hur landar tanken kring att ha och hålla en hållbar takt i dig?

Varför är chefens självbehärskning viktig?

Efter förra veckans artikel om att ha självbehärskning som ledare har jag haft fler intressanta samtal på temat där en av följdfrågorna var: är självbehärskning viktigt att ha som ledare? Kort svar: Ja.

Varför? På grund av de olika sorternas makt som ledarrollen innebär men mest på grund av din påverkansmakt.

Hur du reagerar på saker som händer, på informationen du får - din mimik, ditt kroppsspråk, vad du säger, hur du säger det och besluten du fattar läses ständigt av av dina medarbetare och organisationen omkring er.

Hur du beter dig kommer att färga av sig till medarbetarna och övriga arbetsgruppen vare sig du vill det eller ej.

Det är därför det spelar roll. Om du är lugn, om du är stressad, har panik, är glad, orolig eller beter dig annorlunda från ditt normalläge kommer det att läsas av, tolkas och ageras utefter - både medvetet och omedvetet.

Och ja, det är ansträngande men viktigt att vara medveten om för dig som är - eller vill vara i - en ledande position. Notera att detta inte innebär att du måste eller ens kan vara harmonisk och fridfull varenda sekund på jobbet. Däremot behöver du vara medveten om ditt normalläge och hur du agerar och reagerar i olika situationer, är du det kommer du inte bara ha det lättare för att jobba proaktivt utan också hantera det som händer i närtid lättare. Exempelvis om du har en värdelös dag, är sur och tvär och märker att det spiller över på din närvaro på jobbet, då kan du med en mening ge en kontext, förklaring eller förekomma det med ett “förlåt på förhand om jag verkar kort i tonen idag, jag har sovit som en kratta”.

Givetvis varierar det ganska kraftigt hur påverkansbara dina medarbetare är av chefens humör och känsloläge. En del märker av minsta lilla medan andra är helt obrydda. Bild: Unsplash

Med det sagt skulle jag också dra parallellen av chefens självbehärskning till Herzbergers tvåfaktorsteori som skiljer på motivationsfaktorer och hygienfaktorer och klassificera detta som en senare majoriteten av tillfällena. Visst kan ett gott humör från chefen vara peppande och uppiggande men det är ändå oftast bristen på självbehärskningen som skapar mer skav och stök eftersom omgivningen tenderar att börja reglera sig för att inte skapa starka känsloyttringar.

Vad tänker du om det?

Mer självbehärskning som ledare

Som chef är det viktigt att i vardagen ha för vana att skilja på sak och person när det kommer till medarbetares beteenden. De knäppa saker vi gör behöver inte innebära att vi är idioter - samtidigt finns det absolut idioter och ja, de behöver också ledas av dig som chef. Vad kan du som chef göra till vardags för att få mer självbehärskning och öka din tolerans mot idiotiska beteenden, skeenden och ibland personer?

Läs mer: Problemvaccinet alla chefer behöver

Och innan vi tittar närmare på hur du kan få bättre självbehärskning som chef vill jag tydliggöra… Nej, du behöver inte alltid vara superharmonisk eller ständigt zen som chef även om självbehärskning är viktigt att ha. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Mer självbehärskning som ledare

När man är den som är chef att det (tyvärr) troligtvis är upp till dig att hantera situationen och beroende på vad det är som prövar din självbehärskning behöver såklart tillvägagångssättet variera.

Handlar detta om dig?

Eller…

Handlar det om någon, några andra eller något annat?

Och det finns lite olika vägar att gå för att undersöka detta närmare!

Se över din allmänna stressnivå

Jag vet inte hur du som läser funkar men för de flesta av oss tenderar både tålamodet och självbehärskningen vara nära sammankopplat med våra stressnivåer. Desto högre den senare är - desto mindre får man av de förstnämnda. Det är därför:

1. Ett par djupa andetag är ett bra verktyg att ta till när du känner att varningsklockan börjar klämta för att någon trampar på dina nerver.

2. Du behöver stämma av din egen stressnivå. Är det bara idag som du stör dig på allt och alla eller är det X antal dagar i veckan? Hur stressad är du generellt? Hur ser din arbetsbelastning ut? Är det mycket multi-tasking eller gör du en sak åt gången? Är du ständigt stressad eller är det som det bör vara att stressen kommer och går när den behövs?

Att zooma ut på det här sättet kan vara svårt när man är mitt inne i det och för min egen del brukar jag försöka använda de där varningsklockorna jag nämnde ovan som en påminnelsemarkör. När jag märker att det börjar klämta brukar jag försöka (såklart med varierande framgång) använda någon av de här mentala teknikerna för att få lite distans till situationen.

Checka av: vad handlar det här om egentligen?

Den här avcheckningen kan ske på två fronter: inåt eller utåt och vilken du väljer att göra först varierar troligtvis beroende på var du befinner dig. Är du själv med möjlighet att tänka ostört här och nu? Börja inåt. Är du mitt i skeendet? Dra det där djupa andetaget, aktivera ditt mentala skydd och gå utåt.

Om går du inombords och stämmer av vad det är i situationen som triggar dig och dina reaktioner. Vem eller vad är det som stör dig så? Finns det någon röd tråd eller är det bara allt som händer på en gång?

Går du utåt behöver du stämma av: vad är det som händer här egentligen? Om det är en person som beter sig idiotiskt, vad är kontexten? Hur verkar hen må och ha det på jobbet? Är hen medveten om vad hen gör eller sker det omedvetet? Vilka blir effekterna av hens agerande?

Denna typ av kartläggning är viktig - inte för att du ska veta exakt varför människor beter sig som de gör - utan för att du ska kunna göra rätt grejer i nästa steg…

Chefer med starka känsloutbrott och känsloyttringar, framförallt om de är svåra att förstå eller förutspå för omgivningen, är något som påverkar arbetsklimatet negativt. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Vad behöver du göra?

Börja agera. Det är lätt hänt att vi nöjer oss med att tänka att det är alla andra som är och gör fel men som ledare har du ett ansvar för både andras och din egen arbetsmiljö och då går det tyvärr inte att bara vifta bort det förutsatt att det inte är en engångshändelse som krockar med andra engångshändelser.

Är det hos dig själv som det skaver? Då kan du börja nysta i vad det beror på och vad du ska göra annorlunda för att få mer tålamod.

Ett annat knep jag skickar med mina klienter för att hjälpa dem att förhålla sig till situationer som är svåra och dränerande: försök se det som en realitysåpa och ta fram popcornen. Vad kommer hända härnäst? Hur illa kan det bli? Inte för att du som chef ska sitta passiv i soffan alla gånger utan för att få den där emotionella distansen som behövs.

Ett annat är använda dina pysventiler: personer som du litar på - som inte är någon av dina medarbetare - som du kan ventilera med och därmed lätta på trycket.

Dessutom behöver du, å ena sidan, se andra människor för vad de är: människor. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum. Alla har vi dåliga dagar. Alla går vi igenom kriser och livshändelser som påverkar oss på olika sätt. Alla har vi olika ryggsäckar med olika erfarenheter som är bearbetade i varierande grad som påverkar oss. Dessutom påverkar er arbetsmiljö och arbetsplatskultur er alla på olika sätt.

Å andra sidan är det också en balansgång mellan att inte ta saker på för stort allvar VS ta rätt saker på allvar. Vilka beteenden på en arbetsplats kan behöva tolereras? Vad kan vi ha överseende med och när? Respektive vad behöver faktiskt hanteras för att inte någons arbetsmiljö ska vara eller bli dålig? I den senare frågan ligger en bra riktning: arbetsmiljön.

Om någon beter sig på ett sätt som återkommande stör eller påverkar verksamheten eller andra i/kring den negativt behöver du som ledare se över situationen och hantera den. Kom bara ihåg: om en enstaka person pekas ut som syndabock för ett problem så är det nio gånger av tio så att felet ligger inom arbetsgruppen och då är det där du behöver hantera situationen.

Är allt detta svaret på hur du som ledare kan behärska dig själv bättre? Ja, i bemärkelsen att du hanterar det som stör dig och kräver att du behöver behärska dig. Dela gärna med dig om du har något annat knep som du brukar använda dig i din vardag som ledare!