Intensivt och chill på samma gång

God morgon! Hur är det med dig idag? Själv mår jag fint, skriver detta i väntan på att resten av familjen ska vakna så att vi kan äta frukost ihop. Hur har veckan varit då? Ja, låt oss ta en kik.

Den här lilla killen har blivit extra gosig de senaste månaderna och igår så fick jag finna mig i att vara ockuperad i mysandets tecken. En stor del av veckan har spenderats i sängen i en enda hög där jag jobbat och katterna snarkat ikapp.

Tillbakablick

Det här veckan har varit märkligt intensiv och chill på samma gång. Lugnet tror jag kommer från att jag har jobbat hemifrån mycket (dvs tre dagar, haha). Skrev jag i kalendern redan i måndags att detta var det jag såg fram emot mest dessa dagar och så gött det har varit! Har njutit järnet av det och katterna med.

Veckans bästa

Har fått en massa bra saker gjorda och känna tillfredsställelsen som det ger. Har skissat fram sex olika utbildningar med flera moduler plus satt ihop upplägg för ytterligare en beställning. Klientarbetet har som vanligt varit jätteintressant, jag har skrivit en massa för bloggen och jobbat extra för Innovationscenter. Har fortfarande saker jag ligger back med efter min superjobbperiod men är på god väg att få dem kirrade med.

Var på ett supertrevligt frukostmöte på byn som Anna och Susanne från Nyföretagarcentrum arrangerade.

Veckans sämsta

Kan inte komma på något dåligt? Eller jo, det är att varmvattenberedaren inte blivit fixad än eftersom det körde ihop sig i schemat för VVS:arna. Låt oss hoppas att den fortsätter stå som den gör utan problem även över helgen.

Veckans utmaning

Hade en emotional overload här i tisdags och var så trött och gråtig. Tur då att man har världens bästa man som tog hand om och bäddade ner mig tills jag till slut däckade.

Framåtblick

Idag blir det socialt häng och på söndag blir det raka motsatsen och bara vara hemma. En bra blandning! Ska komma ihåg att lägga ett litet paket på brevlådan också.

Fick äntligen fixat lite färg i håret häromdagen med och magen dansas det vidare i.

Veckans ledarskapstanke

Alla ledarskapsutbildningar jag gör är roliga och intressanta på sina olika vis men en som har stått ut lite extra i veckan är den jag har gjort om att leda utan att vara chef. Så kul det har varit att få tänka igenom och sammanställa alla de olika verktygen en behöver för ledande roller som inte innebär regelrätt personalansvar.

Preggo vecka #28

Den här veckan har det blivit väldigt tydligt att jag ska undvika att sitta ner och att jag inte kan gå i min vanliga takt för då får jag sammandragningar. Men utöver att tisdagens breakdown, att jag behöver stå eller ligga ner när jag jobbar och går sjukt långsamt måste jag ändå säga att jag mår väldigt bra. Grymt skönt och inget jag tar för givet när jag hör än den ena och än den andra åka på hemska foglossningar. Märks också att bebis blir starkare och starkare och har mer kraft i sina rörelser. Det är fortfarande till 95 procent mysigt och övriga de övriga fem procenten hittas det något ställe på som gör ont eller är obehagligt, haha.

Nu hör jag dock hur resten av gänget börjat vakna till liv här så dags att sätta punkt. Men berätta gärna, hur har din vecka varit?

L som Lat

Att vara lat är ofta ett skällsord. Vi ska ju vara drivna, engagerade och aktiva. Rörelse är utveckling och utvecklas du inte så stagnerar du är paroller som jag ofta hör. Men måste det ena verkligen utesluta det andra? Är det verkligen dåligt att vara lat? Nej, det behöver inte vara. Jag trodde länge att lata sig var något som endast pensionärer förtjänade att göra men har idag insett att det finns lägen som det inte bara är bra att vara lat – vi borde vara lata för att vi själva och vår omgivning ska må bättre. Här är några exempel på situationer när lathet faktiskt är en dygd och borde eftersträvas.

Lat som i Lat

Under ledighet

Eftersom helgen snart är här är det den första latheten som jag tänker på. Att ha stunder som en inte gör någonting alls är inte bara viktigt för vår återhämtning utan också för vår kreativitet. Hur många gånger har inte goda idéer vaknat till liv i stunderna som vi låter tankarna löpa fritt utan något mål eller en agenda? Hur mycket bättre blir inte återhämtningen om vi faktiskt unnar oss att ha den ordentligt och - framförallt - kravlöst?

På jobbet

Att vara lat på jobbet kan låta otroligt provocerande men det finns lägen då det kan vara guld värt.

Exempel 1: Lathundar

Hur många gånger har det inte hänt att du undrar ”hur var det nu jag gjorde detta?” tills du har kunskapen att göra en arbetsuppgift som rinnande vatten? Här kan lathundar vara ovärderligt. Ha korta, pedagogiska lathundar för era olika arbetsuppgifter – varför de görs, hur de görs och när. Ta också med de små korta know how’s:en som annars gärna blir tyst kunskap. Det kan kännas tidskrävande att skriva dem, men i gengäld sparar ni kunskap och information som inte är avhängiga vissa enskilda nyckelpersoner.

Exempel 2: När latheten gör oss mer strukturerade

Vem här gillar att ägna tid och energi åt att leta efter saker? Försöka minnas saker man glömt? Om du använder din egen bekvämlighet till att göra det lättare för dig och ha mer ordning och reda - då är det en grymt bra grej!

Som ledare

Att vara lat som ledare uppfattas sällan som smickrande det heller men samtidigt kan det vara otroligt nyttig att du som ledare faktiskt lutar dig tillbaka och inte gör någonting. Först och främst - att fokusera på de arbetsuppgifter som får störst effekt med lägst möjliga ansträngning kan vara otroligt viktigt som ledare.

”Spring inte med vattenhinkar om ert jobb är att bygga en vattenledning” sa Charlie Söderberg och så till vida du inte har ett operativa arbetsuppgifter som ingår i ditt uppdrag, koncentrera dig på de arbetsuppgifter som ingår i ledarrollen. Gör inte oeprativa grejer! Men även när du delegerar kan du tjäna på att luta dig tillbaka. Att låta medarbetarna vara mer ansvariga och arbeta mer självständigt är sunt för både dig dem, dig och organisationen i stort.

Alltså, lathet kan vara av godo och ett ledarskapsverktyg i sig! Vad säger du som läser? Kan du med se fördelar med att vara lat på jobbet?

Lite här och lite där

Tjenare! Hur har du det? Med mig är det bra. Ligger i skrivande stund inmullad i min gravidkudde med katterna och äter julkola medan Drakprinsen är på i bakgrunden. Har efter en arbetsdag där jag utbildat hela förmiddagen, varit i Malmö för att träffa en mentorsklient på eftermiddagen och sedan har det varit soffhäng för hela slanten. Vi såg det senaste avsnittet av Andor ikväll och ja, wow, vilken serie. Rougue One är min absolut favoritfilm när det kommer till Star Wars och den här serien är verkligen i samma anda. Smutsig och skitbra.

Dags att färga håret ser jag också. Ytterligare ett projekt om än inte fullt så avancerat, bara tråkigt.

Annars då? Känner överlag att jag är lite här och lite där. Håller på med tre större utbildningsplaneringar på tre helt olika stadier och har en massa andra smågrejer som ska kirras. Skönt nog har jag två (nästan) helt obokade arbetsdagar framför mig som jag hoppas kan ägnas åt att få saker gjorda. Ska fixa mer målarfärg också så att dörren till det framtida barnrummet kan bli klar. Insåg nämligen idag att det i morgon är prick tre månader kvar till BF och det fick väl oss båda känna att det är dags att börja preppa för liten, haha. Men ja, det är väl vad som händer här… Strax dags att stänga ner allt vad skärmar heter och sova. Men mysigt med en liten kvällsblogg för en gång skull. Tack för det så hörs vi i morgon igen!

På jobbet är du chef, inte förälder

Ibland får jag höra att en som chef känner sig som en förälder på jobbet och så kan det såklart vara. Men, och detta är ett stort men, det är en milsvid skillnad på att uppleva den känslan då och då och att se sig själv som förälder på jobbet eftersom det senare är aldrig bra. Så hör du en chef beskriva sig själv som pappa eller mamma på jobbet? Se upp, det kan vara en varningstecken!

Givetvis slutar vi inte vara föräldrar bara för att vi går till jobbet - men det är inte samma sak som att vara förälder på jobbet för sina medarbetare och kollegor. Bild: charlesdeluvio on Unsplash

Det kommer ofta ur välmening men blir aldrig bra

De flesta gånger jag möter chefsmammor och chefspappor kommer det ur goda intentioner, att man bryr sig om och vill ta hand om sin personal. Jättefint! Problemet är att det inte blir snällt att agera som förälder åt sina medarbetare av en enkel anledning:

Som förälder leder du ett minderårigt barn med en hjärna under utveckling

Som chef leder du vuxna människor

Två helt olika saker med olika uppdragsbeskrivningar. Syftet kan vara detsamma, exempelvis att bidra till att de du leder är och blir trygga, kunniga och självgående individer, men auktoriteten och ansvaret skiljer situationerna åt (hur medbestämmande barnen än får vara).

På jobbet är du chef, inte förälder

Föräldraskapet och ledarskap har absolut sina likheter och gemensamma nämnare. Men det innebär inte att vi är eller ska vara föräldrar på jobbet. Tvärtom så ser jag i min yrkesroll följande problem uppstå med chefspappor och chefsmammor på jobbet.

En omedveten infatilisering, fördumning, av sin personal eftersom "chefsföräldern" vet bäst vilket i sin tur ofta leder till...

Medarbetare som inte tar egna initiativ, ej fattar egna beslut och i sämsta fall börjar bete sig mer barnsligt på jobbet. Men också förväntar sig att "någon annan" ska lösa problemen åt dem.

Detta riskerar i sin tur att "chefsföräldern" ofta blir frustrerad över att ens medarbetare "beter sig som barn", känner ett ökat behov att styra upp personalen och då blir ännu mer föräldrig i sitt beteende och så är den negativa spiralen inledd.

Leder detta till en bra arbetsmiljö? Nej. Varken för chefen eller medarbetarna.

Det går att förändra

Så om du någon gång kommer på dig själv med att känna dig som förälder på jobbet: se det som en signal att granska dig själv som ledare:

• Vad triggar den här känslan?

• Hur reflekteras det i ditt beteende?

• Vad ger ditt beteende för effekter för personerna runt omkring dig?

• Vad kan du göra annorlunda för att undvika att falla in i föräldrarollen på jobbet?

Det kan också vara värdefullt att syna dina drivkrafter bakom ditt ledarskap:

• Varför vill du vara chef?

• Vad i uppdraget är det du trivs med?

• Vad kickar igång dina belöningssystem?

Saker som gör det senare tenderar vi (rimligtvis) att göra mer av och tyvärr är inte alltid de beteenden som vår personal behöver även när det känns bra för oss själva.

En god nyhet är dock att detta går att förändra även om det pågått länge! Ja, det kan ta lite tid och ja, det kommer att kräva sin ansträngning och insats. Men det går och är värt det både för dig som chef, din personal och organisationen i stort. För hur kul är det egentligen att utöver chefsansvaret (som är stort nog) också känna föräldraansvaret på jobbet? Inte särskilt och än mindre nytta gör det.

Tumme upp: Alla ni föräldrar som strävar efter att, på lång sikt, bli umbärliga för sina barn. Ni bidrar till att skapa kapabla individer som kan stå på egna ben vilket gynnar arbetslivet.

Tumme ned: Att som chef göra medarbetarnas jobb åt dem, det blir aldrig bra!

Låt veckan börja!

God morgon! Hur mår du idag denna snöiga måndag? Eftersom jag känner att jag behöver lite variation så knycker jag, helt fräckt, Elsas intervjuformat även den här måndagen. Låt veckan börja!

Säga vad man vill om snön men den är väldigt vacker att titta ut på.

Hur mår du idag?

Bra tack! Lite öm i ryggen fortfarande men det är ändå mycket, mycket bättre så länge jag undviker att sitta ner längre stunder. Vårt lilla hus är inbäddat i snö, tvättmaskinen går, brasan sprakar och knastrar i kaminen och jag har Totoro på fötterna medan jag skriver detta. Inte alls tokigt alltså.

Veckans soundtrack?

Tänker att jag ska lyssna igenom Christopher Tin’s senaste album The Lost Birds ordentligt. Nu har jag bara hört lite här och lite där och det låter lovande men det smakprovet duger såklart inte i längden.

Berätta om tre saker som händer på jobbet denna vecka!

• Jag ska ha klientarbete i form av mentorssamtal och rådgivning i BossAkuten

• Ska bli intervjuad i en uppsatsstudie om entreprenörskap

• Dessutom ska det både utbildas och skapas utbildningsmaterial

En ytlig tanke tack:

Gravidfinnar, så kul! Inte nog med att man ska gå upp i vikt, få en förändrad kropp och ont av bebis - man ska få finnar med. Nu är jag ändå hyfsat förskonad med mina 1-2 rejäla finnar på hakan. Men ändå...

Veckans köp: 

Lär troligtvis bli äpplen och mjölk eftersom det numera är två saker som alltid måste finnas hemma.

Vad ser du mest fram emot i veckan?

Att jobba hemifrån mycket! Ska njuta av det lugnare tempot och att jobba i mer koncentrerade småpass med sjok av vila emellan.

Är grymt taggad på att jobba hemifrån - är precis vad jag behöver just nu.

Veckans beställning

Behöver motvilligt göra en beställning på stödstrumpor. Hur tråkigt känns det inte att bränna pengar på det?

Update: Okej, nu vet jag något ännu tråkigare. Ett nytt fäste till varmvattenberedaren som lossnat. Sådan tur att den står så tajt att den inte fallit rakt ner i marken utan det borde räcka med att byta fästet på den. Låt oss hoppas att det blir så enkelt!

Veckans mysiga:

Det jag ser fram emot mest är helgmorgnarna när jag vaknar och ligger vaken nedbäddad i sängen med kuddar, täcken och M, katterna och bebis nära, nära. Finns inget vackrare och tryggare.

Veckans middagstanke:

Oklart. Men jag tror att vi slår till med ugnspannkaka i kväll och sedan lär det säkert bli som vanligt - ett uppfinnande från dag till dag, haha.

Vad händer i helgen då?

Bra fråga! Har knappt koll på det. Tror att övriga kompisfamiljen ska klättra på lördag - vilket jag av förklarliga skäl inte riktigt kan vara med på. Hänger kanske med ändå och slappar på en soffa medan de roar sig med det. Söndagen är än så länge planlös men vem vet hur länge det varar?

Hur ser din vecka ut?