Jobba på en toxisk arbetsplats

Läsarfrågan:

“Hej! fick tips om din blogg och måste säga att den är jätteintressant, kanske kan du hjälpa mig med detta. Jag har arbetat som chef i 10+ år i en mindre organisation och har trivts bra där, både med chefsrollen och verksamheten. Men mycket har hänt och efter ett sjukhusbesök där vi trodde jag hade problem med hjärtat fick jag en tankeställare. Organisationen är inte som den var förut och idag skulle jag kalla arbetsplatsen för toxisk. Vi jobbar bara mer och mer, allt handlar om att spara pengar, internpolitik, vem som pratar med vem och stämningen är inte vad den var förr. Det har alltid funnits sjukskrivningar och pandemin har intensifierat arbetsbelastningen än mer. Vi är slutkörda och nu märker jag själv hur min egen hälsa sviktar med sömnen, hjärtat och annat. Vad kan jag göra? Har du några råd?

Tack på förhand,

P.”

Svar:

Hej! Så fint att du har hittat hit och tack för att du hör av dig. För det första så vill jag gratulera dig till att du har fått den här insikten för den kan vara det som hjälper dig att rädda dig själv undan från en utmattning. En av de vanligare problemen med stress och vägen till väggen är nämligen att en förlorar självinsikten någonstans på vägen och därmed inte ser sig själv eller sin omgivning klart och du har uppenbarligen fått ett uppvaknande.

Min fråga till dig är: vill du bli utmattad?

Om ja, då fortsätter du på det spår du är nu. Om svaret däremot är nej, då behöver du förändra något och det beror på dig, din livssituation, din relation till arbetsplatsen och arbetsgivaren vad det är som behöver förändras. Men du måste börja göra saker annorlunda för att bryta denna negativa spiral - det hoppas jag vi kan vara överens om.

En toxisk arbetsplats kan bero på många olika saker. Exempelvis ledningen, ledarskapet, organisationsstrukturen, arbetsplatskulturen, bristande arbetsmiljö för att nämna några potentiella orsaker. Bild: Dan Meyers on Unsplash

Jobba på en toxisk arbetsplats

Att en arbetsplats är toxiskt kan betyda många olika saker och hur det tar sig uttryck behöver nästan vara en egen bloggartikel. Men det du beskriver låter inte hälsosamt och frågan är hur troligt det är att detta kommer att kunna förändras. Det kan nämligen vara bra att försöka lyfta det du ser med din chef och/eller HR för att förhoppningsvis ge dem den väckarklockan som du har fått. Problemet med toxiska arbetsplatser är dock att alla som arbetar där (vissa mer än andra) också bidrar till att de fortsätter att vara toxiska om man inte börjar förändra saker och det är inte säkert att de kommer att förstå eller vilja lyssna på dig. Likväl, jag tycker att det är värt att göra ett försök om det går.

Om du däremot inte får gehör eller någon respons på detta har du två val: stanna kvar eller söka dig vidare.

Väljer du att stanna behöver du arbeta med dig själv och ha strategier för att du inte ska offra din hälsa för jobbet. Kom bara ihåg att strategierna inte kommer att förhindra en utmattning om din arbetsbelastning är för hög och stressen består utan snarare fördröja processen. Att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår kommer alltså inte att hjälpa långsiktigt utan du behöver stoppa blödningen, sy såret och sedan läka ut det.

Frågor som kanske kan bidra:

• Hur stor sannolikhet är det, tror du, att arbetsplatsen kommer att förändras?

• Vad av dina stressymptom kommer från jobbet VS övriga livet?

• Vad skulle du kunna förändra och hur om du stannar kvar i miljön som du befinner dig i?

• Är det värt att offra din hälsa för den här arbetsgivaren?

• Vilka argument talar för att du ska stanna kvar? Hur tunga är dem? Vad talar emot?

Var ärlig med dig själv i dessa reflektioner. Den enda som förlorar på att du inte är det är du själv. Och om du under dessa reflektioner i stället inser att svaret blir att du behöver lämna - då ska du göra det. Hellre förr snarare än senare. Sedan är det tyvärr så att alla inte kan söka sig vidare och få ett nytt jobb direkt men då är vad du behöver göra.

Jag kan såklart inte säga till dig vilket beslut du ska fatta men om du kan lämna den här toxiska arbetsplatsen bör du nog göra det. Jag läste en liknelse för ett gäng år sedan (minns dock inte var eller vem som sa det) som gick i stil med: “om din arbetsplats är en gifttunna som du sitter i hela dagarna så finns det bara ett sätt att undkomma giftet. Det är att lämna tunnan”. Den var rätt träffande.

Dåligt samvete som chef

Ett vanligt fenomen som kanske inte gäller dig men som jag vet drabbar många och därför nämner i förebyggande syfte att man som chef kan känna dåligt samvete för sina medarbetare och kollegor för att man lämnar dem i en arbetsmiljö som inte är hälsosam. Gör inte det. Dina medarbetare är vuxna människor som är kapabla att fatta egna beslut. Om de inte trivs i den här arbetsmiljön eller mår dåligt av den har de ett eget ansvar för sin hälsa och välmående.

Jag hoppas att detta svar kan hjälpa dig i din situation och mest av allt att du tar hand om dig och din hälsa. Vill du har ytterligare råd och stöd - tveka inte att boka in ett samtal via Bossakuten. All lycka till!

Har du som läser några liknande erfarenheter? Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Morgonmänniska in the making

God morgon! Hur mår du? Med mig är finemang. Har varit en väldigt social och samtidigt avslappnad midsommarhelg. Du vet, när man umgås med nära vänner och familjemedlemmar att det inte gör något att man däckar i matkoma en stund efter maten. Det enda störiga är att jag har börjat vakna ännu tidigare på morgonen än vad jag brukar. På jobbdagar vaknar jag ofta av att M gör sig i ordning för jobbet runt sju-snåret. På helgen kan det såklart variera betydligt mer men senaste helgerna har jag alltså vaknat runt halv sju. Igår satte jag rekord med att vakna tjugo i sex och idag vaknade jag halv sex… Helt sjukt. Och kan vi då komma ihåg att jag inte är en morgonmänniska. Eller, är det vad jag håller på att bli? Är jag en morgonmänniska in the making? Kanske. Troligen inte. Fördelen med det är att jag gillar att vara vaken före alla andra och det är ofta väldigt vackert ute dessa sommarmorgnar. Nackdelen är helt klart att jag efter mina första pigga timmar mest vandrar runt i en enorm trötthetsdimma och behöver powernap:a för att hålla ut till kvällen. Nog om det!

Hej från tågstationen!

Dessa rader skrivs på tåget på väg till Lund där kommer jag att hänga hela veckan lång för att vara med och utbilda ungdomar i entreprenörskap och ledarskap. Kommer att bli roligt! Allt annat görs i farten utöver det här uppdraget vilket gör det till en megaintensiv vecka men som också kommer att innebära mycket lärande - troligtvis lika mycket för mig som för deltagarna eftersom ingen grupp är den andra helt lik. Och nu behöver jag avrunda för tåget är alldeles strax framme. Men vi hörs snart igen!

Midsommarmorgonen

God midsommarmorgon! Hur mår du? Själv är jag lite mör efter ett mördande migränanfall som kom och hälsade på igår. Somnade före klockan sju igår kväll och sov i omgångar fram till sex i morse. Mår mycket, mycket bättre nu men ja, ni som har migrän vet hur bakis en kan bli av det. Härligt nog vaknade jag ändå upp till en otroligt vacker morgon med strålande sol och promenaden jag gick precis var så ljuvlig som man dagdrömmer om i januari.

Ser fram emot en ledig långhelg nu!

Tillbakablick

Haha, den här veckan blev inte alls som jag hade tänkt och trodde så är tacksam att de största, mest viktiga sakerna som behövde göras faktiskt blev avklarade. Resten? Ja, det får bli nästa-veckas-Claras bekymmer och huvudvärk. Min sista research inför hösten föll på plats och nu ska jag bara sätta mig ner och göra en plan.

Veckans bästa

Fina nyheter och en lunch med en

Veckans sämsta

Att två av veckans blogginlägg gick upp i rök och sedan räckte inte tiden till för att göra om dem. Var rätt grinig över det men när migränen slog till i går eftermiddag fick jag bara inse att loppet var kört. Det får bli nya tag nästa vecka i stället.

Om jag får gissa så kommer det bli mycket häng här vid sjön om vädret håller i sig.

Framåtblick

Det blir en social midsommarhelg med kompisfamiljen och på söndag vankas födelsedagskalas för en av systerdöttrarna. Ser mest fram emot att mysa, prata ikapp och hänga i solen. Det är redan jättevarmt ute och jag ska njuta allt jag kan av det.

Veckans ledarskapstanke

Flexibilitet har varit ett ledord den här veckan och en viktig påminnelse för min del om hur man än planerar och planerar så tenderar överraskningarna att dyka upp. “Det blir bra ändå även om det inte blir exakt som man tänkt sig” brukar jag säga till deltagarna i projektledningsutbildningarna och ja, det finns en sanning i det.

Jag hoppas du får en fin midsommar som är som du vill ha den! Vi hörs igen på måndag.

Vill du spara dina ändringar? Tydligen inte.

Hej från en av de klantigaste personerna noterade idag. Jag har alltså råkat radera både dagens bloggartikel och morgondagens bara genom att svara nej på frågan “vill du spara dina ändringar?”. Blev faktiskt lite matt andra gången det hände. En gång var störigt för det var ett bra inlägg men två gånger? Nä, det är bara dumt. Så nu tar jag den lärdomen och hädanefter ska jag alltid dubbelkolla vad det är för ändringar som inte sparats först.

Med undantag för en väldigt trevlig lunch så har jag jobbat från sängen hela dagen. Ovanligt men skönt.

Annars då? Jo men annars är det bra. Olika företagsprojekt som jag fixat med bakom kulisserna börjar äntligen falla på plats. Dagens utbildningspass blev framflyttat så jag har använt den “extra” tiden för att rådda med saker som jag behöver få gjorda och undanstädade. En sak i taget är mantrat som gäller när tio olika saker drar i ens uppmärksamhet samtidigt. Jag hoppas jag lyckas skriva om morgondagens inlägg till er - kommer att försöka i alla fall. Men ja, det är det lilla som händer här. Hur har du det det denna mulna onsdag?

När du inte vet vad du ska säga som chef

Ibland hamnar vi som ledare tyvärr i svåra situationer där man inte har en aning om vad man ska säga. Istället står man där. Handfallen och svarslös. Det kan vara att en medarbetare har fått ett svårt besked, går igenom något utmanande eller att något allvarligt har hänt. Ibland är det dessutom väldigt oklart vad för respons som är önskad eller lämplig och frågan är: vad gör du när du inte vet vad du ska säga? Här kommer några bra do’s and dont’s att ha med dig i bakhuvudet!

Don’t! Låt paniken skölja in och svepa dig med sig i farten. Bild: tonik från Unsplash

Don’t

Drabbas av panik

Det är lätt hänt att bli stressad när man befinner sig i pressade och allvarliga situationer men försök att behålla lugnet. Ta ett djupt andetag och försök få klarhet i: Vad är det som händer? Vem behöver vad av dig just nu? Det är troligtvis helt okej att reagera men frågan är hur du gör det? Undvik att känslorna tar överhanden och springer iväg med dig. En sak i taget.

Bli ett munväder eller en mussla

Ytterligare en vanlig stressreaktion när vi blir nervösa eller känner oss obekväma är att vi börjar prata utan att tänka - aka att vi blir ett så kallat munväder som bara svamlar. Märker du att det sker? Bromsa, bromsa, bromsa. Låt inte tungan springa ifrån din hjärna och prata inte bara för pratandets skull. Det kan också bli svettigt om du i stressen fryser till is eller blir en mussla som inte säger något alls.

Säg: “Jag vet vad du går igenom” eller berätta om någon annan som gjort det

Det känns ofta lockande att visa förståelse genom att antingen säga “jag vet vad du går igenom” och sedan börja prata om egna erfarenheter alternativt berätta om någon annan som haft en liknande upplevelse. Gör inte det med undantag för att personen ber om ditt råd eller om att få tal del av dina erfarenheter. Vi kan inte hundra procent veta hur någon annan upplever något eller har det. Det går inte. Däremot kan vi bekräfta att det är svårt eller…

Do! Kom ihåg att vi kan vara stöttande med varandra utan att ha egna erfarenheter inom det som hänt. Bild: towfiqu barbhuiya från Unsplash

Do

Erkänn att du inte vet men vara stöttande ändå

Det går inte att ha förstahandsupplevelser av allt och det behövs inte heller för att kunna relatera till eller stötta om något jobbigt, sorgligt eller utmanande sker. Då är det ofta bättre att erkänna att du inte har det. Fraser att använda kanske kan vara: “jag är ledsen, jag saknar ord”, “förlåt men jag vet inte vad jag ska säga”, “jag har ingen aning om vad du går igenom men lyssnar gärna” eller “jag har inte upplevt något liknande men jag vill hjälpa dig med det jag kan”. Genom att erkänna detta för dig själv och för personen i fråga kan du bättre ta ansvar som ledare och sedan göra ditt yttersta för att försöka utbilda sig, söka förståelse eller lära mer av situationen.

Dessutom kan det vara så att du, även fast du har gått igenom något liknande själv, inte alls vet vad den andra personen upplever. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, erfarenheter och upplevelser. Och det kan vara viktigt att både påminna sig om och minnas! Vill du ändå dela din erfarenhet kan det vara bra att säga något i stil med “jag vet inte hur det är för dig, men jag upplevde [XXX]…” för att vara tydligt med att din upplevelse är din och ingen annans.

Fråga!

Är du osäker på vad du ska säga eller göra? Erkänn din osäkerhet och fråga hur personen vill ha det eller om det finns något som du kan göra eller säga. Det är ofta bättre och mer uppskattat än det motsatta. Om personen sedan ber dig om något som du inte vet om det är möjligt eller inte, be om att få kolla upp det och återkomma. Det är bättre än att lova för mycket.

Du kan också fråga i efterhand hur ditt agerande upplevdes av mottagaren. Hjälpte det? Fanns det något som du kunde ha gjort annorlunda? Det kan vara obekväma frågor att ställa men om du vill lära dig är de betydelsefulla.

Be om ursäkt om det blir fel

Och skulle det sedan bli fel och du antingen inser det direkt där och då eller om du får den feedbacken i efterhand? Ja, då är det enda rätta att ta ansvar för det och be om ursäkt. Ta med dig den lärdomen vidare i ditt ledarskap. Ingen av oss gör eller säger allting rätt i alla lägen men gör vi fel behöver vi äga det.

Jag tänker att detta är något som vi alla säkert har upplevt någon gång i livet och det är därför jag vill lyfta ämnet. Vill du dela med dig av dina erfarenheter om detta får du gärna lämna en kommentar i kommentarsfältet!