Skidsemester

Tjenare, tjenare! Hur är läget? Med är det alldeles strålande. Solen skiner, jag befinner mig i Vemdalen, förmiddagens har vigts åt barnbacken och efter en två timmar lång powernap har jag också fått jobbat undan lite saker som inte kan ligga en hel vecka bara för att jag befinner mig bland massa snö.

Jag + barnbacken 4-ever and ever, haha!

Är allt annat än stöddig i backen though även om jag fortfarande minns grunderna (och inte har trillat en enda gång än) så ska köra en skidlektion i morgon för att se om jag inte kan få hjälpa att ta mitt backhasande till nästa nivå. Ska bli spännande!

Hade faktiskt tänkt att blogga på som vanligt den här veckan men vet du vad? Min fackliga representant har tydligt sagt nej till det med motiveringen “vi är på semester”. Så det kommer bara att bli enstaka jobbtimmar med fokus på den utbildning som är inbokad sedan tidigare samt lite mer företagsadmin den här veckan. Ska använda den tiden maximalt till att återhämta mig, träna på skidåkningen och hänga med kompisfamiljen. Kommer att sakna er men vi ses nästa vecka igen!

I vårsolens skarpa sken

Hejsan! Hur är det med dig? Själv mår jag finemang! Sitter i äventyrsbilen och skriver dessa rader och det finns ju ingen roligare känsla än den att vara på väg på mot spännande upptäckter. Vårsolen har hängt med oss hela vägen

Alla morgonpromenader den här veckan har varit fantastiskt vackra!

Tillbakablick

Den här veckan verkligen gått i ett! Dels för att det har varit mycket jobb, dels för att ett gäng saker har behövt förberedas inför semestern. Dessutom ägnades större delen av fredagen åt att göra insättningar på välmående kontot när jag hjälpte svärmor med hennes ena unghäst och dessutom hade massage inbokat. Bara massa bra saker som hänt och drivit upp tempot alltså!

Veckans bästa

Min födelsedag! Så bortskämd jag blev med kärlek, presenter och grattishälsningar. Det har dessutom trillat in ett gäng roliga bokningar och uppdragsförfrågningar vilket såklart är jätteroligt. Men också alla roliga möten jag haft och den superfina feedback jag har fått från utbildningsdeltagare i olika format, det är lätt och tacksamt att jobba i ett så härligt klimat.

Veckans sämsta

Det har varit en del teknikstrul som rått hela veckan. Sjukt störigt när mycket ska hinnas med på kort tid.

Har suttit på utekontoret alla eftermiddagar som det har gått och så lyxigt att kunna göra det. När det är fint väder vill i alla fall jag vara ute mest jämt.

Veckans utmaning

Att hinna runt – håller på med en ledarskapsanalys som jag hade tänkt publicera i torsdags men nä, tiden räckte inte till och då väntar jag hellre med att publicera snarare än att hasta ut något oklart.

Framåtblick

Hela dagen idag spenderas i bilen, snackandes, tramsandes och lite skrivandes. I morgon blir det en liknande variant men med kortare upplägg. Ser så fram emot den kommande veckan med kompishäng och skidåkning!

Så det ska jag fortsätta ägna mig åt nu, vi ses i Vemdalen!

Min träningsstatus

Hello! Nu mina vänner så blir det lite träningsdagbok här. Insåg nämligen i morse att jag tror att jag i december kommer att uppskatta att kunna gå tillbaka i arkivet här och följa mina olika framsteg. Kanske är det kul för er att läsa med? Kanske är det jättetrist? Men ja, då har du såklart valet att sluta läsa nu. Vill dock poängtera att detta i allra högsta grad har med hållbart självledarskap att göra så gillar du det ämnet: då kan det vara värt att läsa vidare ändå!

Jag har aldrig varit ett fan av att springa långt och tror aldrig att jag kommer att bli det. Men kortare sträckor för att få upp lite flås gillar jag skarpt och än mer när det var så fint väder som det varit senaste veckorna.

Min träningsstatus nu

Fysisk ansträngning och uthållighet är den sista stora pusselbiten som jag har kvar efter min utmattning och även om jag mycket, mycket bättre idag jämfört med för några år sedan finns det utrymme för mycket utveckling. I början på året så satte jag för första gången på evigheter upp några mål med min träning och såhär skrev jag då:

“Mitt hållbara arbetsliv är en självklar del av vardagen och det enda som egentligen är nytt är att jag för första gången på år och dar har satt upp ett träningsmål för mig själv. Sjukgymnastiken kommer att fortsätta och allt jag gör i träningsväg är tänkt att leda mot målet att kunna springa 2 kilometer. Jag vet inte när det skulle kunna bli verklighet och allvarligt talat: jag blir glad om jag lyckas kuta en kilometer utan att dö, men det märker vi! Hann ju precis börja träna igen innan Coronan knackade på så utgångsläget blir verkligen från noll så det ska bli jättespännande.”

Nu, fem-isch veckor senare, skulle jag säga att jag har landat i min första träningsplatå som ser ut såhär.

• Korta promenader, cirka 15-20 minuter, minst 5 dgr per vecka - ofta en promenad i veckan som blir längre

• Sjukgymnastik enligt schema från sjukgymnast, 3 dgr per vecka

• Löpning, 250 meter, 2 dgr per vecka

• Jägarsits med boll bakom ryggen, 40 sekunder per dag, 5 dgr per vecka (ökade från 30 sekunder den här veckan)

Ser ju oerhört klent ut såhär på papper och ja, det beror på att jag är klenare än klenast och börjar från noll. Men som det känns just nu så är detta en väldigt bra nivå! Jag behöver vara lite aktsam om energin resten av dagarna så att jag inte överanstränger mig men utöver det blir jag “hanterbart” trött och kan jobba och fungera hyfsat som vanligt.

Den enda resten från Coronan är att lungorna fortfarande typ imploderar när jag springer. Men det funkar så kommer fortsätta hålla mig på den här nivån tills det känns bra och att jag lätt och ledigt kan avverka de där 250 meterna. Jag gör inte heller så att jag ökar intensiteten i sjukgymnastiken eller löpningen samtidigt utan alla ökningar sker omlott och successivt.

Jag anpassar också livet efter träningen och träningen efter livet beroende på vad som behövs. Om det är en fysiskt tung arbetsdag med mycket motion eller att jag står upp en halv arbetsdag - då reglerar jag motionen eller stryker den just den dagen. Kan jag så tränar jag på morgonen eftersom jag 1. mår bra av det och 2. säkerställer att det blir gjort så att jag inte jobbar upp all ork under dagen.

Tiden när en kunde rida fyra hästar om dagen är long gone men att kunna rida “normalt” igen, det vill säga ett träningspass i dressyr är absolut ett av mina långsiktiga mål!

Mina styrkor i detta

Att jag, trots att det var länge sedan nu, är van att vid att träna och älskar att använda kroppen. Har sörjt att inte kunna göra det i många år och är verkligen en endorfinjunkie. Blir så glad av att träna!

Min medvetenhet och långsiktighet, även om jag satt upp 2 kilometer som springmål kommer jag vara överlycklig om jag kan springa en innan 2022 är slut. Det viktiga är egentligen inte slutresultatet utan att det sker en förbättring och utveckling.

Min kroppskännedom och självrespekt, idag har jag (till skillnad från när jag blev utmattad) en mycket mer utvecklad kroppskännedom och självrespekt så jag har inte bara koll på mina gränser när det gäller ansträngning och ork, jag kan parera dem mycket bättre.

Min sjukgymnast, att ha en erfaren och kunnig person som bidrar med input, ger övningar och hjälper mig att navigera mig genom den här träningsresan är galet betydelsefullt. Bara det att hon konstaterade vid vårt sista möte att jag troligtvis kommer att kunna lyckas bli så pass återställd att jag kan leva det aktiva liv som jag vill i framtiden var en grym moralhöjare.

Mina största svagheter

De största svagheterna tillika risker i detta är 1. min egen ivrighet och 2. mitt pannben av stål. Jag är fenomenal på att bita ihop och köra på lite till och det är en ibland en hårfin gräns mellan att utmana respektive utarma sig. Men, genom att veta om den svagheten kan jag också vara extra vaksam och lyhörd inför kroppens signaler.

Så ser det alltså ut nu i början på mars! Ska bli kul att följa mina egna framsteg. Planen framåt nu är att fortsätta såhär mars ut med eventuell upptrappning av sjukgymnastiken tidigare. Om två veckor har jag nytt möte med sjukgymnasten så vi får se hur det känns fram tills dess. Hur ser ditt förhållande till träning ut? Har du en plan och träningsstruktur eller tar du det mer som det kommer? Vore kul att höra!

Saker du kan göra på internationella kvinnodagen

Den 8 mars innebär såklart att det är den internationella kvinnodagen och här är några förslag på aktiviteter som egentligen är viktiga att göra alla dagar men får extra betydelse idag och bör göras oavsett om du är kvinna eller man.

Jämställdhet och jämlikhet ska gälla för alla, inte bara några få. Bild: Wokandapix from Pixabay

Saker du kan göra på internationella kvinnodagen

Prata om lön!

Vi pratar alldeles för lite om lön generellt och det syns när det handlar om lönediskriminering. Sveriges Kvinnolobby släppte idag den årliga mätningen om kvinnors lön och i år har vi avancerat från att få betalt från 16:12 till… 16:13! 2043 uppskattare de att kvinnor får lön hela arbetsdagen och idag tjänar kvinnor i snitt 3700 kronor mindre varje månad vilket blir drygt 44 000 kronor varje år. Hur kan detta anses vara okej och hur kan arbetsgivare fortfarande ha problem med detta år 2022? Det förbluffar mig lika mycket nu som jag blev förbannad första gången jag blev lönediskriminerad.

Lönesättande chefer - ta ert ansvar! Se till att säkerställa att ingen lönediskriminering sker i dina arbetsgrupper och driv frågan för bolaget i stort.

Är du inte chef än? Börja prata om lön med andra. Det är bara arbetsgivare som tjänar på att det är ett tabubelagt ämne.

Checka er själva - hur jämställda är ni?

Även organisationer som arbetar aktivt med jämställdhet behöver checka sig själva regelbundet. Hur jämställda är ni egentligen? Vilka aktiviteter ska ni göra framöver för att speeda upp takten och nå ert resultat snabbare? För locka och behålla talanger är det essentiellt att ni kan visa vad ni gör och hur ni arbetar med detta för att förändring ska ske på riktigt och inte bara vara tomt snack.

Glöm inte bort den strukturella rasismen

Bara för att jämställdhet handlar om att kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter i arbetslivet som män får vi inte luras in i fällan att vi är framme den dagen vita kvinnor sitter i styrelser, ledningsrum och på chefspositionerna. Jämställdhetsarbetet är inte klart förrän alla har jämställda arbetsvillkor.

Så, hur ska vi kunna råda bot på lönediskrimineringen snabbare? Ska alla påverkade kvinnor sluta jobba 16.13 i stället för klockan 17:00 eller vad tror du kan funka?

37 - here we go!

Idag är ingen vanlig måndag. Nix! Icke! För idag fyller jag 37! Ett vackert livstal. Brottas med lite åldersångest ibland, mest för att jag kan känna att ett par år “försvann” i och med utmattningen så jag känner mig egentligen närmare trettio än fyrtio. Jaja, på det stora hela är livet just nu till bredden fyllt av allt jag önskat och lite till. Jag känner mig stark, glad och växande. Har alltid varit en late bloomer i livet och nu, nu känner jag hur jag håller på att blomma ut på nytt. Låter jätteflummigt att skriva men likväl är det så det känns, haha. Farmor sa alltid att vart decennium har sin skönhet och det hade absolut en poäng i.

Nu verkar det också som att lokaltrafikscontentet sakta men säkert kommer att återvända. Har hållit mig på hemmakontoret genom hela pandemin men nu i slutet på mars och framåt kommer det att bli mer regelbundna turer till Malmö och Lund eftersom jag har fått in flera klienter som vill träffas IRL.

Veckans planer, hur ser de ut? Ja, det är som vanligt en härlig mix av lite allt möjligt. Idag vaknade jag till skönsång och skattjakt och har sedan haft roliga möten. Fick också fixat en massa saker i Lund på vägen hem (typ som att köpa hudvård och två kilo dumplings) och nu på kvällen ska jag inviga min present: ett hopvikbart badkar! Alltså, ni som hängt här ett tag vet hur mycket jag älskar att bada och eftersom en badrumsrenovering är ett långt avlägset framtidsprojekt i detta lilla hus känns detta som en fantastisk until-then-lösning. Det kommer att invigas redan ikväll kan jag avslöja.

Resten av veckan består av offertarbete, utbilda, arbeta med klienter och blogga allt om vartannat. Behöver också lära mig Teams inför ett kommande utbildningsuppdrag. Blir kul!

Blev ju tyvärr lite radioskugga på bloggen förra veckan eftersom jag först fastnade i min att-göra-lista och sedan försvann hela helgen i sociala och mysiga aktiviteter. Var ute och åt med en del av familjen. Hade min systerdotter på besök. Var iväg på staycation med spa och åt himmelsk mat. Ni hör, det fanns inte mycket utrymme över till att skriva några klokheter. Men nu tänker jag att allt ska återgå till det vanliga igen.

Med det så säger jag skål och tack för ännu ett levnadsår. Ser fram emot att upptäcka 37 med allt vad det nu kan tänkas innebära och tack till dig som hänger med här - resan blir roligare tillsammans!