Klockan 13:37

Så slog klockan “leet” och jag har landat på sofflocket för att chilla lite innan eftermiddagens klientarbete tar vid. Har visst åkt på en (som tur var) mild förkylning och det innebär såklart ett sänkt arbetstempo för dagen och troligtvis veckan. Dricker en massa vatten och njuter av rushen som ligger kvar efter eftermiddagens utbildningsomgång. Vet inte om ni minns det men i höstas ledde jag ett par kurser inom projektledning och projektledarskap och fick önskemålet från deltagarna då att göra en fördjupningskurs inom projektledarskap. Sagt och gjort och idag hade vi den första träffen! Känns väldigt lovande och spännande. Har såklart gjort en mix av gammalt och nytt utbildningsmaterial och det ska bli så kul att se hur upplägget landar.

Sekunden innan jag landade på soffan, trött och glad på samma gång!

Annars då? Nä, men då händer det inte så mycket. Lade en beställning på årets fröer igår och undrar redan nu hur jag ska kunna hantera platsbristen, haha. Funderar också på när jag ska starta odlingssäsongen - har dragit mig för det eftersom jag bråkat med trips i tornrummet och sedan rest så mycket. Men nu i mars tänker jag att det får dra igång och allra mest längtar jag efter chiliodlingarna.

Jag går också och väntar på det sista avsnittet av den andra säsongen av Love is Blind som kommer på fredag. Har sett både den amerikanska, brasilianska och japanska versionen och är så fascinerad av hur deltagarnas relationer utvecklas över programmet men också hur de olika serierna skiljer sig från varandra trots att formatet är identiskt.

Och ja, skojigare än så blir det inte en solig, småförkyld onsdag. Ser fram emot eftermiddagens mentorssamtal och ska dessutom dubbelkolla varför inte gårdagens blogginlägg publicerats. Hur har du det där du är?

Kontorstvång = dåtid, hybridarbete = framtid

I detta inlägg konstaterar Anders Miller, förbundsordförande på Ledarna, att “jobba hemifrån inte är någon rättighet”. Och nej, det är det inte. Arbetsgivare och chefer kan idag bestämma att och hur mycket personalen ska vara på plats i sina uppdrag. Men… Om ni som arbetsgivare inte vill förstöra er framtid genom att skrämma bort kompetent personal och riskera ert varumärke som arbetsgivare för framtida rekryteringar bör man tänka om. Hybridlösningar för både arbetsplatser och yrkesroller är här för att stanna. Valfriheten, flexibiliteten och ett arbetsliv som i varierande mån kan anpassas efter övriga livet - det är framtiden hur gärna eller ogärna arbetsgivare vill det medan kontorstvånget är att försöka pressa tillbaka evolutionen i en tidigare upplaga.

De arbetsgivare och chefer som inte förstår hur viktig valfriheten i arbetslivet är - inte minst för yngre generationer - riskerar att gå miste om både kompetenser och innovationskraft. Bild: StartupStockPhotos from Pixabay

Ja, det är utmanande att leda och arbeta på distans och det finns en hel uppsjö av saker en behöver göra annorlunda som ledare och chef. Inte minst för oss kräsna och otåliga millennials. Samtidigt är inte lösningen på det att införa kontorstvång för att pressa oss tillbaka hur det var förut, tvärtom är det nu ni som arbetsgivare har tillfälle att uppdatera er. Ta den chansen för att säkerställa att ni blir ett organisation som man vill arbeta för framöver. Livet går inte ut på att jobba och framtiden är nu - se till att ni också är det.

Tumme upp: De organisationer som faktiskt ställer om hur svettigt det än kan kännas.

Tumme ner: De ledare och arbetsgivare som strävar bakåt i stället för att se möjligheterna och potentialen som det hybrida arbetslivet kan innebära för så många.

Då kör vi!

Hejsan! Hur är det med dig? Här är det finemang - den här helgen var, med undantag för en allergisk reaktion, en bra uppladdning för veckan. Har bara tagit det lugnt och i lördags testade jag på att göra egna dumplings (med färdig dumplingdeg) och det blev för jäkla gott. Längtar redan efter att få göra fler, var ju hur enkelt som helst bara att det tar lite tid att göra så många på samma gång.

Haha, det tog inte många minuter att hoppa i mjukiskläderna efter att jag kom hem idag. Lever typ i dem när jag jobbar hemifrån!

Måndag

Idag har jag varit i väg och gjort den andra delen av en kombinerad ledarskaps- och styrelseutbildning som jag satt samman för en organisation här i Höör. Idag fördjupade vi oss i valberedningens arbete (som så många bara tänker pågår tre veckor före ett årsmöte) och det var både roligt och intressant. Nu blir det lite bloggande i väntan på att klockan ska slå tre och jag ska ringa en mentorsklient för ett samtal.

Tisdag

Jobbar mest för Innovationscenter men har också ett mentorssamtal inbokat.

Onsdag

Drar igång den första av de kurser som jag kommer att hålla digitalt de kommande månaderna, en fördjupningskurs inom projektledarskap. Sedan väntar också en intervju för en kommande artikel och två olika mentorssamtal.

Torsdag

Utbildar ett nytt gäng blivande projektledare hela förmiddagen och sedan bär det av en snabb sväng till Malmö för veckans sista mentorsmöte. De har verkligen samlat ihop sig den här veckan vilket bara är roligt! Att köra mentorsmöten är så spännande eftersom jag aldrig vet exakt vad de kommer att handla om på förhand samtidigt som de är effektfulla.

Fredag

Kommer att jobba med allt som behöver jobbas med och ska också se till att jag får klart de sista detaljerna kring vårens BossMaster-grupper samt det format för ledarskapsträningar som jag var på väg att dra igång innan depressionen kom och knackade på i stället. Men nu blir det snart av!

Och sen kommer februari vips att vara typ slut. Håhåjaja, tiden går onekligen fort när man har det roligt. Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och preppa mig för veckans första mentormöte. Nu kör vi! Hur ser dina planer ut för veckan?

Ack du sköna helg

Hej! Hur har du det? Har du precis som jag längtat efter den här helgen? Den här veckan har verkligen varit något i hästväg - och då inte på det bra sättet fyllt av söta små ponnyer. Men, det har gott och nu är belöningen strax här: en alldeles ledig och obokad helg!

Livets twists ans turns alltså, det gäller verkligen att bara hänga med och göra vad man kan på vägen.

Tillbakablick

På vägen upp till Stockholm i måndags fick jag ett trist besked som tyvärr smetade ut sig över hela veckan. Har haft svårt att fokusera, allt har gått i ultrarapid och jag har mest behövt fokusera på att inte spilla över alldeles känslomässigt. Uppdragen jag har gjort gick och blev såklart jättebra ändå men det kostade mer än vad det brukar. Så som det kan få göra ibland! Det går att leverera trots kassa förutsättningar men priset blir ofta lite högre.

Veckans bästa

Förutom att komma hem till M och katterna och vårt underbara lilla hus så har det varit guld värt att få jobbiga med personer som är vettiga och kunniga men också att få umgås med min moster, gå på bio och hänga med vänner. Det har också bokats in ett par riktigt roliga saker för framtiden - insåg igår att mars kommer att bli en månad full av massa roligheter.

Den här lilla sötsmulan är som vanligt ständigt nära.

Veckans sämsta

Well, det säger nog sig självt. Men i gengäld så har jag hunnit smälta det nu och då känns det som tur var inte alls lika jobbigt längre.

Veckans utmaning

Hela veckan, haha? Är därför jag är så extra glad nu över att vara hemma, borta är awesome men hemma är ändå bäst!

Introducerades till paranötter i veckan och blev väldigt förtjust! Perfekt snacks att knapra på.

Framåtblick

Det blir lite jobb utöver att prata med er här och nu men mest av allt blir det att vila och mysa rundor. Ligger just nu i soffan med min katt på fötterna och ja, får hon bestämma stannar vi nog här hela dagen.

Veckans ledarskapstanke

Jag blev i veckan påmind om hur många, främst i äldre generationer, som inte fattar än riktigt hur annorlunda många (såklart inte alla) millennials är, tänker och agerar i sitt arbetsliv. Det blev så tydligt under en lunch när fem millennials pratade om vad en tolererar i arbetslivet och inte och det var en solklar röd tråd att man inte står ut med vilka arbetsvillkor eller vilket ledarskap som helst om man inte måste. Då söker man sig vidare, använder de skyddssystem som finns eller börjar göra något annat. Det krävs mer av chefer och arbetsgivare att både locka och behålla millennials och lever man inte upp till det - nej, då genomsyrar vi det och säger hejdå. Extra kul med tanke på att en av utbildningarna jag levererade i veckan var just Management by Millennials.

Men ja, nu är det dags att chilla. Hoppas du får en finfin helg så ses vi på måndag igen!

Leva som högkänslig

Nio dagar av tio så tycker jag väldigt mycket om min högkänslighet. Färgerna är många och skimrande, en ljusglimt kan få mig att tappa andan och musiken vibrerar i hela kroppen. Men den där tionde dagen... Hade jag haft möjligheten att välja mellan att leva som högkänslig eller inte så hade jag gärna bytt bort den för det kan fan vara asjobbigt att vara känslomänniska.

Läs mer: Högkänsligt ledarskap - att vara chef och HSP

Tacka vet jag naturen och lyxen att få ha ställen där tystnaden och stillheten kan ge en vila och respit från sitt eget huvud med jämna mellanrum.

Leva som högkänslig

Inte minst när alla känslor virvlar runt huller om buller på högsta volym inombords och du bara vill hålla dig för öronen och fly. Fly från obehagskänslan som kryper under huden och får magen att kännas som ett svart hål. Framförallt när det händer flera olika saker som berör en starkt på en och samma gång och den starka känsloreaktionen egentligen inte är kopplad till en enda sak utan många. Usch. Usch och fy och blä.

Som tur var vet jag ju vid det här laget att känslor är övergående. Jag står mitt i känslostormen och vet att den kommer att stilla sig snart. Framförallt när jag ger den friheten att existera utan att för den sakens skull mata den med nytt bränsle. Att inte springa ifrån den utan i stället sänka tempot. Göra något som är roligt eller lugna aktiviteter som låter en vila. Kramas, pyssla med blommorna, städa i något skåp, gråta en skvätt när det behövs och skratta en stund senare. Får känslorna ta plats går de också snabbare över.

Det blir extra tydligt när jag är ledig och bara skrotar runt i mitt egna huvud. Det blir sällan tråkigt härinne. På gott och ont. Ibland tänker jag att det vore asgött att gå tillbaka till mina gamla beteendemönster och bara stänga av känslorna och döva dem med sysselsättningar istället. Men nä, det var inte nyttigt alls och det var en lättnad att inse att jag är högkänslig och försöka acceptera det konstanta känslobruset i stället. Även om det inte alltid är så bekvämt.

Vad säger ni andra högkänsliga härinne, tycker du det är jobbigt eller bra att vara HSP?