En blogglista om… Bloggande!

Hejsan! Hur är det idag? Här är det okej om än ovanligt tyst i skallen vilket innebär att jag behöver lite extra hjälp på traven för att få igång skrivandet. Därför blir det en blogglista om bloggande dagen till ära! Meta så det förslår och tyvärr har jag ingen aning om vart jag sett den men om jag hittar upphovsmakaren ska jag uppdatera den med en länk.

Dagens uniform är mjukiskläder, bekvämlighet framförallt!

Hur länge har du bloggat? 

I fem och ett halvt år nu… Helt sjukt ändå hur fort tiden har gått? Jag vet att säger det typ varje gång men på många sätt känns det som att jag bara har hållit på något år - samtidigt så känner jag mig som en veteran i bloggbranschen. Inte så stor eller så välkänd men ihärdig och kunnig inom mitt ämne, det är jag däremot!

På vilka sajter? 

Min egna endast: det var ett självklart val eftersom jag visste redan innan jag startade att jag ville driva den som en del av ett, mitt, företag i framtiden. Sedan vet man såklart aldrig vad som händer men just nu tänker jag att jag alltid kommer att ha bloggen här.

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera? 

Till 99 procent är det jag själv även om jag såklart använder en hel del genrebilder från bildbankerna också. En nödvändig mix eftersom jag trots allt har rätt så begränsad tid för att jobba med bloggen och faktaartiklarna annan bildsättning än selfies, katter och naturbilder. Fotar just nu bara med min Xiaomi Mi Note 10 men chefen har beviljat tjänstemobil från och med nästa kvartal så då uppdaterar vi fotandet en bit till även om det troligen kommer att fortsätta vara med good enough snarare än fantastiskt, hehe.

Vad är det bästa med att blogga? 

Kreativiteten som få bre ut sig. Allt skrivande - jag har alltid varit skrivande och drömde om att bli författare som liten. Men också att det gör det lättare för mig att göra allt annat i jobbet. Såhär, jag hade inte bara velat blogga om dagarna och jag hade inte heller bara velat utbilda eller bara arbeta med klienter. Det är mixen av att få göra lite av allt som är så innerligt roligt.

Och det sämsta? 

Att det finns så mycket mer jag skulle kunna och vilja göra på och med bloggen som inte hinns med.

Vilka blogginlägg har du fått mest kommentarer på? 

Det vet jag faktiskt inte! Under de senaste åren som har kommentarerna till största flyttats härifrån till Bossbrudsgruppen eller mejlen men jag blir lika glad varje gång det pingar till att någon skrivit något här med.

När bloggen fyllde ett firades det med ett bosskalas - något som jag hoppas på att ha tid, ork och utrymme till att styra upp igen. Foto: Emilia Westerström

Hur reagerar folk på att du dokumenterar och fotar så mycket? 

Bra fråga och jag tror inte folk reagerar något särskilt. Dels för att det nästan aldrig är någon annan som syns här och mest för att jag inte är någon klassisk livsstilsbloggare som fotar allt och publicerar. Sedan fotar jag såklart mycket ändå och är väl mest min man som tycker det är jobbigt ibland alternativt förbipasserande som tycker jag är konstig när jag gör det “ute bland folk”. Men ja, det senare är mer än vad jag orkar bry mig om.

Nämn en blogg du tycker mycket om! 

UnderbaraClara och Sandra är branschens giganter av en anledning och jag älskar hur de båda bloggar och vidareutvecklar hantverket som det är.

Hur ser du ut när du bloggar? 

Sitter eller ligger ner med datorn i knät. Har inte lyckats reda ut att blogga från mobilen och trivs bäst med att knacka tangentbord.

Hur många inlägg skriver du i veckan? 

Oftast fem men det anpassas efter mitt övriga arbetstempo. Har jag dräpande mycket jobb och inga bra idéer för inlägg så får här hellre stå tomt än att jag ska producera något under stress och press bara för att.

Kan du leva på din blogg? 

Inte om man tänker att leva av den i form av samarbeten. Sådana gör jag bara när riktiga bra tillfällen uppenbarar sig och det är samarbetspartners med samarbeten som kan bidra till er som läser. Men samtidigt är bloggen dörröppnaren för väldigt många andra uppdrag, exempelvis om man söker ledarskapsföreläsare eller om ni bloggläsare behöver min hjälp med rådgivning, ledarskapscoaching eller mentorskap. Så ur det perspektivet är den definitivt en del av mitt levnadsuppehälle!

Hur mycket tid lägger du på din blogg? 

Tidigare arbetade jag halvtid med bloggen, nu har det tyvärr behövt minskas ner lite så det blir kanske 1,5 dag i veckan. Vilket är synd för jag saknar att göra intervjuer och artiklar med chefer och andra sakkunniga.

Har du några gamla headers på lager? 

En! Den som prydde den första och förra versionen av hemsidan - gjord av min bättre hälft.

Hur länge kommer du att blogga? 

Förhoppningsvis länge till! Kan idag inte se något som skulle kunna fungera som slutdatum men såklart, en vet aldrig vad som kan hända. Dock! För ett gäng år sedan blev jag erbjuden ett grymt jobb som jag 1. aldrig hade kunnat få om jag inte hade börjat blogga och 2. aldrig tidigare hade drömt om att kunna få. Men, ett villkor som ställdes var att att jag var tvungen att sluta blogga och ja, ni kan ju se vad det villkoret ledde till. Haha! Jag hoppas att Bossbloggen kan få växa och utvecklas i många, många år till. Älskar den här platsen helhjärtat och trivs så bra att få göra detta.

DO har avgjort: diskriminering att medvetet använda oönskat pronomen

Jag vet inte om du såg tidningsrubrikerna och inlägget i sociala medier men för en tid sedan cirkulerade det en del om en lärare som gick emot elevens önskan att till- eller omtalas som hen eftersom eleven identifierar sig som icke-binär. Nu har DO avgjort att läraren har diskriminerat eleven genom att medvetet använda ett felaktigt och oönskat pronomen och har bedömt att eleven bör få diskrimineringsersättning.

Respekt är ett ofta återkommande ord när det gäller ledarskap och att använda de pronomen som olika individer föredrar och önskar - ja, det är det respektfulla att göra som ledare och chef.
Bild: Sharon McCutcheon on Unsplash

Diskrimineringen pågick i över en termin

Eleven hade med sina föräldrar redan vid skolstart informerat till bland annat läraren att hen är icke-binär och har hen som pronomen. Läraren vände sig dock emot detta och uppgav, enligt DO, “att hon inte kan använda ordet hen i tal” och istället fortsatte läraren att medvetet använda elevens oönskade pronomen. Detta lyftes vidare till rektorn som skulle diskutera detta med läraren men situationen pågick i över en termin. Läraren blev, efter att skolan vidtagit åtgärder, avstängd och uppsagd - något som DO har inte bedömt - däremot slår de fast att lärarens beteende är allvarligt diskriminerande.

- Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier och något som en rektor omgående måste se till upphör. I skolan ska alla elever känna sig trygga och respekterade och inte behöva utsättas för diskriminering. Det är särskilt viktigt att lärare gestaltar och förmedlar denna värdegrund, säger DO:s processförare Isabelle Arsova i DO’s pressmeddelande.

DO har även begärt att eleven ska få diskrimineringsersättning från utbildningssamordnaren.

Min bedömning? Jag är så ledsen att eleven, och alla andra som inte identifierar sig med det binära systemet, har behövt och får uppleva diskriminering som denna och ser därför detta som en väldigt viktig (och självklar) bedömning från DO’s sida. Jag hoppas avgörandet kan öppna upp fler ögon inför vad diskriminering kan vara och innebära och i sin tur bidra till att icke-binära, men också transmän och transkvinnor, inom både skola och arbetsliv kan få bättre arbetsmiljöer.

On the rail again

Hejsan! Hur är det? Med mig är det helt okej efter en fin helg. Var nog rätt mör efter veckan trots allt för sov större delen av lördagseftermiddagen och på söndagen åkte jag tyvärr på en omgång migrän. Som tur var släppte den igen under eftermiddagen och kvällen så det blev en trevlig helg med massa familjemys och brädspel.

Får för första gången åka i en av SJ’s nya vagnar och måste säga att det är riktigt luftigt och bekvämt. Senaste tiden har jag dessutom börjat boka lugn vagn för att maxa arbetsron på vägen.

Veckans happenings:

Sitter (surprise!) på tåget på väg till Stockholm, haha. Åker i och av princip alltid upp dagen innan före leverans för att inte riskera förseningar eller tågstrul så blir storstadshäng från idag till och med på torsdag.

På att-göra-listan:

Det får väl vara att hänga i studion och spela in ledarskapsutbildningarna Management by Millennials och Ny som chef. Ska bli kul! Den övriga veckan kommer att ägnas åt att skriva klart de utbildningar som är inbokade för februari och mars samt att blogga.

Ser fram emot:

I kronologisk ordning? Att få umgås med min moster, onsdagens middag med ett par vänner, komma hem till M och katterna och fredagens frisörbesök, hehe.

Ser inte fram emot:

Ett par samtal som jag behöver ha med diverse vårdinstanser som jag misstänker kommer vara rätt så trista.  

Alla hjärtans dag då?

Alltså, ingen av oss bryr oss ett dugg om den här dagen men jag gav faktiskt M en överraskning i morse: en inbokad staycation med spa och middag om några veckor. Vet inte hur romantiskt det är dock eftersom det var hans julklapp han skulle ha fått förra året men som inte blev av då, haha.

Sedan återstår det såklart att se vad som dyker upp på vägen, mitt jobb är roligt på det viset att en som aldrig vet det på förhand. Vad har du för planer för veckan?

Fortsatt tio ton lättare

Hallå! Hur är det? Mår du bra? Det gör jag - känner mig fortsatt fjäderlätt och avslappnad vilket är en fantastiskt trevlig kombination. Lite trött eftersom det blev senare igår än tänkt men ja, det var av en bra anledning! Ska vi kika tillbaka på veckan som på många vis varit business as usual? Ja, det gör vi!

Skånsk vinter är knappast den mysigaste upplevelsen med mycket väta och lera. Tur att jag gillar väder när jag är ute i det grå för annars är väl risken att man aldrig hade kommit ut, haha.

Tillbakablick

Det har mest varit jobb och träning som stått i fokus den här veckan. I den förstnämnda har det varit mycket att göra med en go’ känsla och väldigt varierande dagar. I den senare har jag utmanat mig själv rejält och är så grymt glad för både det och att det har gått och känts bra i kroppen. Några längre promenader, sjukgymnastik, lite löpning och framförallt - inga stora bakslag! Jag har blivit trött och seg vissa dagar men en natts sömn har liksom räckt för att återställa mig från det vilket ändå är rimligt.

Veckans bästa

Feedbacken från veckans utbildningsuppdrag och alla fina klientsamtal i olika former! Allt jag kunnat göra i trädgården! Faktumet att fåglarna kvittrar i mängder och att solen har lyst fler gånger om! Det plus känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle har varit en ruggigt fin kombination. Massagen i går som inte var särskilt mysig men som förbättrade rörligheten och cirkulationen i mina händer och armar rejält. Och så hade vi ett efterlängtat teammöte för Bossbrudsgänget också, riktigt gött!

En av dagarna när det var mycket telefonprat hade jag en väldigt sur liten katt som blängde på mig vart jag än gick.

Veckans sämsta

Det skulle väl vara huvudvärken som pinade mig i måndags? Usch, den var ingen höjdare.

Veckans utmaning

Utmaningen i att utmana mig själv i träningen. Behöver vara försiktig med att inte gasa på för hårt samtidigt som jag både vill och behöver utmanas för att kunna bli starkare och tåligare. Den är inte helt enkel att få till men det känns som om jag är på rätt spår.

En av ängs- och betesmarkerna en bit hemifrån som just nu ser mer ut som en liten sjö.

Framåtblick

Om en stund så vankas det styrelsemöte för vägföreningen och sedan kommer min systerson hit för att hänga lite. Utöver det hoppas jag helgen bjuder på trädgårdsfix, god mat och massa slappande. Har egentligen lite jobb som inte hunnits med under veckan men nä, det får vänta till måndag.

Veckans ledarskapstanke

Något som stått ut lite extra är hur viktigt organisationskulturen är för att ett team ska kunna arbeta optimalt och trivas på samma gång. Såg det nämligen så tydligt hos styrelsen som jag utbildade i tisdags - de hade en verkligt hjärtlig och välkomnande stämning som man inte ser överallt. Väldigt fint och fick mig att inse att jag behöver skriva en artikel om hur en kan göra för att kunna se det som ledare så ni kan använda det ute i era olika grupper. Vad tror du om det? Kan det vara bra läsning?

Nu när restriktionerna är borta

Det är spännande att följa allt som händer nu när restriktionerna är borta och många av oss ska gå tillbaka till kontoren. Möten blir analoga igen, evenemang och festligheter planeras och drar igång. Å ena sidan är det såklart roligt - å andra sidan så känner jag mig fortfarande lite… Försiktig. Kanske mest för att det inte är förrän nu som jag känner mig riktigt återställd från Corona-omgången i januari? Det gick ju ändå okej men så roligt var det inte att jag vill göra det igen typ.

Nu öppnar världen upp ord och det kommer såklart att påverka våra arbetsliv på olika sätt! Bild: Pexels from Pixabay

När restriktionerna är borta

Men ja, här är några tankar och spaningar som jag har sett utifrån min roll som ledarskapsutvecklare:

• Det jag ser mest fram emot är att kunna träffas mer. Boka in fikor, luncher och ses. Märker redan hur den typen av förfrågningar ökar vilket känns roligt.

• Jag hoppas att direktivet “stanna hemma om du är sjuk” ska fortsätta. Samtidigt har jag det senaste året tyvärr också sett att sjukjobbstrenden har ökat, dvs att man jobbar fastän man är sjuk men man gör det hemifrån. Den är en risk att hålla ögonen öppna på som chef för om vi är sjuka går återhämningen snabbare om vi faktiskt vilar och återhämtar oss jämfört med om man fortsätter jobba. Samtidigt förstår jag att det sker eftersom det ibland är jobbigare att ställa in saker och boka om saker än att genomföra dem på distans. Här tänker jag att att vi som ledare behöver vara både noggranna och tydliga: är en sjuk - då ska man vara sjuk. Annars är risken att vi skapar och stärker fenomenet med distanserad sjuknärvaro och det är blir inte bra för individen, teamet eller organisationen i längden.

• Jag hör väldigt blandade reaktioner på att klivet tillbaka till kontoret från omgivningen. Det jag hoppas är att de arbetsgivare som kan erbjuda hybridlösningar för kontor vs hemarbete faktiskt kör på det. Ett sådant upplägg handlar om att stärka sin attraktionskraft som arbetsgivare och att låta bli att göra det är allvarligt talat bara att skjuta sig själv i foten.

• En sympatisk grej som jag hoppas att vi kommer att behålla även framöver är förståelsen för att någon blir sjuk och att det inte är så svårt då att ställa om eller boka om. Att den som säger “tyvärr, jag har blivit sjuk” respekteras och att omgivningen fortsätter att uppskatta att man säger till istället för att ses ändå som planerat.

• För min egen del kommer det att fortsätta vara hemarbete som gäller i första hand om inte kunduppdrag kräver att jag reser vilket känns både bra och roligt. Nu när jag har varit så pass mycket i Stockholm under de senaste månaderna är det tydligt hur mycket jag har saknat att vara på resande fot. Samtidigt tycker jag att en ska fortsätta ha respekt för att pandemin fortsätter och att det är klokt att fortsätta vara försiktig kring smittspridningen.

Vad tänker du kring att restriktionerna lättas och hur påverkas du av det i din yrkesroll? Vore intressant att höra!