Sol, sol, sol

Hej kompisar! Hur mår ni? Förutom att jag har en migrän som bråkar med mig så är det bra. Det är sol, sol, sol ute och hela jag spritter av vårkänslor och är bara två procent bitter över att vara fysiskt begränsad från att göra massa fysiskt arbete. I stället så väntar jag på att Treon ska göra sitt och dagdrömmer om att måla utemöbler och så smått börja renovera vårt gulliga men duktigt slitna vardagsrum. Vet inte hur många gånger jag har tackat livet för det här lilla huset och att vi flyttade hit innan pandemin bröt ut, men många är det definitivt!

Hade inte räknat med att februari skulle bli ett vabbruari för mig själv men ja, livet har ju en tendens att överraska en!

Veckan i övrigt har varit helt okej. Jag mår fortfarande rätt svajigt tyvärr och även om denna här veckan har varit bättre än den förra är jag inte på banan fysiskt än (migränen om något vittnar om det). Däremot börjar jag komma tillbaka ordentligt mentalt och det underlättar såklart massor! Beslutsamheten gror, idéer börjar födas och jag känner mig optimistisk för våren. Och med det sagt tänker jag nu gå ut och njuta av den! Hur har du det där du är? Är det vårpirr eller vinternjut som gäller?

Resiliens som ledarskapsverktyg

Ja, vad betyder det att vara resilient? Varför är det viktigt att vara det och hur kan du bygga upp din egen och andras resiliens som ledare? Det fokuserar vi på i veckans poddavsnitt! För resiliens som ledarskapsverktyg ska inte underskattas eller förenklas genom att kallas för motståndskraft.

Förra veckans avsnitt: Bygga starka team!

Resilience översätts ofta till motståndskraft och ja, det stämmer men bara till en viss del eftersom det är många olika betydelser som ryms i begreppet!

Resiliens som ledarskapsverktyg

Förutom alla de saker som vi nämner i podden som hjälper en att bli mer resilient i vardagen har jag funderat vidare och kommit fram till ytterligare tre saker som starkt bidrar till min egen resiliens. Den första är att:

Skratta åt det mesta

Jag är rätt glad som person i mitt grundläge men något som jag inte tror syns så mycket såhär i textformat är att jag har rätt så… svart humor. Framförallt privat. Jag skrattar såklart inte åt allt hela tiden men galghumor ska fasiken inte underskattas. Det gör det lättare att hantera saker, få perspektiv och lite andrum. För det finns ju ofta korn av humor i de allra flesta situationer och att se och ta tillvara på dem - det hjälper i alla fall mig i min vardag.

Det kan alltid bli värre

Insikten om att allt alltid kan bli värre låter kanske dyster men det var något jag insåg den hårda vägen när jag blev sjuk i min utmattning och alla möjliga (och omöjliga) saker bara rasade omkring mig. Det var liksom inget slut på saker som gick fel, sönder, gjorde ont och fördjupade smärtan inom loppet av några veckor. Till en början så försökte jag hitta tröst i att “nu kan det inte bli värre” men ja, sån tur hade jag inte. Till slut så landade jag i insikten att “fan, det kan alltid bli värre” och för mig var den nyttig eftersom det ger mig perspektiv på vad som inte gått fel än. Och det i kombination med följande insikt blir ändå bra:

Allt löser sig alltid

Nej, det löser sig kanske inte såsom du hade velat eller önskat och nej, det kommer förmodligen inte att lösa sig av sig självt. Man behöver att ta sitt ansvar, bearbeta det som bearbetas behöver och göra sitt bästa med att förändra det en förändra kan. Men till syvende och sist så får allt en lösning vilket ger dig ett nytt normaltillstånd som du kan utgå ifrån. Livet och tiden har sitt gilla gång hur gärna eller ogärna vi vill det.

Pjuh, det kändes djupt att konstatera men vad fasiken! Det är tjusningen med ledarskap och bloggen i min mening. Att vi kan prata om både ytligt och djupt och högt och lågt och undersöka allt däremellan. Och med det presenterar jag veckans podavsnitt:

Veckans avsnitt finns såklart både på Podbean, Spotify, Acast och iTunes och för dig som vill vara med i vår LinkedIn-grupp är du såklart innerligt välkommen. Det är bara roligt om vi blir flera! Och dela gärna med dig när du har lyssnat på podden vad du tycker om avsnittet! Väcker det några särskilda tankar? Skulle du säga att du är resilient?

Marielle Nilsson ”Fler borde bli chefer!”

Den här veckan får vi träffa Bossbruden Marielle Nilsson som arbetar som teamchef. Hon konstaterar tidigt i intervjun att fler borde bli chefer: ”Det är ett jätteroligt arbete som är så givande. Om du vill påverka, förändra och förbättra verksamheten du arbetar inom så ska du satsa på att bli chef!”. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Och vad har varit hennes viktigaste ledarskapsläxa genom åren? Det och mer får du läsa om i dagens avsnitt av Veckans Bossbrud!

Marielle Nilsson Foto: Privat

Hej Marielle, vem är du när du inte jobbar?

− Hej! Ja, det har ju förändrats lite under pandemin men i normala fall är jag en aktiv person som gillar att röra på mig. Är mycket ute i skogen, gillar att ha middagar, köra hoj och att ta dagsturer med vår lilla båt.

Vad gör du idag och vad innebär det uppdraget?

− Jag har alltid jobbat som första linjens chef med personalansvar. Idag är jag teamchef på PostNord huvudkontor på säljadministrationen och har tretton medarbetare som jag ansvarar för sedan två år tillbaka. Dessutom ingår jag i en liten ledningsgrupp och jobbar nära de andra tre cheferna som också är med där. När jag började här var mitt huvuduppdrag att skapa lugn i arbetsgruppen eftersom det varit lite oroligt i teamet under en period och det var guppigt ett tag eftersom jag kom från vård och omsorg som är en helt annan bransch.

Hur var den resan?

− Det var tufft att sätta sig in i verksamheten, men jag såg tidigt att situationen jag stod inför var rätt klassisk egentligen: det saknades en tydlig struktur för rutiner, det fanns en stark vi och dem-känsla och man förstod inte vad alla förändringar skulle vara bra för. Så det har vi jobbat mycket med! Både med mötesstruktur, rutiner för arbetsprocesser och att dokumentation finns där det är tydligt och enkelt att hitta den. När jag började var det mycket släcka bränder. Jag har hjälpt till att lyfta blicken och låta saker brinna och i stället fokusera på grundorsaken: varför brinner det? Den måste ibland lösas först. Men med facit i hand kan jag också säga att det går alldeles utmärkt att arbeta som chef i en sektor du inte har kunskap om sedan tidigare.

Vilka är dina bästa ledarskapstalanger om du får skryta om dem?

− Att jag ser individer, är engagerad och orädd. Jag är inte heller rädd för att lägga mig platt om jag gör fel. Så länge du har med människor att göra så behöver du kunna blotta dina brister och genom att göra det visar du att du är mänsklig och vinner tillit och respekt. Jag har dessutom blivit mycket bättre på att inte lösa saker själv genom att lyssna mer och våga vara tyst. När man är tyst så brukar oftast medarbetarna hitta lösningar på problemen på egen hand.

Vad har varit den viktigaste ledarskapsläxan som du har fått hitintills?

− Det är definitivt inte värt att slita ihjäl sig för arbetets skull! Det är många chefer inom vård och omsorg som bränner ut sig. En stor anledning till det, som jag ser det, är att de som fattar beslut om verksamheterna aldrig bär ansvaret för de förutsättningar som krävs för att verkställa besluten. Här uppstår en ohållbar situation och det bränner i båda ändarna. Jag lärde mig det den hårda vägen men idag har jag kunnat hjälpa andra tack vare den erfarenheten. Det är lätt hänt att bara ha en kortsiktig plan när man jobbar som chef för att det är mycket att göra men vi måste hålla på lång sikt också.

− Idag, om jag inte skulle ha rätt förutsättningar att kunna leda, då hade jag stannat upp och frågat mig själv: är det värt det? Skulle svaret bli nej hade jag inte tvekat att fatta samma beslut igen och lämna uppdraget. Det är bara ett jobb och om jobbet gör mig illa då är det inte värt det!

Vad är ditt bästa råd till den som vill bli chef i framtiden? Varför är det viktigt?

− Om du vill bli chef och ledare så skadar det aldrig att plugga lite. Läs strökurser på distans eller gå kurser där får möjligheten att träffa andra likasinnade. Jag gjorde det när jag redan var chef men tror att det nog hade kunnat vara lättare att bli chef om jag hade pluggat mer först eftersom jag hade haft fler verktyg att använda mig av.

---

Veckans Bossbrud är en intervjuserie med medlemmar i Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer och varje torsdag släpps ett nytt avsnitt här i bloggen. Är du medlem i gruppen och kan tänka dig att berätta om din ledarroll eller dina ambitioner till att bli chef? Mejla direkt till clara@bossbloggen.se!

Utmaningen att inte alltid räcka till

De flesta av oss har upplevt: känslan av att inte räcka till. Stressen som uppstår när det känns som att att-göra-listan blir varken hackad eller malen. När tiden inte räcker till. När orken, tålamodet eller både och inte bara tryter utan är helt obefintligt samtidigt som andra behöver dig. Men vet du vad? Du är inte ensam om utmaningen att inte alltid räcka till. Jag känner så själv i skrivande stund (hej, hej!) och jag har mött så många ledare och företagare som försöker vara närvarande för sina medarbetare, sina chefer, kollegor, familjen därhemma och vänner men utan känslan av att lyckas med det. Så, därför känns det som en fantastisk tajming att skriva om just idag. För det finns knep att ta till och använda sig av för att hantera situationen.

Känslan av att inte räcka till eller kan vara fruktansvärt stressande och förlamande. Därför är det extra viktigt att jobba långsiktigt med grunden en står på som både ledare och människa. StockSnap from Pixabay

Utmaningen att inte alltid räcka till

Vi kan inte göra allt perfekt alltid

Jag vet det och jag vet att du vet det. Vi kan inte göra allting perfekt alltid. Och ändå så är det så lätt att gå rakt in i den mentala fällan där vi tror att det är möjligt. I den bästa av alla världar så är vi alltid i toppform och har ständig medvind trots att vi egentligen vet bättre.

Vilken är dina lägsta nivå utifrån dagens förutsättningar?

Vad kan du vara nöjd med?

Vad är det omgivningen egentligen behöver från dig?

Stanna upp och svara på dem frågorna för dig själv i valfri ordning. De kommer att guida dig till att göra tillräckligt här och nu.

Erkänn din egen makt

När vi känner oss otillräckliga skulle jag påstå att majoriteten av oss blir stressade och med stresspåslag minskar vår förmåga att tänka logiskt och rationellt. Men vi har alla någon form av makt att påverka vår situation. Kanske inte helt, kanske inte på det sätt vi hade önskat. Så, se din egen makt i vitögat, erkänn den och använd dig för fasiken av den om du kan det. Exempelvis om du som ledare blir överbelastad från alla håll och kanter. Då har du makten att säga nej, skjuta fram, delegera eller be om hjälp!

Perspektivera

När du ändå är i farten: stäm också av om den här känslan av otillräcklighet är ett undantagsfall eller standard och varifrån den kommer. Varför känner du dig otillräcklig och är det rimligt att göra det? “Perspektivera” är inget riktigt ord men jag kom just nu inte på något annat sätt att göra ett verb av ordet perspektiv. Perspektiv hjälper oss att se saker mer nyanserat och genom att perspektivera så kan du bli klokare på om din otillräcklighetskänsla är en varningssignal att ta på allvar och hur sann den är. Känner du som ledare dig otillräcklig största delen av tiden? Hör av dig så hjälper jag dig med det!

Grunden du står på

När pressen är stor blir grunden vi står på ännu viktigare. Ät. Sov. Motionera. Även om det inte går att göra det optimalt eller perfekt: se till att ta hand om grunden som du står på.

Är det verkligen så jävla viktigt?

Sist men inte minst… Är det verkligen så jävla viktigt? Frågan som jag ställer till både mig själv och klienter lyder: Är det någon som dör, blir allvarligt skadad eller negativt påverkad om jag inte gör detta idag? Är svaret ja - då är det något som ska prioriteras och lösas direkt. Om inte - då kan det vänta. Använd den frågan till varje grej som står på listan som tynger ditt dåliga samvete. Checka och utmana dina egna föreställningar i stället för att låta dem styra dig.

Så, med detta skrivet så måste jag ändå säga att jag fick perspektiv på min egen otillräcklighet idag och det känns redan mycket bättre. Tack för det! Vad säger du som läser? Känner du dig någonsin otillräcklig?

This n’ that

Hallå! Hur är läget? Med mig är det finemang! Som så ofta numera börjar mina måndagar med poddinspelning vilket är en kalasfin start på veckan. Tack vare den här ljuvliga helgen så har hjärndimman från förra veckan äntligen börjat ge med sig och det är bra för jag kommer behöva alla hjärnceller den här veckan!

Hänger kvar i Lund efter poddinspelningen i väntan på att M's arbetsdag ska sluta och passar på att jobba undan.

De kommande dagarna kommer att bjuda på en rejäl blandning av this n’ that. Planering blir en stor beståndsdel, leverans en annan. Har en digital föreläsning i veckan, det vankas konferens med BusinessKlubben, vi ska spåna idéer kring podden och jag ska planera en kommande ledarskapsutbildning utöver det vanliga skrivandet. Dessutom har jag tjugo mejl i inboxen som är semihanterade som behöver lite uppmärksamhet. Du hör, det finns att roa sig med! Ska du hitta på något kul?