Några av mina missar som ledare genom åren

Hallå! Hur är det? Med mig är det fint tack. Förra veckan när jag var sängliggande och hade tråkigt som fan låg jag och tänkte på det här med motgångar. Vilket i sin tur spann vidare i vilken utveckling jag har gjort som ledare under de senaste tio åren. För elva år sedan ville jag bli chef och trodde att det var det enda sättet att avancera i karriären. Kort in i mina studier så insåg jag att nä, det vill jag verkligen inte. I stället fann jag min roll vid sidlinjen där jag visade mig vara bäst på att hjälpa andra i sina ledarskapsroller. Men med åren har jag trots det ändå blivit bättre och idag vet jag att jag skulle klara av en chefsposition bra även om det förmodligen inte är där jag gör mig allra bäst. Det i sin tur fick mig att fundera på mina missar som ledare genom åren.

Och tro nu inte att det här är inte alla jag någonsin har gjort, haha. Om jag tillät det skulle jag nog kunna älta alla misstag och fel jag har gjort sedan 2005. Men eftersom jag vet att det inte tjänar något till försöker jag alltid att fokusera framåt och ta med mig lärdomarna jag fått på vägen i stället. Har gjort så många missar genom min karriär och lär väl göra tusen till framöver. Här är några av dem!

Känslan när man inser att man har gjort fel alltså. Den är ingen höjdare!

Några av mina missar som ledare genom åren

Alla gånger jag har varit för resultatorienterad

Det är en av mina styrkor att jag är leveransfokuserad, mån om att få saker att hända och skapa resultat. Absolut. Men ur ledarsynpunkt är det verkligen ingen höjdare alltid och jag har i mina tidigare yrkesverksamma år verkligen varit alldeles för snabb, för otålig och bara kört mitt egna race. Tydligast blev det när jag fick ansvaret för ett projekt där jag blev inkallad med informationen om att den ursprungliga projektgruppen hade kört fast. Och visst, chefens tanke var att jag skulle få saker att hända och det hände. Men det blev snudd på en one woman show av det till slut där jag gjorde allt själv och det är ju inte poängen med den ledande rollen och definitivt inte projektledarrollen.

Hur jag hade hanterat det idag: Detta var mitt första uppdrag som projektledare och efter det jobbade jag som det i åtta år. Rätt mycket blev annorlunda med tiden. Men i just den situationen hade jag nu, från början, säkerställt om det är rätt kompetenser och perspektiv som finns med i projektgruppen. Sedan hade jag också från början haft en helt annan ingångsvinkel, ett annat sätt att kommunicera och också delegerat och fördelat ansvaret på ett annat sätt jämfört med då. Fokuset hade definitivt varit på att teamet ska lösa situationen och inte ta över den helt själv.

Ta på mig för mycket jobb samtidigt

När jag arbetade mig in i utmattningen så var jag med och drev fyra stora förändringsprojekt samtidigt. De skulle ske på extremt kort tid och vi var flera projektledare men när de andra projekten, av olika anledningar, började halta klev jag in och lastade på mig själv för mycket ansvar och arbete samtidigt. Vilket med facit i hand var helt fel av mig eftersom jag blev utmattad på köpet. Där och då såg jag dock inte det utan jag vände ut och in på mig själv för att få allt att fungera. Ledarskapet i detta? Well, det var betydligt bättre jämfört med ovan exempel några år tidigare. Men den största missen här var att jag inte insåg kostnaden för att ta på mig för mycket jobb på en och samma gång.

Hur jag hade hanterat det idag: Idag hade jag haft en helt annan trygghet och ett helt annat mandat i att säga ifrån uppåt att förväntningarna som fanns på dessa projekt var orealistiska och orimliga. Jag hade inte heller tagit på mig andras arbetsuppgifter så lättvindigt som jag gjorde då. Såhär - jag tycker det är självklart att man ska hjälpa varandra som kollegor. Men det är skillnad på att hjälpa till och ta över och sedan också behålla ansvaret trots att det inte är ens eget. Jag kommer inte ta på mig så mycket jobb omedvetet eller utan någon som helst förståelse för pauser och återhämtning någonsin igen. Och min bedrift i våras med allt jag hade att göra då bevisade verkligen, för mig själv, att jag klarade av en period med extremt tung arbetsbörda utan att det för mycket.

Läs mer: Hur är en perfekt chef

En annan sak som hjälper mig igenom mina misstag är att vara noga med att be om ursäkt för fel som jag gör. Misstag och missförstånd är en del av vardagen. Det är därför vi inte kan ta dem (eller oss själva) på allt för stort allvar.

Anta att vi kommer att minnas saker

Jag har nog alltid gillar tydlighet och raka rör i min karriär. Men bara för att jag upplever att jag är tydlig behöver det inte betyda att andra förstår vad jag vill. Eller att vi pratar om samma sak. Well, det fattar jag ju nu men det var inte en självklarhet för mig när jag började arbeta som inköpare. Som tur var märktes det rätt snabbt när vi hade suttit i möten och diskuterat olika alternativ. Jag trodde en sak och som kom offerten eller underlaget och så visade det sig att leverantören trodde något helt annat. Tack vare dessa missar blev jag med tiden bättre på att ställa olika kontrollfrågor (så att jag fick förståelse för deras process) och sammanfatta våra möten så att alla hade samsyn på vad som skulle göras och sätta saker på pränt.

Så varför lyfter jag det här? Jo, det var nämligen så att jag inte tänkte på att använda den här kunskapen när leverantören bytte tak här förra året. Vilket ledde till att de kom med röda plåtdetaljer till taket som skulle vara svarta för att matcha med själva taket.

Hur jag hade hanterat det idag: 1. Dubbelkolla så att ni båda har förstått och skrivit ner vad som ska göras. När man gör många olika saker samtidigt är det så lätt hänt att prata om att "alla plåtdetaljer ska vara svarta" - men om det inte antecknas så är det lätt att glömma bort det. Och 2. var närvarande som ledare! Tack vare att jag var på plats så hade vi turen att upptäcka den stundande missen i tid. Dessutom var leverantören grymt service minded och löste det med bravur. Men det hade kunnat bli ett riktigt surt läge. Så bara för att du har lärt dig något en gång som ledare gäller inte den kunskapen om du inte fortsätter att använda dig av den!

Hade som sagt kunnat rada upp ett gäng saker till men jag tror ändå att vi nöjer oss med dessa tre saker. Har du någon miss som du vill och kan dela med dig av? Svara gärna anonymt om du vill det! Vore intressant att få höra fler anekdoter av det här slaget.

Vanliga anledningar till att inte delegera

Att delegera är viktigt som ledare men ibland är det faktiskt enklare sagt än gjort. Här är några vanliga anledningar till att inte delegera som ledare och min respons på några argument om att delegera kan vara svårt.

Vissa saker är enklare att säga än att göra och att det är viktigt att delegera som chef är helt klart en av dem! Bild: Pixabay

Vanliga anledningar till att inte delegera

Det känns otryggt

En vanlig känsla är att det känns otryggt att lämna i från sig arbetsuppgifter eller ansvarsområden. Ibland är det berättigat för att det är chansning om hur bra det kommer att bli eller hur det kommer att gå - men ofta ligger den känslan hos dig som är chef. Vad är det som känns otryggt? Och varför känns det otryggt? Det är viktigt att rannsaka dig här för det kommer att ge dig ett hum om huruvida din känsla av otrygghet är berättigad eller inte. Är den det - då finns det högst troligen saker som du behöver åtgärda. Om inte, då ligger det hos dig att arbeta med eventuella känslor av kontrollbehov och osäkerhet.

Medarbetarna tar inte egna initiativ

Det händer också att jag har fått höra att det inte går att delegera eftersom medarbetarna inte har något initiativförmåga eller kliver fram fastän det behövs. Och ja, det är en fråga om vad som är hönan och ägget. Vissa personer är mer initiativrika än andra men ibland så handlar det också om hur vana eller ovana medarbetarna är vid att få ta extra ansvar. Är de inte det är det kanske inte heller så konstigt om de inte gör det första, adnra eller tredje gången du hoppas på att det ska hända.

Andra aspekter som ofta spelar roll är: hur ser organisationskulturen ut? Hur självständigt är medarbetarna vana vid att arbeta? Och om du granskar dig själv lite extra i sömmarna: hur kommunicerar och agerar du som ledare? Ger du verkligen frihet under ansvar eller händer det att du snarare ger detaljerade orders på hur sakerna ska göras i detalj? Eller händer det att du rent utav gör medarbetarnas jobb åt dem? Om så är fallet är detta en process som kan ta lite tid att få bukt med.

Det tar tid

Ja, att delegera tar tid och det kan vara en rimlig anledning till att låta bli att göra det! Men här är det också viktigt att våga ifrågasätta sig själv. Kan det vara värt att det tar tid inledningsvis för att du sparar mer tid i slutändan? Oftast är svaret på den frågan ja. Dock förutsätter det att du kan ge medarbetaren tiden hen behöver för att sätta sig in i det som är nytt. Ett knep som kan hjälpa till här är att ifrågasätta: vad det är som är så himla bråttom? Är det bråttom egentligen eller känns det så alternativt är det av gammal (o)vana?

Att delegera handlar inte om att du som ledare bara ska ligga på Maldiverna och götta dig medan alla andra jobbar (om du inte är på semester vill säga). Däremot kommer du att frigöra din tid så att du kan fokusera ännu mer på att leda. Bild: romaneau från Pixabay

Det blir inte likadant eller lika bra som om du hade gjort det själv

Det är kanske också sant att det inte blir lika bra eller likadant gjort om någon annan gör det du brukar göra. Frågan är: är det hela världen? Kan det personen gör vara gott nog ändå? Kan det som är annorlunda kanske rent utav vara bättre? Som chef behöver du inte vara den som kan exakt allt och vet alla detaljer även om det ibland känns så och därför är det viktigt att kunna motivera varför ni gör vissa saker på vissa sätt. Fyller det en viktig funktion eller ett syfte? Ja, då behöver såklart medarbetaren följa de riktlinjerna. Men om det inte är så - då kanske det inte spelar så himla stor roll egentligen.

Svårt att delegera bara lite grand

Detta är en annan vanlig anledning till att det är svårt att delegera och den är fullt förståelig. Det är ofta svårt att stycka av enstaka arbetsuppgifter och delegera dem lite grand. Är det så även för dig rekommenderar jag att du istället delegerar hela ansvarsområdet som uppgiften ingår i. Ge medarbetaren så mycket mandat att fatta beslut och driva arbetsuppgiften som sin egen som möjligt. Låt medarbetaren vara med på mötena och breifa dig i efterhand om vad som har sagts och gjorts i stället. Ett viktigt verktyg för att underlätta detta på är att komma överens om era spelregler. Vilken typ av information behöver du ha? Vilka beslut behöver du ha information om? Har medarbetaren den kunskapen och de kontakterna som hen behöver för att kunna axla ansvaret? Om inte, ge personen det. Om ja, luta dig tillbaka och njut av spänningen som det innebär att se både människor och processer som du är ytterst ansvarig för växa vidare.

Viktigt kom ihåg!

Sist men inte minst, ett viktigt kom ihåg. Att delegera och göra sig mer umbärlig som chef innebär inte att du ska bli helt frånvarande: tvärtom kommer det krävas att du ändå är närvarande och visar att du finns i närheten om det skulle behövas. Var nyfiken, ställ frågor om hur det går och hur det känns och följ upp det du har delegerat både i informella och formella situationer. Visa med både ord och handling var du finns om det dyker upp frågor eller problem och när de gör det - försök att använda dig så långt som möjligt att svara på frågor med frågor. Det gör så stor skillnad för lärandet!

Vad säger du som läser om det här med att delegera? Är det lätt eller svårt? Finns det någon utmaning som jag inte har lyft upp här som du vill lägga till på listan?

När skit händer

Hej! Hur mår du? Först och främst vill jag säga tack till er som har hört av er medan jag har varit borta. Det var inte meningen att det skulle bli en hel veckas sjuk-”ledighet” men ja, ibland har man inte så mycket val och det värmde fint att få ta del av er omtanke under tiden. Jag kommer inte säga något mer om förra veckan än att den sög, att jag mår bättre nu och att jag ser fram emot att få jobba de sista veckorna före julledigheten nu. När skit händer kan det få vara skönt att återgå till någon form av vardag igen. Så det hoppas jag på och den här veckan innehåller i alla fall en del kul även om den såklart inte är helt som vanligt i dessa tider.

Det har varit en riktigt mysig vintermorgon här i tjock kofta och tjocka sockar och en brasa i kaminen samtidigt som ett tunt lager snö ligger i trädgården.

Måndag

Idag blir det skrivande och telefonmöten som avhandlas innan jag åker till Malmö för att podda med Alex och ja, sedan är väl den måndagen över och förbi innan man vet ordet av.

Tisdag

Varvar blogg- och kunduppdrag under dagen.

Onsdag

Jobbar på som vanligt plus att jag åker in till Malmö för att vara moderator på ett digitalt gig som heter Student Start Up Matching. Kommer bli kul!

Torsdag

Heldagsevent med Innovationscenter för landsbygden om industrihampa – lär bli en lärorik dag.

Fredag

Lugn dag som innehåller så mycket jobb som jag känner att jag orkar med och behöver göra. 

Här på bloggen har jag just nu noll koll på vad som komma skall - men tanken är i alla fall att den ska rulla på som vanligt. Så det märker vi! Kommer såklart också anpassa arbetstempot efter måendet. Det tar ändå på kroppen att vara sängliggande i en hel vecka. Hur ser din vecka ut?

Nu ger jag mig själv ledigt ett par dagar

Hej kompisar! Hur står det till? Jag hoppas allt är fint. Ville bara kika in snabbt såhär den torsdagskväll och berätta att jag kommer att behöva ge mig själv ledigt ett par dagar. Ytterst oplanerat för jag hade tänkt att jobba på som vanligt men detta sker inte utan anledning och ibland behöver man ju låta livet få ta sin plats.

Jag hoppas att kunna vara tillbaka som vanligt på måndag men är inte säker på att det är möjligt. Låt oss hålla tummarna för det! Annars så hörs vi så snart som möjligt igen. Okej? Ta hand om dig så länge så hörs vi snart igen.

Massor av kärlek!

En onsdagsblogglista coz' why not?

Det är onsdag så vad sägs om en onsdagsblogglista co'z why not? Låt oss testa på denna som kommer från Elsa!

Det finns inget så skrivmässigt avkopplande som en blogglista tycker jag. Dels är det en mysig form att men också ett roligt rätt att få utmana både sin kreativitet och person på!

En onsdagsblogglista

Tre guilty pleasures?

Alltså, detta tyckte jag var en så svår fråga! Men ungdomsfilmer eller vissa lättsmälta romcoms (som inte är för skämmiga) är absolut en av dem. Klämma finnar och att få höra skvaller och uppdateringar om andras liv och leverne är två andra! Är så sjukt nyfiken av mig.

När grät du senast och varför?

Alltså jag gråter var och varannan dag i perioder. Mina tårkanaler är liksom en pysventil för alla olika sorters känslor. Exempelvis i helgen! Då snyftade jag i alla fall tre gånger av glädje för att vi har Disney+ här hemma nu. Var så glad över att kunna kika på några av mina favoritfilmer som i sin tur får mig att tänka på min gulliga familj och framförallt mina syskon och då grät jag några tårar bara för att de är så jäkla söta och knäppa och jag tycker så mycket om dem.

När kan du vara dig själv till 100 procent?

Ja... Mackan får ju se typ allt, hähä. Men jag känner också att jag kan vara mig själv fullt ut med vår familj och mina vänner. Sedan är jag faktiskt mig själv till väldigt stor andel även här på jobbet. Jag hade inte fixat att vara någon annan än mig och blir så obekväm om jag märker att det inte är okej att vara det. Så det är därför jag är så transparent som både ledare och person med både bra som dåliga dagar. Fixar inte att upprätthålla någon perfekt fasad även om jag i gengäld inte visar er allt hela tiden. En del saker får stanna i privatlivet och familj och vänner syns inte här särskilt ofta heller för den delen.

Tre saker du avskyr?

Lök i alla former utom vitlök. Osakliga orättvisor. Att ta i matrester - fy fasiken så äckligt det är.

Hur var du i skolan?

Det beror på vilken skola vi pratar om. Fokuserar vi på gymnasiet så var jag nog mest vilse. Plugget var svårt, jag hade rejält dåligt självförtroende, råkade ut för en del skräp och utvecklade ätstörningar som ledde till både anorexi och ortorexi utan att jag då var medveten om det. I mina senare utbildningar har jag varit mig själv mycket mer, tagit plats och försökt att lära mig så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.

Vad blir du stressad av?

Det beror väldigt mycket på hur jag mår! Har jag en bra dag så tål jag rätt mycket även efter utmattningen även om mitt stressreglage är känsligare nu än förr. Har jag dåliga dagar är jag ofta lugn på utsidan och jagad inombords och kan stressa för lite allt möjligt. Men om det inte är allvarliga saker som händer som är stressberättigade så är det oftast när jag känner att jag ligger efter, borde hinna/orka/kunna göra mer eller inte har koll som triggar stress. Det första är ett utvecklingsområde jag aktivt jobbar med, det andra har blivit så mycket bättre med år av träning och det tredje försöker jag undvika genom att 1. Ha rimlig koll och framförhållning och 2. Ta saker på lagom stort allvar.

En temperaturmätare på hur jag mår är faktiskt mina blommor. När jag mår bra orkar jag nämligen ta hand om dem och pyssla om dem lite extra. Till skillnad från när jag inte gör det. Då får de stå tillbaka och bli både torra och risiga.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

Ja du, svårt! Förhoppningsvis som en rätt så glad, nyanserad, eftertänksam och målmedveten person som är kompetent, tuff och snäll på samma gång. Men det kan jag såklart bara spekulera i.

Hur uppfattar du dig själv?

Som komplex och enkel på samma gång - som alla andra, haha? Nä men, på många sätt är jag okomplicerad och känner mig trygg i de flesta olika sammanhang. Jag är så tydlig och rak som möjligt, yvig och förvirrad men samtidigt närvarande, businessminded och kreativ. Analyserar, reflekterar och tänker mycket och är en doer på samma gång.

En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

Mellansnacket som sker mellan kallprat och djupare dialoger, det tycker jag är jobbigt som tusan. Jag har förvisso en kort startsträcka och kan prata om mycket med de flesta men när man inte kan göra det med den andra personen och kallpratat tar slut... Då kan jag inte konsten att prata bara för att fylla i tystnaden som vissa har superkraften att kunna göra. Istället blir det en awkward tystnad om inte den andra personen är med och hjälper till att få igång samtalet.

Tre otippade saker om dig själv?

Ja, det känns ju som om ni vet typ allt om mig redan? Men kanske att jag:

1. Virkar en hel del såhär under hösten och vintern, just nu gör jag exempelvis en halsduk åt M.

2. Spenderar väldigt mycket tid på Facebook-market och lokala auktionssajter. Letar efter flera små olika saker till huset som fönsterlampor, en hylla eller två, någon ytterligare förvaring till tornrummet och lite annat smått och gott.

3. Avskyr ljuset från taklampor. Eller nej, avsky räcker inte. Jag hatar ljuset från taklampor och tycker det är superjobbigt när M envisas med att ha dem tända.

När känner du dig som vackrast?

När jag känner mig som den bättre versionen av mig själv. Typ när jag är snäll, har tålamod och förståelse för mig själv och omvärlden.

Något du funderar mycket över?

Det är många saker som ryms i den här hjärnan men just nu tänker jag extra mycket på Bossbrudar eftersom vi hade möte med Bossbrudsgänget igår. Hur ska vi utveckla gruppen vidare? Vilka behov finns och hur kan vi göra mer för fler? Ja, såna där typer av utvecklingsfrågor surrar det mycket av just nu.

Vad säger du som läser? Hur uppfattar du mig som person? Hur skulle du beskriva dig själv? Och vad funderar du mycket på just nu?