I en stilla lunk

Hejsan! Hur står det till? Med mig är det bra och jag tar mig an denna dag i en stilla lunk. Har gett mig själv halvledigt idag eftersom jag har jobbat nästan hela helgen och det är väldigt välbehövligt. Är duktig stel efter att ha sprungit runt med mina resväskor runt halva Stockholm, haha.

Håller också på att försöka förstå att allt med skolan är klart! Har lite svårt att greppa det men ja, eftersom detta betyder mer för mig än "bara en examen" så får det väl ta den tid det tar. Och tid har jag! Eftersom jag hade planerat undan rätt mycket tid för en eventuell komplettering känns det nu som att jag är mycket obokad tid som helst. Men ja, eftersom mina veckor har en tendens att fyllas på allt eftersom är det tveksamt att det läget kvarstår, hehe.

Idag blir det mjuka kläder och att göra bare minium. Som att säga hej här! Mina veckor börjar inte på riktigt förrän jag har fått göra det.

Måndag

Idag blir som sagt en lugn och mjuk dag. Ska till massören om en strax och sedan jobba undan lite och vila mycket.

Tisdag

Kör hemifrån och ska jobba med ett av projekt som förhoppningsvis kommer att sjösättas inom kort. Men också bloggjobba!

Onsdag

Kommer inte bli några problem att fylla den här dagen heller misstänker jag. Tror att större delen av den kommer att spenderas i Lund och att det lär bli en skön mix av att vara social, lämna tillbaka biblioteksböcker (tjoho!) och annan admin.

Torsdag

Jobbar för Innovationscenter och på kvällen har vi ett event som jag ska vara med på. Kommer bli roligt!

Fredag

På grund av kvällsjobbet blir det också en lugn dag där jag jobbar så mycket, eller lite, som jag orkar i det tempo som passar dagsformen.

Stockholm visade sig verkligen från sin bästa sida den här helgen och även om jag inte hann träffa ens i närheten av alla jag ville så blev det ändå en väldigt fin vistelse!

Här på bloggen blir det nog ett nyhetssvep och sedan har jag också fått in ett önskemål från en av er läsare som jag ska försöka tillgodose också. Så det blir kul!

Hur ser dina planer ut för veckan? Blir det lugnt som hos mig eller högre tempo än så?

En verkligt episk vecka

God morgon! Hur är läget? Med mig är det fantastiskt och jag svävar nästan som på små moln, haha. Jag saknar förvisso M galet mycket nu men examensglädjen i kombination med jobbpeppen jag känner nu är verkligen brutal. Vilken episkt vecka det här har varit!

Mvh Nöjd tjej. Skulle lätt kunna tillbringa en dag i veckan i spamiljö.

Tillbakablick

Haha, vad har inte hänt den här veckan? Jag har jobbat hemifrån, rest till Stockholm och haft ett par mentorssamtal - både med klienter och min egen mentor. Lägg till att jag har fått jobba med Alex igen, gå på spa, vara med i SR och göra superspännande intervjuer. Plus den där lilla detaljen med min examen då. Inte konstigt att den känns maxad på både höjden och bredden.

Veckans bästa

Allt ovan? Det finns bara för mycket att välja mellan. Men lägg till att jag fick träffa Edibe igår och sedan, som pricken över i:t, sprang in i fantastiska Natalie också. Så lyxigt!

Alex ansiktsuttryck när jag berättade för henne att över tvåtusen personer har lyssnat på podden sedan vi startade den, haha!

Veckans sämsta

Migränanfallet jag åkte på natten till torsdag. Låg i flera timmar och bar vred mig av smärta - det var ingen höjdare.

Veckans utmaning

Det har varit intensiva dagar - det ska jag inte hymla med. Har verkligen fått jobba järnet för att hinna runt och det har jag ändå inte helt lyckats med. Men det känns bra ändå!

Bästa stället att ha konferens på? Ja, det tror jag nog. Detta var verkligen en fantastiskt upplevelse.

Framåtblick

Nu efter lunch så väntar anledningen till att jag är här uppe. Ska hålla en halvdagsutbildning som jag kallar Ledarskap som #enriktigboss. Kommer bli riktigt, riktigt roligt! Sedan stannar jag här tills i morgon förmiddag då jag hoppar på tåget hem mot Skåne igen där M och en flaska med champagne väntar.

Veckans ledarskapstanke

Jag har fått träffa och intervjua flera, helt otroliga, ledare den här veckan och en röd tråd är verkligen deras närvaro. Jag blir lika glad varje som jag möter ledare som bemästrar konsten att balansera det här med att göra sig umbärlig samtidigt som de är närvarande.

Och ja, det var min vecka det: helt fantastisk. Hur har du haft det?

JAG GJORDE DET!

Okej, jag har redan bloggat en gång i dag men den här nyheten förtjänar ett eget extrainslag. Jag gjorde det! Min sista tenta är godkänd och jag har fått min examen!!!

Det är mycket känslor nu i den här HSP:aren men störst är ändå lättnaden, glädjen och segerkänslan. YES, I did it!

Jag gjorde det!

I know, många utropstecken men fatta att det är rätt så exakt elva år sedan jag klev in på Linnéuniversitetet i Växjö i ett par svarta jeans och en sliten röd flanellskjorta. Var sjukt nervös eftersom jag egentligen inte var helt behörig för att börja läsa den här utbildningen (på den tiden skulle man ha arbetat heltid i fem år innan man fick söka in men jag lyckades tjata mig in ändå).

Några år senare började jag också läsa journalistik och då föddes ambitionen att vara 30 år med dubbla kandidater och ha tio års arbetslivserfarenhet. Hmm, så blev det inte riktigt eftersom jag blev sjuk i min utmattning. Och inser nu när jag skriver dessa rader att det i dag är åtta år sedan jag blev sjuk iden. Wow, det känns historiskt!

På grund av att jag blev sjuk så läste jag det fjärde året utan att lyckas ta några poäng och sedan fick jag skjuta på plugget två år när jag var sjukskriven. Vid det här laget hade jag kommit på idén om Bossbloggen och velade med skola och blogg. Och ja, vi vet ju vad jag valde, hehe.

Ett år senare blev jag företagare och läste om det fjärde året och nu står jag här... Är 35 bast, beteendevetare specialiserad inom ledarskap och organisation, har en till kandidat inom journalistik och femton års arbetslivserfarenhet utöver det. Lägg till att jag har grundat och drivit mitt egna bolag i tre år (där statistik visar att två av tre nystartade företag inte överlever sina första tre år). Feel the power!

Skål på det!

Så nu sitter jag här på Haymarket i Stockholm med ett glas bubbel (blir dock bara ett glas eftersom jag ska köra ledarskapsutbildning i morgon) och vet knappt vart jag ska ta vägen. Vill dansa och skrattgråta stället runt men nöjer mig med att sittdansa lite. Äntligen. Äntligen är jag klar. Jag gjorde det! Trots att så många undrade om jag var dum i huvudet som jobbade och pluggade samtidigt och sa att det var därför jag gick in i väggen. Trots att jag själv tvivlade så många gånger på om jag skulle lyckas står fixade jag mållinjen med hälsan i behåll. Så mäktigt! Detta kommer jag fira i veckor framöver vill jag lova, haha.

När medarbetare är för personliga

Läsarfråga:

Hej och välkommen tillbaka från semestern! Jag läste ditt inlägg om det här med att var personlig eller privat som chef, mycket intressant. Men hur gör man som chef om medarbetare är för personliga och delar med sig av saker som är så privata att de blir gränslösa? Både i enskilda samtal och i gruppen? Ser och hör signaler att andra kollegor tycker det är jobbigt och obekvämt.

Tack för tips!

Petra

Svar:

Hej och tack! Vad roligt att du gillade artikeln och kul att den kunde väcka vidare frågeställningar. Framförallt när det är lite klurigare sådana - även om jag förstår att det kan upplevas som obehagligt att uppleva. Att vara personlig i all ära, det är skillnad på att vara personlig och gränslös och det senare... Det kan skapa rejält med obehag för den som råkar ut för det!

Hur hanterar man som chef att medarbetare är för personliga och därmed blir gränslösa? På jobbet likväl som i offentliga miljöer underlättar det ofta om vi har en liknande syn på vad ett professionellt beteende innebär och inte. Bild: Dimitri Houtteman från Pixabay 

När medarbetare blir för personliga

Nu vet jag inte på vilket sätt medarbetaren har varit för personlig på så jag kommer att svara hyfsat generellt och så får du, som en i princip alltid behöver göra, anpassa detta efter situationen du befinner dig i. Men också beroende på hur gränslös medarbetaren är eller har varit.

Prata med de som eventuellt är berörda

Den här punkten är exempelvis en "det beror på"-punkt. Är det någon av kollegorna som drabbats, påverkas eller slår larm om är det viktigt att både samla in information om vad som hänt. Lyssna aktivt, ställ öppna frågor, bemöt och bekräfta känslorna som personen kan ha. Här är det alltid en balansgång mellan att bekräfta personens känslor och att ta ställning. I vissa frågor är det jätteviktigt att ta ställning i som chef medan det i de flesta andra är lika viktigt att visa respekt mot båda medarbetarna även om någon har gjort något fel.

Exempel på fall där det är viktigt att ta ställning direkt som ledare kan vara om det gäller diskriminering, rasism, sexism, något olagligt eller något som strider gentemot organisationens och teamets värderingar. För andra förseelser (framförallt kanske om de orsakas av misstag, klantighet och obetänksamhet) kan det i gengäld vara viktigt att bekräfta känslorna samtidigt som du förhåller dig mer neutral.

När du har fått en bild av vad som har hänt och vad problemet som du eller andra upplever består av så är nästa steg såklart att prata med medarbetaren som det berör.

Prata med medarbetaren

Detta är däremot alltid en måste-punkt. Om någon är för personlig så är det viktigt att du som chef upplyser personen om att beteendet/handlingen/samtalsämnet/vad det nu rör sig om är olämpligt. Gör du inte det så kommer personen inte heller få en chans att bättra sig och det kan i sin tur både skapa situationer som blir värre och påverka arbetsgruppen negativt.

Det är min erfarenhet att få människor vill göra andra illa eller obehag med vilja och det är tyvärr inte alltid som vi är medvetna om hur vad vi säger och gör kan uppfattas av andra. Därför är det ofta bra att utgå ifrån att ingen gör det och att belysa beteendet utifrån perspektivet: "jag vet inte om du är medveten om detta, men när du gör XXX så händer YYY".

Antingen så är medarbetaren helt omedveten om vad ens beteende har inneburit och förhoppningsvis kan du genom att lyfta upp frågan skapa en förståelse för det. Oavsett vilken respons du får är det viktigt att ni tydliggör hur medarbetaren ska tänka och agera framåt och det är bra om ni både dokumenterar mötet och skriver en handlingsplan.

Ibland händer det att medarbetaren blir defensiv, arg eller känslosam i samtalet, kanske på grund av skam och skuldkänslor eller för att hen inte känner igen sig i det som beskrivs. Här blir det viktigt att du behåller lugnet och bekräftar hens känslor eftersom olika saker är olika viktiga för oss men få av oss gillar att göra fel. Men om du märker att hen fastnar i ett ältande - också fokuserar och för samtalet framåt och fokuserar på sak-frågan.

Läs mer: Favoriserande chefer - när relationen blir för bra

Vad som är för personligt är en intressant fråga eftersom vi alla är olika och inte har samsyn på vad som är okej beteende och inte. Bild: StockSnap från Pixabay

OBS!

Gäller händelsen något av de ämnen som jag nämnde ovan, exempelvis rasism eller sexuella trakasserier kan du också använda samma samtalsingång som ovan. Men! Det är ännu viktigare att du är tydlig med varför detta beteende inte är okej eller godtagbart och att det kommer att få konsekvenser om detta fortgår.

Följ upp

Efter ett samtal är det viktigt att du också följer upp hur det har gått. Både för att du ska få bekräftelse på att det har skett en förändring men också för att visa att du tar ditt chefsansvar. Förhoppningsvis har medarbetaren fått insikten, kunskapen och förutsättningarna som hen behövde för att göra en förändring. I sämsta fall har det inte hjälpt och då är det viktigt att du vidtar åtgärder. Vilka det är beror helt och hållet på vad det gäller - men låt det inte bara fortgå för det kommer bara att skada arbetsgruppen på sikt. Och! Att ett beteende som gör andra illa får konsekvenser blir viktigare desto allvarligare som förseelsen är.

Vad är FÖR personligt?

Ja, det är ju en fråga i sig var gränsen går för vad som är FÖR personligt och inte. Och det beror också på. På organisationen, arbetsplatsen, arbetsgruppen och också er som ingår i den. Alla har vi olika gränser och därför kan det vara viktigt att prata om allas olikheter och hur respektfull kommunikation kan se ut. Både när det gäller att ställa frågor till varandra som att veta sina egna gränser och kunna säga ifrån. Det som känns som ett självklart lunchämne för en person är kanske jättejobbigt för en annan och så vidare.

Jag hoppas nu att detta svar kunde bidra med input på vad du kan göra som chef om en medarbetare är för personlig. Låt mig veta om det är något som du vill att jag utvecklar vidare eller förtydligar! Är det någon av er som läser som varit i liknande sits med medarbetare eller kollegor som varit för personliga? Vad hände då? Berätta gärna!

Mitt nya arbetsliv

Hallihallå! Hur är det då? Här är det toppenfint. Jag har precis haft möte med min mentor och fått både tänka högt, bolla idéer och stånga olika perspektiv och ja... Nu känner jag mig så redo. Jag vet att jag har sagt det förut men jag är så peppad på den här hösten och det nya kapitel som den innebär för mig. Så eftersom jag har fått chansen nu att sitta med ett blankt papper har jag maxat den möjligheten och detta kommer att bli mitt nya arbetsliv under den här hösten!

Lugn, glad, beslutsam, peppad och redo är väl de tankarna och känslorna som bäst beskriver mitt nuläge.

Mitt nya arbetsliv

Kanske ska inleda med att säga att jag såklart kommer att fortsätta göra samma saker som tidigare. Min företagsverksamhet består av tre olika ben: det första är att jag föreläser, utbildar och leder workshops inom olika ledarskapsfrågor. Det andra är mina uppdrag som ledarskapscoach, mentor och rådgivare. Tredje benet är givetvis Bossbloggen, Bossbrudar och podden Mentalt Starkt Ledarskap. Skillnaden från och med nu, det är att jag inte kommer att ha en hög med skol- och uppsatsarbete som ständigt ligger i bakhuvudet och tar en massa plats utan för första gången sedan jag startade företaget så kommer jag bara att göra detta.

Ledordet mitt för hösten är läkekraft och på många vis så sammanfattar det ordet allt, haha. Det viktigaste jag kan göra för mig själv nu är att läka. Läka ut mina armar och läka ut resterna vårens överarbetning. Jag har redan kommit rätt långt på vägen men jag har ändå en liten bit kvar och med det här nya arbetslivet kommer jag att ge mig själv förutsättningarna för att göra det.

Jobba mindre

Yes, först ut på listan är att jobba mindre än vad jag har gjort hela våren men framförallt jobba lugnare och ha mer luft i kalendern. SOM JAG HAR LÄNGTAT! Jag älskar mitt jobb men nu kommer tempot att skruvas ner rejält jämfört med hur det har varit under våren och det känns så skönt. Det har skavt så mycket i mig att inte leva i linje med mina värderingar om att jobba lagom mycket och det känns grymt att få återgå till det.

Motionera och träna

Eftersom fysisk ansträngning fortfarande är min akilleshäl på grund av utmattningen så åker den här punkten nu upp på topplistan i mitt liv. Det är liksom inte så lätt att ge sig ut och promenera eller än mindre träna när man är sängliggandes i migrän eller om man har leveranser som inte kan skjutas på.

Men under sommaren har jag ju vilat rejält och sedan ett par veckor tillbaka har jag äntligen blivit återhämtad nog till att börja vardagsmotionera. Jag kommer dessutom att träna två gånger i veckan och anpassa jobbschemat efter det och inte tvärtom. Tyvärr är jag fortfarande för dålig armarna för att köra på gym så simning, cykling och vandring får blir den initiala träningen och jag kommer att börja med myrsteg och öka detta långsamt och successivt under hösten.

Umgås

En av de sakerna som jag har saknat mest under det senaste året är att vara social och att umgås. Så det ser jag fram emot att få fortsätta ta igen!

Det kommer definitivt att bli mer uteliv den här hösten i i söndags var första gången som vi tog med varm choklad. Så göttigt att dricka den sittandes på en mossig sten med kantarellpåsen vid fötterna.

Massage

Jag kommer också att prioritera massagen eftersom det är det enda som verkligen hjälper med värken i armarna (som beror på överspända muskler). TENS-maskinen och att stretcha lindrar också men ger inte samma effekt. Så det får bli en investering men det är det ju värt om jag kan bli återställd i dem under de kommande månaderna.

Fortsätta meditera

Under våren och sommaren har jag börjat meditera i princip varje dag och det kommer jag tveklöst att fortsätta med. Det är så skönt att ge sig den pausen och majoriteten av veckans dagar nu så går jag upp och ut direkt på morgonen. Går en promenad, stretchar igenom kroppen och sedan mediterar jag mellan en kvart och en timme. Ett fint sätt att starta dagen på och de dagar jag inte hinner med det så brukar jag ändå få till de olika beståndsdelarna ändå om än i omgångar.

Njuta, njuta, njuta

Alltså, jag är redan rätt bra på att njuta av det mesta. Men jag ska unna mig det än mer. Av både stora som små saker!

Återupptäcka min fritid

Sist, men absolut inte minst, så ska jag återupptäcka min fritid. Det blev så tydligt i somras att jag har tappat bort den och så snart jag blev rastlös ville jag instinktivt börja jobba. Helt skevt alltså. Så den här hösten ska jag re:claima min egen fritid och börja fylla den med saker som jag tycker är roligt och mår bra av. Som att vara utomhus, spela spel och vara kreativ... Ni fattar!

Åh, det känns så fint detta. Har redan märkt att jag mår mycket bättre i vardagen även om jag tyvärr har en del dippar fortfarande. Är varken särskilt uthållig, stark eller har någon kondition alls, men det går ju att göra någonting åt och jag ser fram emot att få börja göra det. På bekostnad av mitt arbetsliv när det behövs. Det är min övertygelse att lönsamhet och välmående kan gå hand i hand även när man bygger bolag och att den extra tiden som det tar då att lyckas - den är värd det!

Har du något extra fokus eller ett värdeord för hösten som kommer? Berätta gärna! Hade varit roligt att höra.