"Ät glass och böla en stund" Om mina stressventiler...

Jag skrev ju häromveckan superkort om mina stressventiler när jag insåg att det faktiskt förtjänar ett alldeles eget blogginlägg eftersom de har varit så viktiga för mig under våren. I mitt huvud så ser jag min egen stressnivå som en uppdämd damm och det är när den är full, på gränsen till överfull, som jag märker att jag inte mår bra. Jag får kort stubin, tappar humöret, får svårt att minnas saker, koncentrera mig och är allmänt ocharmig och har svårt att kommunicera på ett vettigt sätt. Alla bekymmer som dyker upp känns fruktansvärt tunga och minsta lilla motstånd kan få mig att vilja svärgråta på ett sätt jag vanligtvis inte brukar reagera på.

Och ja, detta är ju intet sätt unikt för mig utan tvärtom en högst mänsklig reaktion. Bland annat eftersom vår hjärna bland annat stänger ner vår förmåga att känna empati när vi har stresspåslag i kroppen. Med andra ord vill jag egentligen ha en så låg nivå i dammen som möjligt och i alla fall en marginal upp till kanten så att saker som händer kan få höja vattennivån med sina olika mängder utan att det blir världens översvämning.

Den här lilla donnan är också ett chill pill för mig (trots att hon ser sjukt stissig ut i ögonen här, haha). Det går inte riktigt att känna sig stressad med ett luddigt och gulligt djur i famnen.

Mina stressventiler

Så för att justera vattennivån behöver jag mina stressventiler. De är flera och de är små men alla lika nödvändiga på sina olika sätt:

Prata av sig

Jag tror inte att det är någon större surprise att jag är en pratare. Skriva i all ära, att skriva här är en otroligt viktig ventil i min vardag, men till och med det ser jag som ett samtal. Jag mår bra av att blogga för att prata med er här hjälper mig att stanna upp och tänka efter. Men lika viktigt är det för mig att prata med M, prata med familjen, prata med kompisar och givetvis inte i monologform då men ja, ni fattar förhoppningsvis vad jag menar. Prata, prata, prata. Om det som känns eller bara att få fokusera på någon annan och hur de har det kan göra underverk för mina stressnivåer.

Rörelse

Även om jag inte kan träna-träna så tycker jag att rörelse i lagom dos hjälper. Mår mycket bättre när jag får lite av den i vardagen och det är därför jag är så pepp på cyklandet. Den lilla pulshöjningen blir så mycket lättare att få till nu i och med att jag inte kan springa precis som att stretxha igenom kroppen kan bli lugnande och ge mig en paus.

"Ät glass och böla en stund"

Det var en dag häromveckan när jag skrev till Alex och var helt gråtfärdig för att tekniken strulade för mig och jag fick det underbara svaret "ät glass och böla en stund". Hahaha. Älskar detta även om jag inte är särskilt förtjust i glass och sällan äter och bölar samtidigt. Men att äta något gott och att böla var för sig - det gör jag däremot rätt så ofta. Att gråta är knappt ens något val eftersom mina tårkanaler tenderar att flöda över så snart det blir för mycket känslor för den här HSP:aren. Men det är också en grymt viktig pysventil för mig och nivån i dammen sjunker alltid efter att jag har bölat av mig.

Stora fyrbenta djur är såklart också grymt stressreducerande, finns inget så rofyllt som att komma ut till stallet!

Meditationen

Även om jag inte hinner meditera en timme om dagen så kan bara några minuters meditation bidra med mycket. Under våren har jag testat på på mediyoga och chakrameditation och det har gjort så stor nytta. Både som stressventil men också för att hålla koll på hur jag mår nu när arbetsbelastningen varit så stor. Djupandning for the win!

Städa

Alltså, det känns ju som kvinnofällan 1950 att skriva detta. Men att städa och ha det städat hjälper mig mycket när jag känner mig stressad. Med ordning och reda omkring mig blir det dels lättare att fokusera och men det känns ofta väldigt terapeutiskt medan en gör det.

Hjärndöda eller hjärnstimulerande aktiviteter

Ibland så är tv-spel, serietittande, ogräsrensning eller att måla i målarbok en fantastisk pysventil eftersom man gör något som inte kräver någon som helst hjärnkapacitet. Andra dagar löser jag Soduko eller korsord just för att jag behöver stimulera hjärnan fast med något annat än jobb och kan då varva ner eftersom jag blir trött i skallen av sådan hjärngympa. Två sidor av samma mynt som passar olika bra olika dagar alltså!

Och ja, detta är väl mina främsta stressventiler som hjälper mig att hålla balansen och stressnivån i schack. Inte för att jag lyckas jämt (the downside of being human) men det hjälper mycket i vardagen! Har du några tips och trix att dela med dig av? Gör gärna det, vore kul att höra!

Semesterlistan 2020

Sommarlista, semesterlista. Kärt barn har många namn men självklart ska det bli en blogglista inför det som komma skall: sommaren. Har lånat frågorna från Elsa så här är semesterlistan 2020!

Och jag ser så fram emot alla cykelturer i sommar! Häromdagen cyklade vi längre än någonsin förut och det kändes så bra så detta kommer definitivt vara en av mina motionsformer framöver.

Semesterlistan 2020

Vad ska du göra på din semester?

Först ska jag avsluta den sista delkursen i mina studier så att jag, förhoppningsvis, kan inleda höstterminen med mitt examensbevis i handen. Sedan är den enda planen att slappa i kubik och göra roliga saker. Jag är ännu inte säker på vad dessa roliga saker kommer att bestå av men jag hoppas att det blir en skön blandning av kompishäng, träning och naturupplevelser.

Eftersom det är första gången i mitt liv som jag är ledig så här länge så känner jag mig faktiskt både megapepp och pirrig på samma gång inför detta. Men jag fick tipset av en psykolog att jag inte ska fokusera på hur jag vill må utan i stället ska tänka på vad jag ska göra. Det har jag tagit med mig och därav har jag mina två fokusområden: slappa och göra roliga grejer.

Ska du åka någonstans?

Kanske? Kanske inte? Trots min rastlösa själ och det faktum att jag inte har åkt någonstans sedan vår vecka i Åre (precis innan pandemin bröt ut på allvar) så har jag inget större resesug. Förmodligen för att jag har jobbat och pluggat så mycket de senaste månaderna att jag vill kunna njuta av att bara hänga här hemma. Men det är inte omöjligt att vi smiter i väg på någon mindre roadtrip eller vandringstur.

Hur länge ska du vara ledig?

Åtta. Hela. Veckor. Det är helt sjukt länge. Och jag kommer undvika sociala medier allt jag kan under denna tid dessutom. Fatta hur mycket tid det är? Mhm, det ska bli så skönt.

Vad vill du verkligen hinna med?

Att strunta i att vara sådär präktigt vuxen och behöva tänka morgondagen. Och det oavsett om det gäller en festkväll eller bara sitta uppe och spela tv-spel hela natten bara för att jag kan. Eftersom jag har jobbat och pluggat så mycket i så många år har jag alltid varit rätt så ordentlig av mig så nu är det allt dags att ha några riktigt goa stunder av praktisk ansvarslöshet.

Sedan längtar jag som vanligt efter ett äventyr eller två men de är jag ju så bra på att hitta i det lilla att det knappast lär vara något bekymmer.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?

Jag hoppas och tror att jag kommer att skapa en bra balans mellan aktiviteter och vila, tristess och roligheter. Och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna slappna av fullt ut och njuta av stillhet inombords.

Vad ser du mest fram emot?

Att få umgås med kompisar. Såklart har vi varit lite sociala under våren men det har varit mest plugg och jobb och det finns många underbara människor som jag saknar att hänga med.

Tänker dessutom frossa allt jag kan i frukt och bär den här sommaren. Alltifrån våra små smultron i blomlådorna till det som erbjuds av trädgården och vårt närområde.

Vad kan gå fel?

Hmm, det skulle kanske vara vädret? Om det regnar och är kallt och trist i åtta veckor? Men ja, då får det ju bli så då.

Vem kommer du vara mest med?

Mackan! Men det är såklart en lågoddsare, hehe. Näst på tur är väl katterna. Eller ja, TicTac i alla fall. Den andra vill mest vara utomhus i sin kattvoljär.

Vad kommer du lägga mest pengar på?

Mat och massage! Som tur var för mig kommer inte min massör att ta ledigt i sommar och eftersom hon hjälper mig och mina onda armar så sjukt mycket är det guld värt.

Vad kommer du köpa inför semestern?

Förmodligen ingenting men jag är lite nyfiken på att bli med en SUP. Kanske blir det en sådan? Kanske inte. Sommarkortet har jag numera i min ägo i alla fall!

Kommer du använda det?

Asbolut, annars skulle jag inte köpa det.

Kommer du bli brun?

Me hope so! Det var plågsamt att vara inomhus och jobba hela förra veckan när värmeböljan rådde och jag hoppas innerligt på fler varma, soliga dagar så att jag kan få ligga ute i trädgården och njuta ordentligt.

En av de bästa sakerna med att bo i hur är verkligen att bara kunna gå ut och lägga sig på gräsmattan.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?

Gör prick vad du känner för och behöver i stunden. Räkna inte dagarna och framförallt - känn ingen press över att du måste vara si eller så utvilad när hösten kommer.

Vad kommer du äta?

Lot's and lot's of food. Och känner jag mig själv så kommer det bli en del experimenterande i köket eftersom jag så lätt blir rastlös när jag är ledig. Förra året när jag var ledig och M jobbade kom han hem till en serverad tre-rätters-middag i princip varje kväll, haha.

Vad kommer du dricka?

Det gamla vanliga: vatten, läsk, flädersaft, mjölk, bubbel, cider och kanske också ett gäng drinkar av olika slag.

Vad kommer göra den här semestern extra bra?

Att den är extra lång. Jag tror att jag kommer att behöva det efter allt som hänt de senaste året. Sedan så är min förhoppning också att jag ska kunna röra på mig lite extra i sommar. Inga krav och ingen press på någon särskild träning men förhoppningsvis mycket rörelseglädje!

Vad kommer du ha på dig?

Helst bara badkläder och solskyddsfaktor men annars blir det säkerligen bara mjuka och mysiga klädesplagg.

Hur kommer du att göra dig illa?

Har ju alltid mängder med blåmärken på kroppen pga min massage och min klumpighet. Varför bryta en vinnande trend? Hähä.

Det lär nog även bli en hel del hängande vid vår lilla sjö med. M är sugen på att bli med kajak och jag på att skaffa en SUP. Det känns ändå som att en sådan kan vara potentiellt relativt lättpaddlad för mina armar och i värsta fall tänker jag att vi bara sätter ett snöre efter M's kajak så får han dra fram mig, hehehe.

Vad oroar du dig för?

Om jag skulle oroa mig för något så är det att jag inte skulle lyckas med att få så mycket återhämtning som jag vet att jag behöver nu. Att jag inte ska hitta tillbaka till vilopulsen trots den långa ledigheten. Men det är återigen här som psykologens råd var så värdefullt om att jag inte ska fokusera så mycket på hur jag mår utan snarare vad jag gör. Gör jag saker som jag mår bra av så räcker det långt!

Vad kommer bli extra speciellt i år?

Att jag kommer att bli helt klar med min utbildning och därmed ha uppnått ett av mina största livsmål so far. Jag kan redan känna smaken av den mäktiga känslan av att klarat detta efter elva års hårt arbete. Från början var min ambition att vara 30 och ha tio års arbetslivserfarenhet och dubbla kandidater. Det visade sig att jag skulle bli 35 och ha dubbla kandidatexamens, femton års arbetslivserfarenhet samt ha startat upp mitt egna företag som har klarat sig bra igenom de första tre uppstartsåren där två av tre går i konkurs. Fy fan vad jag är stolt över detta. Jag tänker inte hymla med det.

Jag är så, så stolt över både min prestation och resan jag har gjort för att nå hit där jag är idag. Både karriärmässigt, som ledare och som människa. Jag är långtifrån fullkomlig eller fullärd men jag har byggt mig en fantastiskt trygg grund att stå på och jag är så glad för det oavsett vad som händer i framtiden.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Förhoppningsvis med värme, kärlek och glädje i form av en paus där jag fick landa, andas och samla ny kraft. Som jag hoppas att det blir så också!

Vill du förresten läsa om mina tankar inför tidigare semestrar? Då hittar då dem här: 2019 och 2018. 2017 var mitt första år som företagare och då hade jag ingen semester. Rätt bra utveckling för mig sedan dess va? Vad säger du om dina semesterplaner: ska du göra något särskilt i år? Blir det hemester eller några andra roliga äventyr?

Nathalie Rajic: ”Jag gick min egen väg”

Det är dags för ett efterlängtat avsnitt i Möt En Boss och idag träffar vi Nathalie Rajic som är grundare och VD för Her Way. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Varför gillar hon inte ledarskap som bara räknar siffror? Och hur ser hennes vardag som kreativ ledare ut?

Nathalie Rajic Foto: Privat

Hej Nathalie, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är en kreativ själ som drivs av att blanda in det kreativa iallt jag gör. Har gjort det sedan jag var liten och det har varit viktig förmig att få utlopp för det oavsett om det är att skriva, måla eller sätta sammansaker. Med tiden har jag förstått är att man kan vara kreativ på jobbet också.Sedan tycker jag om att resa och upptäcka nya platser. Bor i Malmö med min man ochvår femåriga son Matteo.

Berätta om din karriär!

− Blickar jag tillbaka så kan jag se en röd tråd i allting. Direkt efterexamen så stack jag utomlands för att upptäcka mig själv och prova på nya sakereftersom jag kände att jag behövde se något mer än bara Malmö. Min barndomsdröm var att bliflygvärdinna, att jobba som journalist och att driva eget och det har jag gjort.Tack vare att jag jobbade inom restaurangbranschen lärde jag mig service ochfick jobb inom flygbranschen. Flygjobbet var tacksamt för jag fick både se världen men hadeockså mycket ledig tid över mellan uppdragen så jag läste journalistik ochpressfotografering i New York och det gav mig andra möjligheter. Jag jobbadesom bloggare på Cosmopolitan och frilansade som journalist och sedan startadejag eget inom e-handel där jag sålde smycken och accessoarer. Det var så jagkom in i att arbeta med sociala medier och jag utbildade mig också inome-commerce. 2017 sålde jag e-handeln och startade Her Way.

− Her Way är en digital plattform och ett nätverk där vi vill inspirera kvinnor attdefiniera sin egen framgång, gå sin egen väg och följa sina drömmar där är vien digital BFF som ger dig verktygen du behöver för att ta dig närmaredin dröm. Sedan har vi också fysiska workshops och vår frukostklubb eftersom vihar sett ett behov att träffas utanför den digitala plattformen.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Vi är fem personer iteamet och sedan så har vi fotografer som vi samarbetar med regelbundet och ja,mitt jobb ser så olika ut för dag till dag. Min ledarroll är bred och innehåller både högt och lågteftersom vi är ett litet och drivande team. En stor del av det jag gör idag äratt projektleda och vara chefredaktör. Det innebär att jag gör allt ifrån tillatt ta en inspirationskaffe med någon, drar igång ett projekt eller uppdragtill att leda redaktionsbiten som innebär allt från att korrekturläsa, sätta månadsfokustill att diskutera vilka olika sorters artiklar vi ska skriva framöver. Jag harockså hand om våra sociala medier och leder event för både oss själva men också förkunder. Så det är en kreativ ledarroll och jag älskar den.

Nathlie Rajic Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag har funderat ganska mycket på det. För mig så handlar det omatt skapa ett härligt team som kan skapa häftiga grejer ihop som har påverkan påandra. Drivkraften med Her Way är att hjälpa och inspirera andra ochledarrollen är så självutvecklande. Du lär dig så mycket om dig själv och jag har lärtmig att lita på min förmåga med åren. Både när det gäller att lyssna på allaolika behov till att testa nya idéer till att ha en kultur där vi alla kanlyfta obekväma frågor både internt och på plattformen.

Tidigare har jag sett andra ledare som bara driver på hårda värden och det går emot min princip. Även om det är viktigt att fokusera på målsättning så är det viktigare att alla är med och mår bra på vägen.

Nathalie Rajic

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Vara i ständig utveckling. Jag är en nyfiken person och därför tror jagledarrollen passar mig. Det handlar inte om att vara chef utan inspirera folkvidare. För mig är det jätteviktigt att de som jobbar med mig också harutrymme för andra projekt samtidigt. Jag tränar också på att bli bättre på att delegera,eftersom jag har gjort allt själv i starten så är min utmaning nu att delegeraut mer. Samtidigt blir jag lika varje gång jag ser det mitt team gör, de är fantastiska!

Jag får ofta hur jag jonglerar allting? Det handlar om bra projektledning, att lita på sin egen förmåga i prestationen men också att inte vara perfektionist in i minsta detalj – för då får man inga saker gjorda.

Nathalie Rajic

Sedan tror jag inte att man kan bli en fulländad ledare och det gäller attständigt fråga sig: ”vad för ledare vill jag vara? Vilka värderingar och värdegrunderhar jag som ledare? Varför gör jag detta?” Det finns många som tror att det ärcoolt att vara boss men det innebär så mycket mer.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Inspirera och peppa. Finnas där när det blåser motvind, både personligtoch företagsmässigt, och vara en stöttepelare och inte bara någon som räknarsiffror. Men också tro på teamet och allas prestation. Det är extremt viktig för mig för det är dentypen av ledare jag har saknat många gånger. Vilket slutade med att jagstartade eget bolag och blev min egen chef, haha.

Sedan är det också viktigt att ha roligt på vägen, det har jag lärt mig den hårda vägen. Innan körde jag bara på men jag glömde bort att ha kul. När jag sålde mitt bolag var det första jag gjorde att boka en resa till Tokyo eftersom jag alltid hade velat åka dit. Men inte ens där kunde jag fira det fullt ut. Jag kände mig tom inombords för jag hade jobbat ihjäl mig fem år för att få det att hända. Och för att jag inte hade nått de målet som jag hade satt upp för mig själv med e-handeln och när det tog en annan väg, kände jag mig inte lyckad.

Nathalie Rajic

− Idag kan jag blicka tillbaka och se roliga saker men då var det mest fokus på to-do-listan. Så idag försöker jag njuta mer genom att spendera mer tid i min skalle utan den. Nu har jag och min man till exempel byggt upp vårt sommarprojekt Natura Glamping, här i Skåne och då har jag verkligen ansträngt mig för att njuta av processen och inte bara fokusera på att få det gjort.

Så hjälper du medarbetare med en anpassningsstörning

Kriser som händer oss påverkar oss alla på olika sätt. Den pandemi vi alla är mitt inne i nu är bara ett exempel på saker som kan hända och ge oss en så kallad anpassningsstörning. Det innebär att en situation, exempelvis en skilsmässa, ett dödsfall eller någon annan form av trauma, påverkar oss starkt och negativt med ökad oro, ångest, nedstämdhet och att vi får svårt att fokusera.

Att få detta efter något som har hänt oss är normalt och behöver i sig inte vara något att oroa sig för. Men om det dåliga måendet håller i sig över tid kan det leda till en anpassningsstörning och Fast Company menar att detta är något som flera lider av i dessa tider. Så hur kan du som chef hjälpa medarbetare med en anpassningsstörning? Här är några råd på vägen!

Inget liv levs endast i dur och även på arbetsplatser är det viktigt att vi får ha dåliga dagar. Men när dåliga dagar beror på något särskilt, håller i sig länge och går ut över övriga livet på ett negativt sätt kan det röra sig om en anpassningsstörning. Bild: Free-Photos från Pixabay

Så märker du av det

Som vi nämnda ovan är de vanligaste symptomen på en anpassningsstörning stark oro, nedstämdhet, ångest, en känsla av meningslöshet och svårigheter att hålla fokus och koncentration. Den märks ofta av relativt nära inpå den utlösande händelsen, ofta inom tre månader enligt Fast Company. Men den varar i gengäld sällan mer än sex månader så genom att upptäcka symptomen i tid kan anpassningsstörningen lindras.

Här gäller det alltså att du som ledare känner dina medarbetare, att er relation är stark och att du har ett närvarande ledarskap så att du kan känna in och få veta om något särskilt händer. Genom att lära känna varandra blir det lättare att se om någon beter sig annorlunda eller inte verkar må bra. Det är normalt att ha sina up's and down's, framförallt om tråkiga saker händer. Men om medarbetaren påverkas för illa av det som skett kan en person behöva din hjälp att återhämta sig.

Läs mer: Våga prata om psykisk ohälsa på jobbet

Så hjälper du en medarbetare med en anpassningsstörning

För det första är det viktigt att du som chef har med dig att du varken är eller ska vara psykolog på arbetet. Det är en sak att vara stöttande, coachande och hjälpande och en annan att vara medicinsk kunnig för att kunna ställa diagnoser och därigenom bidra till att lösa dem. Men har du medarbetare som du kan känna igen i beskrivningen ovan finns det ändå saker du kan göra för att underlätta situationen.

Prata om hur ni känner och påverkas

En så liten sak som att prata med varandra om hur ni känner och påverkas kan bidra till att ni mår bättre. Gör en daglig check in där ni går laget runt och stämmer av hur ni mår och hur ni har det. Genom att göra så får alla komma till tals och det kan bli ett forum till att få ventilera transparent i teamet oavsett om det är positiva eller negativa saker ni känner.

Fråga personligen

Sedan är det såklart så att alla har olika behov av att prata om saker som händer och alla är inte bekväma med att säga för mycket i grupp. Därör blir det också viktigt att fråga personligen "hur mår du?", stämma av "hur har du det?" och om det finns något du som chef kan hjälpa medarbetaren med. Lyssna aktivt på svaren du får. Oavsett om ni har en stark relation eller inte med varandra än så visar du på så vis att du bryr dig - framförallt om du är tydlig med att fråga med värme och omtanke.

Hjälp personen få professionell samtalshjälp

Om ens dåliga måendet går ut över jobbet eller familjelivet mer än att man har ett gäng dåliga dagar kan det vara läge att hjälpa medarbetaren få professionellt stöd i form av samtalshjälp. Ibland kan det behövas långtgående stöd och ibland kan det räcka med några samtal, det varierar såklart på vad det är som orsakar anpassningsstörningen. Men om det går ut över arbetet så ingår det i ert arbetsmiljöansvar att hjälpa medarbetaren.

Kom ihåg att detta är en medicinsk diagnos som inte kan utfärdas lättvindigt av vem som helst. Däremot kan det vara bra att känna till att den finns och att det är något som går att få medicinsk hjälp med oavsett om det är du själv eller någon annan som drabbas!

Vad säger du som läser, var denna artikel till någon nytta? Är detta något som du känner till sedan tidigare eller var det som för mig något nytt?

En kvick paus

God dagens! Hur är det med dig? Med mig är det strålande tack. Det var inte meningen att jag skulle ta mig en kvick paus nu under helgen men som jag behövde den. Samtidigt saknar jag verkligen att inte ha gjort lördagsreflektionen så det här inlägget får nog bli en mix av att blicka både bakåt och framåt.

Hejsan! Efter att ha pendlat till och från Malmö en hel vecka måste jag säga att det känns riktigt lyxigt att jobba hemifrån igen. Precis vad jag behöver idag!

Veckan som gick

Okej, jag vet knappt vad jag ska säga om veckan som vi precis lämnade bakom oss. Wow. Wow. Wow. Den var helt otrolig och jag har lärt mig så mycket. Är dessutom så innerligt imponerad över vilka framsteg som har gjorts under veckan och jag har fått lära känna så fantastiska människor på vägen. Blev stärkt i hur mycket jag gillar att arbeta med ungdomar men också stärkt i min egen ledarroll. Det var länge sedan jag blev så utmanad i den som jag har blivit under dessa dagar och fint nog känner jag mig tryggare än någonsin i den. Är en go känsla att känna att man har gjort ett bra jobb och det var verkligen en ynnest att få jobba tillsammans med Alex och våra kollegor Lauren och Zoe. Vi var verkligen ett grymt team!

Men såklart blev arbetsdagarna larvigt långa och mäktiga när en pendlar och utbildar en hel vecka med fulla dagar. Jag har knappt gjort något annat än att äta och sova. Knappt ens blivit glad över uppsatsen! Har fortfarande inte förstått att den är godkänd, haha. Men ja, därför var det nyttigt med en ledig helg. Har umgåtts med familjen, ridit lite och sovit i mängder.

Den här lilla damen (som är korsning mellan islandshäst och shetlandsponny) har precis flyttat hem till min svägerska som nu håller på att rida in henne. En riktig liten stjärna som jag fick bidra med att rida en kort stund på banan för att träna vidare på hjälperna. Visst är hon för söt?

Veckans planer

Tja, på ett sätt kan den här veckan sammanfattas med orden: jobba ikapp. För det är typ mitt enda fokus just nu. Nästa vecka går jag på semester och det är ett par trådar som jag vill ha lösta före dess. I gengäld känner jag mig pigg och stark så jag tvivlar inte ett dugg på att det kommer att gå att lösa finfint. Är grymt tacksam för nu att jag bestämde mig för att låta den sista delkursen få hänga med in i semestern för nu känns det rimligt och görbart. Så snart sista punkten är satt för detta inlägg ska jag därför sätta mig ned min min att-göra-lista och stämma av vad som är rimligt och vad som egentligen behöver fixas innan jag loggar ut från alla sociala medier om en vecka.

Kul nog så tror jag att detta kommer att bli som en bloggvecka har brukat se ut med ett inlägg om dagen. Det ser jag fram emot! Vad som kommer blir dock en överraskning.

Hur ser din agenda ut för veckan? Har du också något eller några ord att sammanfatta den med?