F*** Jante

Hehe, du anar kanske redan nu vad veckan poddavsnitt handlar om. För ja, den här veckan avhandlar vi varför Jantelagen är kass och vilka erfarenheter vi har av den. Men också varför både jag och Alex avskyr den så mycket om hur vi har gjort för att sparka ut Jante ur våra liv. För det är så värt det att bannlysa honom. Jag lovar, du kommer att må bättre och fatta bättre beslut när du gjort det.

F*** Jante

Sedan är det inte så enkelt att han aldrig kommer tillbaka även om du både har låst dörren och slängt bort nyckeln. Tyvärr. Han kan vara en riktig envis en som fortsätter att knacka med ojämna mellanrum eller försöker ta sig in i ens liv på andra håll och kanter. Ett verktyg jag brukar ha nytta av då är att ifrågasätta mina tankar. Vem är det som säger detta? Är detta sant eller är det bluffsyndromet som slår till? Ibland kan jag avstyra det själv och ibland tar jag till nästa knep och frågar en av mina utvalda rådgivare för att få lite perspektiv utifrån.

Men det viktigaste är att försöka lära sig att identifiera Jante oavsett vilken form eller vilket format han kommer i. För det kan variera kraftigt. Ibland kommer han till och med utklädd som en present som man ska vara tacksam att få och i de lägena är det faktiskt okej att ta emot den utan att för den sakens skull öppna och behålla den.

Jag insåg också under avsnittets gång att jag glömde nämna det där och då att jag för ett par år sedan ägnade lite tid åt att skriva Den nya Jantelagen eftersom jag blev så trött att se frasen "du ska inte tro att du är något". Läs den gärna och använd den som en påminnelse när du får det där ovälkomna besöket.

Som vanligt kan du välja och vraka kring var du vill lyssna på podden. Du har Spotify eller Podbean som alternativ till att göra det direkt här i inlägget. Glöm inte heller bort att joina vår LinkedIn-grupp också och, och, och - berätta: vad tycker du om avsnittet? Och hur ser din relation ut till Jante?

Min nya stjärnkompis!

Hallå! Hur står det till? Här är det bra. Jag har precis varit ute med min nya stjärnkompis på tur och jag kan knappt förstå att jag numera har en alldeles egen cykel. Det var en väldigt försenad födelsedagspresent som anlände förra veckan men det gör ingenting för hon heter Nova och är alldeles underbar.

Visst är hon vacker och då pratar jag såklart om cykeln. Är så nöjd att vi hittade en modell som är lite mindre i storleken eftersom jag är så sablarns kort i rocken.

Min nya stjärnkompis

Jag har alltså inte haft en egen cykel sedan jag var tonåring och inte cyklat alls på tio år. Så det är lite vingligt och lite shaky. Jag orkar inte heller hoja så långt i och med att jag har noll och ingen kondis eller styrka i kroppen på grund att den resterande biten av min utmattning. Men här tänker jag att Nova kommer att kunna hjälpa mig på vägen! För det är ju trots allt en skonsam motionsform att cykla och min ambition är att använda mig av den för att börja bygga upp både flås och muskler igen. Men på en lugnt, långsamt och hållbart sätt då förstås.

Vi har fem kilometer till byn där allting (inklusive tåget) finns och drömmen är såklart att kunna ta cykeln dit och hem igen utan att svimma av trötthet efteråt. På sikt kanske till och med kunna cykla dit och träna och sedan hem igen, eller cykla till stallet, rida och sedan hem igen. Shit vilken vardagslyx det vore! Vi bestämde oss tidigt när vi flyttade hit ut på landet att vi bara vill ha en bil och det funkar alldeles utmärkt med tanke på att vi har en relativt okej lokaltrafik här ute. Men den slutar ändå att gå vid sju på kvällen och går såklart inte jätteofta och då är det gött att ha cykeln som alternativ.

Och namnet Nova kommer från att märket på cykeln heter det och att jag tyckte det passar fint ihop med vår bil som heter Vega (som är en stjärna). Annars är det en tradition i vår familj att fordon får heta samma namn som någon har namnsdag den dagen man får hem den nya kompisen.

Ett tramptag i taget

Så de senaste dagarna har vi börjat med små cykelutflykter om kvällarna och det är så orimligt mysigt. Igår lyckades jag dessutom med mitt första delmål! Att cykla till byagränsen och tillbaka, hehe. Är 3,5 kilometer enkel väg och jag var så trött men glad efteråt. Det är en sån frihetskänsla att cykla. Så detta är helt klart en av de bättre presenterna jag någonsin har fått och jag ser så fram emot att få upptäcka mer av Höör i sommar. Kunna bli starkare och cykla både längre och mer. Ett tramptag i taget.

Vem vet, en dag kanske jag till och med blir bra på det? Så är du ute och kör i krokarna och vinkar på mig när jag susar förbi, ta inte illa upp om jag inte lyckas vinka tillbaka. Jag är fortfarande inte helt stabil med att släppa styret och cykla samtidigt, haha.

Är du en cyklare eller inte? Jag har aldrig sett mig som en cyklist. Inte minst för att jag är så dålig på att cykla, och med undantag av en kort period med en för stor lånecykel, och att jag aldrig har haft någon. Men nu så, nu händer det! Nu ska här tränas och också kollas upp cykelhjälm. Tar gärna emot tips om du har några!

Techbranschens grabbkultur granskas och kritiseras

I maj så släpptes Allbrights senaste rapport "Tech lever grabbmyten" där de har undersökt och kartlagt fjorton olika svenska tech-företag som Na-kd, Klarna, Storytel och Kry. Oh ja, resultatet är deppigt. Trots att tech-branschen oftast omges av en glittrande enhörningsstoft så är dessa förhållandevis nya bolag inte särskilt moderna. Tvärtom lyser stenåldriga, traditionella värderingar och beteendemönster tydligt igenom och det verkar definitivt vara hög tid att techbranschens grabbkultur granskas och kritiseras.

Även om Sveriges techorganisationer ofta står för nytänk, modernitet och framåtanda så syns tyvärr inte det i deras organisationer som präglas hårt av majoriteten vita män som enligt Allbrights rapport har bytt ut kostymerna mot sneakers. Bild: Alex Knight on Unsplash

Techbranschens grabbkultur granskas och kritiseras

Så, vad kan vi lära oss av rapporten? Bland annat att:

• 29 procent kvinnor på ledande befattningar vilket är fem procentenheter bättre än övriga näringslivet. Vi ser en kvinnlig VD och

• Två av de fjorton granskade bolagen har jämställda ledningsgrupper. Två. Och ett av de två bolagen har i gengäld då endast en kvinna som linjechef vilket såklart är under all kritik.

• Överlag är de kvinnliga linjecheferna få. Andelen ligger på 12 procent inom dessa techbolag (och bara en tredjedel av dem har en kvinnlig linjechef överhuvudtaget) jämfört med den ynkliga siffran 16 procent som gäller för börsnoterade bolag.

• Var fjärde medarbetare och en tredjedel av kvinnorna som har deltagit i undersökningen har utsatts för diskriminering. Andelen icke-vita kvinnor som har upplevt diskriminering i dessa bolag sticker dock ut mest där 58 procent har upplevt det. De vanligaste anledningarna är kön, etnicitet och hudfärg samt ålder.

• Ett annat tydligt mönster är att kvinnorna som jobbar inom tech förväntas att ta hand om arbetsuppgifter som att skriva mötesanteckningar och styra upp de sociala aspekterna som fikastunder och konferenser. Något som hanteras med två olika strategier - antingen att göra det eller att strunta i att strunta i det helt trots att det förväntas av dem.

• Rapporten visar också klart och tydligt att det är unga män som premieras via rekryteringar och att nätverkskontakterna avgör vem som får chefspositionerna och att jobbannonser som utannonseras är ofta redan tillsatta. Det sägs också att organisationens mångfald inte betyder att det finns möjlighet att avancera inom organisationerna:

"Enligt den enkät som anställda på techbolagen har besvarat upplever hela 47 procent av de icke-vita anställda att det är svårare för dem att ha en framgångsrik karriär inom tech på grund av sin identitet eller etniska bakgrund. Bland de kvinnor som fyllt i enkäten är motsvarande siffra 45 procent. En tydlig skillnad från männens enkätsvar, där 96 procent av de vita män som besvarat enkäten inte ser sin etniska bakgrund eller identitet som ett hinder."

Allbrightrapporten Maj 2020, Tech lever grabbmyten

Men också att det här med jämställdhet och mångfald är mycket snack och lite vardag. Kvinnliga grundare är sällsynt och det syns också tydliga mönster att många av de svenska techbolagsgrundare till stor del har läst på Handels eller KTH.

Hur kan detta rådas bot på?

Det är aldrig för sent att börja göra om och göra rätt och rapporten lyfter fram flera konkreta och bra verktyg att göra det på. Ett av dem är rekryteringsprocessen och hur viktigt det är att kvalitetssäkra den. Låt bli bekvämlighetsrekryteringar via nätverkskontakter utan låt alla gå igenom samma process och gör medvetna, genomtänkta rekryteringar på alla organisationsnivåer. Det gäller att cheferna och ledarna i organisationen har de kunskaper som behövs inom jämställdhet och mångfald men också att de använder sig av dem. Även inkludering, anpassning och representation är jätteviktiga verktyg att använda sig av.

På många vis är den här rapporten alltså en rätt så deppig läsning men ack så viktig eftersom det uppenbarligen behövs att vi sätter den här typen av strukturer svart på vitt för att vi ska bli medvetna om dem. Och när vi är medvetna kan vi börja göra om och göra rätt. Vad säger du som läser? Har du någon erfarenhet av techbranschen och hur upplevde du i så fall det?

Mjölksyran är ett faktum

Tjenare! Hur är det med dig idag? Med mig är det bra men mjölksyran är ett faktum. Känner mig seg, dimmig och klar i huvudet på samma gång. Vilket känns rätt motsägelsefullt. På många sätt är jag så slö i tanken, har svårt att fokusera samtidigt som jag också känner en avspänning i det. Jag ser tydligare vad jag behöver göra och vad jag ska låta bli. Vad som är viktigt och vad som inte är det. Och den medvetenheten är skön att ha för den säger mig att jag fortfarande har den övergripande kollen även om jag inte har koll på alla bollar som flyger i luften. Men jag fortsätter att göra mitt bästa med att lyckas slappna av i farten och balansera den extrema arbetsbördan jag har nu med kvalitativ återhämtning. Ska vi kika på veckans happenings? De är fortfarande lite oklara men några saker vet jag om!

Visst ser man tröttheten i mina ögon nu men ja, något annat vore märkligt.

Veckans planer (utan inbördes ordning)

Skolarbete: Jag ska förhoppningsvis få helt klart enkätuppgiften och skicka in den till min lärare. Kommer bli en mental utmaning eftersom jag avskyr statistik men det är bara att tugga i sig det. Sedan är tanken att göra klart det grundläggande i den kvalitativa analysuppgiften som jag också har kvar, vara i Lund en dag i veckan för att lämna och låna kurslitteratur och läsa i mig på den så att jag kan göra klart den uppgiften och lämna in den nästa vecka.

Bossbrudar: Idag kommer jag förhoppningsvis att ha de sista intervjuerna för sommarvikarier för moderatorsteamet till gruppen och det kommer förmodligen att veckans svåraste beslut. Sedan har jag ett gäng andra administrativa saker som jag behöver göra med.

Poddjobb: Jag ska korrlyssna på avsnittet som släpps på torsdag som handlar om Jantelagen. Tror inte det är nytt för någon som känner mig eller Alex att vi avskyr den, haha. På onsdag blir det dessutom inspelning av kommande avsnitt.

Kunduppdrag: Jag kommer att jobba för Innovationscenter två dagar den här veckan och ikväll blir det informationsträff för ett utbildningsuppdrag som jag ska göra längre fram i juni.

Bloggjobb: Självklart ska det bloggjobbas också! Har några artikeluppslag som jag ser fram emot att sätta tänderna i, minst en intervju som ska göras och en hel del andra lösa trådar som det är dags att börja fånga upp. Bland annat kommer det ett svar på en jätte, jätteintressant läsarfråga som jag tror flera av er som läser kan känna igen er i!

All in all så känns det alltså okej även om det är utmanande som tusan. Men ett steg i taget så ska det gå! Hur ser din vecka ut? Är det lika intensivt som för mig eller ett lugnare tempo som gäller?

Beslutet om semestern

Hej vänner! Hur är läget? Det känns lite märkligt att prata om något så ytligt och lyxigt som semestersnack när så mycket sker i omvärlden samtidigt - jag tänker inte hymla med det. Men jag hoppas du som läser också förstår att det ena inte utesluter det andra och att detta är en plats för både djupa och allvarliga ämnen och ytliga sådana. Det innebär inte att jag på något vis har släppt fokus på de svåra och viktiga frågorna för detta är något vi måste fortsätta jobba för hela vägen in i mål. Okej? Så, med det förtydligat - nu har jag landat i beslutet om semestern och hur jag ska göra i sommar.

Alla har vi våra utvecklingsområden och ja, det här är tveklöst ett av mina.

Beslutet om semestern

För er som har hängt här ett tag är det ingen nyhet att jag aktivt har tränat i flera år nu på att ta ledigt och ha semester. Men skam den som ger sig! Och i år har jag velat fram och tillbaka som tusan. Tycker alltid att tiden före beslutet är jobbigast och stackars M har fått lyssna framlänges och baklänges på mina "men...!", "tänk om...!, "hur ska...?". Men vi har snacket igenom det i både hans roll som partner och fackliga representant. Sedan har jag ju också konsulterat er underbara och kloka människor, mina mentorer samt uppdragsgivare. Och nu har jag landat i beslutet att vara ledig hela juli och hela augusti och vara helt utloggad från allt vad sociala medier heter.

Känner pulsen öka bara jag skriver detta men nä, samtidigt känner jag också att detta är rätt beslut för min hälsa. I need this och ibland måste man ge sig själv det man behöver snarare än det man vill ha. Vad det sedan kommer att innebära tänker jag att det här årets sommarlista får ge svar på nästa vecka. Men nu vet ni vad planen är!

Och tack vare er fantastiska input och kloka tankar på inlägget när jag pratade om min beslutsångest har jag nog också hittat en plan i hur ni kan hitta och få saker att läsa medan jag är borta. Det kommer inte att bli något nytt material för det kommer jag inte hinna med att skapa de närmsta veckorna med tanke på allt plugg jag har att göra. Men ja, här finns ju ett rätt stort arkiv att ösa ur om vi säger så, hehe.

En sak är säker med denna sommar. Jag hoppas vi får fint och varmt väder och att den blir stillsam. Vill mest skrota runt i mina snickarshorts och inte göra något vettigt alls.

Längtan är stor

Så nu är det helt plötsligt bara fyra arbetsveckor kvar! På den här tiden ska jag alltså förhoppningsvis hinna göra klart allting som har med skolarbetet att göra, jobba undan allt annat som ligger på hög. Dessutom fick jag in ett oanat gig under juni som var för intressant för att tacka nej till. Men det känns ändå hanterbart och som att det här ändå kan gå att göra i ett tempo som är humant där jag kan få varva ner så mycket som möjligt. Vill liksom inte att semestern ska komma som en tvärnit. Samtidigt så längtar jag efter den - innerligt. Fram tills dess får dock tiden gärna gå långsamt. Även om jag är less på allt vad slutspurt heter så vill jag ändå njuta lite av den tid som är nu för den känns betydelsefull.

Tack snälla för alla era kloka kommentarer och mejl, input och pepp gällande det här beslutet. Jag är lyckligt lottad över att få umgås med så kloka och fina människor som er dagarna i ända. Och dela gärna med dig! Hur ser dina tankar ut för sommaren? Blir det någon semester eller blir allt annorlunda i år?