En ny livsläxa börjar ta form

Relativt ofta så brukar jag få nya insikter om mig själv (vilket har blivit ett stående skämt här hemma nu) och i söndags när jag låg på massagebänken så var det dags för en ny pollett att trilla ner. Känslan av att en ny livsläxa börjar ta form. Men innan vi går in på det påminner vi oss om kontexten. Det är nu 7,5 år sedan jag gick in i väggen, 6 år sedan jag blev sjukskriven och 4 år sedan jag började jobba heltid igen.

Idag benämner jag mig som nästan-frisk och anledningen till att jag inte är helt framme än är för att jobb tidigt behövde prioriteras före att bygga upp kroppen fysiskt igen. Det här har jag ägnat i alla fall tre år att råda bot på och började äntligen se fina resultat av det fram tills perioden innan jag skadade armbågarna.

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Tänk vilken resa man gör ändå under livet. Är verkligen milsvid skillnad på Clara 24 år och Clara 34 år. För tio år sedan var det inte ofta jag satt såhär och njöt bara för att jag kände för det där och då. Ska bli roligt att se hur en kommer att vara om 10, 20 eller 50 år!

En ny livsläxa börjar ta form

Jag brukar försöka att undvika att romantisera bilden av utmattningen eftersom det är en sjukdom som suger stenhårt och en erfarenhet som jag på många sätt hellre hade varit utan. Men, samtidigt så känner jag också en viss tacksamhet över sakerna som jag lärde mig under traumat som den innebar. Dels så fattade jag att livet inte går ut på att jobba. Dels så förstod jag - både intellektuellt och emotionellt - att mitt människovärde inte har ett dugg att göra med vad jag jobbar med eller presterar.

Vilket är anledningen att jag tycker det här året där jag jonglerar skola, jobb och konsultuppdrag parallellt är så påfrestande. Inte bara för att det är ansträngande utan för att det inte linjerar med mina värderingar: jag vill inte jobba så mycket som jag gör nu. Men eftersom det är några ynka månader tills jag är klar nu så kämpar jag på och tycker, min skada till trots, att det funkar rätt så bra. De senaste veckorna har jag till och med börjat kunna slappna av i detta och börjat tro på att jag kommer att kunna klara av det här på ett sjyst sätt. Och som vanligt när jag börjar slappna av så händer det något.

Läs mer. Skillnaden mellan överarbetat och utbränd

Mitt i skeendet

Den här veckan har jag fått ondare i armarna igen och känner därmed en stress inombords som mycket beror på smärtan men som också är något annat och det var på massagebänken som det kom till mig. Det här är nog min tredje livsläxa från utmattningen. Att känna mig avspänd, både emotionellt och fysiskt, även i farten. I dagsläget är det definitivt det senare som är bekymret för min stackars kropp på grund av alla muskelspänningar jag har. Det återstår såklart att se om detta blir någon livsläxa eller inte. Men oavsett hur den slutar så är jag onekligen mitt inne i en slutfas som i sin tur är början på något nytt. I can feel it.

Och ja, det är egentligen alldeles för tidigt att dra några slutsatser än. Samtidigt kändes det fint att få skriva av sig mitt i skeendet och det ska bli spännande att blicka tillbaka och se vad som hände egentligen. Det allra mesta blir trots allt ofta klarare i retroperspektiv.

Vad säger du som läser och har erfarenhet av utmattning, vilken eller vilka var dina största lärdomar från detta?

Ledarskapsläxor från The Crown

I snart 68 år har hon varit statsöverhuvud och är därmed den kunglighet som har lett det brittiska kungahuset under längst tid: drottning Elizabeth II. I dramaserien The Crown har vi nu under tre säsonger fått följa kungahuset från 1946 – 1977. Vilka ledarskapsläxor från The Crown ser vi? Let's find out!

Så, innan vi börjar. Om du inte har sett serien och det första tre säsongerna men kommer att vilja göra det spoilerfritt - spara denna artikel som ett bokmärke och läs den senare. För här kommer det att finnas några spoilers.

Läs mer: Olika ledarsstilar i Game of Throness

Är det möjligt att se några ledarskapsläxor från the Crown? Absolut! Bilden är från 1965 på Queen Elizabeth II, i år har hon varit drottning i 68 år. Bild: Annie Spratt on Unsplash

Ledarskapsläxor från The Crown

Alla organisationer har sin kultur

Varje organisation har sin organisationskultur och i denserien går den inte att missa med tanke på den rojalistiska etiketten med denena stränga ritualen efter den andra. Genom att ha starkt traditionellaritualer och regler för allt så förstärks å ena sidan känslan av gemenskapbland de som befinner sig inom organisationen samtidigt som den distanserar desom står utanför. Ett exempel när det blir extra tydligt är alla gånger en nypremiärminister får den långa raddan av instruktioner inför sitt första mötemed drottningen. När de efter tag sedan har lärt sig vad de får göra och intefår göra så blir etiketten istället en trygghet att förlita sig på. En läxa attta med sig härifrån är att börja granska din egen organisation – vad har ni förolika små rutiner och ritualer i er vardag? Vilka hierarkier och maktbalanserfinns?

Välj en partner som inte hotas av din position

Ja, det här med makt är inte alltid så enkelt och än mindrei en era där könsrollerna var än mer snäva än vad de är idag. Ett starkt minnefrån seriens första säsong är hur svårt det är för prins Philip att accepteraatt hans hustru är den som ska gå först ut ur flygplanet och hur han alltid skahålla sig bakom henne. Som tur var har tiderna förändrats en del sedan dess ochkvinnor med makt som tjänar pengar är väl inte ett riktigt lika hårt slag motmanligheten längre. Men om du kan, välj din partner med omsorg så du slipperbolla ansvaret som din position innebär och samtidigt hantera en mansbebis som hotasav så kallade starka kvinnor. Vad det nu är för starkt med att vilja görakarriär nu 2020.

Som högsta chef måste du vara närvarande i krissituationer

1966 så sker en fasansfull olycka i gruvstaden Aberfan.Trots mängder med varningar har företaget National Coal Board dumpat restavfallpå berget bredvid byn och en dag i oktober så börjar kolslam att glida ner överbyn som en lavin över grundskolan. Fruktansvärt och det porträtteras starkt i avsnittetAberfan. 116 barn och 28 vuxna omkom och precis när raset har blivit känt såber premiärministern drottningen att åka dit men hon gör det inte medmotiveringen att ”folk blir handlingsförlamade om de ser mig där”. Men istället så kritiseras hennes beslut hårt som respektlöst och att hon inte bryrsig. Sensmoralen som gäller alla ledare, än mer ju högre position som du har,är att du måste vara närvarande direkt när stora krissituationer sker.

Den stränga fasadens effekter

En annan av de tydliga röda trådarna i serien är hur plikten alltid går före allt annat. Vill du studera drama? Nja, glöm det. Du behöver åka till Wales ett halvår nu. Vill du gifta dig? Det passar sig inte. Den kungliga plikten trumfar alla former av personliga intressen och den stränga fasaden, som fanns sedan tidigare, förstärks av drottning Elisabeth II med åren. Syftet är att upprätthålla det svala och mystiska glansen över kungahuset men vad blir effekten? Ja, detta går såklart bara att spekulera kring men det vi kan se från både serien och andra exempel från verkligheten är att det kan tära hårt på individerna och inte minst relationerna internt när individernas intressen ständigt, oförhandlingsbart och ibland oresonligt trumfas av organisationens.

Människor kommer, människor går men kronan består? Bild: Debbie Fan on Unsplash

Karismatiska ledare är inte alltid de bästa

Det blir snabbt i serien tydligt hur stora skillnaderna är mellan drottning Elisabeth II och hennes syster Margaret. Elisabeth är återhållsam, tråkig och blek jämfört med sin systers färgstarka, yviga och högljudda personlighet. Och i den tredje säsongen dras det till sin spets när prinsessan Margaret reser till USA och under sin vistelse lyckas säkra det nödpaket på 800 miljoner pund som Storbritannien behövde låna av USA. Hur? Genom att bete sig allt än kungligt om vi får tro dramatiseringen som målar upp president Johnson som extremt kritisk till de kungliga sederna. Något som i serien mynnar ut i en intressant diskussion mellan Elisabeth och hennes make om vem av systrarna som egentligen passar bäst som drottning. Och visst, prinsessan Margaret hade förmodligen älskat rampljuset och uppmärksamheten som kronan innebär. Men, hade det varit det bästa för organisationen? Tveksamt.

Vi har en tendens att romantisera karismatiska ledare men ofta behöver och mår organisationer bäst ett ledarskap som är tydligt och konsekvent. Det behöver inte utesluta att karismatiska personer kan vara både och, det är såklart möjligt, men likväl något att beakta. ”Tråkiga” ledare är inte alltid dåliga. Sedan kan det såklart diskuteras om det inte borde vara organisationens struktur och behov som avgör vilket ledarskap den ska ha snarare än att ledarrollen ärvs – men det är en annan fråga.

Bubblare: Sussex Royal

Okej, detta har inte med serien The Crown att göra eftersom serien, som det ser ut idag, bara kommer att sträcka sig till och med fem säsonger. Men! I och med att den ändå rör sig om det brittiska kungahuset så tar jag med den ändå. I januari i år gick prins Harry med sin fru Meghan ut på sin Instagram Sussex Royal med beskedet att de härmed ska fortsätta arbeta för kronan, men börja välja sina egna tjänsteuppdrag och börja dela sin tid mellan England och Nordamerika. Något som inte alls var förankrat med hovet som snart kontrade med ett pressmeddelande som sa att det här var en komplicerad process som behöver diskuteras vidare.

Det jag tycker är intressant här, baserat på det vi i allmänheten fick se i form av formella pressmeddelanden, var den tydliga frontalkrocken mellan en traditionell och konserverad organisation och två av dess intraprenörer. Som dessutom är millennials och vill göra sin grej och kombinera den med sitt kungliga uppdrag - även kallat äta kakan och ha den kvar-visionen. Who can blame them? Well, detta föll dock inte i god jord hos kungahuset som till slut gick ut med informationen att prinsparet officiellt lämnar sina kungliga titlar och uppdrag. Dessutom måste de betala tillbaka kostnaderna för renoveringarna för sitt boende, en summa på cirka 30 miljoner kronor.

Och vad är det som är spännande med det kan man undra? Jo, det är för att vi millennials ofta spås ha (och redan har) en påverkan på dagens och framtidens organisationer och arbetsgivare. Men här blev det ett tvärnej från organisationen som hellre fasade ut dessa nya idéer än öppnade upp sig för dem. Vem kommer att förlora mest på det? Personerna som stängs ute eller organisationen som fortsätter sätta traditionen främst? Time will tell! Jag vet i alla fall vilka jag sätter mina slantar på i det här fallet.

Vad säger du som läser? Har du sett serien? Har du några särskilda ledarskapsläxor som du tar med dig från den?

Stanken av tigerbalsam

Tjenare! Hur står det till? Här på Björkstigen ligger tyvärr smärtdimman och stanken av tigerbalsam tät och jag vet inte riktigt vilken av dem som gör mig mest vimmelkantig. Så det får med andra ord bli en lite lugn start på den här veckan.

Börjar dock få rutin på hur jag kan smärtlindra lite grand nu. Värme hjälper mycket så kör antingen kombon tigerbalsam, fleece och lägga sig under täcket eller en riktigt varm dusch. Behöver också äta ordentligt och varva vila med distraktion.

Måndag

Idag är jag glad över allt jag får gjort. Plugg och Bossbrudsjobb står överst på att-göra-listan utöver detta blogginlägg och i eftermiddag har jag ett telefonmöte.

Tisdag

Plugg, pluggeliplugg hela dagen lång.

Onsdag

Åker söderut för att göra poddinspelningen som sköts fram förra veckan. Blir roligt!

Torsdag

Kör nog kunduppdrag större delen av dagen. Brukar göra det på tisdagar men jag tror att det blir på torsdag den här veckan eftersom jag vill ha den sista delen av tentan inlämnad asap.

Fredag

Helt obokat och tomt! Att inte var ständigt uppbokad är verkligen viktigt nu när det är mycket som behöver göras eftersom min arbetskapacitet är så begränsad.

Hela lördagen låg hon såhär. Idag vill hon inte ens vara i närheten pga stanken av tigerbalsam. Haha, förstår inte varför!

Här på bloggen har jag ännu en gång gjort en ledarskapsanalys från en tv-serie. Vilken det är får du se i morgon. Sedan blir det nog också ett nyhetssvep och några tankar om en sak som jag funderar på rätt mycket just nu. Tror jag! Vi får se vad som händer och sker. Hur ser dina planer för veckan ut? Händer det något särskilt eller allt tuffar på som vanligt?

Börjar komma ikapp mig själv

Hej, hej! Hur står det till? Med mig är det fint tack, det tuffar på mina händer till trots. Även om frustrationen över att inte kunna jobba fullt ut blossar upp ibland så börjar jag ändå bli mer avslappnad. Det är ungefär 1,5-2 arbetsdagar som försvinner på grund av att jag måste vila så mycket men nu när jag börjar komma ikapp mig själv så blir det lättare och lättare att slappna av i det.

Tack till både PWC och Malmö Näringslivsgala för en grym eftermiddag och kväll!

Tillbakablick

Som vanligt har veckan bara susat förbi men jag tycker på det stora hela att den har varit bra. Sakta men säkert så har jag börjat jobba ikapp mig själv lite mer. Mejlen är inte längre översvämmad, bloggjobbet rullar på och jag har fått besked om att jag är godkänd på två av tre delmoment för den första tentan. Dock har jag inte kunnat lämna in den tredje delen som jag hoppades den här veckan men det känns ändå optimistiskt.

Veckans bästa

Veckans inleddes ju glittrande med att ett galamingel hos PWC med fantastiskt intressanta möten och samtal både där och på Malmö Näringslivsgala. Som vanligt var det en fantastiskt välordnad och rolig tillställning. Sedan blev jag förstås också asglad över att mina skolresultat. Har alltså på mindre än tre veckor seriöst dikterat ihop två tentor - härligt att det gick vägen, haha! Jätteroligt också med all fin feedback som jag har fått från er om veckans bloggartiklar. Tack! Jag uppskattar det så mycket varje gång ni hör av er med tankar, feedback och egna erfarenheter. Det gör mitt jobb så mycket mer givande!

En annan kul grej var gårdagens besök hos fysioterapeuten och känslan av att kunna börja nästa steg i rehaben. Det kommer att ta tid men nu finns det i alla fall en vidare plan där det första steget är att fortsätta balansera konsten att belasta kroppen (utan att överanstränga mig) och få musklerna att slappna av. Extra underhållande var faktumet att fysioterapeuten visade sig vara en av personerna som tog över min och M's lägenhet i Lund nu när vi flyttade till huset. Skåne är så brutalt litet ibland.

Ett av de första stegen i rehabiliteringen nu är att ta lugna promenader för att komma ner i varv och ändå få motion. Så igår bar det av ner till sjön där jag dessutom fastnade med att bara sitta lutad mot ett träd och njuta av den här magnifika solnedgången.

Veckans sämsta

Samma som förra veckan antar jag? Vilket såklart är mina händer och armar, föga förvånande.

Veckans utmaning

Att inte bli irriterad när en leverans av böckerna som är ett måste inför sista tentadelen och som inte bibblan har blir försenade. Det kommer att ordna sig ändå!

Och hur snabbt går det inte här i tornrummet då? Nu är det en vecka sedan jag sådde fröerna och det växer bokstavligen så att det knakar. Urkul! Nu ska jag bara lyckas reda ut hur omskolning och sånt funkar så de överlever även framöver.

Framåtblick

Ja, helgen kommer dessvärre mest att bestå av skolarbete. Ska färdigställa alla delar som jag kan i väntan på de sista böckerna och så blir det massage och lite kompishäng med.

Veckans ledarskapstanke

Apropå ämnet makt och att använda sin makt till att göra gott. Joaquin Phoenix har levererat starka och viktiga tal under både BAFTA- och Oscarsgalan när han har vunnit pris för sin insats i Jokern. På BAFTA pratade han om strukturell rasism och kritiserade BAFTA för de mycket homogena nomineringarna och under Oscarsgalan berörde han det igen men också jämställdhet och djurrätt. Insiktsfullt och på ett proffsigt sätt dessutom och jag kan varmt rekommendera att se dem om du inte har gjort det. Levererade offentlig kritik på ett snyggt sätt gjorde också Natalie Portman vars cape på Oscarsgalans röda matta hade broderade namn på kvinnliga regissörer som kritik mot att de nominerade bara var män. Klädsamt och ett viktigt statement! Jag hoppas att detta kan ge effekter på en bredare front.

Hur har din vecka varit? Har du haft det bra?

Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Jag erkänner, det här är en sak som har retat mig under en längre tid men nu rann droppen över och visst är alla hjärtans dag en bra dag att lyfta det på? Kan vi snälla sluta se människor som konsumtionsvaror? En slit och släng-vara som kan förbrukas lite hur som helst? För det här beteendet går att se både hos organisationer och företag och nu allt mer även hos oss privatpersoner.

Läs mer: Diagnos människa

Visst, det är kanske bekvämt om allt som inte funkar kan dumpas överbord, glömmas bort och ersättas med nytt men... Är det verkligen så vi ska behandla varandra? Bild: Lucas Ludwig on Unsplash

Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Att det finns organisationer som om ser och behandlar sina medarbetare som mekaniska små dockor som man kan behandla eller byta ut hur som helst är ingen nyhet. Antalet sjukskrivningar ökar, fler chefer känner sig stressade och kraven vi ställer på oss själva i både arbets- och privatliv verkar fortsätta vara höga. Men en av de senaste trenderna som syns mer och mer i sociala medier är du, för att måna om den energi du själv behöver för att leva och arbeta maximalt, noggrant bör rensa bort alla former av energitjuvar i din vardag. Och då inte energitjuvar som inbillade borden och måsten. Nej, du ska rensa bort personer som inte passar in i ditt energiflöde.

Lite överallt möts jag numera av det goda rådet att "rensa bort personer i din omgivning som inte ger dig något" eller "kräver mer av dig än vad du får tillbaka". Och ja, det är detta som har fått mitt humör att svalla lite extra idag. Vår konsumtionshets som så tydligt syns i vårt slit- och-släng-samhälle inbegriper nu alltså människor. Tillför inte din vän något värde i din vardag? Rensa bort dem ur ditt liv! Precis som du gör med kläderna eller skorna du aldrig använder. Sedan är det lite spretigt hur råden lyder: vissa menar att det bästa är att låta relationen rinna ut i sanden medan andra menar att det kan vara bra att berätta det så att du får ett tydligt avslut. 

WTF!

Få relationer är toppen jämt

Alltså visst, i den bästa av alla världar är såklart alla relationer alltid happy clappy och rosenskimrande. Där mår vi som umgås alltid bra och ger mer än vad vi får. Då kostar det inget i ansträngning att vara kompis med någon, att umgås den där kvällen du egentligen är astrött och vill chilla framför Netflix eller behöva lyssna på någon annans problem för sjuttiofemte gången. Men, som vi så ofta konstaterar här, livet är inte så svartvitt. Ingen relation är fläckfri, gratis eller fri från ansträngning. Framförallt inte när vi alla förändras, ibland befinner oss på olika platser i livet eller är i allmänt osynk i perioder. Måste det verkligen innebära ett formellt avslut varje gång vi är på olika ställen?

Det viktigaste är väl ändå att se på våra relationer över tid? Är det inte det vi bygger relationskapital för? Att investera tid och omtanke i varandra så att vår relation har en buffert när negativa saker händer. Då kan man ser en bump i tillväxtkurvan men kan ändå fortsätta vara vänner? Få relationer är toppen jämt. Livet händer. Vi tycker olika. Ibland behöver den ena parten mer än den andra. Varför kan det inte få jämna ut sig över tid utan att vi gör så stor sak av det?

Läs mer: Bakom den glittriga fasaden

Jag gillar sociala medier skarpt men en nackdel är helt klart att överdoseringen av förskönande och förenklade filter gärna används i den analoga vardagen med. Bild: Evan Krause on Unsplash

Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader

Hur ser ens den relation som bara ger energi och inte tar någon ut? Ja om den nu finns (jag är inte övertygad om det än) så tänker jag mig att den behöver vara rätt ytlig. Bekymmersfri. Att man delar det som är kul och "inspirerande" och om man mot förmodan pratar om jobbiga saker blir det den regisserade versionen som inte skaver? Njä, tack men nej tack. Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader.

Fira istället alla hjärtans dag med att ha lite mer tålamod med andras tillkortakommanden. Precis som du hoppas att de har tålamod med dina. Och har du någon i din närhet som känns dränerande med sitt beteende - prata med hen om det! Ta ansvar och respektera er relation så mycket att du tar även de jobbiga samtalen. Det är äkta vänskap att kunna göra det med kärlek och omtanke*.

*) Observera att det är en stor skillnad på relationer och destruktiva sådana. Den senare kategorin är sällan hälsosam och kan absolut behöva avslutas i bland - som sagt, få saker är svartvita.

Tumme upp: För att det finns så många organisationer, ledare och medmänniskor som genuint bryr sig om människorna runt omkring sig - all kärlek till er!

Tumme ner: För extrem-individualismen som endast tar avstamp i jaget och inbillar sig att det går att verka i ett vakuum utan någon påverkan på omvärlden. That aint how the world works.