Therese Albrechtson: ”Idag schemaläggs reflektionstid”

Therese Albrechtson är föreläsaren och författaren som har drivit flera olika företag sedan hon var 19 år gammal. Den senaste boken Dålig mamma... Eller superkvinna? handlar exempelvis om att göra karriär fastän man har barn. Här är hennes Fuck Up Story!

Therese Albrechtson Foto: Privat

Berätta! Vad är den största missen som du har gjort som ledare?

− Jagtycker jag gör småmisstag hela tiden. Men ett av de större var när jag drev ett bolag för ett parår sedan och plötsligt insåg att bolagets tankar, värderingar och mål intelängre stämde överens med mina egna. Risken när det är mycket att göra är attman låter grejer passera för att man inte känner att man har tid att göra någotåt dem. Så blir de bara större och större och rullar snabbare och snabbare ochså är man plötsligt någonstans där man inte vill vara.

Vad lärde du dig av det?

− Att jag,hur stressigt jag än har det, alltid ska ha tid för reflektion, återhämtningoch hälsotid i min kalender. Om jag har det så lyssnar jag mer på vad jag självvill inombords och kan gå min egen väg. Det är så lätt med alla budskap, kravoch förväntningar utifrån att hänga på och till slut vet man inte själv vad manvill eller vad man gör. Det kan ju räcka med att börja gå några procent i felriktning och ju längre man går desto större blir felmarginalen.

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag hade jag förhoppningsvis reagerat mycket tidigare eller undvikit situationen helt eftersom jag har lagt in återhämtningsdagar i kalendern som jag inte får rucka på. Då blir det att jag automatiskt reflekterar, känner efter och agerar i sådana här frågor innan de blir för stora att hantera.

En riktigt bra chef...

Organisationer som har dåliga chefer eller en undermålig ledarskapskultur kommer att ha svårt att behålla sina medarbetare, det är knappast någon nyhet. Så, vad gör en riktigt bra chef? Hos INC.com kan vi läsa om en intern studie gjord hos Google som landat i tio olika saker som bra ledare gör. Här är dem!

Vi lever mitt inne i en förändring nu med hur en ledare ska vara, se ut och bete sig och det ska bli så spännande att se vart den leder! Foto: wocintechchat.com on Unsplash

En riktigt bra chef...

... är en bra coach

Som leder genom att guida, stötta och utmana istället för att lösa medarbetarnas problem åt dem. Genom det coachande förhållningssättet får medarbetarna själva resonera sig fram till lösningarna på problemen de har vilket också skapar ett högre engagemang och mer ansvarstagande.

... skippar detaljstyrandet

Ja, rubriken talar för sig självt. Håll dig borta från alla detaljerna och kom ihåg att ditt sätt att göra jobbet inte alltid är det enda eller alltid det bästa. Det gäller också att teamet får de resurser och möjligheter som de behöver för att kunna göra jobbet på ett bra sätt.

... bryr sig om teamet och dess välmående

Mår vi inte bra på jobbet presterar vi inte heller bra och tillit och trygghet är otroligt viktiga element för att kunna göra det.

... är produktiv och resultatorienterad

Trots de sociala förmågorna är vi trots allt på jobbet för att jobba och därmed uppskattas också chefer som är produktiva och resultatorienterade samtidigt som de bryr sig om sin personal.

... kommunicerar genom att både lyssna och dela med sig

Vi pratade om på Instagram igår om att lyssna aktivt och vilket effektivt verktyg det är för en ledare det är och det bekräftas även här. Men också betydelsen av att dela med sig av information och av vad som händer och sker.

I stället för att bara berätta för medarbetarna vad de ska göra blir det allt viktigare att som chef kunna coacha medarbetarna i sin vardag. Foto: CoWomen on Unsplash

... stöttar medarbetarnas karriärer

En sak är säker och det är att vi bara har medarbetare till låns och den chef som inser det och dessutom ser långsiktigt på medarbetarnas karriärer har mycket att vinna. Inte minst för att den långsiktiga investeringen kommer innebära mer engagemang, lojalitet och bättre resultat i nuet.

... har en tydlig vision för teamet och delar den med dem

Det är en sak att du som ledare behöver veta vart ni är på väg och vart ni vill hän. Det är en annan att dela med sig av den eller ännu bättre. Skapa er vision tillsammans. Vad vill ni uppnå? Vad ska ni åstadkomma?

... lär känna teamet

Desto bättre vi känner varandra som personer - desto bättre. Men för dig som ledare är det också viktigt att du har ett hum om vad alla roller och funktioner i teamet gör. Då får du en bättre förståelse för deras vardag på jobbet, vilka behov och utmaningar som de har och kan hjälpa dem mer effektivt.

... samarbetar med andra avdelningar

Ytterst få arbetsgrupper är isolerade små öar. Ändå är det lätt hänt att det känns så när vi i mitt inne i vardagen. För att undvika det och i stället stärka vi-känslan i organisationen gäller det alltså, allra minst, att du som chef har kontakter med andra avdelningar i er organisation. Men bäst blir det ofta om medarbetarna också gör det oavsett om det sker via möten, studiebesök eller gemensamma aktiviteter.

... fattar beslut

Sist men inte minst så fattar en riktigt bra chef beslut. Stora som små, enkla eller svåra. Men framförallt så vågar de vara transparenta och motivera besluten som de tar.

Vad säger du som läser om den här listan? Känner du igen dig? Känns det uppnåeligt? Själv blev jag grymt glad eftersom alla dessa områden är vad jag berör och jobbar med som coach och med Bosskartan. Kul med samsyn på vad som är viktigt att en bra ledare gör!

There is no time

God morgon! Hur står det till? Här är det ganska så mörbultat faktiskt. Min massör bearbetade mina armar på djupet igår och ja, det både känns och syns idag. Har blåmärken längs med de musklerna som ställer till mest problem nu längs med både under- och överarmar nu. Det i kombination med att jag känner mig överhopad med jobb har lett till att jag kommer att ha "there is no time" som mantra den här veckan.

Jag menar, tiden är trots allt ett påfund. Något som vi har hittat på och som ofta får ta överhanden av vår vardag. Så när det känns som om jag har omöjligt mycket att hinna med brukar jag lägga bort allt fokus på klockan medan jag jobbar. I stället för att tänka "jag behöver göra detta och detta före då och då" så tänker jag på listan med arbetsuppgifterna som behöver bli klara, rangordnar dem i viktighetsordning med pauser emellan dem och så får de allt fokus utan att jag tittar på klockan överhuvudtaget. Blir ofta så mycket mer effektivare och får mer gjort när jag inte inleder en fight mot klockan. Alltså, there is no time.

Har en hel rad av blåmärken längs med under- och överarmarna och jag insåg precis att det påminner mig om tiden när jag dansade poledance. Då var jag alltid blå på insidan av armarna, haha.

Måndag

Hehe, jag vet inte om jag har sagt det någon gång (tror det though) att det är rätt ofta som mina veckoplaner blir ändrade. Well, bara nu när jag skrev denna text hände det. Hann nästan skriva klart innan jag insåg att min kropp inte kommer att fixa en heldag inne i Malmö med att släpa på ryggsäck och sitta upp och jobba. Är för slutkörd i musklerna. Så blev till att stuva om lite och jobba hemifrån från sängen idag så jag får vila fysiskt några timmar och sen åker jag in till Malmö för att träffa Alex och gå på Mingelmässan. Ser fram emot det!

Tisdag

Jobbar för Innovationscenter under dagen och på kvällen har vi teammöte med moderatorerna för Bossbrudar. Blir en lång dag med andra ord så kommer att jobba med många pauser och förmodligen ta halva dagen hemifrån för att spara på kroppen.

Onsdag

Tar sovmorgon efter tisdagens kvällsjobb och sedan pluggar jag under eftermiddagen och på kvällen är det äntligen dags för Bossbrudsträff i Malmö. Tjoho på den! Kommer bli så kul.

Torsdag

Plugg, plugg, plugg och så lite jobb däremellan typ.

Fredag

Samma som torsdagen. Senast den här veckan behöver den sista delen av min tenta vara inlämnad och därför kommer den att kräva m-y-c-k-e-t fokus de kommande dagarna.

Den här lilla är också rolig. Skulle ta bilder till bloggen och hann inte ta en enda innan hon kom för att stj... Jag menar hjälpa till. Och ja, det gick ju bra. Typ.

Här på bloggen då? Ja, här kommer det också hända grejer. Dels blir det ett nytt avsnitt i Fuck Up Stories och så tänkte jag också försöka sammanfatta mina mål och ambitioner för det kommande året.

När smärtan äter upp en men du lyckas ge den en smäll på käften

Nu har det gått en och en halv månad sedan som mitt "lite ont i armbågarna" urartade i att händerna svullnade upp som ballonger och det skar av smärta i hela mina armar. Maximal otur konstaterade arbetsterapeuten och mitt tre veckor långa jullov flöt ihop i en dimma av smärtor, Naproxen och stresspåslag. När det var som sämst behövde Mackan mata och borsta tänderna på mig och förutom lite kompis- och familjehäng och ett gäng besök hos min massör har jag i princip bara suttit i soffan och tittat på TV. Inte riktigt min grej. Definitivt inte hela dagarna i ända, haha.

Dessutom upplevde jag att det var en rejäl skillnad från när jag var utmattad. När jag var sängliggande då så var ju även huvudet trött - den här gången hade jag ändå full, och rätt uppskruvad, mental kapacitet som frontalkrockade med min fysiska oförmåga. Vilket tyvärr satte sig rejält på huvudet. Var så grinig och frustrerad. Stressad och orolig. Visste ju redan då att det närmsta halvåret kommer att bli tuff arbetsmässigt och ja, hur skulle det gå utan armar? Så för en gångs skull ifrågasatte jag bara inte om jag kommer att klara det här med att ta min examen, fixa mina kunduppdrag och fortsätta driva företaget. Jag var panikslagen och blev övertygad om att jag inte kommer att kunna göra något alls utan stupa här på upploppet. Lägga ner alla mina drömmar och ambitioner med företaget. Börja söka jobb. Kände inte heller igen mig själv i alla dessa tankar och känslor vilket i sin tur var ännu mer frustrerande, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad och så vidare. Inte ens det hoppfulla beskedet att jag kommer att bli återställd hjälpte särskilt mycket när det var som sämst.

Det som till slut gjorde det var när jag i början på januari läste en rad hos Wilda, som lever med både utmattning och fibro, om smärtmonstret. Då fattade jag att det var smärtan som brutit ner mig så och det med ens lite lättare att hålla all den där tvivlen på min förmågor på avstånd. När jag sedan när jag kunde börja sova igen några dagar senare... Wow! Det kändes som om jag blivit överkörd och tuggad på men att jag ändå hade lyckats resa mig upp och slå smärtan på käften. Ett litet framsteg i sammanhanget men det kändes stort där och då.

Nu, ytterligare några veckor senare har jag fortfarande ont men rör mig mellan 1 - 5 på smärtskalan i stället för ständigt ligga på 8 - 10. Jag stretchar nästan varenda morgon, gör min sjukgymnastik, stinker av tigerbalsam och försöker att ligga på spikmattan varje kväll utöver massagen som är det som hjälper mest. Om två veckor har jag äntligen också en tid hos en fysioterapeut som jag hoppas kan hjälpa mig med det massagen inte kan göra. Jag jobbar men långtifrån fullt ut. Arbetspassen blir också mer utspridda eftersom jag måste pausa mellan jobbstunderna och jag försöker diktera så mycket som möjligt eftersom att skriva på datorn och mobilen gör så ont i händerna och fingrarna. Samtidigt som jag också försöker skriva för att vänja händerna vid belastningen det innebär.

Och jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag vill med detta blogginlägg. Det var faktiskt bara skönt att få skriva av sig om det som varit. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva uppleva något liknande igen. Sedan vill jag också vara tydlig med att jullovet inte bara var kolsvart. Det har inneburit så mysiga stunder med, inte minst under weekenden i Malmö som M fick av mig i julklapp. Den var magisk på alla sätt och vis. Och nu med två-isch tredjedelar gjorda av tentan som det är sådan tidspress med så känner jag mig ändå rätt optimistisk och lugn. Även om det är fem tuffa månader som jag har framför mig så kommer jag (förhoppningsvis) att greja det hela vägen. Ett steg i taget.

Till alla er som lever med kronisk smärta och värk - jag känner så innerligt med er. Fan vad du är stark som genomlider det. Jag kan inte ens med dessa erfarenheter försöka föreställa mig hur det är men skickar kubikmeter av kärlek, omtanke och beundran för dig som kämpar med det. Och förstås, till alla er andra med. Alla har vi våra strider och saker vi kämpar med under livets gilla gång. Heja oss!

Första lördagslistan på länge

Tjenare! Hur mår du? Jag mår fint tack, värken i händer och armar är förstås ständigt närvarande men jag känner mig vid relativt gott mod. Vilket inte är något jag tar för självklart men det tänkte jag skriva mer om i morgon. Just nu känns det så lyxigt att kunna skriva den första lördagslistan på länge. Uppskattar den här stunden när jag sätter mig ner och tänker tillbaka på veckan som gått så mycket. Blir mer grundad av det, inte minst när det händer mycket och det alltid känns som att dagarna bara virvlar iväg.

Var så kul att få prata om hållbart ledarskap med gänget från Rotary International och presentera Bosskartan som modell i en global kontext. Foto: Emilia Fisal

Tillbakablick

Ja, vad säger man? Veckan har har varit intensiv, rolig och händelserik. Jag har gjort ett par större intervjuer, föreläst för Rotary International i Malmö, pluggat en massa, varit på seminarium om transinkluderande arbetsplatser, fattat tråkiga beslut, fått jättetråkiga nyheter men också känt mig peppad, glad och optimistisk på samma gång. Pjuh, sorry för lång mening men den är ändå väldigt illustrativ.

Veckans bästa

All fin feedback som jag fick efter måndagens föreläsning och hur min kompetens och mina förmågor uppskattas i ett, för mig, viktigt sammanhang. Nya lärdomar som ligger och tuggar i bakhuvudet. Att jag fått träffa så många personer som jag gillar i farten, både på seminariet igår men också under resten av veckan. Gillar spontanitet så mycket! Sedan var det också tillfredsställande att få lämnat in nästa del av min tenta. Bara ett delmoment och eventuella kompletteringar som återstår nu, sen är denna delkurs klar.

Veckans sämsta

Definitivt de tråkiga besked som jag har fått. Majoriteten av dem kan inte nämnas här men en jag kan prata högt om är frustrationen som jag kände över min utbildning i måndags. Jag har en delkurs från mitt femte utbildningsår som jag släpar efter med och eftersom jag har läst det vi gör där förut hoppades jag att kunna få tillgodoräkna mig poängen. Men nej... Tyvärr så tillåts inte det av systemet av byråkratiska skäl och jag får läsa hundra procent i vår istället för de sjuttiofem som jag hoppades på. Vansinnigt frustrerande med tanke på min skada och det faktum att jag hade velat dra ner på arbetsbelastningen så mycket som möjligt nu - inte tvärtom. Men det ordnar sig nog ändå och det känns redan lite lättare.

På onsdagen satt jag och dikterade i princip hela dagen men när jag väl kom ut så var skymningshimlen otroligt vacker.

Veckans utmaning

Jag stod inför ett beslut innan i veckan där min vilja sa en sak och min magkänsla en annan. I slutändan så lyssnade jag på magkänslan och även om det kändes crap där och då så blev det så rätt och kommer bli så bra. Himla fint när en får bekräftelse på det så snabbt!

Framåtblick

Den här helgen kommer att bestå av vila, plugg, kompisar och massage i typ fallande ordning. Ska sova middag så snart jag har satt den sista punkten i det här inlägget tror jag bestämt. Sedan blir det plugg och ikväll väntar en tjejmiddag som jag ser riktigt mycket fram emot.

Veckans ledarskapstanke

Har som vanligt haft många olika ledarskapstankar i skallen den här veckan. En av dem har kretsat kring transparens och att vara personlig som ledare och vilken skillnad det kan göra - apropå artikeln om att vara kompis och chef. Vilken typ av samtal får vi när vi bjuder på oss själva? Pratar om mer än vädret och det mest ytliga? Erkänner när vi gör fel, har fel eller inte förstår något. Visa sårbarhet. Det är viktigt. Våga gör det! Oavsett om det är på jobbet eller någon annanstans. Vi som ledare är föredömen - det kommer med ledarrollen - och har därmed ännu större möjligheter att påverka samtalsklimatet som vi har. Hur personlig skulle du säga att du är på jobbet?

Och, inte minst, hur har veckan varit? Har du haft det bra?