Status quo

Hallå! Hur är det? Här är det dessvärre status quo som gäller sedan i måndags. Eller ja, kanske inte helt för jag mår lite bättre men förkylningen är fortfarande ett faktum för hushållet. Vi har legat däckade större delen av veckan båda två och bara gjort det absolut nödvändigaste jobbmässigt. Sjukt trist!

I vanliga fall brukar det vara den här lilla damen som är mest nöjd om sjuka råder här hemma. Men denna gång har dem båda varit extremt keliga och legat med/på oss mest hela dagarna. Himla mysigt!

Status quo

Det största som tuggar i min hjärna nu är plugget. Har faktiskt fått lite gjort under veckan men det ligger ju tyvärr ständigt i bakhuvudet och pockar på uppmärksamhet ändå. Framförallt för att jag ännu inte vet vad min uppsats ska handla om. Eller jo, nu har jag nog landat i ett ämne men jag vet inte om det är görbart och möjligt att få ihop ännu. Hoppas på att bli klokare på det nu under helgen.

Jag har dessutom fått veta lite mer om hur mitt 2020 kommer att se ut. Visste nämligen inte förrän nu i torsdags om mitt sidouppdrag för Innovationscenter skulle fortsätta under nästa år men roligt nog blir det så. Får träffa så otroligt många grymma personer därigenom men också lära mig mycket om just företagande på landsbygden och inom kommunal verksamhet så är väldigt glad för det.

Den stora frustrationen, som ofta uppstår hos mig när jag är sjuk, är ju känslan av att allting man inte hinner göra läggs på hög. Men den här veckan har jag ändå lyckats hålla den rätt bra på stången. Tänker att jag efter att ha skrivit klart detta ska ta och skriva ner alla de sakerna som surrar runt som olösta i skallen så jag har en lista att beta av under nästa vecka. Vill inte gå på semester med en massa lösa trådar omkring mig om det kan undvikas.

Några fina höjdpunkter med veckan som gått är vår nya grej att lösa korsord tillsammans och fikastunderna som gårdagen bjöd på. Hjärngympa och kompishäng är verkligen som balsam för själen.

Och ja, det var min vecka i stora drag det! Hur har du haft det?

När medarbetare säger upp sig

När medarbetare säger upp sig är det inte ovanligt att en som chef blir besviken och frustrerad. Inte nog med att det kan sabba planeringen som ni gjort och därmed skapa merjobb. Det kan också vara tråkigt och ledsamt att en person vill fortsätta sin utveckling någon annanstans. Hur kan du hantera detta på bästa sätt som chef? Och vad bör du undvika att göra?

Läs mer: Varför medarbetare slutar

Don't! Även om du blir arg, ledsen, frustrerad och upprörd när en medarbetare som du investerat mycket tid för säger upp sig oväntat. Visa det inte för starkt utåt. Bild: Santa3 från Pixabay

Don't

Ignorera eventuella negativa känslor

Det kan förstås vara så att det är på grund av ditt ledarskap som medarbetaren slutar men hoppa inte till den slutsatsen utan att veta om det faktiskt är så. Jag har sett och mött chefer som känner sig bedragna eller svikna när medarbetare som säger upp sig och vet du vad: det är okej att känna så. En arbetsgrupp förändras när medarbetare slutar och det kan vara en välkommen och ovälkommen förändring. Dock är det en milsvid skillnad på att tillåta sig att känna negativa känslor som ledsamhet och frustration och att...

Ta ut den över medarbetaren som slutar

Tyvärr är det inte ovanligt att medarbetare som sagt upp sig upplever att chefen och kollegorna börjar behandla en annorlunda. Kanske rent utav otrevligt eller tar ut sin frustration över dem. Gör inte det och har det råkat inträffa: be om ursäkt. Det är okej att känna saker som chef men det är inte okej att uppföra sig hur som helst hur ledsen, arg och upprörd du är blir i det här läget. Framförallt inte om personen ska jobba kvar under sin uppsägningstid*.

Glöm bort att vi bara har medarbetare till låns

En hård sanning är att du som uppdragsgivare bara har dina medarbetare till låns. Och ja, det kan kännas supertråkigt att du investerar tid, resurser och omtanke i en person som sedan går till ett annat företag: men vet du vad? Det är så det fungerar och det är därför det blir extra viktigt att vi rår om varandra så väl som möjligt under den tid som vi jobbar tillsammans. Få positioner på dagens arbetsmarknads är livstidskontrakt och alla organisationer mår bra av en viss (om än inte för hög) personalomsättning.

Läs mer: Så känner du igen en lojal medarbetare

Do! Kom i håg att vi bara har medarbetare till låns och bland de bästa betyg du kan få som chef är att medarbetare kan rekommendera dig som ledare till andra oavsett hur väl ni har "klickat" eller ej. Bild: Santa3 från Pixabay

Do

Respektera medarbetarens beslut

Ibland kan det absolut finnas ett värde i att försöka få medarbetaren att stanna kvar i organisationen. Men om medarbetaren har bestämt sig för att söka sig vidare så är ofta det enklaste du kan göra för allas er skull att acceptera och respektera det beslutet.

Ställ frågor och be om feedback

En annan vanlig miss många gör att inte ta till vara på möjligheten att be medarbetaren om feedback. Ofta på grund av att det känns läskigt eller obehagligt men det kan vara väldigt utvecklande för dig i din ledarroll att ställa frågor om hur personen har upplevt dig som chef, hur organisationen funkar, vilka utvecklingsområden hen ser och så vidare. Förhoppningsvis har ni haft en så pass god relation att ni har kunnat diskutera sådana här frågor löpande i er vardag. Men när medarbetaren vet att hen ska sluta så kan det hända att du får reda på information eller får feedback som du inte hade fått annars.

Försök lämna ett så bra avtryck som möjligt

Sist men inte minst, försök att lämna ett så bra avtryck som möjligt som chef och arbetsgivare, även under uppsägningstiden. Nej, du behöver kanske inte investera i de dyraste utbildningsinsatserna för personen som har sagt upp sig, Men vi minns hur vi har behandlats under uppsägningsperioden. Alla som jobbat och er och slutar kan fungera som ambassadörer för er organisation vilket också innebär att de kan rekommendera (eller avråda) andra från att söka jobb hos er. Eller minnas dig som chef i framtiden. Detta innebär inte att du ska ligga sömnlös om nätterna och undra vad dina medarbetare minns och säger om ditt ledarskap eller ert företag. Men det är viktigt att vara medveten om i dagens, och framtidens, arbetsliv där vi gör research på vår nya chef och arbetsgivare.

Tumme upp: För alla ni kloka chefer som bryr er om era medarbetare och tar hand om den!

Tumme ner: För de arbetsgivare som konstaterar att "det är naturligt med personalomsättning" oavsett hur många det är som slutar. Och dessutom inte frågar varför de slutar. En viss personalomsättning är ofta hälsosam för en organisation men om ett större antal personer slutar plötsligt inom en kort tid. Då är det ett symptom på att något inte är helt okej.

*) Givetvis finns det också medarbetare som "förändras", slutar att jobba och uppföra sig professionellt under uppsägningstiden. Men det krävs två för att dansa tango och det gäller att du som arbetsgivare allra minst tar dina danssteg och gör dem någorlunda ordentligt. Så att du vet att du i alla fall gjorde vad du kunde när du blickar tillbaka.

Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden

En forskarutbildning för att få lika hög lön som en person med en eftergymnasial treårig utbildning. 77 procent mindre i lön i en chefsposition och en underrepresentation i högstatusyrken. Det är vardagen för afrosvenskar i Sveriges arbetsliv visar Länsstyrelsens rapport Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden. En studie som visar hur långt bort Sverige är från ett jämlikt och jämställt arbetsliv.

Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden är ett faktum och ett viktigt steg i mångfaldsarbete är att tänka ur större och andra perspektiv än ens egna och denna studie visar att vi har en bra bit kvar att gå i vårt jämställdhetsarbete. Bild: Pixabay

Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden

Studien baseras på 2015 års mikrodata från Statistiska Centralbyrån. Här jämförs löneinkomster, löneskillnader, ledarroller och representation för afrosvenskar i förhållande till övriga befolkningen. Övrig befolkning i detta studie avser personer som är födda i Sverige. Som har föräldrar som båda är födda i Sverige eller en förälder som fötts i ett land som inte hör till sub-sahariska Afrika. Här läser vi bland annat att:

• Afrosvenskar tjänar mellan 25 och 36 procent mindre än den övriga befolkningen i den privata sektorn. För de afrosvenskar som är födda i Afrika är löneskillnaden mindre än de afrosvenskar som är födda i Sverige.

• Afrosvenskar är överrepresenterade i yrken med lägre status och inkomstnivåer och underrepresenterade i högstatusyrken och ledande befattningar.

• Det är svårare för afrosvenskar att befordras till högre tjänster och yrkesroller. Detta trots att de motsvarar utbildningsnivån som de har. Författarna skriver: ”svarta slår i glastaket och inte kommer lika långt i karriären i konkurrensen med personer ur den övriga befolkningen, även då afrosvenskar är lika mycket eller mer meriterade för den eftertraktade positionen”.

• Även i den offentliga sektorn ser vi de kraftiga löneskillnaderna. Afrosvenskar som är svenskfödda har 36 procent lägre lön. Som född i Afrika har man tio procent lägre lön än personer ur övriga befolkningen.

• Afrosvenskar som är födda i Sverige och har en eftergymnasial, treårig utbildning har 49 (!) procent lägre disponibel inkomst jämfört med den övriga befolkningen. Och ja, då är utbildningsnivån densamma.

• För personer ur den övriga befolkningen är det nästan tio gånger mer vanligt att få en chefsposition än vad det är för afrosvenskar.

Så, om du möter någon som har fått för sig att Sverige är jämställt. Snälla. Berätta om den här studien eftersom de har fel.

Alla, exakt alla, förtjänar att ha en bra arbetsmiljö fredad från alla former av diskriminering, Bild. NESA by Makers on Unsplash

Rekommenderade åtgärder

Jämställdhets- och jämlikhetsarbetet, som lika lön för lika arbete och lika möjligheter och rättigheter, gäller inte bara mellan kvinnor och män. Och faktorer som utseende, hudfärg, förälders- eller egen födelseort är fullständigt irrelevant för hur väl någon kan utföra ett arbete eller ej. Det har inte heller någon som helst relevans för personens förmåga att vara en bra ledare. Därför borde inte detta vara faktorer som har någon som helst påverkan på individers karriär- eller löneutveckling. Att det sker är bedrövligt och några av åtgärderna som föreslås av studien är:

Mer forskning behövs

Att antisvart rasism förekommer är intet nytt men mer forskning behövs för att kunna ge än mer empiriska kunskapsunderlag om hur och varför detta sker.

Sanktioner mot arbetsgivare som bryter mot diskrimeringslagen

I diskrimineringslagen står det bland annat att arbetsgivare aktivt ska arbeta för att förebygga diskriminering genom att granska vilka risker som finns i organisationen. Det behöver följas upp och kontrolleras att det görs. Och det bör även finnas och utfärdas sanktioner mot arbetsgivare som inte gör detta arbete.

Arbetsgivare behöver ta sitt ansvar

Som större arbetsgivare så ska du ha lönekartläggning och aktivt arbeta med att korrigera osakliga löneskillnader. Ett arbete som uppenbarligen behöver förbättras och förstärkas och det omgående. Det finns inga ursäkter som rättfärdigar diskriminering på arbetsmarknaden utan det gäller att arbetsgivare vågar granska sina verksamheter och gör om och rätt där det behövs.

Vad tänker du som läsare kring detta? Vad ser du att du kan bidra med för att motverka antisvart rasism och diskriminering?

En förkyld start

Hejsan! Hur står det till? Här blev det en förkyld start på veckan och jag försöker att hålla huvudet kallt och inte frustreras alltför mycket över detta. Eftersom jag, med undantag för workshopen som jag ledde i lördags, har chillat järnet hela helgen mår jag ändå hyfsat. Så siktar på att jobba undan det viktigaste den här veckan och sedan vila, vila, vila resten av tiden.

Tack också för er feedback på mitt inlägg igår om this is it! Det värmde att höra att jag inte är helt ensam om att jobba på det här med att acceptera livet som det är ibland.

I lördags fick jag äran att leda en workshop om Sustainable Leadership för Utrikespolitiska Föreningen i Lund. Ett fantastiskt gäng kloka och härliga studenter och tyvärr kom jag inte ihåg att ta en endaste bild förrän jag gick ut därifrån, hähä.

Potentiella höjdpunkter för veckan

Jag hoppas på att bli klok på vad vårens uppsats ska handla om. Har haft huvudvärk över detta i flera veckor nu men efter ett samtal med en av mina lärare nu på förmiddagen hoppas jag att det ska lossna.

Nu börjar mina förberedelser inför julledigheten också på riktigt. Kommer nog vara så fräck att jag tar helt ledigt i två veckor och sedan semiledigt i en eftersom jag har en tenta som ska in i mitten på januari. Det innebär att lösa trådar ska knytas och alla saker som inte har hunnits med under hösten ska fixas.

I morgon så har min fina svägerska sedan länge bjudit in till nobelmiddag som jag verkligen ser fram emot. Festligt att få klä upp sig och äta och dricka gott en helt vanlig tisdag!

Såhär har resten av helgen sett ut ungefär eftersom både jag och M varit sjuka. Kattmys, sodoku och vila.

Eftersom jag inte riktigt vet hur långt min ork kommer att räcka under de kommande dagarna så vågar jag inte lova för mycket kring vad jag kommer skriva om här och inte. Vi får helt enkelt se vad jag mäktar med! Hälsan går ju ändå först.

Hur mår du och hur ser dina ambitioner ut för veckan som kommer?

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

Är ju en tänkare tillika grubblare och ja, det är också något att förhålla sig till. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.