En förkyld start

Hejsan! Hur står det till? Här blev det en förkyld start på veckan och jag försöker att hålla huvudet kallt och inte frustreras alltför mycket över detta. Eftersom jag, med undantag för workshopen som jag ledde i lördags, har chillat järnet hela helgen mår jag ändå hyfsat. Så siktar på att jobba undan det viktigaste den här veckan och sedan vila, vila, vila resten av tiden.

Tack också för er feedback på mitt inlägg igår om this is it! Det värmde att höra att jag inte är helt ensam om att jobba på det här med att acceptera livet som det är ibland.

I lördags fick jag äran att leda en workshop om Sustainable Leadership för Utrikespolitiska Föreningen i Lund. Ett fantastiskt gäng kloka och härliga studenter och tyvärr kom jag inte ihåg att ta en endaste bild förrän jag gick ut därifrån, hähä.

Potentiella höjdpunkter för veckan

Jag hoppas på att bli klok på vad vårens uppsats ska handla om. Har haft huvudvärk över detta i flera veckor nu men efter ett samtal med en av mina lärare nu på förmiddagen hoppas jag att det ska lossna.

Nu börjar mina förberedelser inför julledigheten också på riktigt. Kommer nog vara så fräck att jag tar helt ledigt i två veckor och sedan semiledigt i en eftersom jag har en tenta som ska in i mitten på januari. Det innebär att lösa trådar ska knytas och alla saker som inte har hunnits med under hösten ska fixas.

I morgon så har min fina svägerska sedan länge bjudit in till nobelmiddag som jag verkligen ser fram emot. Festligt att få klä upp sig och äta och dricka gott en helt vanlig tisdag!

Såhär har resten av helgen sett ut ungefär eftersom både jag och M varit sjuka. Kattmys, sodoku och vila.

Eftersom jag inte riktigt vet hur långt min ork kommer att räcka under de kommande dagarna så vågar jag inte lova för mycket kring vad jag kommer skriva om här och inte. Vi får helt enkelt se vad jag mäktar med! Hälsan går ju ändå först.

Hur mår du och hur ser dina ambitioner ut för veckan som kommer?

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

Är ju en tänkare tillika grubblare och ja, det är också något att förhålla sig till. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.

Kavla upp ärmarna och jobba på ändå

Tjenare! Hur har du det? Med mig är det lätt förkylt. Jag skrev ju i onsdags att allting kändes segt? Well, det har hållit i sig hela veckan. Har varit mentalt trött och långsam men behövt kavla upp ärmarna och jobba på ändå efter bästa förmåga. Nu ligger jag ändå okej på det inför de sista jobbveckorna före jullovet just för att jag har gett mig själv ett så obokat schema.

Jag testade ju också att göra en treat of the day den här veckan eftersom jag kände redan i måndags att jag kommer att behöva rå om mig själv lite extra. Det var ett fantastiskt koncept måste jag säga. Kunde inte göra det torsdag och fredag pga livet och förkylningen kom emellan men detta ska jag definitivt göra om!

Tillbakablick

Ja, en av baksidorna med att berätta om sin entreprenörsresa medan en gör den är ju helt klart att alla veckor inte är sjusärdeles intressanta. De här dagarna har varit fokus på att få det viktigaste gjort och försöka vila ut förkylningen. Vilket i och för sig har funkat för jag är (peppa, peppa) inte jättedålig.

Veckans bästa

Jag har som vanligt haft väldigt fina möten under veckan som gått. Dessutom har jag nu börjat utvärdera 2019 och ordentligt börjat förbereda för 2020.

En helt annan grej var att jag äntligen har hittat ett väggskåp som jag har sökt efter i flera månader. Jag vet, det är inte med på bilden. Men jag hämtade det igår och Malmö visade sig från sin absolut mest ogästvänliga sida under tiden. Visar skåpen sen!

Veckans sämsta

Förutom förkylningen så har det sämsta definitivt varit ångesten som jag just nu känner över skolan. Blir inte klok på vad i hela friden jag ska skriva om i min uppsats i vår. Tycker det är svårt att hitta ett ämne som är "lagom stort" och inte blir en doktorsavhandling.

Veckans utmaning

I måndags, när jag passade på att svära av mig kring allt tråkigt som hänt senaste veckorna till en vän, så konstaterade hon att jag verkligen har hamnat i en fas av anti-flow. Och ja, det var rätt ord på saken. Som tur var går ju inte allt, allt, allt kasst så jag försöker fokusera på de ljusglimtarna och låta resten passera. Vilket inte är enkelt!

Blev också en dryg timmes jobbande i bilen igår medan jag väntade på att min bättre, och också förkylda, fästman skulle bli klar på jobbet.

Framåtblick

Efter att jag har skrivit detta så ska jag faktiskt göra mig i ordning för att leda ett seminarium om hållbart ledarskap inne i Lund. Det ska bli riktigt roligt! Efter det tänker jag dock bädda ner mig och försöka sova bort resten av all sjuka.

Veckans ledarskapstanke

En tanke som jag har behövt påminna mig själv om under veckan är hur viktigt det är att försöka behålla sitt blick lyft som ledare oavsett vad som sker i nuet. Att fortsätta hålla riktningen dit ni ska på lång sikt. Om en släpper allt för att släcka bränder är det lätt hänt att tappa den och så jobbar man och jobbar och jobbar och så poff! Befinner man sig plötsligt någon helt annanstans.

Och ja, det var min vecka det. Ingen pangbra sådan men inte katastrofalt dålig heller. Lite motig och inte så samarbetsvillig men okej ändå. Har för övrigt börjat inse en sak som jag har skrivit ett inlägg om till i morgon så vi ses igen då! Men until then, hur har du haft det i veckan?

Den ideella ledarens största utmaning

Jag får ofta frågan om hur en kan bli chef och en sak som jag alltid rekommenderar är att försöka få så mycket praktisk erfarenhet som möjligt av olika ledande roller. Ett sätt, som samtidigt kan göra gott för andra, är att testa en ledande roll i en ideell organisation. Vissa menar att det inte är "samma sak" att vara ideell ledare som att vara linjechef. Och visst, beroende på rollen och organisationen kommer du kanske inte ha exakt samma ansvarsområden eller arbetsuppgifter som om du är formellt anställd i en offentlig eller privat organisation. Men i övrigt har de som tvivlar faktiskt fel om de menar att ideellt ledarskap inte kan innebära praktiska ledarerfarenheter.

En ledarroll i en ideell organisation kommer att ge dig en mängd olika möjligheter att få träna ditt ledarskap i skarpt läge, i olika situationer med olika personer. Dessutom så har vi den ideella ledarens största utmaning som linjechefer inte behöver tampas med på samma sätt. Så, klarar du av det i den så ska du definitivt skryta om det i ditt personliga brev och på anställningsintervjun.

Läs mer: Våga anställa förstagångsledare!

Det är förstås en självklarhet att medarbetare i alla organisationer, oavsett organisationsform, ska kunna känna sig trygga och må bra. Men det är ändå ännu lite viktigare att medarbetare i ideella organisationer gör det. Bild: BBH Singapore on Unsplash

Den ideella ledarens största utmaning

Utmaningen som jag pratar om? Det är att hålla alla i teamet glada.

Som anställd chef i en organisation där alla får lön för arbetet ni gör så har du råd att du och medarbetare inte drar jämt alltid. Ni kan bli sura på varandra, tycka olika och förhoppningsvis också hinna bli sams igen inom kort. Du har dessutom större mandat och möjlighet att ställa krav på medarbetarnas leveranser. Inte för att det alltid är enkelt, men risken att medarbetaren kommer att säga upp sig och lämna jobbet på studs är minimal.

Så är det sällan för den ideella ledaren. I ideella organisationer och projekt kan personer ofta lämna sina uppdrag med omedelbar framförhållning. De flesta av oss har dessutom ideella uppdrag på fritiden, utöver allt annat vi gör. Vilket i sin tur ofta innebär att det typen av engagemang har stora krav på att avkastningen förhållande till insatsen är hög oavsett vad den ideella medarbetaren hoppas på att få ut av sitt uppdrag. Det engagemang, de kunskaper och den tid som de bidrar med behöver vara värd ansträngningen som de investerar i det ni gör.

Klart att ni kan bli osams. Ingen organisationen är eller ska vara konfliktfri. Men det gäller att du som ledare lyckas med bedriften att motivera personerna i teamet att stanna även om uppdraget inte är jättekul jämt. Att ni orkar jobba er igenom också de dåliga perioderna som alla organisationer och team upplever. Så att personerna, även om de är sura, frustrerade eller uppgivna ändå känner att det är värt att stanna. Det kommer alltså att ställa högre krav på dig som ledare att engagera, motivera medarbetare, hur ni arbetar strategiskt och hur ni löser konflikter. Du behöver dessutom hålla dem glada eller i alla fall glada nog.

Det finns flera nycklar som kan hjälpa dig som ideell ledare. Ett av dem är att ni tillsammans bygger så starka relationer som möjligt och därmed kan skilja på sak och person i ert arbete. Bild: Priscilla Du Preez on Unsplash

Hur gör man för att hålla alla glada nog?

Så, eftersom är en omöjlighet vara glad alltid så tänkte jag att vi myntar begreppet glada nog. Hur kan man göra som ideell ledare för att hålla alla glada nog? Det varierar givetvis beroende på personerna, er organisation, vad ni gör och ett gäng andra faktorer. Men här kommer några tips:

• Var extra noggrann med att arbeta med tre första nycklarna i Bosskartan tillsammans med teamet. Vilka mål har ni? Varför ni gör det ni gör och vart ni befinner i förhållande till era mål? Det blir extra viktigt eftersom era resurser kan vara begränsade och ni kommer att behöva jobba smart.

• Bygg starka relationer i teamet, inte bara mellan dig och medarbetarna utan också låt också medarbetarna lära känna varandra som personer. Då ökar inte bara engagemanget och motivationen utan ni kommer också lättare kunna ha olika åsikter utan att det är hela världen.

• Tänk umbärligt! Ha en enkel men tydlig struktur för hur ni sparar information, har era möten etcetera. Det kommer att hjälpa er att motverka att någon blir oumbärlig och att det uppstår katastrofer om en person försvinner plötsligt.

• Lös konflikter som uppstår så snabbt som möjligt. Annars är risken att de sprids och sprider negativitet som kan få större negativa effekter snabbare för en ideell organisation.

• Ge mycket bekräftelse och feedback till teamet och individerna som jobbar. Det kan bidra till att man känner att det är värt ansträngningen att fortsätta jobba ideellt även om det känns motigt.

• Var stolta över det ni gör tillsammans, utan er hade det ni gör inte hänt eller varit möjligt så erkänn det högt både för er själva och er omvärld.

Var stolt över dina ideella uppdrag!

Sist men inte minst, var också stolt över ditt ideella uppdrag! Vill du bli chef, använd det som en merit som påvisar att du har praktiska erfarenheter av ledarskap. Berätta om det ni har åstadkommit och hur du har agerat i olika situationer. Använd det för att bemöta eventuell kritik om att du inte har varit chef förut.

Vad säger du? Har eller har du haft en ideell ledarposition någon gång? Vad lärde dig dig av det? Dela gärna med dig av dina erfarenheter!

Allt jag skulle vilja prata om

Hallå! Hur är det? Jag har en så seg dag idag. Allt tar sjuhundra år, det känns som att inget blir gjort och tankarna är grumliga. Har en massa ämnen jag vill skriva om men får liksom inte ihop meningarna till något vettigt. Så därför kom jag på idén att skriva ner allt jag skulle vilja prata om men i punktform utan inbördes rangordning och så ser vi vart det här inlägget slutar. Vad tycks? Ska vi försöka? Ja, det gör vi.

Tänker också mycket på min lilla katt. Skönt nog verkar hon ha repat sig från helgens trådiga incident och jag längtar hem till att få ligga med henne och grabbarna i soffan i kväll och kolla på The Wire.

Allt jag skulle vilja prata om

• Hur enormt jäkla viktigt det är att känna till och respektera både sina egna och andras gränser som ledare.

• De fantastiska samtal som jag har med alla personer om dagarna. Med klienter, kollegor, vänner som familjemedlemmar. Det är en sann lyx att få utmana och utmanas och stötta och stöttas så mycket som jag får göra i min vardag.

• Att jag inte har en susning om vad vårens uppsats ska handla om och det stressar mig grymt mycket. Vad i hela friden ska jag skriva om?

• Har säkert fem olika bloggartiklar på gång som jag klurar på i bakhuvudet parallellt. Inte helt optimalt.

• Glädjen jag kände över att träffa en lärare från journalistutbildningen som gjort stort avtryck på mig och glatt kunna svara "ja!" på frågan om jag fortfarande driver min ledarskapsblogg.

• Plågan det kan innebära att resa i rusningstrafik. Blir i skrivande stund påmind om varför jag alltid försöker undvika att åka tåg när alla andra gör det.

• Att man får vara glad att man inte är död.

• De spännande projekten som ska sjösättas under våren 2020. Var kommer de att sluta? Hur ska jag göra det här på bästa möjliga vis?

• Hur gick egentligen 2019? Vad har jag lärt mig och vad ska jag göra annorlunda nästa år?

• Att Markus har rätt, det är mysigt att ha adventsljusstakar i fönstren.

• Hur viktigt det är att skilja på hjärna, hjärta och känsloliv ibland. Alla behövs men inte alltid samtidigt.

Ni hör, det är högt som lågt som rör sig i den här skallen idag. Hur har du det? Har du något särskilt som du tänker på idag eller är det som här lite allt möjligt på en och samma gång?