Nästan frisk från min utmattning

Det känns avlägset, men för sju år sedan idag gick jag in i väggen. Har skrivit om det förut så tänkte inte uppehålla mig vid det. För nu känner jag verkligen att det var länge sedan det hände. Och ja, mycket har hänt sedan dess. Det brukar sägas att man aldrig blir densamma efter en utmattning och det stämmer absolut, jag har noll intresse av att leva såsom jag gjorde en gång till. Men, sedan en liten tid tillbaka så känner jag mig mer som mig själv, som jag en gång var, än vad jag har gjort på väldigt länge och det... Det är verkligt befriande och för mig betyder det att jag är nästan frisk från min utmattning. Hah, förstår om det kan låta banalt men för mig så känns det så himla stort. Äntligen!

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Det är och har varit en lång väg mot att bli frisk från utmattningen men det händer och ingen är gladare för den än jag.

Nästan frisk från min utmattning

Jag minns inte i skrivande stund om vi har pratat om det förut men på många sätt har jag känt att livet före trettio var rätt... Ansträngande. Grymt bra på många sätt men också prövande med olika former livskriser som påverkat och präglat mig. Efter trettio har det däremot varit rätt så odramatiskt (och som jag njuter av det!) så nu, när utmattningen har börjat lätta ordentligt, jag har hittat hem i karriären och i vårt underbara lilla hus, så känns det som att ett nytt kapitel i livet inleds. Och jag känner igen mig själv mer.

Jag känner igen min spralligare syn på livet. Jag dansar och sjunger mer. Är spontan. Har roligare. Orkar mer. Kanske inte mycket men mer. Bakslagen är få och om de kommer så har ansträngningen dit varit betydligt större än tidigare. Jag känner mig inte heller så sorgsen. För det har varit en sorg dessa år att vara sjuk. Att inte få leva fullt ut. Inte orka med.

Innan har jag alltid varit fysisk aktiv, tränat och använt min kropp. Inte för att jag någonsin har varit särskilt stark men alla år i stallet gjorde mig ändå seg. Och visst, den staminan är inte på långa vägar återställd (om den någonsin blir det) men jag märkte en tydlig skillnad nu efter sommaren. Jag är lite mer uthållig fysiskt nu och ord kan inte beskriva glädjen över att kunna känna lite styrka i musklerna igen. För den finns där även om den inte varar så länge.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Ska bli så spännande att se hur jag kommer att må om ett år eller två och vad för framsteg som har skett då.

Tiden det tar

Det är 3,5 år sedan jag började jobba heltid igen och nu... Nu är jag inne på upploppet på min rehabilitering. Under hösten kommer jag att trappa ner min sjukgymnastik och börja gymma i stället. Om, och när, M's arbetstider kanske ändras så kan jag börja rida igen. Nu är det dessutom bara två terminer kvar av skolan, fatta hur mycket mental frihet jag kommer få efter det? Gaaah, så skönt det ska bli. Men ja, att bli frisk från en utmattning tar tid. Framförallt om man gör som jag och tar yttervarvet eftersom man är för envis för sitt eget bästa.

Vad säger du som läser? Har du varit utmattad och tagit dig ur det? Är du inne i det eller är du en av de lyckliga som undkommit fällan?

Vanliga anledningar till att bli oumbärlig som ledare

Som ledare är det så lätt hänt att bli oumbärlig. Du sitter i en position som har mycket ansvar och ofta är behövd. Men, att bli oumbärlig är inte sunt. Varken för dig som individ, för arbetsgruppen eller för organisationen som helhet. Detta eftersom det innebär att ni, på alla plan, kommer att bli mer sårbara och dessutom jobba på ett sätt som är ohållbart. Så, vilka vanliga anledningar finns till att bli oumbärlig som ledare och varför kan de vara så dåliga? Här är några av dem!

Läs mer: Myten om en oumbärlig chef

Att sträva efter att bli umbärlig som ledare är en av nycklarna i min ledarskapsmodell Bosskartan. Där blir det så tydligt att du, om du som ledare är oumbärlig och den enda som sett kartan, också kommer att lämna en väldigt vilsen grupp efter dig om du trillar ut för ett stup med kartan i innerfickan. Bild: Pexels från Pixabay

Vanliga anledningar till att bli oumbärlig som ledare

Det känns bra

En av de vanligaste anledningarna, och fällorna, när det gäller att bli oumbärlig är det det ofta känns bra att vara det. Inte minst till en början då det är trevligt att kunna svara på frågor, att hjälpa till och, inte minst, känna sig behövd. Vem gillar inte det? Och att hjälpa varandra är viktigt. Men det är skillnad på att hjälpa andra lösa sina problem själva och göra det åt dem. Risken är att det stjälper mer än hjälper om du som ledare börjar göra andras jobb åt dem och det kommer varken gynna dig eller dina medarbetare eftersom ingen av er gör det jobb ni är anlitade för.

Kontrollbehov

En annan vanlig anledning som jag har hjälpt många ledare med genom åren är att bli medveten om och släppa på är kontrollbehov. Att ha kontrollbehov är vanligt, fullt förståeligt och ibland också väldigt berättigat i en ledande roll. Är du den som är ytterst ansvarig för det arbete ni gör är det viktigt att du har koll på vad som händer och är en närvarande ledare. Men att ha koll är inte samma sak som att ha kontroll. Det senare brukar istället medföra är att medarbetares engagemang, kunskapsnivåer och resultat blir sämre eftersom de känner dig bakbundna och detaljstyrda. Det är också väldigt lätt hänt att ledaren med kontrollbehov också blir en flaskhals för information och beslut vilket i sin tur kan leda till en...

Orimlig arbetsbelastning

En orimlig arbetsbelastning kan både vara en effekt av oumbärlighet men också en bakomliggande orsak. Känner du igen tankarna "vill man ha något gjort får man göra det själv" eller "det går snabbast om jag gör det själv"? Det är du inte ensam om. Och ibland är det så. Vissa arbetsuppgifter är våra egna att göra och det är inte ovanligt att det känns mer effektivt och går snabbast. Men är det ett hållbart och långsiktigt sätt att arbeta på? Förmodligen inte om det beror på att du har för mycket att göra på den arbetstid som du är tänkt att ha.

Det kanske syns i lönekuvertet

Ett av de första karriärtipsen som jag minns att jag läste var att göra sig oumbärlig på jobbet för att få en fördel när det vankas löneförhandling. Och det lät ju bra! Tyvärr syntes det inte särskilt mycket i lönekuvertet när det kom till kritan och jag har sedan dess mött än fler som delar den erfarenheten. Att vara oumbärlig och vara den som kan allt brukar inte belönas ekonomiskt. Istället blir det svårare att gå hem från jobbet i tid, eller att vara ledig eller sjuk eftersom...

Du behöver vara på plats jämt

Ännu ett tecken på oumbärlighet är att du som ledare måste vara på plats ständigt för att saker ska fungera och rulla på som vanligt. Och det kan ju bra att jobba mycket övertid ett tag. Men det är absolut inte hållbart att du ska behöva göra det jämt. Alla behöver vi vår återhämtning och fritid för att må bra i det långa loppet.

Själv kunde jag bocka av alla dessa anledningar under åren som jag var oumbärlig och idag är det att gå från oumbärlig till umbärlig en av de vanligaste sakerna jag hjälper ledare med när jag coachar, är mentor eller rådgivare eftersom alla mår bättre att bli mer umbärliga.

Vad säger du som läser: är du oumbärlig på jobbet? Eller kan du känna igen att du har haft ledare eller kollegor som varit det?

En storstädad entré

Tjenare! Hur är det med dig idag? Med mig är det bra tack. Den här veckan har fått en storstädad entré, bokstavligen talat eftersom ingen av oss orkade städa i helgen och därför har jag gjort det mesta av det nu på morgonen. Inte den roligaste sättet att starta veckan på men galet skönt att ha det gjort. Jag trivs verkligen inte om det är stökigt hemma och än mindre att jobba hemifrån om det är rörigt runtomkring mig. Så nu är jag redo för att kicka i gång arbetsveckan!

I lördags blev det trädgårdsfix för hela slanten och jag ägnade rätt många timmar åt att plocka saker. Mest hagtornsbär som jag ska testa att göra alkoholfri glögg utav. Plus att jag gjorde mitt livs första omgång med sylt!

Måndag

Idag ska jag bara skriva, mejla och administrera mig. Från och med idag börjar skolan officiellt igen så har en del kurslitteratur att leta upp och fixa hem. I eftermiddag väntar ett lugnt pass med sjukgymnastik.

Tisdag

Åker in till Malmö för att gå på möten och så ska jag luncha med Alexandra. Ser verkligen fram emot det för nu var det länge sedan vi sågs!

Onsdag

Har en dag på hemmakontoret och ser så fram emot det alltså. Det här lilla tornrummet är en så magisk miljö. Tänkte vika halva dagen åt skolarbete och resten åt bloggjobb.

Torsdag

Då bär det av till Sjöbo där jag ska jobba för Innovationscenter hela dagen.

Fredag

Mer skrivande! Vet dock inte var än eftersom jag och Alex pratat om att jobba ihop. Återstår att se vart vi blir av alltså.

Tyvärr lyckades jag också ta ut mig alldeles på lördagen så söndagen spenderades i sängen hela dagen med undantag för en kort promenad vid sjön.

Det verkar bli en rätt så chill vecka med andra ord! Eller ja, chill och chill. Den är hyfsat obokad just för att jag hoppas på att få mycket gjort. Precis som jag inte gillar att ha det stökigt omkring mig så mår jag bäst om jag har bra planering och gärna ligger ett steg före när det är mycket att göra. Dock har jag ännu inte hunnit skapa mig koll på vad som kommer i bloggen i veckan. Det jag vet är att blogginlägget som strulade tekniskt igår, om boken som jag pratade om förra veckan, såklart ska postas. Det blir ett inlägg om office wear och resten... Ja, det återstår att se! Hoppas i alla fall inte att någon migrän eller förkylning eller n-å-g-o-n-t-i-n-g annat ofog kommer emellan.

Hur ser din vecka ut?

Toppar och dalar

God morgon! Hur är läget? Med mig är det fint. Är lite morgontrött men hey, det är väl knappast något nytt. Vi somnade i en hög på soffan igår och när vi sedan vaknade runt ett och masade oss mot sängen blev någon klarvaken. Och sedan var hon det till klockan fem på morgonen typ. Men ja, fick sova några timmar efter det så det var ju alltid något. Den här veckan har verkligen haft sina toppar och dalar och två saker är säkra: det har varit intressant och det ska bli skönt med helg.

En varm selfie från radiostudion.

Tillbakablick

Well, måndagen började med fin fart. Sedan åkte jag på en mild förkylning och fick ligga platt tisdag och onsdag. Väääldigt dålig tajming. Som tur var hjälpte vilan och jag kunde jobba på torsdagen och fredagen igen. Dock fick tempot bli lite högre för att hinna runt med allt.

Veckans bästa

Det har varit grymt kul att få köra radio, poddintervju, gå på boklansering och göra andra intervjuer under dagarna som jag har kunnat jobba. Har dessutom fått göra flera roliga intervjuer till bloggartiklar som jag ser så fram emot att få skriva och publicera för er framöver.

Träffade lillebror med och åt detta ljuvliga...

Veckans sämsta

Förkylningen! Fasiken vad tråkigt det är att bli sjuk. Och alltid olägligt.

Veckans utmaning

Alltså, den här veckan har de varit flera. Flera, rätt så stora och rätt så dryga. Några mer bittra än andra och i tisdags och torsdags kände jag mig så uppgiven och less. Som tur var hjälpte det att var ledsen och tjurig en stund och sedan kickade mitt jäklar anamma in igen. Så nu har jag börjat hitta lösningar på de flesta av dem i alla fall.

Passade också på att koka rönnbärsgelé för första gången någonsin i veckan. Blev himla gott!

Framåtblick

Den här helgen är så efterlängtad. Vi har noll planer alls förutom att hänga i trädgården och laga god mat. Hur härligt låter inte det? Mackan har redan varit i gång i flera timmar och fixat och donat i trädgården och jag ska strax ut och joina honom.

Veckans ledarskapstanke

Igår eftermiddag så läste jag den här nyheten hos SR om Albin, 15 år, som är fotbollsdomare och avvisade en vuxen ledare som betedde sig illa under matchen. Den vuxne mannen skrek högt och ifrågasatte hans domarbeslut och till slut så avvisade Albin honom. Tyckte det var otroligt föredömligt och gillade Albins citat för att peppa andra unga domare till att säga ifrån:

– Man måste inse att det inte är farligt och det är bara att bestämma sig. Du kommer att bli uppbackad, säger Albin Persson.

Och ja, det får avsluta den här lördagslistan. Hur har din vecka varit?

370 procent fler utmattade, kontorshundar och skriva om historien

Jag är inte en person som brukar har svårt för att hitta orden. Men idag, har jag faktiskt det. Toppnyheten i det här inlägget gör mig nämligen så jävla förbannad. 370 procent fler utmattade bland gruppen kvinnor i åldern 25-29 år sedan 2011. WTF liksom. Det förtjänar egentligen ett eget blogginlägg men ni får en blänkare här tillsammans med andra nyheter som kontorshundar, hushållsarbete och hur det är dags att skriva om vår historia. Here we go!

370 procent fler utmattade

Bild: Free-Photos från Pixabay

Ja, du läste rätt. Tidningen Chef rapporterade i veckan om den vansinniga ökningen av unga, utmattade kvinnor och jag blir lika delar arg som trött. Tyvärr inte förvånad. Eftersom jag har varit där själv och pratar högt om det får jag också ofta höra om andras resor in i och ut ur utmattning. Det är lika bedrövande varje gång och det är verkligen dags att detta ses som en samhällsproblematik som också arbetsgivare kan bidra med att råda bot på! Ett förslag på hur, som långt i från passar alla, kan vara...

Kontorshundar kan minska stress på jobbet

Bild: JacLou DL från Pixabay

Nej, det är inte så enkelt att alla arbetsplatser som skaffar kontorshundar blir stressfria. Inte minst eftersom det inte är möjligt att ha hund överallt. Men flertalet studier har enligt Veckans Affärer visat att hundar på kontoret minskar stressnivåer hos medarbetarna. Inte minst om du klappar hunden vilket kan öka nivåerna av hormonet oxytocin som får oss att må bra.

Hushållsarbetet för kvinnor historiskt sett detsamma

Bild: Michal Jarmoluk från Pixabay

I början på 1900-talet var hemmet den främsta arbetsplatsen för många kvinnor. Då hade vi dessutom långtifrån alla de tekniska moderniteter och hjälpmedel som vi har idag. Och bara den borde ju vara otroligt tidsbesparande, eller hur? Inte enligt den forskning som presenteras i en krönika i Veckans Affärer. Istället påvisas det att mängden obetalt hushållsarbete för kvinnor var ungefär densamma, ungefär 27 timmar per vecka, år 2005. Detta trots att män gör betydligt mer hushållsarbete nu än förr (om än inte lika mycket som kvinnorna) och att studier också visar mer jämställt hushållsarbete ger lyckligare äktenskap.

Dags att skriva om historien

Bild: Yerson Retamal från Pixabay

Oftast, när det talas om stora, historiska författare från 1800-talet så är det manliga sådana som lyfts fram. Men ett forskningsprojekt vid Göteborgs Universitet har nu, rapporterar Sveriges Radio, kartlagt att deras kvinnliga kollegor faktiskt nådde en mycket större publik. Vår moderna teknik gör det nämligen lättare att kartlägga hur författarnas verk nått ut i världen och det har då blivit tydligt hur kvinnliga författare var mer lästa.

– Svensk litteraturhistoria behöver skrivas om ur ett internationellt perspektiv. Vi beskriver svensk litteraturhistoria i dag utifrån de författarskap som man höjt upp som nationellt viktiga och vi har glömt bort vad som egentligen spreds och representerade svensk litteratur, säger Yvonne Leffler till SR.