Skånes framgångsevent

En sak som jag gillar med hösten och mörkret är att det ofta blir lättare att sätta sig ner och umgås i lite lugnare former. Tror inte det kommer som en överraskning för någon av er här att jag är social. Jag gillar samtal och att få höra andras historier är något som jag har tyckt om sedan barnsben. Därför tycker jag det ska bli så roligt att jag och Alex ska fortsätta hålla i Skånes framgångsevent för Framgångspodden i höst.

Skånes framgångsevent för Framgångspodden

Det är ingen avancerad tillställning utan samtalet och nätverkandet står i fokus. Att hjälpa varandra till framgång och få utbyta tankar, råd och erfarenheter på vägen. Nu är det snart dags för nästa träff och det hade varit jätteroligt om någon av er ville komma! Det är den 26/9 kl 17:00 på Scandic Triangeln i Malmö och det räcker med att du är medlem i Facebookgruppen Framgångspodden VIP för att hänga med.Senast vi träffades i juni var en så mysig kväll med just många roliga och intressanta samtal. Så jag ser fram emot att få ta del av ännu fler historier nu under hösten. Ses vi där?

Ledarskap på vikingatiden

Den vanligaste föreställningen om vikingatiden är väl ändå råbarkade, skäggiga män som färdades vida kring och skövlade allt i sin väg? Gärna med en hövding som ledare. En hövding som styr med järnhand som antingen har ärvt eller erövrat sin maktposition med råstyrka. Men, var det verkligen så? Hur såg idealen ut för ledarskap på vikingatiden? Åsa Trulsson, VD för Soldiser, forskar och föreläser i sitt arbete om vikingatiden och berättar att den våldsamma bilden av vikingarna är en vanlig fördom:

− Den bilden av vikingaledaren är en vanlig fördom och något som dåtidens kyrka också hjälpte till att förstärka eftersom man ville att de hedniska vikingarna skulle bli ihågkomna som barbarer. Men att få vikingarna att framstå som så mycket värre än alla andra i sin samtid, och framför allt att befästa detta som den enda bilden av vikingen, är orättvist och endimensionellt, säger Åsa Trulsson.

Så, hur såg då ledarskapet ut för 1000 år sedan? Och vilka ledaregenskaper värderades högst?

En bild liknande denna är en av de vanligare bilderna många av oss får när vi pratar om ledarskap på vikingatiden. Skäggiga män med yxor och brinnande krig. Men riktigt så var det inte! Bild: AdobeStock

Ledarskap på vikingatiden

Mod och heder var viktigt men också kunskap

Åsa Trulsson berättar att vara en edsbrytare var det värsta man kunde vara under denna era. Framförallt som ledare. Mod och heder var viktiga egenskaper men också kunskap värderades mycket högt. Framförallt yrkeskunskap och ansträngningen som du gjorde för att bli skicklig i ditt arbete.

− Det spelade mindre roll om du var en bra poet, affärskvinna eller affärsman eller smed. Det viktigaste var att man ansträngde sig eftersom det var till gagn för alla. Man fick dock inte skryta om sina färdigheter, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Det finns ett känt vikingatida ordspråk som belyser att som halt kan du rida och som enhänt duger man till herde, den enda som inte duger mycket till i jordelivet är den som är död. Att bidra och tillförskansa sig färdigheter och kunskap utifrån sina förutsättningar var det centrala, säger Åsa Trulsson.

Råstyrka och krigskonst var alltså inte ensamma de viktigaste egenskaperna - båtbygge var en enorm färdighet, likaså konst, vävning och smide.

Ledaren var den som ville gruppens bästa - och gruppen bestämde

Det finns en anekdot från Frankrike som berättar om hur franska trupper möter ett vikingaskepp. De frågar efter vikingarnas ledare och får svaret ”Vi har ingen ty vi är alla lika!”. Hur sann just denna nedteckning är kan vi inte veta men vi vet att man, i jämförelse med övriga Europa, hade en plattare organisationskultur. Ledaren var inte förmer än någon annan, berättar Åsa Trulsson.

− Ledaren var också den som ville gruppens bästa. Du hade säkerligen mer inflytande om du ägde mycket land och rikedom men oftast var det gruppen som bestämde. Det var också viktigt att ledaren framhävde andra i gruppen, deras kompetenser och färdigheter. Detta gjorde man genom att ge gåvor till den som gjort saker bra, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Överlag skattades generositet och gästfrihet högt och oavsett om det rörde sig om nära vänner eller främlingar var principen att du ska dela med dig av dina gracer till andra.

Även om vikingatiden inte var något föredöme när det gäller jämställdhet och jämlikhet så fanns det flera kvinnliga ledare. Bild: AdobeStock

Även kvinnor var ledare

Vikingatiden var i sig ingen utopi när det gäller jämställdhet men det fanns skillnader mellan Skandinavien och Europa menar Åsa Trulsson.

− I dåtidens Europa ansågs man exempelvis vara ”kung av Guds nåde”, man föddes in i en klass och där fanns till exempel en tydlig adel och ett prästerskap. I Skandinavien var samhällsklasserna inte statiska i samma utsträckning. Precis som i resen av Europa hade man trälar, men för den fria befolkningen fanns ändå möjligheter att nå ledande positioner i samhället av egen ansträngning, säger Åsa Trulsson och fortsätter:

− Ofta glömmer vi också bort att det under denna tid finns otaliga exempel på kvinnliga ledare. Andliga riter, som sejd och galdrar, utfördes i stor utsträckning av de så kallade völvorna. Dessa mäktiga kvinnor reste mellan gårdar och byar, åtföljda av kvinnor och män som tjänade dem. När dessa stora följen kom till gården bjöds det på rikligt med mat och völvan leddes till hedersplatsen för att sia om gårdsfolkets öde.

Den absolut rikaste vikingagraven som hittats i Skandinavien är Osebergsskeppet i Norge. Där begravdes två kvinnor, varav den ena troligen var en rik drottning. Den rikaste krigargraven i Sverige trodde man länge var en kort man omgiven av vapen och krigsbrädspel. Men det har nyligen visat sig att även det var en kvinna.

− Det finns runstenar som är resta av kvinnor och över kvinnor. Berättelser och arvsdokument som visar att kvinnor hade både makt och ledande positioner. Sedan, i och med kyrkans maktövertagande, blev det ett jättestort skifte i ledarskapet och kvinnor tilläts inte längre ha ledande roller, säger Åsa Trulsson.

Ledaren kunde bli avsatt

Förutom kvinnornas minskade makt är en av av de största ledarskapsförändringar efter vikingatidens slut det faktum att man inte längre kunde bli avsatt i samma utsträckning som tidigare. Eftersom en vikingatida ledare inte fått sin position från de högre makterna, utan valts utifrån sina meriter och färdigheter, var det vanligt att man avsattes om man inte ansågs främja gruppens bästa.

− Så fort du förlorade gruppens tillit lämnade gruppen dig, du blev avsatt, förskjuten eller ibland till och med dödad - och så valdes någon annan istället. Detta har säkerligen påverkar ledarskapet i stor utsträckning, ville du behålla din ledarroll var du helt enkelt tvungen att hålla dig till gruppens värderingar för hur en bra ledare skulle vara, säger Åsa Trulsson.

Vad säger du som läser? Visst känns ändå vikingatidens ledarskap ändå rätt sympatiskt och trevligt nu när vi har granskat det lite i sömmarna? Eller motsvarade det din bild av hur en ledare borde ha varit då?

Den trettioåttonde veckan

Hej och välkomna till den trettioåttonde veckan på året. Hur är läget? Jag mår finemang. Helgen var intensiv och relativt sömnfattig men den var otroligt rolig så jag känner mig energifylld inför den kommande veckan.

Måndag

Min nya dator har kommit så nu på morgonen har jag roat mig kungligt med att göra back up och ni vet, förbereda för det nya. Under dagen väntar några timmars skrivande och i eftermiddag ska jag dels hänga på kontoret, gå på sjukgymnastik och sedan göra en intervju för Möt en boss. Så det blir en rätt så lång men lugn dag.

Tisdag

Åker jag till Göteborg för att filma en föreläsning och ha lite möten: kommer bli superkul!

Onsdag

Blir en vilodag eftersom tisdagen blir en långpanna. Jag kommer jobba lite grand om jag orkar och annars inte.

Torsdag

Blir en härligt blandad dag! Jag ska eventuellt göra en intervju, det blir en nätverkslunch, skrivjobb och på kvällen ska jag vara med i panel för Styrelseakademin och prata om VD:ns betydelse som förebild för företagsmiljön.

Fredag

Kommer nog ha samma approach till fredagen som onsdagen tror jag. Jag har det tomt i kalendern och jag kommer förmodligen att jobba men det blir i ett lugnt och kravlöst tempo.Här på bloggen kommer det bli spännande med! Eller vad sägs om en artikel om ledarskap på vikingatiden och att jag berättar mer om min satsning med Bossbrudar? Och lite annat smått och gott förstås.Berätta! Hur ser dina planer för veckan ut? 

Det är inte farligt att vara trött

Det kan låta som en självklarhet: att det inte är farligt att vara trött. Eller ja, i vissa lägen är det klart det. Är du yrkeschaufför eller har ett annat säkerhetsbetonat yrke bör du givetvis vara någorlunda pigg och vaken på jobbet.Men under de senaste dagarnas extrema trötthet som jag har upplevt i och med min ökade motionsnivå har en gammal oro gjort sig påmind. Den som säger att tröttheten är kopplad till något hemskt. Den obehagligt onda trötthetsvärken som moler i alla leder, yrseln, illamåendet och gråtattackerna. Som utmattad blir tröttheten snabbt en fiende och symbol för allt det onda - i alla fall har den blivit det för mig.

Det är inte farligt att vara trött

Så därför har jag fått plocka fram mitt gamla mantra "det är inte farligt att vara trött" den här veckan. Det är därför jag jobbar på "som vanligt" om än i lägre takt även om jag är trött. Det är förmodligen därför enstaka blogginlägg uteblir och svarstiden kanske dröjer något. För även om tröttheten kan vara en rejäl varningssignal så har vi tänt den med flit den här gången. Det är dags att stärka min kropp för att jag ska bli än friskare. Jag vidhåller att vila är ett av mina viktigaste verktyg mot utmattningen men ibland måste man utmana sig för att kliva vidare in i nästa friskhetszon.Så till er som visat oro vill jag återigen säga tack. Ni är fantastiska som bryr er och visar omtanke. Jag är tröttare än vanligt vissa dagar nu men det är okej. För min del är det, just nu, inte farligt att ha tröttmössan på och jag mår verkligen jättebra i övrigt. Livet är superfint och glatt på alla sätt och vis. Framförallt när man har vänner som er som förgyller ens dagar.Sedan tycker jag det är spännande med hur olika trött man är som människa. Själv var jag en gång i tiden en morgontrött piggelin som alltid har haft lite för mycket energi. Medan det nu då är betydligt mer utjämnat och jag är mer jämntrött och jag har nog minst en i min närhet som skämtsamt kallar sig för konstant trött.Hur funkar du? Är du en "pigg" eller "trött" person? Ingen värdering i det ena eller andra då givetvis - tänker att vi helt enkelt är olika och att ens trötthetsnivå inte säger ett dugg om vad vi åstadkommer om dagarna.

En fullmatad vecka

God morgon! Hur är läget? Jag mår finemang. Ligger här i sängen med en spinnande liten katt och skriver, en väldigt mysig start på dagen. Kom att tänka på det. Jag har väldigt få arbetsuppgifter där det är fastslaget när jag ska göra dem i mitt jobb, men på lördagsförmiddagarna är det allt som oftast en självklarhet att skriva med er. Fin grej! Framförallt när en har haft en fullmatad vecka och kan behöva sätta sig ner och reflektera lite över den.

Tillbakablick

Det här har varit en spännande och fruktansvärt rolig vecka. En fantastiskt fin möjlighet har dykt upp från ingenstans som har gett mig mycket att grunna på. Kan inte berätta om den nu men gör det så snart jag kan och får. Sedan har jag skrivit mycket, pluggat och föreläst och hängt med vänner. Så det har varit en fin blandning av allt!

Veckans bästa

Hehe, allt ovan? Även om tröttheten från den ökade mängden träning har påverkat mig mycket så känns livet pretty damned awesome right now. Något som har värmt mig extra mycket är alla DM's och kommentarer jag fått från er under veckan. Det är kontakten med er som gör att det här jobbet så roligt!

Veckans sämsta

Alltså, de här humörsvängningarna som kommer vissa kvällar med den ökade tröttheten är ju inte jätteroliga. Det plus PMS i början på veckan var en intressant kombination, hähä. Men det var nyttig träning i konsten självbehärskning och alla har vi som tur var överlevt de gånger jag misslyckades med den.

Veckans utmaning

För den som inte hängt med, under Irlandsresan och efteråt har jag (under sjukgymnastens översyn) steppat upp min träning och mitt motionerande. Vilket förstås är rätt dränerande. Jag har varit trött och obalanserad med ett par rätt rejäla humörsvängningar. Som tur var märker jag ändå att det blir bättre och att jag får små, små steg i rätt riktning vilket är grymt uppmuntrande. Jag har dessutom varit duktig på att pausa och vila ordentligt även om jag har jobbat (nästan) som vanligt.

Framåtblick

Nu väntar en social helg med många happenings. Idag ska jag först i väg till Helsingborg och fika med några av de bästa tjejerna som jag vet. Efter det väntar en tjejmiddag hos min fina svägerska och jag kommer nog att sova över där. I morgon blir det en kombination av vila, plugg och brädspel.

Veckans ledarskapstanke

Eftersom jag läser fortsättningskursen i sociologi nu så blir det oundvikligt att börja fundera kring vårt affärs- och arbetslivs historia och skeendet från den industriella revolutionen fram till idag. Vilket påverkan kapitalismen har haft på vårt samhälle och religionen dessförinnan. Hur hade vi levt idag om inte kapitalismen hade funnits? Eller religionen för den delen? De har trots allt "bara" en hundrafemtio respektive tvåtusen-isch år på nacken och mänskligheten har funnits ett bra tag före dess. Stora tankar jag vet men det är sådana griller som vaknar i min skalle med de här studierna. Mycket spännande även om en sällan känner sig klokare av dem.