Spring is coming

God morgon, god morgon! Hur står det till? Med med är det finemang. Jag vaknade tidigt, solen skiner och även om det var kallt ute på morgonpromenaden så känns det ändå i luften nu: spring is coming. Så himla fint!

Måndag

Idag väntar en poddinspelning. Ska få göra ett kryss på ett av mina drömmål och gästa We Are Influencers-podden, känns himla fint! Sedan blir det nog lite skrivande följt av en skogstur. Fästmannen min är nämligen ledig nu i två veckor så jag kommer passa på att försöka ta lite ledigt jag med när kalendern tillåter.

Tisdag

Har ett affärsmöte på eftermiddag men resten av dagen är tom. Ska bli spännande att se vad jag ska hitta på. Förmodligen blir det att skriva vidare på några av de grymma intervjuer som jag har gjort de senaste veckorna.

Onsdag

På onsdag väntar ett budgetmöte för InoS-räkning och i övrigt är det skoltid som gäller. Budgetmötet är standard men plugget ska bli så skönt att få upp tempot på.

Torsdag

På torsdag är det alldeles tomt på dagen, än så länge, men på kvällen väntar ett event med The Yes Way där bästa Emma ska föreläsa. Ska gå dit med Rita och det kommer bli superkul!

Fredag

Veckans sista arbetsdag kommer att bjuda på ett par möten, bland annat med mångfald och jämställdhetsgruppen i InoS. Förhoppningsvis också en AW fylld med känslan av att det är helg och att en fin och produktiv vecka är till ända.Det känns ändå som ett finfint koncept för veckan. Mycket jobb väntar men det är också väldigt, väldigt skönt att ha tiden till att fokusera på rätt saker. Här på bloggen kommer jag att introducera en ny vinjett: nämligen månadens bok. Ska bli kul att se vad ni tycker om det!Och apropå vad ni tycker - det har varit ovanligt tomt i kommentarsfältet här sista tiden. Är det något särskilt det beror på? Får fler mejl och meddelanden än vanligt och det är superhärligt på alla sätt och vis men vill ju att detta också ska vara en plats för samtal. Ser ju att ni rent utav är fler här än vanligt men det är inte likt er att det är så tystlåtet. Let me know om det är något som jag kan göra för att peppa er mer till att kommentera och diskutera saker!Med det sagt: hur ser dina planer ut för veckan? Händer det något kul? 

Lördag, lördag, lördag

God morgon, god morgon! Hur är läget? Med mig är det bra, det är ju lördag, lördag, lördag idag och jag är så peppad på att ha helg. Den här veckan har varit fin men jag ser fram emot några lediga dagar nu. Men först är det ju dags för lördagslistan, blir ju ingen helg förrän jag mentalt sammanfattat veckan.

Tillbakablick

Den här veckan har verkligen varit en blandning av högt och lågt! Jag och Rita har spenderat nästan bara haft kontorstid vilket är extremt nyttigt och välbehövligt men jag blir också extremt rastlös av det. Sedan kom bieffekterna av sjukgymnastiken och slog undan fötterna på mig följt av den varma omfamning som ni och människorna i min närhet bäddade in mig i.

Veckans bästa

Veckans föreläsning om att bli sin egen bästa chef och att jag har skickat in mitt boksynopsis! Vågar knappt skriva eller prata om det högt men så är det. Håll nu tummar och tår för att det här går vägen.

Veckans sämsta

Tveklöst att det var Ritas sista dag på praktiken igår! Och mitt utmattningsbakslag förstås.

Veckans utmaning

Som vanligt att hålla fokuset uppe och inte springa på alla möjliga och omöjliga bollar.

Framåtblick

Nu väntar en riktigt, riktigt lugn och stillsam helg. Även om jag mår grymt mycket bättre efter det lilla bakslaget så är jag trött och tänker därför göra prick så lite som möjligt!

Veckans ledarskapstanke

Läste häromdagen den här artikeln där Dagens Media lyfter vad #metoo-kampanjen Sista breifen har lett till. Intressant läsning, viktigt att frågan får leva vidare men också att det har gjort skillnad. Har du kunnat se några skillnader efter #metoo och i så fall vad?Så sammanfattningsvis kan man väl säga att veckan har varit utmanande, spännande och givande på flera vis! Hur skulle du sammanfatta din vecka med tre ord?

Sista dagen på praktiken

Så var den här, den härliga men också smått sorgliga fredagen. Idag är nämligen Ritas sista dag på praktiken och jag undrar hur i hela friden fyra veckor kunde gå så himla fort. Är det ens möjligt? Så, eftersom jag är en nyfiken själ så passade jag på att peppra henne med frågor om vad hon tyckte om praktiken.Hej Rita! Hur är läget?− Det är jättebra men jag är lite nere för att det är min sista praktikdag.Berätta om praktiken!− Den har varit magisk, lärorik och fascinerande. Jag trodde att jag skulle få vara med och skriva saker men inte att jag skulle publicera artiklar på bloggen. Och så hade jag fattat att Clara har mycket möten och att det skulle vara ett socialt jobb men jag trodde nog inte att jag skulle få följa med på allt. Lunchmöten och affärsmöten. Sedan har vi pratat massor om ledarskap. Alla diskussioner vi har haft har liksom varit mindblowing. Vi ungdomar tänker och pratar inte om de här grejerna i vanliga fall så jag har lärt mig sjukt mycket.Vad skulle du säga om det vi har gjort under dessa veckor?− Vi har gjort ett jävla bra jobb, haha! Det har varit en upplevelse. Det här liknar inga andra arbetsplatser för att jobbet kan vara på en buss, ett café, utanför Domkyrkan eller var som helst. Lunchmöte kan betyda business och trevligt på samma gång. Eftersom jag hade det som skoluppgift har vi pratat om arbetsmiljö hela tiden typ och det har varit så nyttigt för det får mig att tänka på de här frågorna redan innan jag kommer börja jobba på riktigt.Vad har varit bäst?− Snacken som vi har haft om ledarskap när vi varit på kontoret eller på väg till och från möten. Om hur organisationer fungerar och vad en bra chef gör och inte. Alla möten som vi har haft, jag har fått lära mig så mycket nya saker om ämnen som jag inte hade en aning om innan. Jag hade till exempel aldrig tänkt på att det finns så många olika sätt att göra karriär på. Det känns awesome!Läs mer: Nio vanliga misstag vid svåra samtal

Vad har varit sämst?

− De dagarna som vi bara har varit på kontoret. Vi har fått mycket gjort men det är roligare att vara ute och träffa folk. Det var inte heller så lätt att skriva på ett sätt som passar bloggen, jag fastnade lätt i att skriva på skolspråket först, haha.

Vad kommer du ta med din i dina i dina framtida ledaruppdrag?

− Jag kommer nog vara mer vaksam och medveten om hur mitt ledarskap påverkar andra och hur jag vill vara som ledare. Det är mycket logiskt tänkande och allt hänger ihop. Ditt beteende, ditt ledarskap och är du en skitledare kommer dina medarbetare att må skit. Så jag kommer nog sträva efter att bli bättre ledare både för mig själv och andra mycket mer framöver.

Lever jag som jag lär?

− Jo men det tycker jag! Du säger som det är och jag tycker att du använder de sakerna som du säger till andra själv när du jobbar med.

Har du fått betalt för att säga det där?

− I wish, hahaha!

Kommer vi få se dig igen?

− På ett eller annat vis, JA!Bra va?! Jag är i alla fall grymt glad över att ha fått hänga med denna formidabla människa och det ska bli så roligt att få fortsätta följa henne i framtiden. Det ska också bli superspännande att läsa hennes rapport om min arbetsmiljö, hähä. Hoppas på att få pluspoäng på att jag numera använder ryggsäck för att skona min rygg lite. Tack Rita för den grymma praktikperiod och lycka till med plugget nu framöver.Har du gjort något stort för din arbetsmiljö den senaste tiden?

Om att våga blotta sig för andra

Hej, hej fina ni! Hur mås det idag? Själv har jag varit låg idag, en sådär mysig bieffekt från gårdagens sjukgymnastik. Huh, att utmana min kropp fysiskt är det sista stora som återstår av utmattningen och varje gång jag blir såhär sänkt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte mår såhär jämt längre. Men jag är också så vidunderligt tacksam över att ha så jäkla fina vänner och kollegor som jag kan vara mig själv med. Att det är okej att inte vara all rainbows and unicorns varje dag.Läs mer: Hjälp mot prestationsångest

Om att våga blotta sig för andra

Det här med att våga blotta sig för andra när man har dåliga dagar är inte alltid lätt. Dels för att jag ogärna vill sprida negativ energi omkring mig. Men också för att mitt gamla jag är van vid att klara mig själv. Det är så skönt att inte behöva klistra på sig ett glatt leende om man inte måste. Samtidigt som det inte heller behöver vara en så stor sak att vara ur gängorna. Det är fina grejor det! Kan verkligen varmt rekommendera er att omge er med personer som du känner dig bekväm med att vara dig själv med. Det är så viktigt.Så idag har jag och Rita jobbat på i lugn och ro och tack vare henne, fin pepp från bloggkollegor och Mackan har jag nästan lyckats med att hålla alla hjärnspöken på avstånd.Läs mer: Känner du dig som en bluff?Förresten. Känns så sjukt konstigt att Ritas praktik tar slut i morgon?! Det kommer att komma upp en intervju med henne om hur hon har haft det här i morgon men fy sjutton vad fort dessa fyra veckor har gått. Kommer bli så tomt att jobba själv igen. Tur att Skåne är litet så vi kan hålla kontakten ändå framöver.Nu ska jag dock packa ihop och bege mig från fiket där eftermiddagen har spenderats. Trotsa de isande stormvindarna för att krypa ner i soffan och in i  fästmannens varma famn tills det är läggdags. Ja. "Mycket bra" som Stitch hade sagt.Hur mår du idag? Har du också en liten och skör dag idag eller känner du dig stor och stark?

Att vara högkänslig i rampljus

Fråga:Hej Clara/bossbloggen!Jag har läst lite av det du publicerat och stannade till på det om HSP, jag är också en sådan men min fråga är hur du får ihop den du är med det du gör, alltså som att vara i rampljuset. Hur handskas du med alla impulser och känslor som infinner sig bland andra människor. Har du några tips lr råd. P.s fyller 33 i okt 😉Mvh//SandraSvar:Hej Sandra,Alltså, vilken fantastisk fråga. Har funderat över den ända sedan jag läste ditt mejl (ställd efter detta inlägg) och det har varit så givande. Jag tror jag har landat i ett svar nu och den korta versionen är nog att jag ser det som ett nödvändigt måste. Det kanske låter konstigt men jo, det är nog det perspektivet som hjälper mig mest.

Att vara högkänslig i rampljus

Kan inleda med att jag har en väldigt tudelad känsla inför rampljuset. Min teatraliska ådra älskar det och triggas av och trivs med utmaningen som det innebär att stå där. Samtidigt är jag inte ett dugg intresserad av att stå där bara för att. Jag vill inte bli känd och är varken intresserad av (eller intressant nog) för något kändisskap. Däremot vill jag vill bli erkänd för mitt kunnande och mina färdigheter. Jag vill använda de där minuterna i strålkastarskenet för att tillföra så nyttiga och vettiga saker som möjligt. Och, jag har nog landat i att om det behövs lite kändhet för att erkänd - då får det vara så. Jag vill verkligen lyckas med att bygga den här verksamheten och därför får jag vänja mig vid rampljuset.

Inte alltid helt oproblematiskt

Men det påverkar mig absolut ibland. Jag är allt annat än van vid att leva semioffentligt och det har hänt (som tur var bara enstaka gånger) att jag har drömt stressdrömmar om att jag lever i ett skyltfönster och att tusentals personer står utanför, tittar på mig och drar förhastade slutsatser om något jag gör. Eller att jag säger någonting fel i fel sammanhang som bara blir SÅ fel.Det exempel som du nämner, att hantera andras alla impulser och känslor, är inte heller alltid så enkelt. Dels för att man gärna vill motsvara andras förväntningar, att det inte alltid går och att det är så lätt att fastna i hålet av otillräcklighet. Dels för att vissa, som tur var extremt få, bara prackar på en alla sina känslor, energier och "goda" idéer (helt baserade på deras egen vinning) utan vidare eftertanke. Aldrig av elakhet eller så, men det kan ändå leda till att jag har känt mig trängd och ibland som en exploateringsmöjlighet för andras vinning.Jag vet inte om jag kan något direkt råd att ge egentligen men dessa saker hjälper mig i vardagen som högkänslig:

Att skilja på personligt och privat

Det är jätteviktigt för mig, som ändå är så pass personlig att vi exempelvis pratar om min utbrändhet, psykisk ohälsa och prestationsångest på bloggen att skilja på att vara personlig och privat. Vad känns okej för mig att svara på frågor och vad känns inte okej? Vad känns okej att berätta och vad är det inte? Respektera dina gränser och dela bara med dig av det du tycker är okej att andra vet.

Att inte ta saker personligt

Det är inte alltid så lätt när man är engagerad i det man gör men att försöka ha självdistans underlättar mycket i min vardag. Jag försöker att undvika att bli för påverkad genom att försöka ha en rejäl självdistans i mötet med dem och ha huvudet någorlunda kallt. Det går inte alltid förstås, men jag blir bättre på det ju mer jag övar. Men det går att vara inkännande och medkännande utan att för den sakens skull kliva in i andras skor och sinnesstämningar.

Att vara sig själv med andningshål

Efter mina år som utmattad orkar jag inte längre göra saker för att passa in. Det i kombination med att jag ger mig själv lugna kvällar, luckor i kalendern och sammanhang där jag får vara mig själv hur man än mår och ventilera fritt är jätteviktigt. Det är också därför jag är så glad över att ha ett arbete där jag kan vara mig själv.En sak som jag kom på nu som säkerligen också underlättar är att jag, min högkänslighet till trots, är väldigt extrovert och får därmed energi av att träffa andra. Plus att de flesta människor som jag träffar är fantastiska energispridare och det hjälper förstås också till!Nu blev detta svar jättelångt men jag hoppas att det bidrog till att besvara din fråga, säg till om det är något du önskar att jag förtydligar och vidareutvecklar. Lycka till och stort grattis på födelsedagen såhär en bit i förskott! Vad säger ni andra högkänsliga som läser detta? Vet ju att flera av er både är högkänsliga och arbetar med med människor både i och utanför rampljuset. Har ni några tips att dela med er av när det gäller att hantera andras känslor?

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!