Nio vanliga misstag vid svåra samtal

Svåra samtal är ett nödvändigt ont när en arbetar som ledare. Rita Bytyqi, praktikant här hos Bossbloggen, har därför sammanfattat Harvard Business Reviews lista över nio vanliga misstag vid svåra samtal och hur du kan undvika dem!

Svåra samtal kallas det eftersom de ofta är just svåra. Därför är det viktigt att ta dem på allvar. Bild: Pixabay

Nio vanliga misstag vid svåra samtal

1. Vi hamnar i konfliktfällan

I konflikter är det lätt hänt att man hamnar i en vinna-förlora-situation eftersom vi människor ofta strävar efter att ha rätt. Men svåra diskussioner är väldigt sällan ett nollsummespel där en segrar och en förlorar. Försök undvika konfliktfällan genom att lägga vinnarskallen åt sidan och fokusera på sakfrågan.

2. Vi försöker förenkla problemet

Det är lätt att vi ser på saker och ting i svartvitt och därmed förenklar situationer vi befinner oss i. När man ser världen i svartvitt är det vanligt att vi blir kategoriska och att vi dömer andra på förhand. Men världen har ofta många grå nyanser om inte ämnet hade varit komplicerad hade det inte varit så svårt att prata om det. Undvik att överanalysera saker men förenkla dem inte för mycket

3. Vi har inte tillräckligt med respekt

För att undvika en kampfälla måste du respektera personen du pratar med men även respektera dig själv. Det gör man genom att man lämnar ifrån sig mobilen, vara förbered och ta er den tid ni behöver. Se till att du bemöter den andra personen på ett respektfullt sätt som du kan vara stolt över i framtiden.

Läs mer: Konsten att ge kritik

4. Vi blir arga eller ger upp

Rädsla, ilska, genans eller att man går i försvarsställning är alla vanliga känslor och beteenden som kan uppkomma under samtal som vi tycker är jobbiga. Visa av oss reagerar genom att konfrontera personen eller bli aggressiva eller dominanta. Medan andra skyndar sig att släta över problemen. Håll huvudet kallt och stå för det du verkligen vill uppnå. Dessa tuffa känslor kommer inte att försvinna men med träning blir det lättare att kontrollera känslorna och acceptera dem.

Genom att lyssna aktivt

5.  Vi faller för avledningsmanövrar

Lögner, hot, sarkasmer, tystnad och personliga påhopp kan vara vanligt under svåra samtal. Fastän du försöker hålla dig borta från konfliktfällan så betyder det inte att personen du pratar med också gör det. Men igen det allra effektivaste är att hålla huvudet kallt och fokusera på sakfrågan.

Läs mer: Emotionell distans som ledare men medmänsklig ändå

6. Känn till dina svaga punkter

Alla har vi svaga punkter och om din samtalspartner hittar någon av dina finns risken att du blir provocerad och känslomässigt upprörd. Det är inte alltid lätt att veta vad som får dig att tappa balansen men att vara medveten om dina svagheter kan det hjälpa dig att behålla lugnet och kontrollen.

Läs mer: Lär känna dig själv mer för att bli mentalt starkare

7. Du förbereder dig för mycket

Man ska självklart förbereda sig inför ett svårt samtal men du måste vara beredd på att du inte kan förutse personens alla reaktioner. Att ha ett ”manus” i huvudet kan hindra dig att lyssna aktivt. Så förbered dig men inte för mycket.

Läs mer: Att förbereda svåra samtal

8. Vi gör antaganden om motpartens tankar

Optimister tror ofta att konflikter beror på missförstånd mellan två människor med goda avsikter. Pessimister tror att motparten har själviska eller illasinnade avsikter. En vanlig fälla är att glömma att det enda vi känner till är våra egna avsikter. Om du inte förstår vad din samtalspartner menar och säger: fråga! Att medge att du inte förstår kan vara ett bra sätt att hitta tillbaka sakfrågan.

Läs mer: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

9. Vi tappar siktet på målet

Nyckeln till alla tuffa samtal är att hålla fokus på målet. Gör det enklare för er genom att tänka igenom vad ni ska vill åstadkomma med hjälp av samtalet.

Vad säger du som läser? Har du några tips på misstag att undvika när man sitter i svåra samtal?

En hyfsat obokad vecka

God morgon! Hur står det till idag? Själv mår jag betydligt bättre idag jämfört med i helgen då förkylningen fortfarande hade mig i sina klor. Nu är det bara lite sirapskänsla kvar i kroppen och att jag snabbt blir trött. Extra skönt då att den här veckan är nästan alldeles obokad och att jag och Rita kan lägga upp dagarna prick såsom vi känner för det. Lyxigt!

En hyfsat obokad vecka

Spanade in min kalender nu och det var nästan hisnande hur tomt där var. Är egentligen bara på onsdagen som det händer saker. Föreläser nämligen på det här eventet, sedan ska jag jobba med Alexandra och gå på sjukgymnastik. Samtidigt så vet jag bättre än att tro att det kommer förbli så. Det dyker allt som oftast upp saker från både höger och vänster även under de lite friare dagarna.Min största plan för veckan är att skriva. Skriva artiklar till bloggen och inte minst börja skriva på min skoluppgift. Det är den sista stora pucken som varit nedprioriterad och därmed har släpat efter mig den senaste månaden. Nu är det äntligen dags att få den in i spel. Sedan har jag också planerat in lite tid för affärsutveckling och vad jag ska fokusera lite extra på fram till juli.Men ja, det är väl typ det som händer här. Här på bloggen blir det som vanligt gott och blandat. Ni vill till exempel inte missa artikeln som Rita har skrivit om vanliga misstag som en gör vid svåra samtal. Den kommer upp i morgon och jag kan verkligen rekommendera den! Sedan får ni inte missa att plocka upp tidningen Metro idag. Har hört ryktas om att där finns en intervju där på ämnet om saker du aldrig ska säga på jobbet med någon som ni känner.Hur ser planerna ut för din vecka? Blir det lugnt och skönt eller fullt ös?

Tralala lilla molntuss

God morgon Hur mår du? Här är det strålande. Jag har sovit som ett litet barn, det är helg och jag har Bob Hunds glada tralala lilla molntuss på skallen. Det är inte fy skam! Och jag vet inte om det hade fått plats någon annan känsla i kroppen, känner mig inlindad i skimrande bomull efter den här veckan.

Tillbakablick

Ja, vad säger man? Jag har nog bestämt mig för att första mars i år blev mitt nyår. Januari och februari bestod mest av att jobba ikapp mig själv, vara ledig, planera massa saker och känna sig otillräcklig. Men sedan en vecka tillbaka är allt glansigt och glatt. OBS! Förnekar inte att detta kan ha en stark koppling till min kärleksdopning utan njuter snarare till max.

Veckans bästa

Att fylla år och outa förlovningen ligger på delad förstaplats och även om jag har legat däckad i förkylning, migrän och mensvärk här i slutet på veckan så har jag ändå varit så, så glad. Andra härliga saker som har hänt är att föreläsningen gick bra, det har varit så roliga möten i veckan, att InoS arbetsgrupp för jämställdhet och mångfald är igång och att jag gjorde min debut i radio!

Veckans sämsta

Att jag inte hunnit med två saker som jag tänkt mig...? Men ja, så kan det vara.

Veckans utmaning

Det har definitivt varit att vila när det är så mycket som händer runt omkring en. måste förresten er de här roliga kontrasterna:I tisdags gick jag genom sten med solen i ansiktet, en smoothie i handen och vårkänslor trummandes i kroppen.I torsdags morse var här i stället ett vinterlandskap som var så vackert att det nästan gjorde lite ont. Kändes som att bo i Narnia för en kort liten stund.

Framåtblick

Efter att jag har skrivit klart detta ska jag nog sova lite middag tror jag. TicTac har redan parkerat sig här under täcket och blänger på mig för att jag stänga ner datorn. Sedan är det dags att städa undan lite, fika med en vän som jag har saknat länge, länge och ikväll kommer min mamma och Mackans pappa hit för att äta middag. Blir mysigt!

Veckans ledarskapstanke

Nästa vecka ska jag föreläsa på det här eventet om hur en blir sin egen bästa chef. Så det har jag med andra ord funderat rätt så mycket över i veckan och jag och Rita har haft superintressanta diskussioner om en verkligen behöver kunna leda sig själv för att leda andra. Vad säger ni om det? Tycker du det är viktigt att kunna leda sig själv och vad gör du för att stärka ditt självledarskap?Och, hur har din vecka varit? Har den varit bra?

Min cliffhanger... Jag friade, han sa JA!

Hej mina fina vänner! Först... Innan jag berättar mer om den här fantastiska rubriken så vill jag bara säga tack till er alla som tagit sig tiden att gratta mig på födelsedagen i går. Alltså TACK! Ni är så gulliga. Jag hade en jättefin födelsedag men den får vi prata mer om sedan för nu är det dags att avslöja min cliffhanger...

Överraskningarnas överraskning

Det är inte ofta jag luras här i livet pga att jag har noll och inget pokerface. Det är liksom inte lönt för jag kan alltså inte hålla masken ens lite grann när det gäller roliga saker och överraskningar. Framförallt inte gentemot mina nära och kära som ser igenom mig direkt. Men nu mina vänner, nu kan jag skryta med att ha genomfört Överraskningarnas Överraskning.Förra torsdagen så styrde ju jag och Mackan stegen mot Grand Hotel i Lund för en pressvistelse (det vill säga att vi bjöds in till att bo på Grand utan krav på motprestation). Men när vi gick dit så trodde min sambo att vi "bara" skulle ha ett lyxigt och mysigt dygn i vår egen stad. Moahaha, tji fick han! För efter att vi klev in i vårt pampiga rum poppade vi inte bara en flaska bubbel. Jag poppade också frågan om inte min kärlek också vill gifta sig med mig en vacker dag och till min stora glädje så sa han JA och nu är vi förlovade! 

Han sa ja

Fånler i och för sig bara jag tänker på det såhär i efterhand. Det var så brutalt roligt och så vansinnigt mysigt. Och det bästa med hela, förutom att han sa ja obviosly, var att Mackan inte hade någon som helst aning om det här. Önskar nästan (men bara nästan älskling) att jag hade smygfilmat hans förvåning för den var verkligen total. Haha. Firade gjorde vi sedan med att gå ut och äta på en av våra favoritrestauranger och bara ha ett alldeles underbart dygn. Ett minne för livet.Jag är så glad och tacksam över att Grand i Lund hjälpte mig att styra upp den här överraskningen. Att vi bodde där betydde extra mycket eftersom vi har gjort det förut på vår årsdag och deras miljö och service är alldeles fantastisk. Sedan måste jag också tacka underbara Rebecca Wipp Ovin som kom förbi dagen efter och hjälpte oss att föreviga förlovningen. Det blev som ni ser alldeles magiska bilder! Men, framförallt: tack mitt hjärtas kärlek för att du vill leva med mig. Jag älskar dig så mycket!

---

Detta inlägg innehåller pressutskick eller är skrivet utifrån ett pressevent. Det innebär att inlägget ej är sponsrat och att jag inte har några krav på mig att skriva om produkten eller händelsen. Det är som alltid mina personliga åsikter och tankar som lyfts i inlägget och mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

33 saker jag har lärt mig på 33 år

Så var dagen här. Den sjunde mars anno 2018 och det är nu prick 33 år sedan som världen belönades med att jag drogs ut i den (efter en trettio timmar lång förlossning. Grattis mamma!). Det är med skräckblandad förtjusning som jag fyller 33. Jag hade egentligen velat fira det med ett storslaget kalas men det får vi spara till ett annat år när orken räcker till lite mer. I år blir det att äta våffelmiddag med mina älsklingar och det känns ärligt talat jäkligt lyxigt det med. Men innan jag fastnar i dagdrömmar om våfflor tänkte jag försöka lista 33 saker som jag har lärt mig under dessa levnadsår.

33 bast alltså! En snygg siffra att fylla måste jag säga. Den är svepande, stilig och vuxen men inte gammal.

33 saker jag har lärt mig på 33 år

Allt blir bättre om man strösslar lite (läs: mycket) kärlek på det. Klyschigt? Ja. Sant? Oh yes.

Det dröjde typ 30 i år innan jag kom på vad jag ville bli när jag blir stor och även om vägen dit har känts allt annat än rak så har allt jag gjort ändå bidragit till att jag hamnade precis här. Det är en himla fin känsla alltså.

Att det på riktigt finns de som tror att jorden är platt. År 2018. Fascinerande.

Och att de finns de som tror att feminismen och jämställdheten har gått för långt. Kan inte bestämma mig för vilket av ovan två som är mest skrattretande.

Men jag har också lärt mig att jag i grund och botten är väldigt optimistisk och gladlynt människa.

Jag märker direkt när jag är stressad för då blir saker typ femton gånger svårare än vad jag egentligen tycker att de är.

Att vissla. Är faktiskt rätt bra på att vissla melodier. Busvissla är tyvärr inget jag behärskar dock.

Jag kan inte heller lyfta på ena ögonbrynet. Har nog lagt hundratals timmar på att öva det, pga så coolt move, men icke. Min lärdom är i stället att mina ögonbryn har tre lägen tillsammans: neutralt, höjda eller ihopskrynklade.

Kolla! En liten Clara. Fanns uppenbart i min bruksanvisning redan då att sitta i fönster, spana in omvärlden och tänka stora på saker.

När jag insåg att högkänslighet (HSP) fanns så lossnade många viktiga pusselbitar i min personliga utveckling.

Att min kombination av att vara HSP tillsammans med min vansinniga målmedvetenhet och låga nivå av Jante i blodet är otroligt praktiskt när man driver eget.

En av de viktigaste insikterna jag har fått i livet är den att det inte spelar någon roll vad jag jobbar med eller vad jag gör i livet: mina nära och kära kommer att älska mig ändå och mitt värde som människa sitter inte i vad jag presterar.

Plus! Livet utan djur är tomt och tråkigt.

Hade jag fått gå om gymnasiet är risken stor att jag hade satsat på att utbilda mig till dansare i stället. I love to dance!

En annan lärdom är att det är en LYX att kunna träna och att det inte är något en ska ta för givet. Inte livet heller för den delen.

Jag har lärt mig att slå upp ett tält själv och drömmer om att sommaren ska komma snart så jag och kärleken kan sticka ut i skogen.

Att ett liv utan starkt immunförsvar inte är särskilt lätt.

Kreativitet är ingen bonus i livet längre utan ett måste i olika former och format. Här som en del av Rebeccas kreativa vision! Foto: Rebecca Wipp Ovin

Den som vågar vinner om man använder hjärnan och har lite tur på vägen.

Det fanns en tid då jag levde utan tv-spel eftersom jag ”inte hade tid” för det. Baha. Den dumhetsfasen gick som tur var över.

Att min längtan efter Rumänien inte blir mindre, kommer behöva åka tillbaka dit mer.

Att en av mina ambitioner i livet är att få honom att le varje dag.

Jag lärde mig inte bara att krypa, gå och springa som barn utan håller på lära mig det igen efter mina sjukdomsår då jag spänt och snedbelastat mig på helt konstiga vis. Mycket intressant hur något så självklart måste läras om på nytt för att kroppen ska läka helt.

Alltså… Skräckfilmer är verkligen inte min grej.

Att jag visst kunde lära mig att tycka om chili och svamp.

Ju mer jag tränar på att ha semester – desto mer tycker jag om det.

Musik är läkande precis som tystnad.

Att nätverka och få lära känna nya människor är bland de bästa jag vet!

Jag mår inte bra om jag inte får vara kreativ om dagarna.

Att slänga ut Jante och sätta eld på honom var bland det bästa jag någonsin gjort.

Jag har gått ifrån att ”mat är ett tvång och jag hatar allt vad matlagning heter” till att ÄLSKA mat och ibland tycka det är riktigt roligt att laga den.

Att våga göra saker man inte vågar är läskigt och superhäftigt!

Min farmor sa alltid att ”vart decennium har sin skönhet”. Det hade hon fasiken rätt i.

Att världen är SÅ stor, jag är pytteliten och har en triljard olika saker kvar att lära mig.

Sist men inte minst: att livet inte går ut på att jobba. Det trodde jag inte för fem år sedan.

Tack och bock! Nu kör vi ett varv till va?!

Okej, det finns kanske ett eller annat mer som jag har lärt under dessa år men snipp, snapp, snut så var listan slut! Nu är jag nyfiken: kan inte du dela med dig av något som du har lärt dig av livet? Det vore så fint att få ta del utav!