Bossbloggen i december

God morgon! Hur mås det? Själv sitter jag på tåget på väg till Växjö och ska strax läsa ett varv till i uppsatsen som jag ska opponera på i eftermiddag. Men först tänkte jag att det vore lite orättvist om vi inte lyfte fram höjdpunkterna av december månads bloggartiklar. Det har ju ändå blivit nästan en sammanfattning varje månad under 2017.

Bossbloggen i december

Tycker ändå det är lite fint att månadens mest lästa inlägg blev artiklarna:

• Ledarskapsläxor från Star Wars

• Hur viktigt det är att träffas på riktigt

• Så bygger du ditt personliga varumärke

Men också Petra Åkerbloms årskrönika: Vi är starka tillsammans. De fyra artiklarna utgör ju tillsammans ändå essensen av hela Bossbloggen. Kloka och coola ledare, vår strävan efter att lära oss mer om ledarskap, vikten av nätverkande och att vara närvarande och hur vi kan vara oss själva i våra karriärer. Är så tacksam att ni hänger här, för att ni kommenterar, mejlar och låter mig få lära känna er både digitalt och IRL. Tack! Och ha en kick ass helg när det är dags för det. Njut för mig med som ska sitta i skolbänken hela eftermiddagen/kvällen idag och morgonen/förmiddagen i morgon. Roa mig gärna med att berätta om helgens planer: blir det lugnt och stilla? Något spännande? Socialt? Stor kram!

Diagnos: Människa

Ledare. Grön. Introvert. Röd. Högkänslig. Utmattad. Arg. Gul. Koncentrationssvårigheter. Lycka. Blå. Sorg. Dyslexi. Entreprenör.ADHD. Intensiv. Extrovert. Depression. Glad.Alla dessa ord har en gemensam nämnare: människor.En av de finare sakerna med sociala medier tycker jag är att en får chansen att ta del utav andras livsöden. Att man kan få diskutera olika frågor och höra andras erfarenheter när det gäller allt från krukväxter till levnadsfrågor, ekonomi och hälsa. Något som slog mig i helgen dock när jag bläddrade igenom både höga och låga diskussioner var dock hur lika innehållet är i många av grupperna är – trots att de handlar om så vitt skilda saker. Men också hur stark vår önskan är om att kunna sätta etiketter på saker. Vilket är fullt förståeligt när vår hjärna bokstavligen talat är funtad så. Den vill kategorisera, stämpla och diagnosticera saker som vi inte förstår. Men vart går gränsen mellan en diagnos och att vara människa?Läs mer: När chefen mår dåligt på jobbet

Diagnos: Människa

Och jag vill redan här och nu påpeka att detta inte är någon som helst kritik mot diagnosticering eller diagnoser. De är ofta viktiga, ibland livsnödvändiga, och de är givetvis ett måste för att få medicinsk hjälp, stöd och förståelse. Jag vet av erfarenhet hur givande det var att höra talas om högkänslighet första gången och hur denna kategorisering har hjälpt mig att bli klokare kring vem jag är. Men samtidigt tycker jag att det är lite synd att jag skulle behöva den överhuvudtaget. Varför räckte det inte med att vara människa?För det allra flesta av oss är livet är mer eller mindre svårt i perioder. Vi och våra nära och kära råkar ut för kriser, trauman, smärta, sjukdom och sorg. Varför finns det så lite utrymme i våra arbetsliv för detta? Varför skenar statistiken kring sjukskrivningar åt helt fel håll? Varför måste man som utmattad veta vilka formuleringar som läkaren ska ha med i sjukintyget för att Försäkringskassan ska godkänna ens sjukskrivning? Och ska det verkligen behöva krävas en diagnos och evinnerligt lång utredningstid för att få särskilt stöd om man behöver det i skolan?Vi är alla olika. Vi går igenom olika saker och levnadsöden och jag hoppas och tror att framtidens företag och arbetsgivare är de som ser och uppskattar människor som de är. Med alla sina förmågor, kunskaper och erfarenheter. Livet blir sällan som vi tänkt oss och det måste få finnas utrymme både för med- och motgångar – även i våra arbetsliv.Strindbergs ord ”Ja, livet är oregerligt, det är inte lätt att vara människa, det är nästan omöjligt.” innehåller en hel del sanning. Trots att han med samhällets mått mätt ändå var hyfsat privilegierad. Men ja, han var väl bara människa han med.

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Omgiven av idioter: vilken färg är du?

Vi har ju pratat om personlighetstester förut (till exempel Myers-Briggs: vilken personlighetstyp är du?). Precis som då så vill jag vara tydlig med att jag är aningens reserverad när det gäller att kategorisera oss och våra beteenden så pass snävt som en ändå gör i tester som dessa. Varken Myers-Briggs eller den modell som vi ska beröra idag, som härstammar från DISC-teorin, är vetenskapligt belagda. Men, de kan ändå vara intressanta och ge oss nya tankar och insikter om hur vi är och beter oss som människor vilket alltid är underhållande. Så idag ska vi kika närmare på personlighetstyper utefter färg baserat på Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter.

Läs mer: Omgiven av idioter - så leder du dem

Upplever du att du är omgiven av idioter? Då är det kanske läge att ta sig en funderare över vad det är som gör alla andra så himla korkade, frustrerande och idiotiska.

Som pricken över i:t så tänkte jag också att vi längre fram ska kika på dem ur ett chefsperspektiv. Hur kommunicerar du effektivt med, och leder, personer av olika färg? Men som en så ofta gör när det gäller ledarskap så börjar vi med oss själva. Vilken färg är du?

Läs mer: Myers-Briggs, vilken personlighetstyp är du?

Omgiven av idioter: vilken färg är du?

Alla är vi olika, det råder det väl knappast något tvivel om. Sedan är det inte heller så enkelt att vi alla är antingen röda, gula, gröna eller blå. Thomas Erikson berättar i Omgiven av idioter att ungefär 5 procent är en enda färg, 80 procent har två olika färger och 15 procent har tre färger. Så läs vidare nu och se vart du känner igen dig!

Röd

Den röda personen beskrivs som en dominerande och driven problemlösare som är uppgiftsorienterad och har bråttom att genomföra saker. Allt sker effektivt och i en hejdundrans fart.

Kännetecken: Den röda personen är en ledartyp som är rak och ärlig, bestämd och tävlingslysten. Mejlen är direkt formulerade utan det minsta lull-lull och kallpratet är obefintligt.

Styrkor: Att få saker att hända, vara tuff och självständig kan absolut vara en styrka i arbetslivet. Men röda personer ofta är orädda för konflikter och (på gott och ont) mest fokuserar på sakfrågan.

Svagheter: Kan lätt uppfattas som för dominanta eller rent utav bossiga, otålighet är inte alltid en praktisk egenskap och hårdheten som kan vara bra för att få saker ordnade är inte alltid så sympatisk.

Gul

Den karismatiska personen som är inspirerande, kreativ och entusiastisk. Men också relationsorienterad och bryr sig om alla som hen möter. Känner du någon som passar in på den beskrivningen? Då är hen förmodligen gul.

Kännetecken: Pratar med allt och alla, en människokännare som är mån om att alla ska ha det bra och må bra. Den gula individen är den som kan måla upp visioner och målbilder så alla ser dem och är evigt optimistisk.

Styrkor: Att ha en inspirerande och övertygande personlighet är tveklöst en styrka - inte minst i arbetslivet. De är gladlynta, pratar mycket och underhållande, skapar god stämning omkring sig och kommer ständigt med nya idéer.

Svagheter: Den gula personen kan ha en tendens att snacka mycket och leverera mindre, ett beteende som i längden också kan uppfattas som egocentriskt (om man bara pratar om sig själv) men också slarvigt. Detaljer och att hålla sig till agendor är sällan så viktigt.

Läs mer: Fem gyllene regler för frågande chefer

Enligt DISC-analysen är det dessutom så att våra personlighetsfärger varierar beroende på vilken situation vi befinner oss i. En person som är gul och därmed trivs i rampljuset behöver allts inte vara supersocial och extrovert för jämnan. Bild: Pixabay

Grön

De flesta av oss är gröna menar Thomas Erikson: vänliga, omtänksamma och lugna. Alltid redo att ställa upp om ingen annan gör det.

Kännetecken: Enkla, trevliga och behagliga människor som gärna håller sig i bakgrunden och jobbar på som vanligt även om det stormar omkring dem.

Styrkor: Den gröna personen är kanske mer diskret än övriga profiler men deras beteende är också långt mer stabilt, trevligt och pålitligt. Det som de har tagit på sig avslutas och de är mer balanserade än både den röda och gula personligheten.

Svagheter: I denna snabbt föränderliga värld där många olika personligheter, viljor och åsikter ryms är det inte en fördel att ogilla förändringar och konflikter. Något som de flesta gröna personer gör. Bäst är det om allt rullar på som vanligt.

Blå

Den blå personen är den som styrs av fakta och logiska argument. Hen är påläst, har koll på alla detaljer och är ofta anspråkslös om det.

Kännetecken: En blå person är sval, distanserad, organiserad och är den som frågar efter ordentliga källhänvisningar till påståenden som någon av de andra färgerna glatt accepterar utan vidare eftertanke.

Styrkor: Att vara en blå perfektionist genererar ett högkvalitativt arbete. De är ofta tystlåtna men när en blå person väl talar är det som sägs noggrant analyserat, väl genomtänkt och korrekt.

Svagheter: Det kan bli svårt att fatta beslut om allting måste begrundas nogsamt ur alla tänkbara perspektiv alltid och blå personer kan upplevas som bromsklossar just för att de är för noggranna och petiga.

Vilken färg är du?

Efter att ha läst boken så har jag själv kunnat dra slutsatsen om att jag är röd/gul med ett par stänk av blått i. En rätt så rolig mix alltså. Har du läst boken eller gjort en DISC-analys någon gång? Och har du någon aning om vilken färg du är? Röd, gul, grön eller blå? Eller en blandning?

Nytt år, ny vardag! Eller?

Hej, hej! Hur är läget? Här är det finemang. Lite tröttmössa men det kan en ju få vara när man inte lyckades somna förrän halv sju (!) i fredags morse och sedan dess har lyckats totalvända på dygnet i sin strävan att sova så mycket som möjligt. Sådär lyckat. Men ja, fortfarande värt det för att få in tentan och förkylningen känns ändå också bättre. Det var dock plågsamt i morse när klockan för en gångs skull ringde.

Nytt år, ny vardag! Eller?

Vi har ju inte hunnit prata så mycket om det nya året än (tänkte vi kan göra det senare i veckan) men som det ser ut nu kommer det inte bli några feta nyårslöften från min sida. Snarare blir det att fortsätta leva prick som vanligt och jobba vidare med de stora bitarna: mitt företag, bloggen, min examen och styrelsearbetet. Ett steg i taget liksom. Veckan som kommer blir en blandning av dem alla.

Måndag

Kickade igång morgonen här med ett telefonmöte med Emilia. Typ världens bästa start på veckan att få ge sig ut och gå, prata om jullovet och det kommande året och avrunda det med frukost. Nu blir det att skriva till och från hela eftermiddagen och ikväll vankas det styrelsemöte.

Tisdag

Börjar morgonen nere på stan med att träffa Emilia för att jobba och käka frulle ihop. Sedan följer ett nätverksmöte och, och, och... Något jag längtat efter i flera veckor - min första tid för sjukgymnastik. Som jag ser fram emot det!

Onsdag

Mentorsträff i Malmö väntar mer eller mindre hela förmiddagen. Dels med gruppen som utgör NyföretagarCentrums mentorsprogram men sedan också med min mentor. Ser fram emot att få bolla mina tankar och min plan för året så pass tidigt!

Torsdag

En sak som kommer vara sig lik i år är att ha minst en, helst två, helt tomma dagar i kalendern varje vecka. This is that day!

Fredag

Åker jag till Växjö för att avsluta höstens delkurs och påbörja vårens uppsatsskrivande. Nu är det "bara" två och ett halvt år kvar, hehe.Och ja, däremellan ska det förstås också skrivas för nu är tanken att jag ska börja blogga varje dag igen efter jullovet. Tjoho! Alltså så hörs vi snart igen - och redan i morgon vankas det en artikel om att vara omgiven av idioter.Vad ska du hitta på i veckan? Händer det något kul?

Undantaget som bekräftar regeln

God morgon! Eller ja, det är typ fortfarande natt när jag skriver dessa rader. Men jag hoppas innerligt inte att ni är uppe så i ottan att ni läser dem nu vid tjugo över fyra. Den enda anledningen till att jag fortfarande är vaken är att jag inte har gått och lagt mig än.Som ni redan förhoppningsvis redan vet så tycker jag att det är rätt så viktigt att leva som man lär. Framförallt som ledare när man är en förebild med hur man agerar och beter sig (inte vad man säger). Samtidigt skulle jag nog säga att det gäller nio gånger av tio såtillvida den tionde gången är undantaget som bekräftar regeln eller är väldigt välmotiverad. Trots allt, ingen av oss är ju perfekt eller ofullkomlig.

Undantaget som bekräftar regeln

Så den här natten tillskriver jag som ett undantag. I vissa lägen behövs det gasas på lite för att man ska gå i mål även om en inte pallar och det har jag gjort nu. Stod i valet och kvalet om jag skulle låta förkylningen sätta stopp för det sista momentet med hemtentan. Men när det inte verkade fungera optimalt för skolan så bestämde jag mig för att skriva klart den trots min trögtänkta hjärna. Var bara tacksam att det mesta ändå var gjort sedan innan, det gjorde saken aningens lättare i alla fall.Sedan tog det en massa tid ändå och jag har ingen aning hur resultatet blev men fy sjutton vad skönt det känns att den är inlämnad nu i alla fall. Nu väntar flera dagars ledigt från plugget innan uppsatsen kickar igång. I morgon, idag, ska jag vara nästan helt prick ledig för att sova och vila. Sedan ska jag fundera över de saker jag har lärt mig av den här tentan. Det har varit så intensivt att granska sitt eget företagande nu under hösten men också vansinnigt givande. Nu har jag exempelvis mängder med idéer över hur jag vill vässa min egen omvärldsbevakning under året. Men också många fler teoretiska verktyg att kunna göra det med.Vad säger du? Är jag helt ute och snurrar med att det ibland finns lägen som kräver att man biter ihop lite och kör på men att en ska akta sig för att göra det som regel? Hade varit intressant att höra. Oavsett så hoppas jag att ni får en superfin fredag - nu ringer min sambos väckarklocka så ska ta och joina honom till frukosten.

Ps.

Vilket för övrigt påminner mig om tiden när jag var tjugo, pluggade och bodde ihop med min tjejkompis som jobbade med att mjölka kor (och därmed gick upp i ottan). Då körde jag ofta pluggrace tills hon skulle gå upp och efter att ha ätit frukost ihop gick jag och lade mig tills hon kom hem igen. Det var ett roligt minne som jag hade glömt bort helt. Men ja, slut på parantesen och nattsvamlet. God natt! Eller ja, god morgon!