Vecka 49

God morgon! Hur är läget? Förutom att jag har gått och blivit småförkyld och att jag är lite grinig över det så är det bra. Ligger som vanligt i mitt soffhörn och ägnar morgonen åt att fundera över veckan. Måste ju säga att det är en himla nyttigt för mig som alltid rör mig framåt att tvingas stanna upp lite och ja, vad säger man om vecka 49?! På några sätt var den episk. Samtidigt var den rätt seg. Sådär som det kan bli om man är småförkyld, det är kolsvart ute och man inte sover ordentligt.

Tillbakablick

Har varit så trött och sliten hela veckan men när jag väl vaknat till har jag fasiken fått mycket gjort ändå. Skön känsla och jag hoppas verkligen att jag kan lyckas hålla i detta under de kommande veckorna med. Är sådär på gränsen till att komma ikapp mig själv och det hade ju varit asgöttigt att få känna sig i framkant inför årsskiftet.

Veckans bästa

Känslan av att kunna hjälpa människor som man älskar med något som betyder mycket för en, att få boka in ett möte som jag har drömt om länge och veckans panelsamtal för Kvinnokartan i Helsingborg var alla tre väldigt bra grejer. De två första var rent utav episka och kommer eventuellt att kunna klassas som minnen för livet men tyvärr kan jag inte berätta om dem just nu. Men så fort jag kan göra det så får ni veta, lovar!

Veckans sämsta

Förkylningen och att jag har sovit som en kratta hela veckan. Det är en trist kombo som jag tror spär på den onödiga stressen.

Veckans utmaning

Att komma ihåg alla lösa trådar och försöka knyta ihop dem. Den enda nackdelen med att prata med många i så många olika kanaler är att risken finns att jag glömmer bort att svara i någon av dem vilket ogillas skarpt (av mig då alltså).

Framåtblick

Idag ska jag ta det otroligt lugnt och det enda som händer som jag sett fram emot länge är att jag och min syster ska träffas och hänga. Vi fick båda en sminkning på Make Up Store i födelsedagspresenter så vi ska göra det och äta lunch och det ska bli awesome för jag har trots allt världens finaste lillasyster.

Veckans ledarskapstanke

Jag har blivit intervjuad om tabut att prata lön på jobbet, varför det är så viktigt och hur en kan börja göra det. Kan läsas här för den som är nyfiken. Annars har mitt huvud mest kretsat kring hur jag ska få till lite semester i jul. Det hade behövts!Hur har din vecka varit? Bra, dålig, mittemellan?

Bossbloggen i november

Alright, som vanligt känns det som om det var igår jag gjorde sammanfattningen för oktober på bloggen. November gick med hiskeligt fort och har varit så lärorik. Tuff, utvecklande och intensiv. Som jag skrev häromveckan så känns det som att jag har haft konstant växtvärk hela månaden. Ska vi kika tillbaka på Bossbloggen i november och se hur det såg ut?

Bossbloggen i november

Månaden började ju med att jag blev vald som vice ordförande för Inflencers of Sweden och sedan har det bara rullat på. Vi har ju bland annat pratat om när du är chef på distans och konsten att delegera.En av er läsare berättade om drömmen att bli egenföretagare och det var så kul att få höra vilka personlighetstyper ni är enligt det förkortade Meyer Briggs-testet.  Jag blev förbannad över att det finns några med tomtar på loftet som tycker kvinnor minsann borde "finna sig" i att få oombedda händer på låret. Men, nä det ska vi givetvis inte.Mest läst blev faktiskt mitt bloggsamarbete med Redfellas om hur franchise kan vara en tryggare form av egenföretagande. Och jag är så glad över all fin feedback som ni har gett mig för den artikeln. Tack för det! Det är så viktigt för mig att de samarbeten som jag gör ger er något. Oavsett om det är nya kunskaper, någon förmånlig deal eller bara nya tankar, idéer och bra content. För precis som vi pratar om i InoS och som jag givetvis också tar upp när jag föreläser om Influencer Marketing så ska samarbeten vara en win-win-win för för samarbetspartnern, Bossbloggen som plattform men framförallt er.Som jag nämnde innan har det var en utmaning att hinna med och runt med allt. Men samtidigt har det också skänkt mig en extra trygghet att jag klarar av det. Det är utanför komfortzonen som vi växer och utvecklas och jag har verkligen levt på dess gräns konstant den senaste tiden. Så nu se jag fram emot att få förbereda inför lite julledighet och samtidigt börja blicka framåt mot nästa år.Så, november med tre ord för mig blir: tuff, utvecklande och lärorik. Vilka tre ord hade du valt för att beskriva din novembermånad?

Nina Widtskiöld: "Ingen gör alla rätt som chef"

I dag är det dags att få dyka ner i en helt ny bransch för Möt en boss-serien, närmare bestämt resebranschen. Där får vi träffa Nina Widtskiöld som är grundare och VD till sitt företag NW Production och höra hur hon har gått från att vara anställd till att bli företagsledare.

Hej Nina, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag bor sedan sjutton år tillbaka i Malmö och tillbringar större delen av min tillvaro med familj. Vi har två vuxna barn och en stor passion för att resa och upptäcka världen. Jag tycker också om att vara med olika människor och att tillbringa timmar runt ett matbord och äta, snacka och dricka ett glas vin.

Berätta om din karriär!

− Efter universitetsstudierna i Frankrike så började jag arbeta på Hilton i Frankrike. Sedan har det lett mig vidare och jag jobbat inom turism- och eventbranschen hela mitt liv, med ett kort undantag för när jag jobbade med mode och export. Det är inte bara för resandet som jag trivs i den här branschen utan för att jag får träffa så många olika människor och att varje uppdrag har olika förutsättningar och viljor.− När jag startade NW Production 2003 så var det på ett bananskal. Jag var inte tillfredsställd med jobbet som jag hade då och när några kunder ville följa med mig in i det nya drog det bara igång. Jag hade ingen plan alls för marknadsföring eller budget. På den tiden var internet inget särskilt och från början ville jag varken ha broschyrer, hemsida eller anställda men ja, det har vi idag. Närmare bestämt är vi fyra heltidsanställda utöver konsulter och praktikanter och både hemsidan och broschyrerna finns på plats, haha.− Jag insåg med tiden att mitt företag inte kan växa om jag inte har ett team att jobba med. Det är en jättestor utmaning men också så givande och utvecklande. Jag har ingen formell ledarutbildning utan endast min erfarenhet som projektledare där jag har lett flera olika stora event och sammanhang. Men jag har lärt mig allt eftersom och har också insett att det inte går att vara rädd som ledare. Blir det fel får man i stället rätta till det och be om hjälp om det behövs. Både från sina medarbetare, sin mentor, sitt nätverk eller ta in hjälp utifrån.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Min ledarroll är extremt bred. Jag är projektledare precis som mina kollegor och utöver det också ledare både för medarbetarna och företaget. Det ska ledas in i framtiden med allt som händer i sociala medier och omvärlden. Vi ska ha en stabil ekonomi och jag ansvarar för att vi har pengar så vi kan betala lön, att försäkringar finns på plats, kunna växa, hitta nya kunder och allt det ingår i ledarrollen.− Jag tycker det är viktigt att alla ska känna att man är en del av teamet oavsett om man praktiserar hos oss, är konsult eller anställd. Arbetsuppgifterna ska passa och generera resultat för verksamheten. Man ska ha verktygen för att sköta jobbet, alla ska må bra och känna att vi gör ett bra jobb tillsammans.

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag tycker det är så roligt! Vissa dagar vill jag gråta för att det är så svårt. Andra dagar är det himmelriket. Det är en daglig utmaning att skapa tid så att alla mina chefsuppgifter får plats varje vecka och som jag slåss med konstant. Målet med mitt företagande är att kunna jobba så länge som möjligt och det jobbar för är att kunna arbeta effektivt på 50 procent. Den övriga tiden ska vara 20 procent egentid och 80 procent vill jag jobba med att vara mentor åt kvinnor som vill starta eget. Jag vill inte gå ifrån den ledande rollen helt eftersom jag gillar den så mycket men delar gärna med mig av den.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att kunna trappa ner på sikt! Att vi ska växa och att verksamheten ska bli mer självständig. Det kan ibland vara svårare att driva ett litet företag eftersom du är mer inblandad överallt. Är arbetsplatserna ergonomiska? Finns kaffe och toners? Sådana små saker tar tid att hantera och det gäller att hitta en form där vi kan jobba så optimalt som möjligt.

Fråga dina medarbetare vad de gillar och vad de motiveras av? Vad de ha? Även om du inte kan tillgodose allt så fråga ändå. Sedan får ni prata om vad som är rimligt och möjligt att göra och inte. Större företag kanske kan göra saker som mindre företag inte kan men mindre kan också göra saker som större inte kan.

Nina Witdskiöld

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Ingen gör alla rätt alltid som chef. Och ibland tror man att man gör rätt fastän det blir kopiöst fel. Så kom ihåg att ingen kan allt och att du med som chef måste räcka upp handen om det är något du inte förstår. Det är lätt hänt att man tror att saker ordnar sig av sig självt eller att det inte är så farligt. Men ignorerar man dem så kan det i stället skapa större problem som hade kunnat undvikas helt om man tog tag i dem direkt.− Sedan gäller det att våga ta risker och gå utanför din komfortzon. Gör sånt som du inte trodde att du skulle göra. Låt inte beslut få vevas runt i all evighet. Det är bättre att få ut något än att finslipa i det oändliga. Tid är verkligen pengar när du leder ett mindre företag.

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Den onödiga stressen

Hallihallå, hur är läget? Med mig är det trött men fint ändå. Har jobbat i en extremt lugn takt idag eftersom jag är sliten från de senaste dagarnas kvällsjobb. Men de var värda det! Panelsamtalet igår anordnades av Helsingborgs Kvinnokarta och det var så himla roligt att få höra grymma Josephine prata om Tidskriften för hemmet som var Sveriges första feministiska tidning som började ges ut på 1800-talet. Ska dock inte snurra mig in på det nu för jag vill lufta det här med stress med er.

Den onödiga stressen

Jag tycker det blir mer och mer uppenbart när det pratas om decemberstress och hur socialt accepterat det tycks vara att man ska vara superstressad i december för att det är extra mycket som händer då. Var ligger rimligheten i det? Hur hamnade vi där? Varför stressar vi när det inte behövs?Jag menar. Det är väl knappast någon som dör för att vi inte hinner med allt som vi tror att vi borde prick föra jul. Eller? Samtidigt vet jag hur lätt det är att blir stressad i onödan. Jag känner det själv. I och för sig inte ett dugg för att det är december utan snarare för att det är mycket som händer. Det är som att jag reagerar fysiskt starkare på stress än vad jag behöver, helt utan anledning. Vilket är fascinerande och antagligen en rest från utmattningen.Jag hoppas att det är något som kommer att ge med sig och jag gör därför mitt bästa för att slappna av ändå och slappa så mycket som möjligt. Den här kvällen har till exempel redan hunnit innebära att jag har gjort lakritskolor för första gången i mitt liv. Blev otippat bra och nu väntar en lugn kväll nerbäddad i soffan med tända ljus, min kärlek och ett eller två avsnitt av Godless.Hur har du det just nu? Känner du av någon decemberstress och är den i så fall relevant eller helt i onödan?

Att förbereda svåra samtal

De flesta samtal i vår vardag är inga konstigheter. Vi pratar med varandra i rena farten oavsett om det är vid kaffemaskinen eller i mer formella möten. Men så finns det de där samtalen som kan ge både en och två fjärilar i magen innan du ska ha dem. De där du måste säga något som är jobbigt eller som kommer att göra någon annan ledsen, arg, upprörd eller kanske sårad. Ett sätt att mildra de fjärilarna och göra samtalet lättare för dig att hålla: det är att förbereda dig.

Att förbereda svåra samtal

Det kanske kan låta som överkurs att förbereda sig inför ett samtal men det finns absolut en poäng med det. Varför? För att du förhoppningsvis kommer att känna dig lite lugnare och tryggare i samtalet och det kommer att märkas av den som du pratar med. Generellt hanterar vi jobbiga händelser och situationer bättre om vi känner oss trygga - därför är det viktigt att du som ledare skapar så mycket trygghet som möjligt även i svåra samtal.

Vad är anledningen till samtalet?

Steg ett: varför behöver du ha samtalet med din medarbetare, kollega eller chef? Vad är problemet? Har hen gjort eller sagt något? Vad är det som har hänt? Är det något som är känsligt eller personligt? I svåra samtal är det viktigt att skilja på sak och person och därför behöver du som ledare identifiera, för dig själv, varför ni måste prata om problemet som finns.

Vad är syftet med samtalet?

Det är skillnad på anledning och syfte. När du vet varför ni måste prata behöver du också fundera igenom vad du vill att samtalet ska leda till. Ändrade beteenden? En förändring eller insikt? Handlar det om att lösa en konflikt kanske du behöver hjälpa de inblandade att enas om hur de ska förhålla sig till varandra framöver?Ett  klassiskt exempel som används inom ledarskapsutveckling är att en chef ska berätta för en medarbetare att hen luktar illa. I det blir det ofta tydligt om samtalet fastnar i diskussioner kring varför medarbetaren luktar illa eller om samtalsledaren kan ta reda på orsaken och hitta en väg som löser problemet oavsett vad bakgrundsproblematiken är.

Vad är det viktigaste budskapet?

Om du får välja en sak som du vill att medarbetaren tar med sig från ert samtal: vad ska det vara? Svaret på den frågan är kärnan i ert samtal och det är den som du ska fokusera på när ni väl sitter i mötesrummet. Är det viktigaste att medarbetaren luktar illa? Eller är det att ni i ert team bryr er om varandra och därför pratar med varandra om saker som är jobbiga med?

Vilken känsla vill du att medarbetaren ska ha när hen lämnar rummet?

Det går inte att göra alla glada alltid. Vi är människor, vi bryr oss, tar illa vid oss, blir ledsna, arga, upprörda och sårade. Som ledare hamnar du i obekväma situationer och samtal, det är oundvikligt. Så därför kan det vara bra att fundera igenom hur du vill att den andra personen ska känna när hen lämnar rummet. Det handlar inte om att alla måste vara glada efter ett svårt samtal. Snarare om personen känner att hen har blivit lyssnad på. Om hen har fått ställa de frågor som hen har. Tänk igenom vad din ambition är som samtalsledare och ha med den in i samtalet - det kommer att göra det lättare.

Öva

Om du känner att det är ett samtal som känns extra svårt: öva på det. Låt någon som du känner vara din samtalspart och prova er fram med olika reaktioner och beteenden. Be sedan om feedback på vad du gjorde bra och vad som kan förbättras innan du ska det svåra samtalet på riktigt. Du kommer kanske inte kunna förbereda dig på alla olika tänkbara scenarios men det kan ge dig ett försprång och lite mer trygghet när du väl befinner dig där. Sedan, när du har haft ett par olika svåra samtal, så kommer du förmodligen att märka att det inte bara blir lättare att ha dem. Det kommer också vara lättare att förbereda sig.

Vad säger ni läsare? Vad tycker du om svåra samtal? Lätt eller svårt? Har ni något tips att dela med er av när det gäller att förbereda sig eller ha et svårt samtal?