Hemtentans slutspurt

Hej gänget, hur är läget? Jag är en aning sliten efter galet intensiva dagar och nu väntar bara hemtentans slutspurt. Sedan så får jag vara lite ledig och det ska bli så skönt!

Hemtentans slutspurt

Jag fick frågan häromdagen om varför jag fortsätter plugga ledarskap och organisation när jag redan har läst flera av dessa områden tidigare (läste ju fjärde året på min utbildning medan jag blev sjuk så tog inte poängen) och framförallt hur jag hinner det nu med ett nystartat företag. Svaret på det är att dessa studier är min investering i min karriär.Dels vill jag ha den examen som jag siktade mig in på för åtta år sedan: en kandidat i sociologi med inriktning ledarskap och organisation. Målbilden jag målade upp då var att fylla 30, ha en kandidat och över tio års arbetslivserfarenhet. Eftersom jag blev sjuk har den korrigerats en hel del: inte bara till att jag, om allt går som det ska, kommer vara 35 när jag får dubbla kandidat och har över 15 års arbetslivserfarenhet. Det handlar om hur jag vill leva och jobba. Den här utbildningen kommer hjälpa mig att uppnå det, och på ett par sätt gör den det redan idag. När jag skriver hemtentan får jag nya verktyg att se på mina erfarenheter med och blir på gott humör för att det är så intressanta ämnen jag får lära mig mig mer.Sedan finns det klart mörkare stunder med. Som att dygnet får färre timmar på grund av att det blir ännu en aktivitet samt att det blir stressigt när allt händer samtidigt. Men så kan det bli ibland och just nu är lösningen att jag beger mig djupt i min pluggbubbla. Förhoppningen är att skicka in tentan redan ikväll och därmed vara ledig i morgon. Vi får se om det går!Jag hoppas det är okej att jag håller på raderna om Internet i Fokus till i morgon. Och under tiden som jag djuplodar detta: kan inte ni dela med er ert absolut bästa hemtentatips? Nödvändigt snacks? Bästa musiken? Vad som helst! Har en känsla av att jag kan behöva den inspirationen om några timmar, hehe.

Jeanett Paludan: ”Jag har nog det lättaste VD-jobbet i världen”

Varför tycker Jeanett Paludan, VD för Management Partners, att hon har det enklaste VD-jobbet i världen? Hur har hon byggt upp den organisationen och hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Det och en mängd konkreta, goda råd om ledarskap får du i dagens avsnitt i Möt en boss. 

Hej Jeanett, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är född och uppvuxen i Köpenhamn men har bott i Sverige hela mitt vuxna liv. Jag har två vuxna barn som jag är väldigt stolt över eftersom de är både empatiska, teamorienterade och väldigt självständiga.

Berätta om din karriär!

− Min första ledarskapsroll var att vara ridlärare för en massa barn. Nästa blev att vara ordförande i elevrådet på gymnasiet och sedan vidare in i flygvapnet där jag blev befäl och sergeant. Efter det blev jag företagssjuksköterska och under de tio åren utbildade jag mig vidare. Jag läste allt möjligt, kommunikation, organisation och ledarskap, sexologi och samlevnad. Vilket min arbetsgivare uppmuntrade mig till eftersom de ville att jag skulle stanna. Det bästa sättet att få medarbetare stanna är att se till att de får utvecklas.

De olika ledarroller som jag har haft kan se väldigt olika ut utifrån. Från ett jobb med präglat av krig, hot utifrån och att fatta knivskarpa beslut för att överleva till att vara på en akutmottagning där jag som sjuksköterska ledde ett tufft arbete med stora olyckor. Men egentligen är det inga skillnader i de olika rollerna, besluten är ofta desamma precis som ledarskapet.

Jeanett Paludan

− 2001 så köpte jag och en annan partner ett bolag, närmare bestämt det som nu är Management Partners. Jag är idag VD och ensam ägare och vi är drygt 20 managementkonsulter med ett enda fokus: att ledare ska nå framgång hela vägen i sina liv. På flera sätt är vi som ett sjukhus fast det handlar om ledare. Ibland är det kris, ibland är det många drabbade. Ibland är det riktigt allvarligt och ibland finns många möjligheter. Du får inte en andra chans att operera patienten och du får inte heller en andra chans som konsult. Att få ta sitt företag till den här nivån är otroligt roligt och jag känner mig oerhört privilegierad att få jobba med så kompetenta och så prestigelösa underbara personer som mina kollegor är.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Jag hör ibland entreprenörer säga att utmaningen är att hitta folk som brinner lika mycket som de själva. Det har inte jag. Alla här brinner för företaget lika mycket som jag så jag har nog det lättaste VD-jobbet i världen. Jag får handplocka mitt eget gäng, jag får bestämma hur mycket eller lite pengar vi vill tjäna. Det kommer ingen förbannad ägare jagar mig om vi inte tjänar tillräckligt utan jag får stöd och hjälp från mina kollegor.− I min vardag så jobbar jag 65 procent av min tid som konsult i teamen ute tillsammans med kollegorna, 15 procent av tiden jobbar jag med föreläsningar och författarskap och resten av tiden som VD. Årsredovisningen får visa om det sättet att jobba fungerar eller inte och som det ser ut nu har vi har tripplat företagets omsättning på fyra år.

Varför vill du vara den som är boss?

− När vi tog över det här företaget så var det den andra personen som styrde och jag var konsult och jag hade inte tänkt att vara bossen för jag älskar mina konsultuppdrag. Men för fyra år sedan så behövde vi göra en förändring i ledarskapet och då tog jag själv stafettpinnen för att utveckla bolaget framåt. Jag trivs i VD-rollen här men det inte är säkert att jag vill ha den någon annanstans. Jag skulle inte vilja sitta med svansen mellan benen inför en ordförande eller vara i beroendeposition som VD’s i andra bolag kan vara. Det är ett tufft jobb. Den som tittar snett på VD:n som kör en fin bil bör tänka på att personen förmodligen har en pulsförhöjning på 20 slag per minut. Det är ett slitage inombords som man sällan får i andra yrkesroller eftersom en VD är en stötdämpare uppifrån, nerifrån och hemifrån.Vad har du för mål med ditt ledarskap?− Jag tänker inte så mycket på mål. Jag har önskningar att min grupp ska uppfatta mig som kärleksfull, tydlig och hjälpa dem att bli ännu bättre i sina roller. Sedan har jag fått en del danskt beteende. Jag är rak, lite busig och öppen men har väldigt starka svenska värderingar. Jag tycker det är viktigt att hålla vad man lovar, att jobba i team och att laget går före jaget. Men jag är också modig, när det behövs har jag hårda nypor men ett mjukt hjärta.

Den viktigaste lärdomen jag har gjort under min resa är att rekrytera rätt. Har du rätt personer runtomkring dig så kommer allt att gå bra. När man har rekryterat kan allt gå lika mycket helvete. Och om det blir fel, agera snabbt för det blir inte bättre.

Jeanett Paludan

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?− Inspirera sin personal och att vara mer intresserad än intressant. Det är inte lika viktigt att medarbetarna lär känna dig som du lär känna dem. Bestäm dig för hur du vill se ut när du öppnar dörren till kontoret på morgonen. Alla tittar på dig som ledare och kommer du ni med ett leende och säger glatt god morgon betyder det så mycket.

Jag har sett många unga ledare som är fantastiska ledare. Många unga människor har inte alls lika mycket prestige som en del äldre chefer har. Så var inte rädd för att hoppa på ett ledarskap som innebär att du leder personer som är äldre, du kommer att klara det. Ledarskap har inte med ålder att göra utan den emotionella intelligensen. Det är vetenskapligt bevisat och gäller world wide.

Jeanett Paludan

− Den vanligaste fällan är att man tackar ja till att bli chef utan att ha ordning på verktygen i sin verktygslåda först. Det finns en hel del verktyg som är bra att ha med sig från dag ett, till exempel om juridiskt ansvar och vilka rättigheter och skyldigheter man har som chef. Men också vilken ledarstil man har eller vill ha. Det finns olika ledarstilar för de olika faserna som teamet går igenom. Samtidigt är det ingen som kan allt från början så det är minst lika viktigt att korrigera sig själv under resans gång. Upptäcker man att man gör fel så kan man be om ursäkt eller göra rätt för sig.

FIRO-modellen, om hur en grupp utvecklas

Det finns klassiker bland ledarskapsmodeller och sedan finns det Klassiker. FIRO-modellen är en av de sistnämnda. Varför? Jo, för att den enkelt och tydligt illustrerar de olika faser som en arbetsgrupp går igenom. Därför är den i sin enklaste form ett väldigt nyttigt verktyg att ha med dig i din verktygslåda som ledare.

FIRO-modellen

FIRO står för Fundamental Interpersonal Relationship Orientation och myntades i slutet på 50-talet av William Schutz, en amerikansk psykolog, som studerade varför och hur olika arbetsgrupper under Koreakriget fungerade bättre än andra. Resultatet blev FIRO-modellen som beskriver de olika stadier som en arbetsgrupp kan befinna sig i. Den består primärt av tre faser: tillhörafasen, rollsökningsfasen och samhörighetsfasen och kompletteras sedan med två övergångsfaser. Låt oss ta en titt på hur de ser ut!

När vi är nya för varandra är vi ofta lite avvaktande och artiga för att känna in om detta är ett sammanhang vi vill vara i. Bild: Pixabay

Tillhörafasen

Tillhörafasen är den allra första tiden som en grupp går igenom tillsammans. Här presenterar man sig för varandra, börjar lära känna varandra och funderar över om det här är ett gäng som man vill vara med. Vissa tar kanske extra mycket plats genom att prata mer än de brukar, andra blir tystare för att känna in stämningen och medan alla undrar om man kommer att passa in?

Ledarskapet: Ledarskapet behöver ofta vara tydligt i tillhörafasen eftersom gruppmedlemmarna inte känner varandra och otryggheten ofta är stor. Ju otryggare miljö desto mer tydlighet och klara anvisningar krävs av den som leder gruppen.

Gemytlighetsfasen

Övergången mot nästa huvudfas kallas gemytlighetsfasen och den kan kännas igen av att det är en gemytlig stämning i gruppen. Det är en artig stämning, alla pustar ut för att man fick vara med i gänget men det blir inte så mycket gjort för man vet ännu inte riktigt vad varje person ska göra och bidra med.

Ledarskapet: Det kan vara lätt att stanna här i den trevliga miljön och kallpratet - både för för arbetsgruppen och ledaren och det är inte för inte som fasen ibland kallas för "smekmånaden". Men för att avancera vidare i sin utveckling så är nästa fas ett måste för gruppen.

I rollsökningsfasen kan det däremot bli lite stökigare och här är ledarskapet än mer viktigt för att gruppen ska kunna avancera vidare. Bild: Pixabay

Rollsökningsfasen

Nästa huvudfas är rollsökningsfasen och den träder i kraft när gruppmedlemmarna har bestämt sig för att de ska vara med och sedan börjar söka efter sin plats i gruppen. Det här som ansvar och makt kan fördelas och omfördelas i gruppen. Konflikter och konfrontationer är vanligare eftersom alla i gruppen vill veta om och hur deras kompetens är relevant gentemot alla andras.

Ledarskapet: Som ledare kan du göra en hel del för att underlätta denna fas framförallt om du är medveten om vad som sker. Målet med rollsökningsfasen är att alla vill hitta sin plats där deras kompetens och person uppskattas och kommer till mest nytta. Det krävs att du är modig när det gäller eventuella konflikter och hjälper gruppmedlemmarna att hitta sina platser och ansvarsområden där deras potential kommer till så stor rätt som möjligt. Om ledarskapet brister är det lätt hänt att grupper stannar i den här fasen och inte utvecklas vidare.

Idyllfasen

När alla har hittat sina platser så hämtar man återigen andan lite i idyllfasen som sedan, förhoppningsvis, går vidare över i samhörighetsfasen.

Ledarskapet: Precis som gemytlighetsfasen skulle det kunna vara skönt att stanna här där man har det lite varmt och mysigt - framförallt om det har varit mycket konfrontationer under rollsökningsfasen. Unna er en paus men bäst resultat får ni om gruppen lyckas avancera vidare in i samhörighetsfasen.

Grupper som litar på varandra blir tryggare, mår bättre och presterar bättre tillsammans. Bild: Pixabay

Samhörighetsfasen

Det är nämligen i samhörighetsfasen som 1 + 1 verkligen kan bli 3. Relationerna mellan gruppmedlemmarna är etablerade, man samarbetar och behöver varandra för att kunna göra jobbet. Olika åsikter får plats och gruppen kan diskutera saker öppet med varandra eftersom tilliten är stor.

Ledarskapet: Även samhörighetsfasen ställer sina krav på dig som ledare med de ser ofta annorlunda ut jämfört med de tidigare faserna. Det är här som du verkligen kan jobba med att delegera, att bli mer umbärlig och ni som grupp kan utveckla ert arbete framåt och vara produktiva.

Notera att det inte finns någon tidsaxel kopplad till dessa olika faser. En grupp kan fastna precis var som helst i sin utveckling, den kan också röra sig mellan de olika faserna olika snabbt. Även en grupp som funnits i samhörighetsfasen kan, och lär, backa tillbaka till tillhörighetsfasen så snart det sker förändringar i gruppen. Till exempel att någon slutar, att gruppen blir större eller om arbetsuppgifterna förändras. Det är alltså inte så enkelt att ledarskapet tar slut när du väl har en mogen grupp som i mångt och mycket styr sig själva och sitt egna arbete. Däremot blir jobbet som ledare enklare ju mer etablerat gruppen är i samhörighetsfasen.

Vad säger du som läsare? Kan du se vart du och dina kollegor befinner er i för fas utifrån FIRO-modellen?

En extra växel

God morgon! Är det bra? Jag är som vanligt morgontrött men känner mig ändå redo för veckan. Det är dags att lägga in en extra växel men i gengäld så väntar ett par dagars semester om bara fyra dagar. Så lägligt, så välbehövligt och det om något motiverar mig till att ta ett djupt andetag och bara göra mitt bästa nu under de kommande dagarna.

Veckans planer

Måndag

Ska skriva som en liten galning på förmiddagen, poddjobba, förbereda mig och Petra för Internet i Fokus samt ha ett gäng möten i eftermiddag.

Tisdag

Jobb blandas med hemtentan vars deadline drar in närmare och närmare. På kvällen väntar även ett möte för InoS.

Onsdag

På onsdag är det äntligen dags för Internet i Fokus där jag kommer att sammanfatta föreläsningar och göra intervjuer. Sjukt peppad på det alltså!

Torsdag

Torsdagen är tom eftersom jag dels lär behöva vila efter Internet i Fokus men också satsa på att skriva klart det sista på hemtentan. Jag ska också hinna med att vara försökskanin för en fin väns nya tjänst: ska bli roligt!

Fredag

Åh, Warzawa, Warzawa, Warzawa! Tre hela dagar i en ny stad med min kärlek ska bli så roligt. Har någon av ervarit där? Har ni några tips på vad vi inte får missa? Please dela med er för vi har inte inte hunnit göra någon research alls hitintills.Här på bloggen kommer allt att rulla på som vanligt. Jag tänkte dels att vi ska prata om en gammal goding när det gäller ledarskapsteori och sedan är det dags för ännu ett grymt avsnitt i Möt en boss också. Kommer bli kul!Vad ska du hitta på i veckan? Ses vi på Internet i Fokus tro?

Mitt första halvår som entreprenör

Hej, hej! Hur är läget? Jag hoppas du har det bra. Här är det PMS som präglar söndagen. Känner alltså mest för att krypa in i en grotta av mjuka, varma, luddiga filtar och kika fram igen lagom till mars. Inte städa lägenheten, jobba eller använda min hjärna. Men jag har ju utlovat ett blogginlägg om mitt första halvår som entreprenör och det ska ni givetvis få! Blir verkligen alltid på gott humör av att logga in här och få prata med er.Under mitt funderande har jag dock insett att det är för många tankar och lärdomar för att få plats med dem i ett blogginlägg. Så idag kommer den första delen om mitt första halvår som entreprenör och vad som har hänt hitintills.

Mitt första halvår som entreprenör

Jag vet knappt hur jag ska börja beskriva det här halvåret. Detta är en av de mest omtumlande upplevelser som jag har varit med om. Skratt, svett, svordomar, tårar, stress och adrenalinpåslag om vartannat.Under detta halvår har jag, utöver mitt dagliga arbete med Bossbloggen, tagit fram mina första tjänster inom varumärkesstrategi för sociala medier och som influencer. Men också hittat andra tjänster och produkter som jag inte hunnit förverkliga än. Plus en massa andra idéer som jag skulle vilja sjösätta. Har faktiskt fått feedbacken att det är något som en del av er vill läsa mer om det så jag kommer att skriva mer om det här framöver för er som är intresserade.Jag har också jobbat med att skapa ett koncept för min ledarskapsmodell. Det är så  roligt att få se hur en idé växa och bli något större. Nästa steg är att skriva ett synopsis för att fortsätta förverkliga den. Shit, blir alldeles knäsvag bara jag tänker på det.Sedan har det ju hänt en massa andra häftiga saker förstås. Bossbloggen fyllde ett år och det firades grandiost. Jag har fått prata om ledarskap och att vara en influencer i poddar och tidningsintervjuer, föreläst, varit med på TubeCon, ska vara med på Internet i Fokus. Men också blivit nominerad till mitt livs första bloggpris, fått en kontorsplats, hoppat fallskärm och börjat hjälpa kunder med hur de ska kunna bygga varumärke med hjälp av sociala medier.

Detta är bara början...

Får nästan svindel när jag inser att det här bara är några av guldkornen av allt som hänt och dessutom att det här bara är början på min resa. Sex månader är ingenting när det gäller att bygga företag och nu är jag dessutom ännu inte helt frisk från min utmattning så jag har ändå tvingats att ta det lugnt.Eftersom jag dessutom har börjat plugga gäller det att jag jobbar ännu smartare framöver för att kunna pulsen nere på en rimlig nivå. Det är jättesvårt vissa dagar. Men det känns mer rätt än någonsin. Jag älskar verkligen det här jobbet. Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gör här: i mitt företag på mina villkor med mig själv som chef.Kan inte ni andra som också driver företag dela med er av någon tanke från er första tid? Hade varit så inspirerande att läsa!

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?