Beteenden som mentalt starka personer undviker

Att vara mentalt stark ses ofta som positivt och eftersträvansvärt. Jag ställer mig inte odelat positiv till det. Alla kan ju inte vara det jämt och jag är inte övertygad om att det är så himla bra att det ska vara normen för hur vi ska vara. Mental styrka kan absolut vara en tillgång - men det kan också blir känslokallt. Samtidigt så kan ens arbetsliv bli lättare om en jobbar för att bli mentalt starkare och framförallt tryggare i sig själv. Forbes har listat tretton saker som mentalt starka personer undviker, här är några av dem (lätt saltade):

Beteenden som mentalt starka personer undviker

Att tycka synd om sig själv

Att känna självömkan är inget nytt för mänskligheten men frågan är hur du hanterar motgångarna som livet erbjuder. Fastnar du i att tycka synd om dig själv eller försöker du lära dig av dina misstag och gå vidare?

Ge bort sin makt

Vem har den yttersta makten över dig? Du själv, någon annan eller omständigheter? Mentalt starka personer är enligt Forbes medvetna om sin makt över sitt mående och låter inte andra påverka deras handlingar. God tanke men bör inte dras för långt som ledare - då är risken nog stor att man blir mer maskin än människa.

Att behaga alla

Det går inte att vara bästa vän med alla människor på denna jord och det går inte heller att behaga alla alltid. Att vara så vänlig men respektfull som möjligt mot alla är en femma men mental styrka innebär också att man vågar säga ifrån om det behövs. 

Göra samma misstag om och om igen

Einsteins bevingade ord: "galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat" har en poäng. Använd dina självkritiska förmågor till att lära från dina misstag och därmed låta bli att upprepa dem i den mån det går.

Missunnsamhet

Det säger en del om hur en människa hanterar andras motgångar - men lika mycket om hur hen hanterar andras framgångar. Har du styrka nog att stöttar du dina nära, kära, kollegor och bekantskaper i både med- och motvind?

Snabba resultat

Framgång skapas väldigt sällan över en natt så att lyckas på lång sikt kräver ofta stora doser uthållighet, tålamod och mycket jobb. Något den som tillskrivs som mentalt stark inte bara är medveten om enligt Forbes. De räknar med det och jobbar därför så smart och långsiktigt som möjligt.Vad säger du om det här med att vara mentalt stark? Är det bara bra eller finns det fler nyanser än så? Dela gärna med dig av dina tankar. 

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

En äventyrlig måndag

God morgon allesammans! Hur mås det? Jag mår fint i denna arla morgonstund. Sitter på ett tåg till Stockholm där jag ska spendera den större delen av den här veckan. Ska bli superkul även om det i princip bara är en massa jobb som står på schemat.Var så skönt att allting ordnade sig med den lilla katten innan jag åkte. Igår förmiddags blev hon hämtad av sin nya matte och fick åka hem till sina nya syskon. Åh, älskar verkligen lyckliga slut. Är lätt värt timmar i rännsten och nätter på badrumsgolvet där knappt ens jag får plats då!

En äventyrlig vecka

Måndag

Eftersom tåget lämnade Lund tio över fyra nu på morgon och ett möte blev inställt idag så blir den här dagen rätt så chill. När jag kommer fram ska jag avverka några kontorstimmar från ett fik och sedan äta lunch med Paula. Efter det väntar ett möte med grymma Eva från Karriärpodden och eventuellt hinner vi med en intervju till en bloggartikel med.

Tisdag

Möten, möten, möten hela dagen. Superpeppigt!

Onsdag

Ska spela in en grej med Metro på morgonen och sedan blir det ännu fler möten.

Torsdag

Möter upp Paulina för att jobba ihop och hänga på InoS HQ ett par timmar innan jag har ett sista möte. Sedan väntar kvällståget hem igen!

Fredag

Är tänkt att vara en lugn oplanerad dag hemma i Lund för att kunna jobba på i min egen takt.Här på bloggen vet jag knappt själv vad som händer. Har några artiklar som ligger på lut men ingen som är riktigt färdigkokt än. Får se vart det landar! En krönika blir det nog i alla fall: om det här med att stanna eller lämna en arbetsplats på grund utav en dålig chef. Ska varva skrivande med att lära kurslitteratur nu på tåget så får vi se vad det kan resultera i.Hur ser planerna ut för din vecka? Blir det lugnt och skönt, intensiva dagar eller en blandning?

Från utbränd till att ligga i framkant

Läsarfrågan: "Hej! Hur lyckades du gå från att “vara i väggen” till att ändå känna att du hinner med allt som “måste” göras och göra det riktigt bra som du faktiskt gör!?Jag har 100 saker på jobbet jag ligger efter med, barn som ska läggas/skjutsas/inte sover när de ska etc. Hur gjorde du för att lägga om? Ta din tid för återhämtning när jag bara blir stressad över att listan växer?Måste tillägga att jag älskar mitt jobb, att pusha barnen på läxor,aktiviteter, försöka träna etc etc. Jag är alltid glad….men ibland finns tecken på att jag inte bara tappar bort, kort nycklar, bilen, utan heeela parkeringsgaraget"AngelaSvar: Jag har givetvis svarat på kommentaren i kommentarsfältet men märkte rätt snart att hela svaret inte riktigt fick plats. Så här kommer det!

Från väggen till att vara i fas

Resan mot att bli frisk från utmattningssyndrom har, för mig, upplevts som megalång. Inte så konstigt eftersom jag fortsatte att jobba och plugga efter att ha gått in i väggen. Jag har kommit till insikt och rätta med mycket av det som gjorde att jag blev sjuk från första början men jag är fortfarande i träning när det gäller en del. Jag måste aktivt välja att inte fortsätta jobba när jag är trött, att inte kolla mejlen på kvällen, att stänga av notiser och så vidare.Sedan ligger jag förmodligen precis lika mycket back i mitt jobb som du och de flesta andra. Det finns ju alltid mer att göra och det finns alltid saker en "borde" göra eller "borde ha gjort". Jag har vissa projekt som jag ligger i framkant med - andra som ligger way back efter den initiala tidsplanen. Men så får det vara.Jag har tack vare utbrändheten lärt mig att livet är till för att levas och inte jobbas igenom. Därför försöker jag verkligen att prioritera kul lika mycket som jobb nu. Det är sjukt svårt nu när mitt företag är så nytt och kräver så mycket jobb och jag lyckas inte riktigt så väl som jag skulle vilja - men ja, det är okej.

Återhämtning, återhämtning, återhämtning

När det gäller återhämtningen så tvingar jag mig att ta den och tillåter mig inte då att tänka på att-göra-listan. Om huvudet snurrar av trötthet så kommer det jag skriver ändå inte bli bra - då är det bättre att stänga ner, vila och vara piggare nästa dag. Det är tufft men jag övar och blir bättre och bättre på det. Och att tänka på allt jag vill göra då kommer inte hjälpa mig ett endaste dugg, tvärtom blir det bara stressande. Så det skiter jag i. Märker jag att tankarna vandrar dithän så styr jag dem medvetet mot att tänka på något annat eller distraherar mig med en promenad, ett telefonsamtal, en bok, en tv-serie eller vad som helst annat. Ett annat knep är att be min sambo, och fackliga representant, att säga åt mig på skarpen.Jag hoppas det besvarade dina tankar och funderingar lite bättre Angela! Som jag skrev innan hoppas jag att du tar hand om dig och vilar även om det känns som att det inte går. Vi måste ta pauser för att hålla i längden och stress är bara hälsosamt när vi springer från sabeltandade tigrar och andra farligheter. Jag jobbar på att designa hela min vardag där det är möjligt att ta det lite lugnare och jobba långsiktigt. Är inte där än men på väg. Samtidigt tänker jag inte vänta till den dagen "X" händer för att börja leva som jag vill. Jag gör det redan nu så mycket jag bara kan.Ta hand om dig och lyssna på kroppen din! Den vet vad du behöver.Vad säger ni andra läsare? Upplever ni att ni ständigt ligger efter eller att ni känner er otillräckliga? Och om ni har gjort det men inte gör det längre: berätta gärna om ditt knep för att bryta den ovanan!

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Jag är InoS

Ni som har följt mig ett tag vet redan att jag gillar idén om att vara med i facket. Jag tycker det är så viktigt att medarbetare pratar med varandra om lön och arbetsvillkor. Men också att vi tillsammans med arbetsgivarna ska jobba för att skapa en så bra arbetsmiljö som möjligt. För det är ju några av mina hjärtfrågor: jämställda löner, bra arbetsmiljö, hållbart ledarskap."Det är väl arbetsgivarnas ansvar att fixa det!" är en rätt vanlig kommentar och jag håller helt med om det. Det borde ligga i alla arbetsgivares intresse att ha bra arbetsvillkor och vara ett sjyst ställe att jobba på. Men med den traditionella syn som vi har på företagande och arbete tror jag att det är naivt att tro att det sker av sig självt. Det har väl historien bevisat för oss om och om och utan fackrörelsen hade inte lediga helger, åtta timmars arbetsdagar och fem veckors semester varit vårt samhälles norm.

Uppror mot InoS

Redan innan jag lanserade Bossbloggen så gick jag med i branschnätverket BetterBloggers. Främst för att jag redan då visste att jag vill vara med och utveckla branschen in i framtiden. Men också för att jag inte kände någon annan som bloggade eller hade ambitionen att utveckla en verksamhet med och från sin blogg.I höstas omvandlades det till den ekonomiska föreningen Influencers of Sweden och vi är idag ungefär 1500 medlemmar. I veckan som gick så gick ett par influencernätverk ut i media och berättade att de gör uppror mot InoS eftersom föreningen inte representerar dem. Sakfrågan om att InoS inte representerar dem är helt korrekt vilket Linda Hörnfeldt bemötte i bland annat Dagens Media. InoS representerar oss medlemmar som varje dag lägger ner vår tid, vår energi och all kreativitet som vi kan uppbåda i våra sociala kanaler för att utbilda, underhålla och skapa en lite bättre vardag för våra följare.

Vi är InoS och InoS är till för oss influencers. Det är vår fackliga motsvarighet och vår mötesplats. Tillsammans är vi starkare och tillsammans kan vi arbeta för att bygga en hållbar framtid i denna nya, spännande bransch.

InoS finns för att vi ska kunna kompetensutveckla varandra och oss själva. Hjälpa och stötta varandra i olika frågor men också prata om vad olika typer av tjänster verkligen är värda. Så att vi kan undvika den prisdumpning som har skett inom exempelvis journalistkåren och som nu leder till att få har råd att frilansa som journalister.InoS kan inte kallas officiellt för en fackförning eftersom medlemmarna inteär anställda. Därför kallas vi för en branschorganisation - "en intresseförening för företag i en viss viss bransch". För det är vad vi influencers ytterst är: företagare.

Jag är InoS

Jag är superstolt över att vara medlem i InoS. Här är jag omgiven av otroligt kunniga, duktiga influencers som är generösa och jag lär mig något nytt hela tiden. Som tack försöker jag att hjälpa, peppa och uppmana mina branschkollegor att ta skäligt betalt för det arbete som de gör i sina sociala kanaler så mycket jag kan. Precis som jag varmt uppmuntrar alla olika nätverk och initiativ som också jobbar för att ge influencers bra arbetsvillkor. Vi alla behövs för att branschen inte bara ska överleva utan utvecklas i framtiden. Inte bara vi enskilda influencers, inte bara InoS, inte bara portaler, nätverk eller andra intresseorganisationer. Men märk väl, utan oss influencers så finns ingen bransch.Här kan du läsa några av mina kollegors tankar om kritiken mot oss som är Influencers of Sweden:

• Jennifer Sandström – Varför Influencers of Sweden
• Maja Hurtig – Influencers arbetar tillsammans
• Maria Björkman – Jag är InoS
• Therese Wiksten – Jag är InoS
• Macken – Därför är jag medlem i Influencers of Sweden
• Underbara Clara – Jag är en stolt Influencer of Sweden
• Jonna Jinton – Några tankar från en influencer
• Paulina Gunnardo – ”Uppror” mot Influencers of Sweden
• Resfredag – Att vara influencer
• Baking Babies – Jag Är InoS
• Vegokäk – En attack från jättarna
• Saramadeleine – Jag är Inos
• Från Stockholm till vägens slut – Jag är en influencer - typ
• Anna Ström Åhlen – Att vara med i Influencers of Sweden
• Min KLockaregård – #JagÄrInoS

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

En annorlunda lördag

Hejsan! Hur är det? Jag mår fint men måste säga att jag har en väldigt annorlunda lördag här. Ligger nämligen på badrumsgolvet och skriver dessa rader. Varför?Ja du, det är en historia i sig och den började med att jag fredagsglad gick till kontoret i går morse när jag på vägen hör en katt som vrålar inifrån motorrummet på en bil.

En annorlunda lördag

Sedan följde en ömsom intensiv och ömsom långtråkig jakt. Det tog en bra bit över tre timmar att få fatt i den lilla kattungen som hoppade in och ut ur motorn i totalt fyra olika bilar. Till slut var vi åtta personer som jobbade för att få ut henne ur en bil. Jag, min sambo, vår kompis, bilägaren, räddningstjänst och brandmän. Till slut fick brandmännen montera ner bottenplattan under motorn för att lura henne att krypa upp i motorn där jag kunde fånga henne. För det är nämligen en liten flicka som nu bor i mitt badrum. Som spottar och fräser på mig om jag kommer för nära och som skriker i högan sky när jag går.Jag kallar henne för Mara och är så himla, himla glad. För idag har jag med hjälp från den grymma tjejen från Räddningstjänsten hittat ett nytt hem åt henne. Ett sådant där hem som känns riktigt, riktigt bra i hela magen. Hon kommer få ett så fint liv den här lilla skitungen som redan har börjat slappa av så pass att hon sover, tvättar sig och leker så som en liten kattunge ska göra. Åh, obeskrivlig glädje!Men ja, jag tänkte att vi ska en tillbakablick på hela veckan. Inte bara gårdagen även om den var tämligen spännande och ingalunda såsom jag tänkt. Jag menar, här går man fredagsglad och superfixad till jobbet för att träffa Christine och fota till bloggen och slutar upp med att kräla i rännstenen halva dagen. Ah well, lätt värt både det och antibiotikakuren som jag går på nu eftersom lillan bet mig när jag fångade henne.

Tillbakablick

Veckan har varit en blandning av riktigt högintensiva dagar och lugna sådana. måndagen gick i ett hyperläge efter jag sköte Influencers of Sweden Insta Stories och jag måste passa på att tacka alla er som hört av er efter att jag gjorde det. Så himla roligt att ni gillade det jag gjorde! Tisdagen och onsdagen blev lugna dagar då jag jobbade ikapp mig själv och torsdagen var superintensiv igen med en massa spännande möten.

Veckans bästa

Att lilla, lilla Mara mår bra, efter omständigheterna och att hon ska få en ny, alldeles egen familj. Kommer nog fällas en och annan tår i morgon även om det också ska bli skönt att få sova i sin säng igen! Annars så har veckans bästa varit att jag verkligen kommer att kunna fortsätta köra på med min egna verksamhet i höst när starta eget-bidraget tar slut. Det har givetvis varit målet hela tiden. Jag har egentligen aldrig trott något annat och vet givetvis inte med säkerhet vad som kommer hända i framtiden. Men det känns ändå skönt att se nu att detta kommer funka och förhoppningsvis bli prick så bra som jag hoppas och drömmer om.

Veckans sämsta

Att folk släpper ut katter hejvilt? Den rent utav bisarra kritik som riktades mot Influencers of Sweden i veckan? Kommer att prata mer om det senare i ett eget inlägg i morgon bitti. Skulle egentligen ha skrivit det till er redan igår men ja, en liten luddig sak kom som i vägen.

Veckans utmaning

Har varit att orka med även om det har varit en pressad vecka och det har jag faktiskt skött med bravur. De här tomma oplanerade dagarna var precis det som behövdes för att orka och hinna med allt som jag önskat och tänkt. Måndag-torsdag i alla fall. Sen var det kört, haha.

Framåtblick

Ja du, sambon är bortrest i helgen så jag hade egentligen en helt ledig, helt tom helg inplanerad. Visste inte mer än att jag skulle jobba så lite som möjligt och äta kräftor (passar på när jag är själv hemma). Nu känns det som att jag kommer bli hemmavid och förmodligen stanna i badrummet den större delen av helgen.

Veckans ledarskapstanke

Den här veckan har tankarna kretsat mycket kring mitt egna självledarskap. Jag är långtifrån perfekt men jag kan ändå se att jag förbättras, lite, lite, hela tiden. Jag tar bättre och bättre hand om mig själv, lär mig så mycket som möjligt från mina misstag och det är roligt att känna.Hur har din vecka varit? Har du haft det bra?